tisdag 4 september 2012

Dagboksbloggen

Tisdag 4 september:
Vila i frid.
Min pappa och er bloggkamrat somnade stilla in vid 21:05 igår kväll, på Östersunds sjukhus.
Till slut orkade inte kroppen med längre. Som ni vet så var Gösta en kämpe. Han överlevde nästan tre år längre än den prognos han fått. Trots sin sjukdom och dess smärtor var han en glad surjämte. Vi minns honom på våra utflykter med bil i Jämtland och i Mälardalen. Han sjöng hellre än bra och förhöjde stämningen i bilen. Även om vi inte fick mer än drygt två och ett halvt år ihop, så var våra möten kärleksfullt intressanta och lärorika.

Vi kommer att minnas den fina omvårdnad som Gösta fått av, bland andra, Östersunds sjukhus.

Gösta tyckte mycket om sin blogg och läste era inlägg med stort intresse. Stort tack till er alla.
Var rädda om er och varandra.

Jag återkommer när det finns mer att berätta.

Carpe Diem

/Marianne
 

65 kommentarer:

  1. Käre Gösta....vila i Frid och sov i Ro. Tankarna går till er nu Marianne och Sonja. Jag vill tacka att jag fått förmånen att medverka i denna den finaste av bloggar. Gösta har gett oss så mycket och vi har lärt känna nya härliga människor genom hans blogg. Nu är all smärta borta. Ta väl hand om varandra alla därute, det visade Gösta att vi ska göra i sin blogg. Att vi ska vara rädda om varann. TACK
    Kram
    Maggis

    SvaraRadera
  2. Kära Marianne! Vad kan jag säga? Har svårt att skriva nu, saknaden vi alla känner går inte att beskriva. Gösta blev en kämpe in i det sista, blev för mig en mycket god vän, även om vi aldrig träffades. Han betydde så mycket för så många. Hade alltid goda råd, vänliga uppmuntrande saker att säga.

    Jag förstår att sorgen är svår för dig Marianne, Sonja och övrig släkt, jag kan bara skriva, att jag är med er i tankarna!

    Idag går jag till kyrkan och tänder ett ljus för Gösta, behöver lugn och eftertanke nu.
    Ta hand om varandra nu och vi finns med er i tankarna - alla!
    Carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  3. Gösta har kämpat färdigt. Vila i frid. Vi som följt dej på din "resa" kommar att sakna dej.
    Stor kram till dej Marianne. Tack för alla inlägg som du hjälpt pappa med o för alla vackra blommor.
    Varm kram från
    Marianne i Varberg

    SvaraRadera
  4. Vila i frid Gösta <3
    Ni finns i min varma tanke!
    Dalkullan Karita

    SvaraRadera
  5. Kära Marianne och Sonja!

    Nu sover Gösta gott. Han fick somna in i sitteget hem och det är n förmån. Marianne - han hade dig vid sin sida också det en förmån.
    Min bror var svårt canersjuk då jag hörde Gösta på Karlavagen. Jag har haft tur som fick behålla honom kvar i livet.
    Marrianne - ta vara på livet! Ta till vara på varje dag. Livet är skört.
    Jag säger detsamma till alla här på bloggen!! Ta tillvara på varje dag!!!

    Inga i Västerås. Kram till er alla!

    SvaraRadera
  6. Marianne och Sonja!
    Jag har svårt att sätta ord på det jag känner.
    Det är märkligt att man känna så för en människa
    man aldrig träffat men hans ord i bloggen gick
    direkt till hjärtat.
    Hoppas Gösta har det bra där på andra sidan
    dit vi alla ska vandra en gång.
    Tack Marianne för all information vi fått och
    hälsa Sonja. Ta väl hand om varandra!
    Det säger jag även till alla andra kloka människor som jag lärt känna genom kommentarerna.
    Kramar från Elisabeth, en medmänniska från Skåne

    SvaraRadera
  7. Käre Gösta, Vila i Frid.
    Så oändligt tacksam för att ha haft förmånen att följa Din blogg, Dina alltid kloka ord och att fått dela Dina tankar. Så svårt Du haft det, men så skönt för Dig att få somna in stilla i Ditt hem.
    Marianne och Sonja, mina tankar är hos Er idag.
    Stor varm kram från Ingalill i Trollhättan

    SvaraRadera
  8. Himlen är en ängel rikare.
    Tack för att jag fick vara delaktig i denna fina blogg. Tänder ett ljus för Gösta idag. Mina tankar går till familjen.
    Kram Nina

    SvaraRadera
  9. Marianne och Sonja!
    Vill sända er en dikt av Bo Setterling som jag tycker passar.
    Det gick en gammal odalman
    och sjöng på åkerjorden
    Han bar en frökorg i sin hand
    och strödde mellan orden
    för livets början och livets slut
    sin nya fröskörd ut.
    Han gick från soluppgång till soluppgång
    det var den sista dagens morgon.
    Jag stod som en hares unge,när han kom.
    Hur ångerfull jag var inför hans vackra sång!
    Då tog han mig och satte mig i korgen
    och när jag somnat, började han gå.
    Döden tänkte jag mig så.
    Vila i frid Gösta.
    Margaretha i Jönköping

    SvaraRadera
  10. Så stannar liksom tiden för en stund.
    Och ett grått täcke lägger sig över jorden.
    En stor stor man har lämnat denna jord...men så minns jag Göstas ord till mig en dag för snart 3 år sen..då den jag var livlina till lämnade oss...efter år märkt av cancer.
    Göstas ord var...Missunna inte han att få slippa allt ont och inte behöva plågas mer.
    Tack Gösta för alla kloka ord och all omtanke Du förmedlat i Din Dagbok.

