Påskveckan

Onsdag 31 mars 2010 kl.04.24 Det är mitten av påskveckan och rusningen har börjat till olika platser där firandet av påsken kommer att ske. Ibland är det många som har så bråttom att dom inte kommer fram och får inget firande. Men de flesta når sina resmål och får sig en helg med fest och glädje. Det har blivit som en andra jul och då ska det vara presenter men nu i form av påskägg. Med det följer liksom små önskningar vad det ska vara för innehåll. För egen del önskar jag att mitt påskägg skulle innehålla nya rön inom forskningen som kan ge bot och lindring mot våra svåraste sjukdomar sedan att min påsk får vara en helg med lugn och ro tillsammans med min nya familj. Jag skulle också dela ut påskägg som skulle innehålla lindring och bot till andra som lider. Stiftelsen delar ut påskägg också men mer av vardaglig natur, som blommor och godis och i vissa fall saker som det finns behov av. Det finns fortfarande medel som räcker till en del. Det är nog den stora höjdpunkten i denna vecka. Det skulle vara intressant och se vilka önskemål andra har till sina påskägg. Carpe diem

Återkomst i tanken

Tisdag 30 mars 2010 kl.04.23 Nu har jag kommit förbi det första dyngnets tidsförskjutning och det verkar ha gått bra. Tanketomheten verkar också ha börjat fyllas på. Om det är till någon nytta återstår att se. Att upptäcka saker när man blivit äldre är ju trevligt men vissa skulle ha upptäckts när man var yngre. I ungdomen fanns det i stort sett bara dagen som den var. Att tänka på vad som skulle hända med morgondagen existerade knappt. Det gällde att utföra det arbete man hade ,om det fanns något, och sedan var det bara att umgås med kompisarna för resten av tiden. Det tog inte så lång tid innan man upptäckte att det var dax att bli vuxen och ta ansvar för sitt egna liv och planera för tiden som skulle komma. Att som äldre se tillbaka på ungdomstiden ger både glädje och sorg. Glädje över allt man fick vara med om och sorg över det som man skulle ha varit mer tacksam för. Att nu som äldre upptäcka att under hela den tid man levt ha varit behövd av någon och äntligen tar vara på det. Hoppas några får upptäcka tidigare och även sedan att man är nog behövd någonstans. Carpe diem         Ps. Natten har varit bra.  tiddelipom Ds

Liten notering

Måndag 29 mars 2010 kl.04.41 När det inte går att göra något av de tankar som finns blir jag i alla fall rätt så rastlös. Vad är det egentligen jag skulle behöva göra för att det ska bli något resultat? Jag skulle troligen vara tvungen att gå igenom allt väldigt noga för att se så det inte blev något helt galet. Det har jag gjort i dag och resultatet är vad som skrivits. Jag har haft en lugn natt och har sovit rätt så bra. Fast det har varit några små avbrott för medicinering. Förhoppningsvis kommer dagen att försvinna utan några större minnen efter sig. Skulle det bli några får jag hoppas att dom är väldigt positiva. Carpe diem

Fortsatt tomt

Söndag 28 mars 2010 kl.04.26 Natten har varit lugn inga störande moment har hörts. Nu på morgonen finns det inga undringar som kräver svar så det blir nog lika kortfattat som i går.Det känns konstigt att ingenting blir nedskrivet det blir som att någon dag fattas. Men jag tror att det finns någon mening med det också. Carpe diem

Tomhet

Lördag 27 mars 2010 kl.04.12  Utan problem har jag sovit denna natt. Att skriva något om någonting i dag verkar lönlöst. Det är precis som huvudet är tomt. Det finns några tankar som far omkring men det är  sådana man bara tänker. Jag låter det vara tomt så länge och går in och skriver något längre fram på dagen. Carpe diem

