Ångest

Söndag 31 maj 2009 kl.12.55. Vaknade i morse och kände hur fuktig kudden var precis som en disktrasa .Direkt kom ångest och oro krypande det spred sig i hela kroppen och man började undra vad som var på gång. Har det hänt något som jag inte fått veta eller var det ett förebud på något som kommer att ske. Allting började helt plötsligt få mig att grubbla vad har jag gjort.Varför mår jag så illa? Jag har ju inte träffat någon människa på flera dagar så jag kan ju inte ha sårat någon med ord heller.Det riktigt kryper av något oförklarligt inom mig. Det måste vara sjukdomen som gör sig påmind den vill visa att det finns ingen återvändo. Dagen måste i alla fall fortsätta oavsett hur man mår men jag hoppas att det kanske släpper. Carpe diem

Tappade tidsbegrepp

Lördag 30 maj 2009 kl. 14.15. Ibland flyr verkligen tiden iväg .Den är svår att stoppa vilket skulle kunna vara en fördel ibland. Hitils idag har inte mycket hänt vaknade i morse med något lindrigare smärtor. Efter frukosten tog jag mig ut och började åka omkring på gräsklipparen ,kanske inte den bästa ideen, men det gjordes envis som man är. Efter att ungefär hälften var gjord tog krafterna helt slut. Vart dom tog vägen vet jag inte.Gick in och lade mig efter det att medicin intagits.Somnade vaknade och undrade vilken dag det var, man hade vänt på tiden,visste snart nog att det fortfarande var lördag och en het sådan.Tankar och funderingar far genom huvudet ideligen om vad som händer i kroppen.Det skapar förtvivlan ibland en gråtskvätt också. Man känner sig totalt maktlös. Den stösta svårigheten är ju att acceptera sin sjukdom och vilket resultatet blir.Men det kan ju dyka upp något positivt så tankarna får skingras. CARPE DIEM

Myndigheters godtycke

Torsdag 28 maj 2009 kl.20.00. Konstiga saker har hänt under dagen.Det har kommit till min kännedom att i morgon kommer jag att få besök av en biståndshandläggare från kommunen utan att blivit tillfrågad innan. Min bror tyckte det var konstigt likaså min syster för ingen av dom har haft kontakt med vederbörande. Konstigt va? Dagen har förflutit med mycket av tillskott av morfin. Det är inte roligt alls. Jag trodde att det skulle vara smärtfritt . Men någon har inte tänkt på att det inte bara är kroppen som har smärtor. MINA SJÄLSLIGA KÄNSLOR FRÅGAR INGEN EFTER. Den jag älskar har ingen möjlighet att få uppleva det helvete jag har varje dygn för ingen hjälper mig att säga det utan att såra. Finns det någon som ser detta rop på hjälp att kunna få kommunicera med den man älskar? Tacksam för någon form av att ni finns.Jag känner för varje dag hur livet rinner ifrån mig. CARPE DIEM

Funderingar i livets slutskede

Torsdag 28 maj 2009 kl.00.35. Vi har just paserat midnatt och en ny erfarenhet har uppenbarat sig. Jag har enorma smärtor både fysiska och psykiska det måste få en ände orkar inte bära den här plågan längre.Jag menar att vara ensam ingen att prata med någon som man kan dela detta med.Den kärleksfulle person som kunde vara här är inte så nära det är nästan 50mil dit. Det värker så mycket men det finns ju smärtstillande vilket är tur. Jag vet varför ska jag klaga det finns dom som har det värre men det hjälper inte mig just nu.Den som har fått besked att din tid är kort kan inte fundera på det problemet att det finns dom som har det värre. Förklara varför det är så svårt att vara ensam och bara vänta på att det ska ta slut.Idag imorgon eller om en månad.Jag längtar verkligen efter någon. Carpe diem

