Att få dö lycklig

Torsdag 29 juli 2010. Tänk vad det är roligt att människor bryr sig. Att få styrkekramar fast man vet att döden lurar runt hörnet är skönt. För det finns inget värre än att kanske veta att man är totalt ensam att ingen bryr sig. Det finns alltid de som har det värre men det är ju ingen större tröst för den döende då är en kram det ännu mer. En del av denna sommar har jag träffat så många av min egen familj som jag inte träffat på många år. Att få möta dom och uppleva att jag inte är ensam utan dom kan komma även fast dom inte kan göra något åt sjukdomen ger glädje framåt i tiden. Det gör att nu kan jag dö och få vara lycklig. Natten har varit lugn. Carpe diem  Klockan är 04.22