Resehjälp

Fredag 26 mars 2010 kl.04.23  Det är många i vårt land som befinner sig i samma situation som mig. En del har klarat sig ganska bra och en del har blivit "botade" och en del väntar på ett besked av något slag. Många av oss har ingen att umgås med eller att samtala med och en del är helt isolerade från yttervärlden. Det skapar många tankar om allt möjligt på både ont och gott men det verkar vara mest på ont och på vilka smärtor och plågor som ska mötas på vägen. Det finns många föreningar i landet som är öppna för oss med prostatacancer och anhöriga. Jag undrar hur många som besöker dessa och hur många får upplysning om att dom finns? De som har möjlighet till att besöka en förening skulle kanske bryta sin ensamhet och kunna träffa människor med samma intressen och på så vis få en ny kamratkrets och på så vis förändra sin egna situation och även någon annans. Livet kanske kunde få en mening för många och den sista färden kanske inte skulle bli så svår. Carpe diem

Resans fortsättning

Torsdag 25 mars 2010 kl.04.16  Tack för att ni delgav mig era tankar om mötena vid den sista resan. Jag tänker fortsätta lite på den biten i dag också. När man är där på andra sidan är det en resa med båt eller är det en stor blomsteräng? Med båt tänker jag mest på floden styx och rorsmanen Karon som fraktar mig över floden till andra sidan där den anhörige väntar tillsammans med alla övriga i familjen som gått före. Med blomsterängen tänker jag mig ett stort fält fyllt med blommor av alla slag och sorter som jag aldrig sett förut. Det spelar ingen roll egentligen vilket sätt det sker på bara det är en öppen och kärleksfull atmosfär som råder. Inga stridigheter eller osämja finns utan bara glädje och harmoni för alla ingen undantagen. Men som sagt ingen har kommit tillbaka och talat om hur det är och därför vill jag tro det bästa till den dag när jag själv ger mig iväg och får uppleva hur det verkligen är. Carpe diem        Ps. Natten har varit lugn och fin sömnen har varit ostörd. Ds

Sista resan

Onsdag 24 mars 2010 kl.04.20 Sömnen har varit lite varierande i natt för jag hade lite långa sömnperioder under gårdagen. Här har varit så fint väder några dagar precis som att våren är på väg. Jag tror att den inte är så långt borta. När jag går här och funderar dyker väldigt många tankar upp om olika saker. Men det är saker som är svåra och tunga. Det sägs "att när det börjar bli dags att gå vidare" brukar det komma någon anhörig för att möta upp och leda personerna sista biten. Finns det någon sanning i det eller är det taget ur tomma intet? Inte för att jag mött någon ännu men frågan finns. För många är det svårt att diskutera dessa saker, som egentligen är helt naturliga, om sista färden. Det verkar som att den biten inte existerar precis som med vissa sjukdomar. Jag tänker inte gå djupare in på ämnet förrän jag sett reaktionen på frågan. För det skrämmer så många att prata om den naturligaste saken i våra liv den som är bestämd från den dag när vi föds. Carpe diem

Möten

Tisdag 23 mars 2010 kl.04.23 Natten har gått och jag har sovit bra. Vad roligt att se bevis på att det inte är för sent att ta upp brutna kontakter med barn och föräldrar. Det vore trevligt om vi kunde få fler till samma agerande. Jag kan inte släppa tanken på hur det kunde ha varit om jag inte fått den möjligheten som jag fick. Det finns säkert många andra som kan få samma möjlighet. Den sjukdom som jag har och många med mig kan ibland vara orsak till att kontakter bryts. Men det går att bygga upp dessa igen när vi vågar prata om det och inte håller det för oss själva. Det har visat sig genom många mail att flera relationer fått ny fart för att man har börjat prata med varann och verkligen vågat nämna sjukdomen vid namn. Alla andra orsaker går också att ta upp för då ser man att det kanske var lite förhastat att bryta upp från familjen. Oftast är det barnen som får dra det tunga lasset fast det inte är deras fel men dom får den känslan och ingen talar om för dom att det inte är deras fel. Om det kunde bli så att fler försökte leta reda på de sina innan dörren stängs så skulle mycket i samhället se annorlunda ut. Carpe diem