Känsloyttringar

Onsdag 27 maj 2009 kl.05.30. Hela gårdagen var fylld av gråt och tycka synd om attacker.Först går man och hoppas på en tur av något slag.Sedan blir man redo för att offra allt för att få någon sorts kontakt med en annan person. Allt det här går åt pipan ingenting händer och så blir det ytterligare suckar och vad synd det är om mig. Det här håller på att bli rena rama cirkusen bara för att man har andra känslor som väckts av en speciell person,vilken inte ska råka ut för min klagan, dessa känslor känns så djupa det går så långt in i ens känslor.Nu blev det dags för en ny gråtattack igen. Jag vill leva men det är något som satt en gräns för min tid.Allt verkar vara förgäves jag får inte fastna i detta hjul av att missunna mig själv att få ha känslor för någon annan. Carpe diem

En kärleksresa

Tisdag 26 maj 2009 kl.07.00 Har varit ute på resa till södra delen av landet.Jag har besökt fyra människor som släppt allt vad dom hade för händer bara för att stötta mig. När någon blir så oskälvisk kan man inte annat än förundras vilken kärlek det finns.Resan var inte helt smärtfri det gick åt lite extra morfin.Väl på plats fick jag verkligen känna hur det är att få vara en person som utan några större egna insatser fick delta i en samvaro som inte handlade bara om sjukdomar utan allt annat som livet har.När man sedan skall lämna dessa personer, som man lärt känna under dessa dagar, då blir man rätt så ledsen .En sak som var enormt stor var att jag funnit en person som verkligen ville lära känna mig mer.Detta var en upplevelse som kommer att finnas kvar hos mig länge.Jag riktigt känner en varm kärlekslåga tändas inom mig. Carpe diem

Motsägelser

Torsdag 21 maj 2009 kl.05.oo Otroliga saker kan faktiskt hända även i vår tid. Har helt utan någon kännedom härom fått tre nya vänner,märkligt va, har ej haft några på flera år och så plötsligt bara så där har man tre nya. Visst är livet märkligt när det kan hända sådana här saker. Troligen är det för att jag inte ska behöva må så dåligt. Men tyvär dom har inte funnits där när det skulle behövts som bäst. Nu behöver dom inte hänga med så länge så då går det lätt att försöka bli min vän. Tidsfristen som är kvar ska jag försöka att använda till att göra saker jag försummat förut. Jag skall försöka leva rullan. Försöka att njuta av varje dag,timme,sekund utan att behöva tänka på någon annan.Tids nog kommer dagen när allt är slut.Har inte haft någon förut således behövs ingen nu, när det egentligen skulle behövas som bäst. Konstigt. Det blir ju en motsägelse på en gång. Får väl skylla på det dåliga omdömet som råder just nu. Carpe diem

Resultat

Onsdag 20 maj 2009 kl.06.30. Efter gårdagens behandling och undersökning gavs resultatet vilket inte var så ljust. Livsnerven är betydligt kortare än vad det första undersökningsresultatet gav vid handen. Nu får man verkligen försöka att ta vara på tiden som finns kvar. Det blir svårt att välja ut vad man vill göra.Ska man låta livet flyta på som vanligt eller försöka leta efter olika guldkorn för att njuta av dom sista månaderna? Det finns verkligen inga slutgiltiga svar. Man får väl tro att ödet kan ha något i beredskap åt en. En tanke kan vara att låtsas som om ingenting är på gång utan bara se hur livet bara rinner förbi. Vilken tanke det vore, som att vara totalt likgiltig ,att det verkligen finns något mer.Är man verkligen så borta så man kan inbilla sig en så dum sak att allting är slut.Det är ju ändå tid kvar att göra något t.ex. göra något för någon annan som säkert har det värre,för det finns det alltid, fast just nu är det bara sig själv som gäller.Hoppas på en fin och god dag. Carpe diem

Ångest

Tisdag 19 maj 2009 kl.05.30. Många har väl hört talas om ångest eller till och med känt den.Hur den kommer krypande uppför ryggen och griper tag kring bröstet och en undran kommer är det slut på förhållandet eller har någon upptäckt min svaghet? Hur som helst så är det otrevligt att känna ångest. Nu är det tyvär en sådan situation och det plågar mig. Hur ska jag komma vidare? Min tid är inte så lång så jag kan inte hålla på och fundera på varför ångesten kommer krypande nu. Det kanske är en varning eller något annat som inte visat sig ännu.Vi får väl se inom sinom tid. Carpe diem

Vad sker nu?

