Måndag 3 maj 2010 kl.05.24 Ingen dagboksnotering i dag.
Måndag 3 maj 2010 kl.09.25 Dagen började verkligen i tomhet. Jag vaknade 05.24 och såg att tiden gått så fort så jag var helt tom. Det var som att vakna ur en dvala vilket jag tror beror på medicinerna. Att nästan ruskas om när man vaknar och vet inte om det är morgon eller kväll känns lite obehagligt. Nu har jag kvicknat till lite och vill tala om att dessa händelser kommer att inträffa igen. Ju längre tiden går ju mer kommer jag att befinna mig i en situation där allt kommer att flyta samman i varann. Det blir svårare att skilja på dröm och verklighet. Allt kommer att verka som naturligt. Gränserna blir mindre tydliga. Det är klart att när jag börjar treva efter glas som inte finns eller ska skaka hand med någon då är det inte trevligt. Allting börjar bli omtumlande. Tiden får utvisa hur det blir framåt men jag tänker inte ge upp ännu. Carpe diem
måndag 3 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta! Hur är det? Hoppas att du inte blivit sämre.Det var verkligen tomt i dag,när det inte fanns något från dig. Kram Doris
SvaraRaderaEtt tillägg. I dag lyckades jag. Vet inte var jag gjorde för fel tidigare.Doris
SvaraRaderaHej Gösta. Vad är det som har hänt , har märkt ett tag att det du skriver har ändrat stil. Hoppas du har det så bra man nu kan ha det i din situation vill få tillbaka gamla Gösta. kram Sonja
SvaraRaderaHej Gösta! Blir riktigt orolig när jag öppnar din dagbok idag! Saknar verkligen dina fina ord. Har det hänt något? Har du blivit sämre?
SvaraRaderaDina tankar är i princip det jag först läser varje morgon.
Ser fram emot att du mäktar med att skriva antingen senare idag eller i morgon.
Varma kramar till dig och många tankar skickar jag här från Iris
Gösta! Det första jag gör, när datorn stånkat färdigt, är att läsa din dagbok! Saknar dig och orden!
SvaraRaderaKramar
Birgitta
Oh, vad glad jag blir när jag läser dina ord nu! Säkerligen beror "sömndvalan" på dina mediciner, och när man inte känner igen sig i dygnsrytmen så blir allt väldigt konstigt. Tack för att du orkade med att skriva dagens och morgonens tankar till oss! Och jag är så glad att du inte tänker upp! Carpe diem!
SvaraRaderaNya kramar till Dig från Iris
Hej Gösta,tack för att du skrev i dagboken igen idag,känns bra att läsa den, och hoppas att få läsa den en lång tid framöver.Fortsätt kämpa,vi är många som önskar dig och Marianne,allt gott.Hälsningar en medmänniska Kristina
SvaraRaderaTryckfels-nisse kom fram! Sista meningen ska ju naturligtvis vara "....att du inte tänker ge upp"! Ordet ge försvann på vägen nånstans. Iris
SvaraRaderaHej Gösta! Det var ett tag sedan jag läste din dagbok. Jag hamnade akut på operation 22april, med tunntarmsbesvär och invärtes läckage.
SvaraRaderaJag är tillbaka hemma nu och läser vad som hänt i din dagbok i efterhand.
Jag ser, att din vardag förändrats, Gösta och jag säger bara: försök att kämpa, vi behöver dig alla!
Jag har själv upplevt det du skriver om i ett smärtstillande rus, inte trevligt alls!
Skickar med en stor bamsekram och carpediem!
Christina, Västerås
Till alla: Va skönt att va tillbaka. Tack Christina för att du hörde av dig du har varit saknad. I morgon kommer en ny artikel i Länstidningen och den kommer också på webben med adress: Länstidningen Östersund/Berg.Hälsningar Gösta
SvaraRaderaHej Gösta,gjorde som ja brukar varje morgon slog på datorn o tänkte läsa dina kloka ord,men de va tomt.Blev så glad nu då ja såg att du skrivit.Ha en bra dag många tankar o kramar från Helena
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaJag är ny med kommentar men har följt din blogg som passiv läsare länge. Tycker du är fantastisk och blev allvarligt oroad i morse. Håll i och kämpa på
Agneta
Hej!
SvaraRaderaTrevligt att se att Chrístina från Västerås skriver här igen. Gösta du är fantastisk som fortsätter att kämpa. Hans i Tidaholm