Att vänja sig

Måndag 22 mars 2010 kl.04.17  Vad det är lätt att vänja sig vid situationer. Att få ett nytt liv att bry sig om på äldre dagar har varit lätt. Nu gäller det att ta till vara på de möjligheter som ges i framtiden för situationen kan lika lätt tas ifrån en. Det skulle vara roligt att en dag kunna läsa att ett flertal barn har fått tillbaka en saknad förälder. Det skulle också vara lika roligt att se fler föräldrar få möte med sina barn. Dels för att om möjligt kunna få den kontakt som varit bruten bara för en sak som egentligen inte var orsaken. Jag tror att om vi föräldrar rannsakar vårt inre så ser vi hur stor saknaden är av den lilla handen som hölls så hårt för att inte tappas bort någonstans i vimlet. Vimlet är så stort i dag så det är väldigt lätt att tappa bort någon eller något och som det blir svårt att hitta igen. Men ges möjligheten så fånga den och låt den inte försvinna igen för det kanske inte ges fler chanser till upptäckt. Carpe diem

Uppbrottet

Söndag 21 mars 2010 kl.04.15 Nu har det gått några dagar med besök av min dotter och i dag åker hon hem. Det har varit ljuvliga dagar då vi fått lära känna varandra och utforskat lite av våra liv. Det har getts bitar som gör att vi binds till varann genom de gener vi har tillsammans och som ger oss helheten att vi hör ihop. Dessa dagar har Marianne varit till ett stort stöd för mig och jag gläds åt att ha en sådan dotter. Jag vet att vi har varit skilda åt alltför länge men vi har börjat att ta igen delar av den tiden. Det ska bli trevligt när både måg och dotter kommer upp till påsk och då jag får möjlighet att träffa mågen Jan lite mer. Att få både dotter och måg samtidigt är inte så många förunnat och därför är det ännu viktigare att ta till vara all den tid jag kan få med dom. Jag har kännt mig trygg med den vetskapen att någon varit hos mig dessa dagar och att jag inte har behövt tänka på något annat än att försöka ta vara på tiden. Jag är verkligen lyckligt lottad. Carpe diem           Ps. P.g.a en miss kom det inte fram att veckans artikel i tidningen kom i går och finns på nätet: Länstidningen Östersund/Berg.  Ds.

Att fånga dagen

Lördag 20 mars 2010 kl.04.07 Att fånga dagen är faktiskt en upplevelse. I går lyckades vi verkligen fånga dagen. Vi tog den i flykten genom morgonen och lyckades att vid dagens slut ha fångat den till stor glädje för oss. Det blev shopping och allmänt mys när kvällen kom. Ni alla ensamma barn och föräldrar försök att hitta era respektive anhöriga som kommit bort genom åren för det kan bli försent att göra det. Även om det upplevs som svårt innan så kommer resultatet att bli något utöver det vanliga när möten sker. Tänk på möjligheten att räta ut frågetecken som finns och även kunna få pusselbitar att falla på plats. En del möter säkert skepsis från den andre att det inte är allvar släng sådana tankar åt sidan och tänk hellre på de stunder som ger glädje och en känsla av seger att äntligen få mötas igen. Det kanske inte är dom bästa förutsättningarna för att ta kontakt men pröva ändå för det finns så mycket att vinna. En tom dag kan bli en fylld dag med nytt liv att leva. Carpe diem

Tom dag

Fredag 19 mars 2010 kl.04.34 Vad tänker du göra i dag? Jag tänker inte göra någonting för jag kan inte komma på något. Så kan det låta många gånger vid frukosten i en familj. Det är svårt att hitta på något att göra när man helt plötsligt får en helt tom och oplanerad dag framför sig. Har man tillgång till bil är ju en tur med den ut i naturen till en plats som man inte varit på ett alternativ. Där kan det finnas nya upptäckter som ingen tänkt på. Har man naturen alldeles inpå sig finns det alltid möjlighet att till fots utforska platsen man bor på för nya saker kan dyka upp. Eller gör som jag tänker göra. Jag ska tillsammans med min dotter göra samhället osäkert genom vårt besök på affären för inköp till helgen. Sedan kommer dagen att flyta förbi utan några ansträngningar från någon av oss. Vi tänker helt enkelt inte göra något speciellt utan bara njuta. Carpe diem