När det är tomt överallt och inget hörs eller syns kan man tänka sig att ha hamnat i ett intet.Det syns oförklarligt att det kan vara på det viset.Men tyvär är det så fast det rör sig runtomkring.Vi är så f örblindade av oss själva så det blir den upplevelsen att det är öde kring oss. Att börja prata med någon är nästan en dödssynd man blir totalt uttittad,som om är du inte riktigt klok,inget är normalt längre i kontakten mellan oss mäniskor.Mina funderingar går till min egen erfarenhet i detta fall. Mina krafter avtar för varje dag beroende på all medicin.Allt börjar likna rena mardrömmen,ingen att prata med och dela sina tankar.Det är rent ut sagt för---ligt.Man får försöka ta nya tag för det är ju ändå en ny dag att möta. Carpe diem

Inför resan

Söndag 17 maj 2009 kl. 5.45. När man ska resa måste man ha ett bagage med sig. Den resa jag ska göra lär väl inte kräva så många väskor.Det räcker väl att det finns ett gott samvete och vetskapen att man försökt göra det rätta i livet.Det finns kanske några svarta fläckar som gör att bagaget inte är helt rent.Glömde att få det rengjort innan resan skulle påbörjas.Men nu står man vid stationen utan några som vinkar adjö.Men jag tror att det inte skulle göra så stor skillnad ändå.Vore jag rik samlades nog stora hopar för att kanske få något av rikedomen, men nu finns det inget annat än kanske ett litet minne som några få kommer att ha.Avgångstiden närmar sig sakta men säkert men jag hoppas få lite extratid i alla fall. Carpe diem

Funderingar

Lördag 16 maj 2009 kl.04.20 Väcktes brutalt av en ilsken telefonsignal. Vem sjutton ringer den här tiden på morron ? Det kunde vara något akut eller en felringning .Måste svara i alla fall.När jag lyfte luren och fick höra den rösten for det en känsla av lycka i kroppen.Det var den person som visat att jag var behövd av någon .Samtalet gick ut på hur jag mådde och om jag började vara beredd på vad som stundade.Mitt medvetna har accepterat vad som sker men mina tankar hänger inte riktigt med i svängarna.Hur ska man bete sig nu? Är det något ritualmässigt som ska ske eller finns det en manual? Det får vara hur det vill med det.Nu får man anledning att försöka planera för kommande dagar för denna människa går bara inte att släppa.Någon bryr sig om mig.Det måste vara ett tecken av något slag.Så nu kokar jag lite kaffe och firar lite här i min ensamhet men med vetskapen att därute finns någon som bryr sig om hur jag har det.Carpe diem

Att vara i slutet

Fredag 15 maj 2009 kl.06.30. Tänk att ett litet ord kan betyda så mycket.När någon plötsligt börjar fråga efter hur du egentligen mår och i samma veva förklarar vilka känslor man har för dig.Dessa saker kunde väl ha fått ske när man var frisk.Nu när slutet verkligen är påtagligt kan man tycka att det är i senaste laget.Det hade kanske varit till större glädje att få den vetskapen tidigare , man kanske hade kämpat på ett annat sätt då,nu upplevs det inte lika ärligt längre. Tankarna är så inställda på de sista i livet så det spelar egentligen ingen roll med någonting längre.Men det lyfter i alla fall.Det finns ändå någon därute som har känslor för en så det är bara att ta åt sig och njuta av den känslan för det lindrar ju lite.Det finns alltid någon mening med vad som sker.I mitt innersta finns fortfarande en dröm att få uppleva ett nytt liv. Carpe diem