    Och tack Marianne och Janne som gjorde de möjligt för Gösta och mig att få träffas en gång i livet.

    Om än tårarna svider bakom ögonlocken idag så är jag glad att Gösta inte lider mer.

    Tack Gösta för allt Du varit för mig och för så många många människor.

    Marianne och Sonja ...mina tankar är hos Er.

    Ulla

    SvaraRadera
  11. Jag håller med samtliga i sina kommentarer,de kommer att bli tomt nu när vi inte kan följa Göstas livsöden längre.MEN SOV I RO GÖSTA.Nu e kampen av med din svåra sjukdom över,trotts allt är de nog skönt för både dig och dina anhöriga.TACK till er alla tre,för denna tid.MVH Helge i Upplands Väsby.

    SvaraRadera
  12. Det kom en dag en stilla vind
    Som smekte ömt Din trötta kind
    Liksom ett ljus som blåstes ut
    Din levnadsdag har nått sitt slut

    Tårar droppar på mina kinder. Tack kära Gösta för att jag har haft förmånen att genom din blogg fått följa Dig och din kamp, nu har Du fått ro och vila på den andra sidan stranden hemma hos Jesus. Tack för alla kloka ord Du delat med Dig. Ett ljus brinner för Dig i dag. Jag kommer att sakna Dig här på bloggen men vill nu säga till Dig "Vila i frid" min kära vän.
    Tankarna finns hos er nu som stod Gösta närmast och jag skickar mina varma kramar till er // Hjördis

    SvaraRadera
  13. Kära Marieanne...
    Så kom ögonblicket till sist. Gösta fick somna. Så skönt för honom. Nu finns det inte längre någonting som kan plåga honom. Han sover i ro, till den dagen han blir uppväckt av vår Frälsare, så är det ju sagt, och så vill vi försöka tro att det är.
    Jag har själv förlorat flera nära och kära, nu senast en kär morbror, som dog i juni. Han hade samma cancerform som Gösta. Först känns det så overkligt, man liksom glömmer bort nu och då vad som hänt. Det går inte alltid att ta in det som skett till fullo, på en gång. Man känner i regel lättnad också, att lidandet och plågorna är över. Sedan slår sorgen och saknaden till, tomheten blir påtaglig. Man gråter. Man är ledsen. Sorgen är ju en process i olika steg, och den måste få ta den tid och de uttryck den behöver få ta.
    En dag tänker vi mera på de glada minnen vi har av den som gått vidare, sorgen tonar bort, men saknaden den finns alltid kvar.
    Så fint, Marieanne, att du fick träffa och lära känna din pappa till sist! Det kommer att betyda mycket för dig i framtiden. Och alldeles säker kan du vara att din pappa var mycket glad och lycklig över att få lära känna dig!
    Nu tänker vi alla här på dig och på Sonja. Och Gösta, honom glömmer vi aldrig. En sann kämpe, verkligen!
    Tack för att jag och alla andra här fått vara med på denna "resa", att vi fått följa Gösta hela vägen. Tack för att du tog dig tid i allt det jobbiga, och tack för alla vackra blommor.
    Sköt om er allihopa därute. Ta vara på de dagar ni får på jorden! Varm kram till er alla!
    Sov gott, käre Gösta!
    Britt-Marie

    SvaraRadera
  14. VILA i FRID GÖSTA.

    En vacker dikt som jag tror att Gösta hade tyckt om.

    Det finns en kyrka som ingen ser,
    det finns en kyrka där ingen ber.
    Den är vacker den är grön,
    den ligger i skogen vi kanten av sjön.
    Väggar av granens grenar inga brädor inga läkt
    med grön mossa är golvet täckt
    Inga bänkar finns att sitta på
    bara vackra stenar som är grå.
    Ingen klocka ringer in
    endast kottar plingar i stilla vind.

    Tack Marianne för din information när Gösta inte orkade längre.
    Viola i Torslanda

    SvaraRadera
  15. Som när ett blad
    mot marken börjar sin färd,
    så lämnar ett människoliv
    vår värld
    och fåglarna fortsätter
    sjunga.

    Av hela mitt hjärta tack Gösta
    för alla pratstunder,
    som har berikat mitt liv
    Saknaden blir stor.

    Kram till Sonja och Marianne
    som troget har funnits vid hans sida.
    Gulli


    SvaraRadera
  16. Trots att utgången var väntad så är det väldigt tungt ändå när dagen kommer... Mina tankar är hos er.

    "Göstas ord var: Missunna inte han att få slippa allt ont och inte behöva plågas mer."