Känslan

Torsdag 18 mars 2010 kl.04.33  När det plötsligt hugger tag i bröstet och ett stort spännband dras åt då är man bra liten. Det är många tankar som far genom huvudet i den stunden. Jag kände det som att "jaha nu är det slut" och samtidigt ville jag leva för allt i världen. Det fick inte gå den här vägen för jag hade så mycket kvar att göra. När jag sedan kom mig för att ringa till sjukvårdsupplysningen och tala om symptom och känsla fick jag order att inte göra någonting utan bara vänta tills någon kom. Den väntetiden verkade mycket lång och gjorde att det blev oroligt att vänta. Till slut hämtades jag och fraktades iväg till stan där jag fick bli kvar medan behandlingarna utfördes. Det kom fram att jag inte hade någon patientansvarig läkare för de andra sjukdomarna som fanns. Jag fick sedan en ansvarig läkare vilken jag ska vända mig till i alla situationer vilket känns tryggt. Under dessa dagar for mycket tankar genom huvudet. Vissa av dom verkställdes omgående och andra är under behandling. Men den viktigaste är i alla fall att älska livet och se till att du har förlåtit dina ovänner och att du talat om för dina nära vad dom betyder för dig i ditt vardagliga liv. Använd den upplysningen gärna varje dag och försök att somna utan ilska mot någon på kvällen. Man vet inte när det är dags. Jag klarade mig den här gången men nästa kan vara den sista. Carpe diem

Hemkomsten

Onsdag 17 mars 2010 kl.04.17 Nu är jag hemma och Marianne har lämnat tillbaka dagboken, som hon skött med den äran, och jag skriver själv igen. Sjukhusvistelsen har gett mig det att livet bör man kämpa för. En hälsning till alla prostatacancerdrabbade ta kontakt med de föreningar som finns på er hemort eller i närheten. Ni kommer att finna mäniskor i er egen situation och även dom som klarat sig. Det ges möjligheter till kontakter som kan förändra vardagen radikalt och nya vänner.Många föreningar har också olika träffar för samvaro i vänners sällskap. Det förekommer också föreläsningar om vardagliga situationer och olika upptäckter som kan ge ljusglimtar att ta tillvara på. Jag åkte in för att min kärlkramp höll på att skada hjärtat totalt. Det gick att förhindra tack vare ett snabbt ingripande av vårdapparaten. Jag fick även justeringar för metastaserna som hade en större spridning än vad som uppgetts förut. Så nu gäller det att kämpa för livet helt och fullt så kan det möjligen ge en längre tid för att njuta av tillvaron. Jag vill tacka all personal på hjärtenheten för god vård och uppmuntran som jag fått. Och samtidigt tacka er kommentatorer för stöttning ni gett min dotter och mig. Hoppas på en bra tid tillsammans med er alla. Min efterträdare har ni nu träffat också så den biten är klar. Hem ljuva hem.  Carpe diem

Besök

Tisdagen den 16 mars kl:05:40 Besök

Gösta via språkröret:

Ännu en dag och en natt här på sjukhuset, utan alltför mycket uppståndelse.

Träffade en trevlig läkare vid ronden, som tyckte att jag gott kunde prova att gå runt lite.Och jag var ju inte sen att ta honom på orden. Iväg så fort jag bara kunde till ett mobiltillåtet område, kopplade upp mig mot internet. Man måste ju passa på då tillfällen ges. Läste snabbt igenom min blogg och kommentarerna. Måste ju se vad språkröret tar sig för, vem vet, hon kanske säger en sak till mig och skriver något helt annat? (Tror mig ha sett spjuvern där bakom en kort stund, något ska väl ha gått i arv...)

Framemot kvällen passade jag även på att prova på luften utomhus, men det var lite väl kallt, så någon längre tur blev det inte.

Dagboken imorgon, kommer nog att ha återgått till en mer normal form. Jag och Marianne kommer att ha närmare till varandra, då hon kommer hit upp. Och hon har dessutom hotat med att stanna några dagar.