Funderingar i livets slutskede

Torsdag 14 maj 2009 kl.10.55. Hur sjutton kommer det sig att dagarna bara rinner förbi så snabbt.Är det för att man vet att tiden är så knapp? Alla små händelser som sker blir helt plötsligt väldigt viktiga. Kanske för att hålla kvar meningen som ska vara med livet.Vilka är dom som får utfärda dessa regler vi skall rätta oss efter.Den sekunden eller den minuten och timmen ska det förverkligas ,som var bestämt enligt någons tidsram.Livet skall bara kopplas bort vid den tidpunkten.Det är bara så. Vi har inget att sätta emot fast vi tror det.Vi har ju mediciner och goda kirurger det är bara för att vi ska tro att vi har makt.Hej vad vi bedrar oss.Allting är utstakat från början beroende på vilka gener vi fått oss tilldelade från början.Det tror jag idag i morgon har jag säkert en annan uppfattning. Carpe diem

Drömandets baksida

Onsdag 13 maj 2009 kl.1300. En dröm kan vara både ljus och mörk.I bägge fallen skapar den känslor av olika slag.Den ljusa drömen inger hopp och att dom ska uppfyllas ,den ger ett lyft i dagen om man minns den.Iannat fall får man suga på den goda karamellen tills någon eller något förändrar situationen.Däremot den mörka vill man glömma så fort som möjligt men av någon anledning gör den sig oftast påmind under en längre tid.Ibland blir den så verklig att den saboterar många möten ,som skulle kunna lyfta en dag. Denna dag har skridit långt och jag kan inte förstå vad som hänt eller händer.Det mesta verkar stå stilla för jag har tappat handlingskraften jag kan inte längre se vilken orsak som gör att det mesta blir likgiltigt. Kanske jag har tagit alla löften för sanna men när det kommer till kritan finns det någon ursäkt som gör att det inte går att uppfylla vad som lovats.Konstigt nog har det blivit en vana att givna löften bryts när det blir dags att uppfylla dom.Det är precis som med drömar dom ljusa blir mörka i ett nafs. Livet är i alla fall en sak att verkligen ta vara på. Annars finns det alltid någon som står beredd att ta det ifrån dig. Carpe diem

Tankar i livets väntrum

Tisdag 12 maj 2009 kl. 5.25. Gårdagen var hemsk. Sov bort nästan hela dagen och hade några konstiga drömmar. Fick hela tiden besök av döda anhöriga. Det är ju flera månader för tidigt eller har tidtabellen förändrats? Jag hoppas att det är ett gott omen istället för en föraning till andra sidan.I dag skall det tagas nya prover för att se om fienden har intagit mer mark eller om den retirerat.Det tar ju en hel vecka innan man får något svar.Vilket är en aning frusterande.Ute är det grått och regnet hänger i luften.Precis som vanligt när det går mot sommaren.Men gräset växer och ordnar verkligen arbetstillfällen.Det ser ut att bli som en vanlig sommar ändå. Carpe diem

Livets väntrum små tankar

Söndag 10 maj 2009 kl.06.25. Det slår mig att bara gå och vänta gör ju inte saker och ting bättre.Det vore ju förnuftigare att ta vara på vad som är kvar av livet och leva det. Men vem kan vara vettig just nu? Ensam är inte alltid stark och förmögenhet att köpa vänner för finns inte.Det får bli att vänta en dag i taget och tro att det inte blir så svårt när rullgardinen dras ner för sista gången. Föresten det finns de som har det värre så egentligen ska man inte klaga. Nu var det gjort dagen s klagovisa, nu inväntas nästa dag. CARPE DIEM

Livets väntrum små tankar

Lördag 9 maj 2009 kl.06.30. Många tankar finns i min lilla hjärna om vad som egentligen händer. Kan riktigt känna hur det som finns i mig äter sig fram genom kroppen hur det intar mer och mer.Dom få försvarskroppar som finns kvar har inte mycket att sätta emot.Förhoppningsvis leder det dock till att man får en liten tidsfrist.Varför ? Nu börjar jag bli lite känsligare för det har på något vis gjort att vetskapen om vad som sker har kommit ikapp mitt medvetna.Längtar till den person som börjat visa att den bryr sig om vad som händer i mig. Det måste vara en sänd från ett bättre ställe. Inte för att det skulle vara så dåligt här. Dagen ser ut att bli fin så man får väl pallra sig ut i naturen. Carpe diem