    Nej jag/vi missunnar verkligen inte dig att du nu slipper ifrån all smärta... Vila i frid, käre Gösta! Tack för allt du har givit oss här. Du har fått mig att vakna och tänka om många gånger... livet är skört och det gäller att ta vara på det, varje dag. Carpe Diem så sant det är!!!

    Men jag beklagar verkligen sorgen, Marianne och Sonja. Vet hur ont och tomt det iallafall blir, trots att man vet att slutet närmar sig för den käre som av sjukdom är drabbad.

    Jag har följt er vandring tillsammans... Jag kände en inre glädje i mig själv eftersom du Marianne, äntligen fick kontakt med din pappa igen och att du Sonja fick kontakt med din dotters far. Att ni fick tillfälle att träffas, förlåta och lära känna varandra och även uppleva glädje tillsammans innan det var för sent. DET är en berättelse som berör. Tänk vilken lycka för Gösta... och det tror jag var en av alla orsaker att han orkade "kämpa" sååå länge.

    Jag har 2 döttrar (adopterade) och min högsta önskan är att de ska få/vilja träffa sina biologiska föräldrar innan det är för sent. Det är värdefullt. Man behöver känna/veta sina rötter för att bli riktigt hel, tror jag.

    Sänder mina varmaste tankar och kramar till er Marianne och Sonja!

    Åsa i Kalmar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här kan man läsa alla fina artiklar som har skrivits i tidningen o Göstas kamp.. Tack för en mycket fin serier Sandra!
      http://ltz.se/special/gostaskamp
      /Åsa

      Radera
  17. Sakta som när snöflingor falla över tyst och frusen sjö
    Gled Du bort ifrån oss alla till fridens vita ö

    Tack för allt Gösta

    Bella

    SvaraRadera
  18. Han var ju verkligen en kämpe. Så även om man mycket väl visste att han var svårt sjuk, så trodde man i sitt hjärta att han skulle vinna även den här fighten.

    Hans dagliga rader på bloggen kommer att saknas.
    Det som värmer så oerhört är att han fick kontakt med dig Marianne, den dotter som han först för lite drygt 2 år sedan kom att lära känna. Och dig Sonja, Mariannes mamma, som han också fick lära känna igen....
    Det har verkligen lyst genom raderna hur stolt han är över er båda. Så lycklig han var över detta. Något som var bättre än all medicin i världen.

    Tack Gösta för att jag fått "lära känna" dig via bloggen. Nu har du inte ont mer i din kropp.
    Sov gott!
    /Anna

    SvaraRadera
  19. Kära Marianne och Sonja !

    Det är med vemod och stor saknad att inte Gösta finns kvar hos oss bloggvänner. Han blev verkligen en god vän som jag följt i många år. Nu har kämpat ut och han var en stor kämpe.Som du skriver Marianne fick han nästan tre år extra och vi hade önskat att det skulle bli fler år. Men så kom dagen då det var slut på hans lidande.Gott att Sonja och du fick vara hos honom in i det sista.

    Så tappert du kämpat
    Du borde har vunnit
    Men döden var starkast,nu friden
    du funnit.Vi kommer att minnas dig.

    Vid havets strand finns kraft för trött och frusen själ.
    Där stryks sorgen från min panna av goda händer som vill mig väl.
    Vid havets strand får jag vandra med soluppgångens mjuka andetag.
    Där föds Sången som bär mitt hjärta dag efter dag.
    Vid havets strand skall jag till sist sjunka ner.
    Nu är jag framme,det som förut bedrövat mig finns ej mer.
    Vid havets strand kommer Någon vid min sida och viskar mitt namn:
    "Mitt älskade barn-Nu är Du Hemma-Kom i Min famn..."

    Tack och farväl Gösta sov i ro.

    Tack Marianne för du varit med oss denna tiden och informerat oss om Gösta.
    Tänker på er.Kram Doris

    SvaraRadera
  20. Har varit inne och läst Göstas ord under väldigt lång tid. Aldrig känt jag behövt kommentera men sänt empati och omtanke via våra sinnen. Nu måste jag få uttrycka min omtanke om er som blivit kvar när Gösta fått ro och vilar och har det bra i själen! Kram/Carin i Östersund

    SvaraRadera
  21. Marianne! Det är med sorg i hjärtat och tårar på min kind jag läser dina ord idag. Men jag är också tacksam över att Gösta nu slipper sina smärtor och plågor och önskar honom ro och att få vila i frid. Jag är också tacksam över att ha fått lära känna din far, denna fantastiska person med all sin ärlighet, sitt mod, sin styrka, sin kämparglöd, sin värme, sin humor, sin ödmjukhet, sin empati – ja listan kan göras lång.
    Ett av de största minnena jag har från Göstas dagbok är när han efter alla år fick kontakt med först dig och sedan också Sonja, vilken lycka det var för honom och för er alla tre. Men det finns många fina minnen att hämta ur dagboken. Gösta har lärt mig och många med mig så mycket och att man ska ta hand om varandra, bry sig om varandra, ge till varandra även om det är aldrig så lite.
    Jag har många gånger riktat ett stort tack till Gösta för hans sätt att vara. Nu riktar jag ett stort tack till alla bloggvänner jag funnit genom Gösta. Men framför allt, i denna stund, ett stort tack Marianne till dig som kontinuerligt stått vid hans sida och skrivit i dagboken när inte Göstas krafter räckte och också ett stort tack till Sonja som också ständigt funnits hos honom. Ni har båda förgyllt hans tillvaro sista dryga 2 åren, vilket vi alla har läst hur han uppskattat och som varit till stor glädje för honom.
    Jag vill också här via Göstas dagbok tacka Sandra på LT för alla fina reportage hon gjort om och tillsammans med Gösta och Sonja och jag minns glädjen när han berättade om Sandras lilla nyfödda bebis och glädjen över att även få träffa bebisen. Läs också kommentaren från Åsa här ovan, där hon lagt ut en länk till alla reportage i LT som gjorts av Sandra.

