måndag 26 mars 2012

Dagboksbloggen

                                                                   Dagboksbloggen 26 mars 2012. En väldigt mulen och blåsig dag har det varit här. Tänk alla kommentarer som blivit skrivna under denna tid vilket stöd och vilken hjälp de varit. De har lyft många gånger men de har funnits de som varit nedslående också men som tur är har det varit upplyftande. Det har även blivit många kamrater som är kontaktbara ännu i dag vissa har dock dukat under av sjukdomen men dom är inte bortglömda för det. De som har skrivit i dagboken kommer alltid att finnas kvar för ingen suddar ut det som finns skrivet här. Några har förhoppningsvis blivit friska och följer oss andra i kampen. Carpe diem                                                    Klockan är 23.39

6 kommentarer:

  1. Det är så sant Gösta det du skriver. Utan dej har jag inte funnit så många goa kamrater Har börjat läsa din bok idag, det rör mej ända in ihjärtat
    hur kunde läkaren skicka hem dej,de måste ju ha vetat att du var själv ,i ett sådant läge borde de
    ha erbjudit stöd Jag upprörs ,Kram
    GULLI okatten

    SvaraRadera
  2. Morrn på dig Gösta och alla andra mina vänner här!
    Gulli, förstår dig helt fullt, Gösta betyder så mycket för oss alla. Jag läser hans bok om och om igen och för varje gång får jag nya infallsvinklar. Hoppas allt är bra med dig och katten Gulli!

    Gösta, förstår, att det känns ensamt nu när Sonja inte är hemma, men tiden går fortare än du tror, ni kanske kan talas vid via telefon? Jag har berättat för så många om din nya bok, tipsat var de kan köpa den, så nu hoppas jag, att många flera läser den.

    Idag är det kyligare ute, håller på att tvätta köksfönstren, inget roligt göra, men jag måste ju kunna se solen! Kanske går jag en liten promenad senare, har några vänner som inte mår så bra, tänkte köpa med mig litet påskliljor och överraska dem.

    Jag funderar ofta på Gert som var med oss här förut. Har någon av er hört hur det är med honom? Jag har mailat flera ggr men inte fått svar, kanske han har problem med sin dator, vet icke. Hoppas i alla fall att något allvarligt inte har hänt.

    Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och smaka tigerkakan jag gjorde igår. Brukar roa mig med att se vad kakaon i den ger för figurer. Ibland ser det ut som djur, ansikten eller något. Skratta inte åt mig! Jag vet jag har barnasinnet kvar!
    Ha en bra dag nu alla, Gösta om det är skapligt väder, försök att vara ute litet.
    Carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  3. Hej alla rara,
    ja idag har vi haft årets varmaste och härligaste dag, 20 i skuggan! Svag go varm vind. Helt underbart, jag delar gärna med mig av det till bl a dig Gösta, i Jämtland kan det blåsa isiga vindar från fjällen. Jag har varit ute på en cykeltur, folk hade hängt av sig jackan och alla var extra glada idag.
    Christina - jag skrattar inte åt att du "studerar" tigerkakan, jag gör det samma men med molnen på himlen och kan "se" både folk och fä...Tur att vi har barnasinnet kvar, utan det blev allt tråkigt, men något som jag tycker är underbart roligt är att gunga!, men jag kan ju inte gå till lekparken själv och har tyvärr inga små längre i min närhet som jag kan "dra" med mig. Synd, får väl haffa närmaste unge om jag blir "gungsugen"..
    Nu blir det en kopp kaffe och muffins, denna gång med mango, "moster mys muffins" är så goda och lättbakade...(gissa vem som är moster mys....)
    Ha de gott alla rara...
    Kramisar från Ingalill

    SvaraRadera
  4. Godafton i stugan alla ni....Hoppas dagen varit bra. Så varmt o fint som hos Inga-Lill har vi inte haft här. Runt 10 grader men blåsigt. Gösta, det blåser inte bara i Jämtland utan även här i Småland.

    Forsätter med uppsatsen om nyttan av att blogga om sjukdom: I boken "Skriv dig ur dina kriser" redogörs om den positiva effekt skrivandet har, sätta ord på svåra känslor, hitta mönster, skapar en känsla av kontroll, det ger en känsla av förevigande. Man får ut sina känslor och kan hålla oro och rädsla borta. Får möjlighet att dela hur det är att leva med sjukdom. Genom skrivandet får man kontakt med den friska och kreativa sidan av sig själv och ger kraft att skapa ett positivare förhållningssätt till sin sjukdom och får ökad känsla av delaktighet.

    Tänk så tror jag det är och har alltid trott. Därför är det så bra att skriva dagbok och få ett sammanhang i sitt liv. Tror det är bra för oss läsare också att ge uttryck och kunna dela. Tack Gösta för din fina blogg.....

    Har inte hört något från Gert och mailar inte längre, däremot saknar jag den trogna Iris här på sidan. Hoppas hon snart är tillbaka igen

    Inga-Lill, delge oss gärna det goda muffinsreceptet med mango så skriver jag in i min receptbok" Mysmosters muffins" och då tänker jag på dig

    Stor kram till er alla
    Maggis

    SvaraRadera
  5. Hej Maggis,

    Moster Mys´Muffins, 12 st, 200 gr
    4 dl vetemjöl
    1,5 dl socker
    2 tsk bakpulver
    0,5 tsk salt
    ....
    1 ägg
    1,5 dl mjölk
    50-75 g smält smör
    Ev lite pärlsocker
    Smaksättning, t ex bär, kardemumma, kokos eller annat gott
    200 gr c;a 15 min
    Vispa lätt upp ägget med mjölken, tillsätt smöret och de torra ingrediensarna. Rör i t ex hallon, blåbär och klicka ut i muffinsformar, jag ställer formar i en "muffinsplåt".
    Strö ev över lite pärlsocker.
    Grädda i 200 gr cirka 12-15 minuter.
    --------------------------------------

    Skriver även ner ett recept på tunnbröd, smasken,

    1.5 dl maizena stärkelse eller majsmjöl
    0.5 dl vetemjöl
    0.5 dl sesamfrön
    0.5 dl solrosfrön
    0.5 dl olja
    1 msk honung
    Blandas, tillsätt 2 dl KOKANDE vatten sist. Rör om och bred ut smeten, den är lös, på ett bakplåspapper och grädda i 150 gr i 45 minuter.
    Jättegott, går åt snabbt, jag brukar göra två omgångar, men har man varmluftsugn så går det ju fortare.
    -------------------------------------------
    Jag fick spontant besök av min kära syster och hennes väninna, som förstås också är min vän, på kaffe. Vi provade mina muffins och om var jättegoda, med mango och hallon i. Jag tar ju frysta bär och rör i.
    Syrr hade med sig vovven, en schäfer/leonberger som är så himla gosig, men, som tror att hon är lika liten som en chihuahua och som helst vill sitta i knät...det går ju bara inte...
    Vi fick en del goda skratt under kvällens lopp, roligt med 3 "tjejer" och att få skratta så där hjärtligt, man säger ju att ett gott skratt föränger livet, och det tror jag absolut.
    Ha de nu gott, det blir ingen Karla ikväll, jag tycker inte om det nya.
    Kramisar från Ingalill och lycka till med baket

    SvaraRadera
  6. OBS Jag glömde i tunnbrödet,

    Strö över flingsalt sen du brett ut smeten, sådär lite lagom.

    Kramisar igen

    SvaraRadera