Livets väntrum små tankar

Fredag 8 maj 2009. Fortsättning av det tidigare.Den 19 februari kommer jag till återbesöket och återigen en ny läkare.Han sa att du har väl redan förstått vad det är ? Ja,det fick jag reda på redan i januari. Men inte hur svår tumören var.Det var den som hade stoppat upp det fria flödet av allting i kroppen därav den svåra smärtan. Det nya beskedet var att den spridit sig till skelettet och ganska mycket.Läkaren talade om att det finns ingen bot.Det enda vi kan göra är att försöka hålla dig så smärtfri som möjligt med morfin och viss hormonbehandling. Detta är orsaken till de kanske så osammanhängande och märkliga inläggen som varit den senaste tiden. Så förlåt att jag tagit upp er tid förut. Carpe diem

Livets väntrum små tankar

Fredag 8 maj 2009. Jag tänker ta allting från början. Den 24 januari 2009 vaknade jag efter en natt med svåra smärtor.Tog kontakt med vården vilka tyckte att jag borde uppsöka läkare.Gjorde så och kom till akuten.Togs emot av en syster och lägga mig på en bår.Efter en timme kom en läkare och kände på magen sändes till röntgen.Under tiden man tittade på bilderna så fick jag hela tiden smärtstillande.Efter ett tag kom läkaren och talade om för mig att jag var frisk men hade svåra smärtor,så det skulle bli observation under ett dygn.Natten var väldigt svår fick påfyllning av smärtstillande hela tiden,för jag skulle hållas smärtfri. Dagen efter fick jag besök av tre olika läkare som var för sig inte kunde förstå varför jag hade såna smärtor.Det kunde vara början till tarmvred eller något fel med gallan. Så gick ännu ett dygn med smärtstillande och dropp ingen fast föda.Nästa morgon kom två nya läkare med olika tidsintervall klämde och tryckte på magen men kunde inte förstå varför jag hade sån smärta.Således fortsatte man med dropp och morfin under ytterligare ett dygn.På tredje dygnet kom två nya läkare för att se på den konstiga patienten med olidlig smärtor.Man beslöt att göra en skintografi varvid det upptäcktes att man kunde inte se bäckenpartiet för att det var för mycket urin i blåsan .Det blev tappning och sedan snabbt ner till kirurgen för provtagning av prostatan.Det konstaterades snabbt att det var en tumör,behandling sattes in omedelbart och en återbesökstid gjordes till den 19 feb.

Livets väntrum små tankar

Fredag 8 maj 2009 kl.5.50. Hoppas vid högre makter att plågan snart tar slut. Det är en pina att bära någons förståelse för sjukdomstillståndet och samtidigt veta att det finns inget annat att göra än att försöka stilla smärtorna.De pinsamma är att ingen inom vården vill tala om vilka tidsrymder som gäller. Det vore bättre om man fick veta på ett ungefär vilka tidsperspektiv som finns så man fick en möjlighet att nyttja den tiden. Troligen går man i någons ledband så inte alla tillgångar skall försvinna för eventuella arvtagare. Ingen lysande tanke precis nu börjar jag tröttna på alla halvkvädna visor.Jag tröttnar på mig själv också för den delen.Försök förstå . Carpe diem.

Tankar och funderingar

Torsdag 7 maj 2009 kl.05.30. När man ser ett program som det igår om gamla då undrar man om det inte är lika bra att få lämna i förtid.Det är olika tankar som far genom huvudet.Finns det någon form av urval för att slippa ålderdomen.Man kan ju undra. När man är ung då tänker man inte så mycket på kommande tider, hur det blir med kompisar familj och annat. Då finns bara här och nu.Nu när man kommit dithän att man inte kan bestämma längre vad som ska ske börjar man inse att livet är en gåva som bör förvaltas noga och inte kastas bort. Tyvär är det försent i mitt fall.Den person som har börjat ta del i min slutstrid tycks veta vad ensamhet egentligen är och vill inte låta mig kämpa ensam .Det är jag mycket tacksam för.För just nu är det väldigt mörkt på livets stridsfält. Carpe diem vem du än är där ute.