Förhoppningsvis, om allt går enligt plan, så är jag åter i mitt kära hem i eftermiddag.

Carpe Diem!

Sjukhusvistelse

Måndag 15 mars 2010 kl:04:21 Sjukhusvistelse

Göstas tankar via språkröret:

Ligger här på salen och tittar i taket och försöker få tiden att gå. Saknar min dator och att inte kunna sköta bloggen och e-posten på egen hand.Men ibland rår man ju inte över vad som händer.

Fick besök av Sandra, journalisten från Länstidningen, både på lördagen och på söndagen. Hon lämnade läsning att fördriva tiden med.

Marianne ringer minst en gång om dagen och läser högt från kommentarerna på bloggen, så att jag kan hänga med på vad som skrivs där.
Fullt uppdaterad vill man ju vara!
Vi försöker också att formulera mina tankar till ord, så att vi får något att skriva till er trogna besökare, här på bloggen.

I övrigt så är det just nu rätt mycket medicinering, smärtlindring, vilket gör att sömnen mer eller mindre ständigt gör sig påmind. Men mellan sovstunderna kan det bli både lite tv-tittande och kaffedrickande.Och idag blir det nog dags för lite nya provtagningar och undersökningar.

Helst av allt vill jag ju åka hem och förhoppningsvis blir det så, inom en inte alltför lång tid.

Carpe Diem alla ni därute!

Tankar denna morgon

Söndag 14 mars 2010 kl:05:04 Mina tankar denna morgon.

Ja, Pappa nu är det ju så att du lämnat bloggen tillfälligt i min vård och då vet man aldrig vad som händer, så här kommer mina tankar och funderingar.

Livet ter sig underligt ibland och tar sig omvägar runt i Sveriges rike. Åren går och var och en lever sitt liv. Men så stannar världen upp en kort stund, så att man kan fånga ljuset och fånga dagen. Min värld stannade till en stund och det var när jag fick den rejäla, varma kramen, som jag inte visste att jag saknat, förrän jag fick den.

Och Pappa, du vet vad vi lovat varandra och kommit överens om.

Vi pratades vid sent igår kväll och då var han vid gott mod.
Hälsar så gott till er alla!
Det värmer, ger kraft och styrka att få läsa alla uppmuntrande kommentarer. Han lovar att göra sitt bästa för att återta vårdnaden om sin blogg och fylla våra dagar med sina tankar, kloka ord och funderingar, inom en snar framtid.

Carpe Diem!

/Marianne

Lägesrapport

Hej alla bloggläsare.
Gösta använder sig av språkrör idag, dottern Marianne:
Pappa är vid gott mod och hälsar så gott till alla, från sjuksängen.
Den trevlige doktorn på sjukhuset vill behålla honom någon dag framöver för säkerhetsskull. Just nu är allt stabilt och läget under kontroll. Så ingen fara på taket.

Jag har just nu fått uppdraget att försöka hålla bloggen igång och jag lovar att göra så gott jag kan. Är dock inte lika morgonpigg som Gösta, så jag tror nog inte att sidan kommer att vara uppdaterad 04.00-04.30 om morgnarna, snarare fram emot 07.00-08.00. Det blir inte så lätt för mig och pappa att hålla kontakt just nu då man inte har tillgång till telefon eller data när man själv vill. Men vi kommer att göra så gott vi kan för att hålla alla informerade.