    Marianne och Sonja! Mina tankar finns med er och jag har, som flera andra här i dagboken, tänt ett ljus här på förmiddagen för Gösta. Var rädda om varandra, ta hand om varandra!
    Jag är glad att jag fått vara en del av denna dagbok och önskar att alla mina vänner också är rädda om varandra och tar hand om varandra!

    Kramar från Iris

    SvaraRadera
  22. Vila i frid Gösta jag tänker på dom gånger vi pratade i telefon med varandra det är nu ett oförglömligt minne du var så trevlig att prata med och ämnet var givetvis prostatacancer fast jag har haft bättre tur genom att det upptäcktes i tid.Jag åker runt i Gävleborgslän med informations föredrag om sjukdomen och har nästan varje gång nämnt dig Gösta Tack till dig Marian för dom sista informationerna och även till Sonja.RIP Hälsningar Nisse i Skutskär

    SvaraRadera
  23. Jag vill också hedra Gösta med denna dikt. Han har varit i mina tankar hela dagen och ett ljus brinner sakta för honom.Jag kommer att sakna Gösta och hans underfundiga meningar. Just nu känner jag stor saknad Han kändes som en riktig äkta, ärlig och sann vän. Tack för allt. Och jag är så glad att han fick återförenas med sin dotter och hennes mamma.

    Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken
    Ett namn som skyddar dig nu när du går
    Din ensamhet har stränder in mot ljuset
    Var inte rädd, i sanden finns det spår

    Sov så gott
    Maggis

    SvaraRadera
  24. Nicklas Persson4 september 2012 18:56

    Sov gott Gösta

    Fäller en tår, men du har det bra nu.


    //Nicklas

    SvaraRadera
  25. Jag kände dig bara genom bloggen Gösta, men det har varit intressant att följa din kamp genom åren. Jag hoppas att du slipper smärtan och får vila i frid nu!

    Tack för att du delade med dig av ditt liv till oss som följt dig!

    SvaraRadera
  26. Vila i frid Gösta och ett varmt deltagande till Sonja och Marianne samt Göstas syskon.
    Änkan Sonja från Norr

    SvaraRadera
  27. Jag har följt Göstas kamp av och till, och tänkt många gånger på honom och vilken extraordinär själ som krävs för att orka kämpa tre år utöver sin dödsdom.
    Nu får du vila, Gösta!
    Jag är glad och tacksam för att du fick en andra chans med Marianne och Sonja också. Jag sänder mina varmaste tankar till er och Göstas vänner här på bloggen. Tillsammans med Gösta har ni visat att meningen med livet är kärlek.

    //Råsa

    SvaraRadera
  28. Tack Gösta. Sov så gott.
    Liza H

    SvaraRadera
  29. Kollade min telefonbok o ser Göstas telefon nr o går in här nu o läser att han gått bort, va ledsen jag blev, han har varit en otrolig kämpe, o det bästa av allt va ju att han fick träffa sin dotter o hennes mor igen, sov gott nu Gösta nu är dina plågor slut, kommer inte att glömma dig i första taget. Mitt varmaste deltagande till dig Marianne o Sonja Kram Barbro Göteborg

    SvaraRadera
  30. Vi har sorg här på Göstas blogg för huvudpersonen kan inte skriva mer till oss.Tänker tillbaka på funderingarna Gösta hade om hur slutet skulle närma sej. om man visste när det skulle ske. Var Gösta klar ända in i slutet? han hälsade till oss dagen innan det vet vi.Det är så färskt, du är inte borta, du finns med oss i våra tankar.Så länge vi tänker på dej, så finns du.Jag är tacksam att jag hörde dej 2009 i Karlavagnen. Blev ju nästan kär i din behagliga röst.Marianne och Sonja. för er blir det så tomt. Först är man tacksam att han inte behövde lida mer. sen kommer saknaden.aldrigheten. Inte få den där klappen av den älskade handen på axeln eller kinden.inte få se det milda leendet som Gösta visar i Tidningen.Inte vara så innerligt välkommen som man är hos en far o mor.Min pappa dog 2009. Nu berörs jag mest av dragspelsmusik. eller när jah hittar målarpenslar han satt i fotogen men datum på. så nyssen han körde sin gräsklippare. har min mamma att ringa till varje dag. Jag tackar för denna tiden. Jag tackar alla er som aldrig tröttnat att skriva.Ni har inte det att ångra på.Margaretha i Halmstad. Förut. Maggan i Halmstad.

