Uppbrottet

Söndag 21 mars 2010 kl.04.15 Nu har det gått några dagar med besök av min dotter och i dag åker hon hem. Det har varit ljuvliga dagar då vi fått lära känna varandra och utforskat lite av våra liv. Det har getts bitar som gör att vi binds till varann genom de gener vi har tillsammans och som ger oss helheten att vi hör ihop. Dessa dagar har Marianne varit till ett stort stöd för mig och jag gläds åt att ha en sådan dotter. Jag vet att vi har varit skilda åt alltför länge men vi har börjat att ta igen delar av den tiden. Det ska bli trevligt när både måg och dotter kommer upp till påsk och då jag får möjlighet att träffa mågen Jan lite mer. Att få både dotter och måg samtidigt är inte så många förunnat och därför är det ännu viktigare att ta till vara all den tid jag kan få med dom. Jag har kännt mig trygg med den vetskapen att någon varit hos mig dessa dagar och att jag inte har behövt tänka på något annat än att försöka ta vara på tiden. Jag är verkligen lyckligt lottad. Carpe diem           Ps. P.g.a en miss kom det inte fram att veckans artikel i tidningen kom i går och finns på nätet: Länstidningen Östersund/Berg.  Ds.