Kram på er och Carpe Diem / Marianne

Attacken

Fredag 12 mars 2010 kl.04.25 I går morse trodde jag att livet skulle ta slut. Ett väldigt hårt tryck och en sammandragning över bröstet blev en misstänkt infarkt. Rådfrågning på sjukvårdsupplysningen gjorde att ambulans skickades. När den anlände togs det EKG och det sändes till Östersund till hjärtmottagningen där läkare läste av EKG:et och konstaterade att det inte var någon infarkt utan ett kraftigt kärlkrampsanfall. Efter samråd med läkaren bestämdes att jag inte behövde åka in utan att smärtbehandlingen kunde ske hemma med nitroglycerin och morfin. Jag fick vara hemma. Orsaken var den anspänning som varit det senaste dygnet och när det släppte blev kärlkrampen resultatet. Jag ska inte låta mig stressas fler gånger när det kan ge dessa resultat. Provtagningen sedan på dagen gick bra. Jag fick också svar på PSA:provet som togs förra gången och det påvisade en ökning men inte av någon katastrofisk natur men dom rör sig. Dagen gick sedan i det lugna tecknet. Carpe diem  Ps Natten har förflutit lugnt och stilla Ds

Återgång

Torsdag 11 mars 2010 kl.04.18  Med så mycket stöd som jag fått till att fortsätta skriva dagboken så går det inte att låta bli. Och som min dotter sa: låt inte det illvilliga ta över din tid. Jag kan inte låta bli att samtidigt som jag får påhoppen tycka lite synd om dessa anonyma personer. Dom har troligen inte fått uppleva att någon bryr sig om dom. Som en del uttryckte sig att fast dom hade samma sjukdom så fick dom ingen som brydde sig om dom. Skriv kommentarer med era namn så ska jag bry mig och säkert fler kommer att göra det. För att gå dag ut och dag in utan att någon bryr sig är outhärdligt och speciellt om man är ensam. När man ser människor i samma situation är det klart att man frågar sig , "varför är det ingen som bryr sig om mig?" Nu går jag vidare med min dagbok och vill du anonyme göra följe med mig så får du det gärna men då måste du ha ett namn. Gårdagens uppslutning var enorm. Det var 2700 besök på sidan och väldigt många kommentarer och jag tackar er alla för ert stöd. I morgon kommer det en ny artikel i länstidningen och den kommer att finnas på webben. Adressen är: Länstidningen Östersund/Berg.  Carpe diem      Ps. I dag är det provtagning igen. Ds

Konkurens

Onsdag 10 mars 2010 kl.04.23 Det har alltid funnits någon form av konkurens mellan oss människor. Vi konkurerar på alla områden. Just nu konkurerade någon bort dagens dagbok. Du lyckades. Grattis. Carpe diem    Ps. Natten har varit lugn. Ds       Genom de anonyma påhoppen kommer jag inte att skriva dagbok i dag. Jag ska fundera på om jag ska fortsätta eller ej. Men jag tackar alla som stöttat mig i mitt skrivande.                                                                                                                                    

Status

Tisdag 9 mars 2010 kl.04.20  Mitt tillstånd för dagen är skapligt. Det finns ändå saker som inte är riktigt bra. Min nacke vill inte hänga med riktigt utan vill gärna låta huvudet falla framåt. Det gör att övriga kroppen inte hänger med riktigt. Smärtan som blir i samband med svagheten gör så att det blir mer medicinering vilket i sin tur påverkar den övriga kroppens reaktioner. För att inte bli en klagande så tänker jag inte ta upp så mycket mer. Men den påverkan det har gör att allting annat gärna läggs åt sidan. Det finns ibland saker och ting som gör att det blir lite drägligare att möta en ny dag och det är hoppet att nya forskningsresultat ska redovisas. Ännu har det inte skett några större revolutionerande resultat. Det finns en början i USA men det tar upp till 2-5 år innan det kan användas på människor fullt ut. Hoppet finns att det ska ske snabbare. För övrigt har natten varit relativt lugn med lite nackproblem.     Carpe diem

Tidtabellen

Måndag 8 mars 2010 kl.04.19  Den gångna natten har varit bra och gett mig några timmars sömn. När jag vaknat så är det nästan tomt i huvudet men några tankar har smugit sig in ändå. Jag har fått uppleva mycket glädje på senare tid och det borde hålla tankarna borta från sjukdomen men tyvär så vill den ha ett ord med. Förr när någon gått bort i byn eller närmaste grannskapet sa man "att det brukar vara tre som följs åt."Det slår an en tanke hos mig om jag blir den andre eller den tredje vilket inte är det trevligaste just nu. Jag försöker att låta bli tankar som är negativa men ibland går det inte. Det är som att jag måste prata om den eller skriva ner den för att den ska försvinna. Nu är den nedskriven men finns ändå kvar. Hoppas att det finns fler saker som talar om för mig att det var andra före i kön. Jag har inte tid just nu och biljetten är avbokad och jag har inte någon stand-bay heller. Min tid måste få finnas lite längre. Carpe diem