    SvaraRadera
  31. En Sista hälsning,,,,,,Nu är smärtorna slut. Vila i frid
    Anne

    SvaraRadera
  32. När jag dricker mitt morgonkaffe och dom här dagarna som alla övriga dagar under åren med Göstas blogg går jag av gammal vana in och ska läsa.Men så är verkligheten där vi har ej Gösta med oss längre.
    Saknaden är stor efter Gösta men även saknaden av goda bloggvänner. Kram alla.Doris

    SvaraRadera
  33. Jag känner precis som dig Doris. Denna bloggen har förenat så många människor. Vad jag önskar är att någon en gång framöver skulle ta upp tråden och starta en blogg i samma goda anda som Göstas. Jag är säker på att han skulle vara så stolt och titta fram där bakom någon molnkudde och mysa över att vi träffas här igen och kan utbyta tankar om både med och motgångar i livet. Det vore väl väl det finaste vi kunde göra för att hålla Göstas minne levande.

    Jag minns att någon skrev en gång om hur det blir med bloggen när Gösta lämnat oss. Och föreslog Sven Lindh, Göstas gode vän. Vem vore mer lämpad än honom att ta upp en ny blogg i Göstas Anda, en ynnest för honom.

    Kanske, någon gång framöver, vem vet....ses vi igen

    Kram och hälsningar till alla och särskilt till Marianne o Sonja. Vi bevarar alla Göstas minne så ljust vi kan...
    Maggis

    Till sist Göstas motto
    Carpe Diem

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vanan är svår att bryta efter så många år. Du är så saknad Gösta, hälsar till er alla, Om ni vill så bli medlemmar på facebook vi öppnade ju en sida just för Gösta o om (prostatacancer) där får ni skriva hur mycket ni vill om saknaden efter Gösta o det ni känner för att skriva. http://www.facebook.com/groups/200854853541/?ref=ts
      Carpe Diem Barbro Göteborg

      Radera
  34. Hej!

    Har följt Gösta blogg i ett par år. Tråkigt att Gösta är borta, men han finns kvar i våra tankar. På http://ltz.se/special/gostaskamp kan man även skriva kommentarer efter hans bortgång. Där står att han avled i måndags kväll. Han har det säkert bra i sin himmel. Hans i Tidaholm

    SvaraRadera
  35. Hej Marianne och Sonja.
    Mina varmaste tankar går till Er idag.
    Gösta har fått frid och slipper kämpa med sjukdom och elände.

    Märkligt att skriva på bloggen, Göstas blogg, när han inte finns kvar längre. Ni finns ju kvar och har varit ett så enormt stöd, både mentalt och fysiskt för Gösta under den jobbiga tiden sen han blev sjuk. Det känns nästan som man känner er lite trots att vi aldrig mötts, men har den fantastiska människan Gösta som gemensam vän och far. Jag vet inte om ni fattat vem jag är, Gösta kanske berättat, men hur som helst var vi goda vänner på 1980-90-talet, när han bodde i Sävsjö i Småland. Redan då var han märkt av livets mörka sidor och kom som en mycket ensam och nedstämd man, till Allianskyrkan, där vi just hade körövning. Han stegade rakt in i vår gemenskap och blev en viktig del av den, trots åldersskillnaden på mellan 20-25 år till de flesta i ungdomskören. Någon kanske undrade lite men han såg vårt gäng som en plats där han fick vara med och tas emot med öppna armar. En lite lustig sak är att när han stod mitt i kören och sjöng stack han pga av sin längd, upp huvudet längre än resten i kören. Han var alltså en uppstickare fysiskt i kören, men ALDRIG som människa. Kaxighet, själviskhet och överlägsenhet, egenskaper som inte alls fanns hos Gösta..
    Gösta fick dock på nära håll möta just sådant i människors inskränkthet och fördomar och detta gjorde honom i perioder mycket ledsen och illa berörd och hans själ var sargad av denna period för livet.

    Alla skratten och de roliga stunderna i Göstas sällskap och många av de under "Sävsjötiden" endast tonåringar, som idag som medelålders familjefäder och -mödrar med stor glädje och kärlek minns Gösta och hans varma bullriga skratt, ger ett fantastiskt fint minne nu i sorgens stund.

    Vi lyser frid över Göstas minne. Jorden har blivit mycket fattigare men himlen oändligt mycket rikare nu när Gösta vandrar där, frisk och stark och fri från sjukdom och plåga.
    STOR KRAM TILL ER MARIANNE OCH SONJA !
    Både NI och Gösta finns i våra tankar.