Tankar

Onsdag 6 maj 2009 kl.07.00. När man minst anar det så sker något glädjande. Det finns någon som bryr sig och verkligen tycker om mig.Men man kan ju tycka att det kunde väl gå lika bra när man var frisk.Det är väl som det sägs man saknar inte kon förän båset är tomt. Men skit samma nu finns det i alla fall någon som bryr sig och det får man vara tacksam och glad för. Det innebär ju att det finns en som följer med på slutresan och vill hjälpa till att försöka lindra pinan. Nu kan det tyckas lite för självgott kanske men jag blev glad och tacksam. Det är ju inte alla som får uppleva en sån här situation vilket vore mycket bättre . Det regnar idag så det blir inget utejobb.Ha ha ha man kan väl få drömma lite.Nu får man försöka att hitta något annat att ondgöra sig över men framför allt ta hand om kompisen man fått så här på slutet. Carpe diem

Små tankar

Tisdag 5 maj 2009 kl. 8.25. Tycker att det är rätt så trögt idag. Det är grått och blött ute och man har ingen större lust att göra något. Jag har inget speciellt att ondgöra mig över heller. Men varför måste det finnas speciella och märkvärdiga ting hela tiden för att försöka bräcka varandra? Kan man svika livet? Det kanske är en uppgift att utröna dessa saker. När det ser lite ljusare ut och humöret stiger lite finns det alltid någon som påpekar att nu är du för glad du har ju inget att vara glad för.Det spelar ingen roll hur man gör det finns alltid någon som vet bättre. Därför tänker jag akta mig för att vara för öppen.Det är tråkigt att alltid behöva tänka på vad man gör så man inte får ett litet h------te efteråt.Men det är väl livet. Carpe diem.

Undringar

Måndag 4 maj 2009 kl. 7.35. Hur kan man möta en nalkande slutstation utan att börja grubbla över livet? Vad har gjort livet meningsfullt? Vilka hinder har övervunnits för att få den livserfarenhet som man innehar? Det är några av de många frågor som dyker upp.Är som en bortkommen illbatting som blir påkommen med något som kan upplevas som fel.Så här får du inte fråga. Varför ska det vara så svårt att dela med sig vad man känner och upplever? Vi vill kanske inte komma så i direktkontakt med frågor om döden.Dessa små undringar har jag idag.Carpe diem.

Tankar

Söndag 3 maj 2009 kl.9.00. När jag vaknade i gryningen trodde jag att ett nytt liv började.Vilken tanke.Vilket misstag.Allt var ju som förut,extra morfin ont i kroppen och dessa molande tankar vad händer sen.Men livet går trots allt vidare.Med samma klagan på vädret eller på vilken klädsel eller frisyr grannen har. Vilket elände har man ingenting annat att fundera på är man bra nog så fattig.Carpe diem.

En vanlig dag

Lördag 2 maj 2009 kl.6.45. Gårdagen fick fel dag torsd istället för fredag.Men idag är en annan dag fick ett email från en annan människa det var helt underbart.Det finns trots allt ett liv utanför.Vilken härlig känsla det måste vara att få synas lite grann.Nu kan den här dagen inte bli sämre. Carpe diem

Tankar

Torsdag 1 maj 2009 kl.07.30. När man sitter så här och tänker på alla olika situationer man upplevt, så börjar man fundera om det vore någon skillnad om man gjort annorlunda? Varför ska det bli så komplicerat när man känner hur döden klappar på? Känslorna blir splittrade. Varför ska just jag drabbas? Man förlorar de människor som man älskar.Jag kan inte räcka till för någon fler. Fel en person har gett mig hopp ,men nu förlorar jag den också genom att mitt liv nått sitt slut.Vilken rättvisa är det? Man börjar att fundera när slutet närmar sig. Carpe diem.