Lugnets dag

Söndag 7 mars 2010 kl.04.29  Natten har varit lugn utan några störande händelser. Att möta en ny dag är en gåva som det gäller att ta vara på. Jag hoppas att alla försöker göra det bästa av sin dag. Det finns ju en del som inte har den möjligheten att själva bestämma över sin tid. Tänk om vi som får göra det kunde se efter om det vore något vi kunde göra för att underlätta en enda dag för dessa. Om vi släppte alla våra måsten och tittade lite längre än vanligt kanske vi kunde uträtta ett litet mirakel för någon någonstans. Om vi slutade att hitta fel och brister, som det verkar vara vad vi söker,skulle allt runt oss bli helt annorlunda. Alla pekpinnar ,som vi använder för ofta, skulle brytas sönder och det blev roligare. Tänk att låta minst en dag få vara en lugn dag utan några krav. Carpe diem

Sabotörerna

Lördag 6 mars 2010 kl.04.14  Natten har varit rätt så lugn. Det har visat sig att några försöker styra vad som skrivs av kommentatorerna. Jag kan inte se någon annan väg än denna att skriv kommentarer som vanligt och låt inte dessa förstöra för dig och mig genom att vi ger upp. Jag försöker att ta bort anonyma och dessa tillrättavisare så fort jag kan för jag anser att det är min rätt och min blogg. I bland hinner jag inte plocka bort dom men dom kan inte göra varken dig som skriver eller mig något annat än en aning om hur dåligt dom mår. Genom att fortsätta skriva som vanligt så har vi segern på vår sida. Dom ska inte få övertaget. Så Doris och ni andra fortsätt skriva era kommentarer för ni har rätt till det. Vi tar upp kampen för vår rätt. Carpe diem            Ps. I går kom det in ytterliggare 500:- i gåvor till stiftelsen och saldot kom upp till 8200:- Tack för era gåvor de kommer till glädje för många Ds.

Frihet

Fredag 5 mars 2010 kl.04.22  Att dygnen går fort är ju bra ibland men samtidigt kunde de vara lite långsamma så det blev lite sömn också. Natten har varit lugn och inget särskilt har hänt. Det kanske kommer överraskningar som jag inte vet något om. Skulle jag veta vore det ingen överraskning. Det blev nog något konstigt med dom meningarna.Att få ha en fredad plats och ett fredat område fritt från allt vad intriger och möjliga påhopp är nog ett önsketänkande. Det verkar pyra på många platser och jag kan inte förstå varför det är så svårt i dagens samhälle att låta människor ha rätt till sin frihet. Hur kommer det att se ut om vi låter alla huliganer och bråkmakare härja fritt? Vårt land blir till en stor kokande kittel av elände. Det vore en god gärning om alla började ta till vara på varandras stora kunnande om att bry sig och att hjälpas åt i vardagen. Vi borde kunna vara så öppna mot varandra utan att behöva titta snett på varandras olikheter. Det är olikheterna som skapar äventyret i livet. Carpe diem        Ps. Under gårdagen inkom 500:- i gåvor till stiftelsen så saldot steg till 7700:-  Tack för gåvorna.Ds