    Vännerna i Sävsjö genom
    Anders Hanzén

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt att höra din/er historia om ytterligare en period i Göstas liv. Det ger en dimension vilken person Gösta var, innan han fick sin "dödsdom".
      "Kaxighet, själviskhet och överlägsenhet, egenskaper som inte alls fanns hos Gösta..." de egenskaperna förstärks av din berättelse. Hans ödmjukhet och tacksamhet att få tillbaka sin älskade dotter Marianne och kära Sonja visade han tydligt.
      Flera gånger återkom han till vikten av att "återförenas" och reda ut alla oklarheter var viktigt för honom, upplevde jag. Det har jag tagit med mig... en dag kommer för oss alla, då det kan vara försent...
      Än en gång tack för allt Gösta, (jag tror/hoppas att du sitter uppe bland molnen och fortfarande "läser" din blogg) Marianne och Sonja för att ni så öppenhjärtligt förmedlat detta här i bloggen.
      Varma kramar
      Åsa i Kalmar

      Radera
    2. Tack Anders...för dina vackra ord om Gösta Att han hade de här fina egenskaperna har vi förstått på hans formuleringar i sin blogg. Och så har jag läst Ullas (min smskompis vid ett tillfälle när hon var avskuren från det tekniska)kommentarer om hur Gösta hjälpt henne vid ett svårt tillfälle i livet. Kanske finns det fler här som har ett minne av ett personligt möte med Gösta. Vore roligt att höra

      Kram Maggis
      Carpe Diem !

      Radera
  36. En stor kram till Marianne och Sonja
    sänder jag med denna diktsång.

    När min vandringsfärd är över
    vill jag vila på en äng.
    Då behöves inga klöver
    inte heller någon säng.
    Endast lugnt och stilla njuta är precis vad jag behöver.
    Drömmen in till evig sömn är i ljuvligt blomsterhägn.

    Ta vara på dagen och varandra - Mora Stina

    SvaraRadera
  37. Hej alla vänner här i bloggen! Jag vill tacka er alla för det ni skriver om Gösta. Ni som har träffat honom, upplevt saker med honom och även känner honom personligen. för mig betyder det mycket. Gösta var precis den person jag trodde!

    Det känns så tomt nu, att han inte längre finns med oss, tänker också på hans familj. Vi får ändå tänka, att all hans plåga, värk och lidande nu är över. Han sitter säkert där uppe på ett moln och ser ner på oss nu.

    Vi vet ju inte vad som händer med bloggen, men jag är så glad att ha fått "lära känna" er alla här. Vet inte om ni också funderar över Sven i Mora - om något hänt honom. Jag provar att ringa, utan svar även att skriva, men mailen kommer tillbaka. Låt oss hoppas att han mår bra iaf.

    Ha det så bra nu alla vänner, vi saknar Gösta allesammans!
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  38. Hej alla bloggvänner, Christina med fler!
    Vill bara meddela att ni behöver inte vara oroliga över Sven för han mår skapligt.
    Sänder med en diktsång:

    Ett vänligt ord

    Det allra bästa kommer fram
    om vi mot varann är go och sann

    ett leende ett vänligt ord,
    kan betyda mer än vi faktiskt tror

    Det behövs inte vara stora ord
    bara vetskapen att någon finns där är nog

    Det allra bästa kommer fram
    om vi mot varann är go och sann


    Glöm inte att kärleken är det enda som blir större
    när man slösar med den. Varma hälsningar Mora Stina.

    SvaraRadera
  39. min nya mail är:
    poeten.oskar@gmail.com

    Jag skriver inte så mycket för jag har problem med min ena arm...kramper domningar..
    Varit på lasarett men man säger att det inte är stroke men jag ska utredas vidare..

    Ha det så gott det går i dessa sorgens tider

    Sven Lindh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Sven....alltid är det något som krånglar. Jag håller tummarna för dig att det inte är något allvarligt, det tror jag inte heller. Jag har också haft konstiga symptom nu i fötter och ben, värk svullnad och domningar. Men jag har varit enträgen och smörjt med en inflammationssalva (aloe vera) och nu känner jag inget längre. Så jag hoppas att dina problem är tillfälliga och övergående. Kanske en nerv som kommit i kläm ?

      Bra att vi fick din nya mailadress om vi vill nå dig


      Ha det bra alla
      Kram Maggis


      Radera
    2. Hej Sven och tack för att dina rader, har saknat dig. Hoppas dina problem löser sig och att du inte behöver vänta länge på utredning på lasarettet.
      Ha det så gott du kan och vi sörjer ju alla vår vän Gösta, och för dig är säkert saknaden stor eftersom ni blev så goda vänner.
      Kram till dig Sven och också en hälsning till alla bloggvänner och till Marianne och Sonja från Iris

      Radera
  40. Gösta och Sven hittar en skatt. SKYPE
    En dag då vi pratade mobil så sa Gösta att vi skulle prova att "Skypa". Han hade redan Skype på sin dator och sa att det var gratis och det enda jag behövde skaffa var en liten kamera. Den omtänksamme Gösta sa att han kunde köpa en åt mej om jag inte hade råd men jag sa att "nog har jag råd med en sådan" för den kostade ju bara 400 kr.Med Gösta kvar i mobilen sprang jag till ONOFF 200 meter uppåt gågatan och köpte kameran och satte av hem igen. Koppla in och ladda ner Skype. Gösta var kvar i mobilen och gav mej råd och så PLÖTSLIGT fick vi Skype-kontakt. Det flimrade till och skrapade i högtalarna och sedan försvann bilen. Vi kopplade upp igen och igen och höll på så men efter en stund fick vi en skaplig uppkoppling. Jag såg Göstas måne, ja överdelen av skallen och en liten bit av ögonen och likaså såg han min flint och inget annat. Vi skruvade på kameran och flyttade omkring dem tills vi fick skaplig bild av två 60+-gubbar som skrattade som två tonåringar. Vi hade funnit varandra på Skype. Vi grät bägge två och pekade mot skärmen. Göstas varma och unika leende värmde hela mej, hela min lägenhet, hela Mora, hela världen.
    Sedan kom våra Skype-uppkopplingar att gå varma
    Dag och natt
    Jag ville nästan inte gå ut på mina promenader för jag ville vara Skype-uppkopplad
    Nu har jag kopplat ner min Skype
    Skype är för mej så förknippat med Göstas och min vänskap att Skype får vara orört ett tag för mej nu.
    Men oj så mycket glädje jag haft tillsammans med Gösta där i etern.....

