måndag 7 februari 2011
MÅNDAG 07
Måndag 07 februari 2011. Problemet blev starkare efter det att Sonja rest. Hoppas att det blir bättre under dagen. Carpe diem Klockan är 04.03
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God Dig morgon Gösta..Ja jag hoppas dagen blir god för Dig..Åtminstone bättre än vad jag förstå natten har varit..Det finns inga piller i världen som kan ersätta närheten av en människa..Tryggheten av att känna att de finns någon som hör mig när allt blir för djävligt..de är ovärderligt..
SvaraRaderaSå liten jag känner mig som inte kan göra något för Dig...
Känn min varma kram...Ulla
God morgon Gösta! Det gör mig så ont, att läsa att du har det så jobbigt. Jag instämmer helt med Ulla här ovan. Bara känslan av att veta att någon finns där i närheten kan göra så mycket!
SvaraRaderaJag känner mig så liten och vill så gärna hjälpa dig, men hur?
Hoppas, att dagen blir så bra som möjligt!
Skickar med mina varma kramar och ett carpe diem!
Christina V-ås
Hej Gösta!
SvaraRaderaNu är det länge sedan som jag skrev, men jag har följt dig på loggen.
Det är så svårt att hitta de rätta orden, men jag tror att du känner att du finns i mina tankar jämt. Jag läste om priset till Sandra och det var väl uppmuntrande för er båda.
Vad jobbigt att metastaserna har spridit sig till områdena kring lungorna. Det är jättejobbigt att inte kunna andas ordentligt.
Hoppas att någon kommer till dig snart så att du inte behöver vara ensam. Det skingrar ju tankarna om man har sällskap och framförallt så känns det tryggare. Jag hoppss att du har fått mer hjälp från kommunen. Carpe diem
Skickar många många mjuka kramar till dig.
Ninni
Hej Gösta ! Jag instämmer helt med Ulla & Christina att det alltid känns tryggare att ha någon vid sin sida när man inte mår bra..Men till dess att Sonja kommer tillbaka nästa gång får du leva lite efter mottot "Ensam är stark" och det tror jag går bra bara du har vant dig vid att vara ensam igen. Vanans makt är så stor och att ändringen av medicinen snart kommer att göra verkan så du mår bättre.
SvaraRaderaMånga varma kramar
Maggis
Det heter ju ensam är stark! Men det håller jag absolut int med om, jag känner mig svag utan min make!
SvaraRaderaCarpeDiem!
Gunnel i Jönköping
Hej Gösta!
SvaraRaderaFörstår att dina besvär blev värre när Sonja rest. Tystnaden och tomheten gör ju lätt att man känner sina besvär på ett mer påtagligt sätt. Inget konstigt med det, vet av egen erfarenhet.
Jag hoppas din dag blir bättre idag, att du möjligen kan glänta på dörren och förhoppningsvis få en liten föraning av vårluft från utsidan. Vill också tro att medicinjusteringen ska göra att besvären blir lite mindre för dig.
Tänker på dig! Varma kramar från Iris
Hej Gösta. Förstår att det är jobbigt när SONJA rest.En naturlig reaktion,att problemet förvärrades.-Måste ta tid att vänja sig att vara ensam igen.-Men hoppas problemet mattas av under dagen,så att du får må bättre.Hoppas någon granne tittar in till dig en stund,eller att det händer dig något extra trevligt idag. - Hälsningar o Styrkekram till dig och Sonja. Kristina carpie diem
SvaraRadera