Stiftelsen

Torsdag 4 mars 2010 kl.04.20  Natten har varit lugn och det har lyckats bli några sovtimmar. Jag känner att det har blivit mer harmoni i mig själv och det gör att jag kan ägna mer tid åt stiftelsen. Sedan januari har det inte hänt så mycket men det har gått ut lite guldkanter i alla fall. Det finns så många ensamma och sjuka som inte har någon uppmärksamhet alls. Att försöka ge dem en liten påminnelse om att dom verkligen finns känns som en uppgift för mig och därför finns stiftelsen. Förra månaden gick det ut bara 555:- i guldkanter så saldot är nu 7200:- .Jag försöker med små medel ge en guldkant för att det inte ska bli tomt så fort. Men det vore trevligt med fler gåvor av människor som vill stödja denna sak. Meningen är också att det ska inte bara vara lokala guldkanter utan det ska kunna gälla hela landet i den mån som medlen räcker. Det har varit många katastrofer som har behövt medel för att lindra och därför har jag inte sagt så mycket om stiftelsen. Gåvor kan sättas in på de kontonummer som är angivna uppe i högra hörnet. Carpe diem

Att mötas på nytt

Onsdag 3 mars 2010 kl.04.20  Magen lugnade ner sig mot kvällen så natten blev rätt så lugn. Annars var gårdagen rätt så tom. Några kontakter med dottern skedde under dagen och ett fång tulpaner dök upp mot eftermiddagen. Blomsteruppvaktningen kom från dottern och lyste verkligen upp dagen. Att få en sån möjlighet som jag fått borde fler få uppleva. Det kan finnas en rädsla att ta första kontakten men den försvinner vid första samtalet och det blir en upplevelse som inte går att beskriva. Skulle de första orden vara hårda så gäller det att inte tappa fattningen för det kan bero på att något har fått möjlighet att komma till uttryck som varit instängt så länge. I och med öppningen har ett frö såtts som kommer att gro och slå rot. Oavsett vad som hänt eller orsakat brytningen finns det en möjlighet att hitta tillbaka. Det goda segrar till slut och tunga bördor blir lättare för bägge parter. Även om det inte blir helt öppet mellan de berörda så kommer vetskapen om att bägge finns och är beredda till att få en kontakt att vara början på något nytt. För föräldrar och barn behöver varandra. Åldern betyder inget bara det blir fred innan det är för sent. Carpe diem

Magupproret

Tisdag 2 mars 2010 kl.04.13  Det har varit ett väldigt spring på toaletten i natt. Magknip som slutade i många uppkastningar som pågått hela natten. Varje försök till att lägga ned huvudet har orsakat nya rusningar till toa. Just nu är det lite lugnt men det bubblar och kör hela tiden. Vid det här laget borde det inte finnas mycket att få upp. Jag tror att det beror på att alla spänningar har släppt i kroppen så nu kommer mycket som hållits tillbaka. Det kan ju vara en magflunsa också. Så i kombination blir det ett så pass våldsamt utbrott. Det släpper väl så småningom. Jag ska försöka med lite osockrat te och en skorpa för att det inte ska bli totalt tomt utan det kan finnas något att ta av. Hoppas att det släpper under dagen så jag kan luta ikull mig lite och kanske få blunda och möta john blund. Det här är då en av de nätter jag inte vill ha igen. Det börjar också tränga in vilken upplevelse jag verkligen har haft denna helg. Jag kommer nog sent att glömma den stora glädjen jag har blivit given. Carpe diem

Förlösningen

Måndag 1 mars 2010 kl.04.23  Nu har sista natten på februari månads sista helg gått över och som gav mig ett möte med förlösande effekt när jag fick träffa min dotter igen. Det gav mig verklig glädje som jag verkligen unnar andra i samma situation. Ta vara på möjligheten för det blir en stor händelse i livet. Det har varit så skönt sedan fjärilarna försvann i mötet. Jag är verkligen lycklig som fick möta Marianne fast jag inte varit den bäste far som jag kunde ha varit. Nu gäller det att försöka hitta vägar att hålla sjukdomen på avstånd så vi kan få någon tid tillsammans. Jag kan inte styra själva utvecklingen men kanske påverka förloppet. Just nu tänker jag inte så mycket på de negativa sakerna utan försöker hålla dom på avstånd från att ta över. De närmaste dagarna kommer jag mest att känna glädjen över vad som hänt och att det blev så bra. Carpe diem               Ps. Veckans artikel i länstidningen finns att läsa på webben: Länstidningen Östersund/Berg     Ds