    En berättelse om Sven och Gösta

    SvaraRadera
  41. Sven.....En underbar och livsbejakande berättelse. Tänk vad så lite kan göra så mycket och jag tror detta betydde jättemycket för Gösta....att få kontakt via cyberrymden på detta sätt nästan som man befinner sig i samma rum, det närmaste man kan komma ett personligt möte.
    Kram till er alla
    Maggis

    (vad jag skriver mycket, men kan inte låta bli, älskar att höra berättelser om Gösta)

    SvaraRadera
  42. Tack Sven för det du skriver! Det värmde verkligen! Jag talade bara med Gösta via telefon, men det blev mycket skratt och roliga historier vi berättade. Det känns nästan som om man träffat honom i verkligheten, när man läser det som skrivit tidigare.
    Det är tomt, myckt tomt, men det är ju en del av livet.
    Stor kram till er alla här, hoppas ni har det så bra ni kan!
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  43. Tack Sven för det skrivit och jag förstår att ni hade många fina stunder tillsammans i genom skype du och Gösta.
    Blev så glad när jag såg att du skrivit här.Men saknaden efter Gösta är stor för mig och övriga här.
    Tänker på Marianne med familj och Sonja och den tid dom fick tillsammans med Gösta och vilken underbar lycka för dom att återförenas även om det inte blev så många år.Kram till er alla.Doris

    SvaraRadera
  44. Saknaden efter Gösta är stor även för mig.
    Jag går in på bloggen varje morgon och ser om
    det kommit in något nytt el nya kommentarer.
    Man har även lärt känna många fina människor gm
    kommentarerna.
    Själv har min allra närmaste vän blivit änka i
    dagarna. Hon har själv cancer och maken dog även
    han av cancer. Grymma sjukdom!
    Kramar till Göstas fina familj och även till alla övriga!
    Elisabeth, en medmänniska från Skåne

    SvaraRadera
  45. Så fint skrivet, Sven! Det märks av varenda rad, varje ord, vad ni betydde för varandra, Gösta och du! Två verkligt fina människor, som jag önskar att det fanns så många fler av här i värl den!
    Hoppas det ordnar sig med din arm! Jag har haft liknande problem, men det gick över så småningom. I mitt fall var det tydligen någon form av överansträngning,och möjligen en nerv som kommit i kläm.
    Ja,man går in här och kikar då och då, man kan liksom inte släppa kontakten helt, även om inte Gösta finns här mer. Men ni andra finns här, och tydligt är, verkligen, att vi behöver varandra, vi människor!
    Ta hand om er!
    Varm kram,
    Brittmarie

    SvaraRadera
  46. Världen har blivit mycket fattigare.
    Vi har förlorat en stor människa och en god vän. Fattar ännu inte att Gösta inte finns
    att prata med, hans leende och kloka ord
    ska för alltid finnas i mitt minne.

    Kram till Göstas fam och alla blogg vänner
    Gulli


    SvaraRadera
  47. Så sant de Du skriver Gulli.
    Men om man ska försöka se något gott i denna saknad så är de att Gösta inte lider mer.
    Få "vanliga" eller ovanlig människa som Gösta var har lämnat så stort tomrum.
    Mvh Greta.

    SvaraRadera
  48. Saknaden efter Gösta är stor.
    Tänker på Marianne med familj och Sonja.Tankarna går även till övriga här som varit med och skrivit kommentarer i Göstas dagbok.Kram på er alla! Doris

    SvaraRadera
  49. GÖSTA,SVEN OCH HUMLAN.......

    Gösta och jag talade mycket om liv och död
    Det var inte alls några dystra samtal utan uppsluppet och med värme och den underbara humor som Gösta hade
    Vi kom överens om att den som dog först skulle visa sig för den andre som en HUMLA. Och det skulle inte bara vara en humla som flög förbi utan det skulle vara en humla i någon speciell sistuation.Så att vi förstod att det var en hälsning från den andre...

    Härom dagen då jag gick ut på min vanliga promenad så sa jag högt till "Gösta" Visa dej för mej idag som en humla

    När jag kom till Tingsnäs Udde, den vackra udden längst ut vid älven där jag så ofta stått och tänkt på Gösta så ser jag något nere i gruset under löven. En skalbagge, tänker jag och petar undan lite grus och ser då att det är en HUMLA. Jag petar på den så att den kommer på rätt läge och böjer mej på knä, kupar mina händer över den och säger "Tack för hälsningen Gösta - nu kan du flyga din väg"
    Humlan rister då till och flyger ett varv runt mej och är sedan borta.........

    Jag blir helt varm och salig och för mej var denna händelse självklar....

    Jag vågar mej till att berätta den här med risk för att ni betraktar mej som galen....men det får jag ta

    carpe diem......som Gösta skulle ha sagt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är inte galen Sven utan det är så många upplever när nån nära vän eller anhörig gått bort, när min man dog så visade han hela tiden att han fanns i min närhet, samma hände när min svåger dog ingen mer än jag o en man till uppfattade hälsningen, du kommer säkert att få va med om flera saker. Carpe diem Barbro Göteborg
      Kram till er andra

      Radera
  50. Hej Sven! Inte är du galen i så fall är jag det också.Har själv upplevt samma saker ett antal gånger när någon anhörig gått bort som har gett sig till känna på ett eller annat sätt.Kram Doris.

    SvaraRadera
  51. Hej Sven! Du är absolut inte galen, tvärtom - du är en människa med mycket empati och den vänskap du och Gösta fick tid att odla, visar sig nu. Han är med dig och säkert med oss alla med!
    Min make får jag ofta kontakt med på olika sätt, min mor och far också, så det känns tryggt,.
    Tror, att vi alla här behöver varandra på olika sätt, så jag kikar in här varje dag.
    Saknaden efter Gösta är stor, men han är med oss, det är jag säker på. Gösta visade tydligt för Sven att han var med honom!
    Ha det bra nu alla kära vänner!
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  52. Hej Marianne Sonja och övriga vänner här
    Hoppas ni alla har det bra. Man kan få kontakt på olika sätt. Jag fick kontakt med min mamma genom en dröm ,kort tid efter att hon gått bort. I drömmen satt hon vid ett bord utanför lägenheten där hon bott. Jag stod intill henne. Hennes svägerska(då levde hon fortfarande men dog en tid efter)kom fram till mamma som sa:- Karin, du måste komma och besöka mig snart, så här bra har jag aldrig haft det förr. Det tog jag som ett tecken, att nu hade hon det riktigt bra och jag kände sådan lättnad Jag har också läst om dofter, (rakvatten, eau de cologne e.d.) Att personer ofta visar sig genom att en doft sprids i rummet. Jag har för mig att du Christina har upplevt det.
    Vi är många som saknar Gösta och tittar in på bloggen varje dag för att se om något nytt skrivits.
    Jag tror också vi saknar våra bloggvänner. Vanans makt är så stor efter många år. Det är svårt att släppa...ännu
    Må så gott alla
    Kram Maggis

    SvaraRadera
  53. Saknaden och tomrummet efter "vår" Gösta är stort, alltid så givande att läsa hans rader varje morgon. Ja, det är tomt, en vän, som man aldrig träffat IRL, men som man tänker på dagligen. Gösta har det bra nu, när han får vila från sina smärtor.
    Jag saknar också all den gemenkap som bloggen skapade, t ex Maggis och Christina, Doris, Iris, ja alla rara som också betyder mycket.
    Gösta var en beundransvärd man, en klippa, jag sänder Marianne och Sonja en varm kram och även till er övr vänner här också.
    Ingalill i Trollhättan

    SvaraRadera
  54. Så tråkigt, men nu har du fått ro. Vila i frid Gösta.

    SvaraRadera
  55. Ja, Ingalill jag håller med dig och alla andra vänner här. Saknaden är stor efter Gösta, har svårt fortfarande att förstå att han inte längre finns med oss. Jo i våra tankar kommer han alltid att finnas.

    Jag går in dagligen och tittar i bloggen, har blivit en vana, det första på morgonen.

    Jag saknar även alla er andra vänner här, era kloka ord, er empati och den gemenskap vi har bildat genom bloggen.

    Tänker mycket också på Sonja, Marianne och Göstas övriga släkt, det måste vara en svår tid för dem nu. Men jag vet, att de känner att vi alla tänker på dem.

    Ha det så gott nu allesammans, jag kommer att fortsätta läsa era inlägg, kanske Marianne längre fram skriver några rader.
    Kramisar!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig Christina saknaden är mkt stor efter Gösta. Kramar till er alla Barbro Göteborg

      Radera
  56. Gösta...vi saknar dig. Här kommer en annorlunda hälsning till dig, från den ena till den andra sidan. Jag önskar att du stöter ihop med min mamma däruppe i himlen. Ni var så lika, samma humor och välvilja om andra människor. Mammas humor var av ett speciellt slag, när vi i släkten träffas så pratar vi ofta om den. På detta sätt håller vi hennes minne levande, man minns precis hur det var. Hon månade också mycket om andra. precis som du Gösta. Ibland nästan för mycket, så hon glömde bort sig själv. Så jag hoppas att ni träffas, och så mycket ni får att prata om.

    Jag tänker också på Sonja och Marianne, så tomt det blir nu när Gösta är borta. När man levt så intensivt sida vid sida, och allt bara försvinner så blir det så tomt och man får lära sig leva på ett annat sätt. Så mycket tid man plötsligt får över

    Så Gösta, vi här nere som följt dig vinkar nu till dig däruppe och vi vet att du har det så bra.

    Kramar till er alla
    Maggis



    SvaraRadera