Eldens rening

Fredag 30 april 2010 kl.04.29  Natten har varit lugn. I kväll kommer det att brinna på många håll för att hälsa våren. Många kommer att samlas för att beskåda hur elden förtär allt gammalt som samlats i dessa högar av föremål som inte används och även ris och annat skräp. Allt ska bort för att ge plats åt något nytt. Det skulle nog vara behövligt att göra på samma sätt med kroppen och det som finns inuti av gammalt skräp. Tänk om det vore så enkelt att bara göra på det viset för att börja på något nytt. Bränna bort sjukdom och annat elände som samlats i kroppen under många år. Att få börja en ny dag helt ren från allt. Vilken känsla det skulle vara att av ren lättnad följa kalvarnas ystra språng ut i vårens friskhet och njuta av det nya. Funnes den möjligheten skulle jag inte tveka inför att göra det. Valet skulle vara lätt. Carpe diem

Att ha ett hopp

Torsdag 29 april 2010 kl.04.21 Denna natt har också varit lugn utan störningar. Undersökningen i går gick bra men svaret får jag vänta på ett tag. Här fortsätter våren sin framfart men den verkar ha gjort ett avbrott för att släppa ner det sista av blötsnö och regn. Det är sig likt i det fallet den ger oss hopp. Att få ha ett hopp betyder mycket för oss människor för att kunna leva våra liv. Det är ändå många som hoppet tas ifrån och en hel människa bara rasar ihop. Det är rätt grymt att bara låta sånt hända. Jag hoppas att de olika rutinerna kan bli ändrade så det inte blir så mycket hopplöshet. Det kan få bli uppmaningen i dag att försöka ge någon ett hopp om att det inte bara är negativa saker som styr oss. Carpe diem

Vårens tid

Onsdag 28 april 2010 kl.04.21 Den gångna natten har varit lugn kanske lite oro inför dagen. Här har våren börjat göra framsteg. Det mesta av snön är borta och det har börjat skimra av grönt i lövträden. Snart är det sista april och rishögarna har börjat växa till olika storlekar i en tävlan vilken by som har den största. När det är dags att tända elden brukar det på att börja snöa eller regna så det blir hur lerigt som helst eller så blir det riktigt kallt. Vid den här tiden skulle det visas upp den senaste vårkollektionen oavsett väder. Flickorna stog och frös utan någon hjälp av sina följeslagare. Men man skulle härda ut ändå åtminstone tills alla sånger var avklarade och man fick halka hemåt i kylan. Det var oftast mycket fyrverkeri för att skrämma det sista av vintern på flykt och efter allt detta så var det dags för våren att börja. Oftast har årstid och rätt månad kommit rätt men det har ju hänt bakslag ibland. Carpe diem

Tiden

Tisdag 27 april 2010 kl.04.22 Tänk vad tiden går fort så fort måndagen passerat så är det fredag. Jag hinner knappt med i den här farten. När dagarna går så fort hinner inte tankarna med. Det blir som att något tappas bort på vägen. Det är ju tur att jag skriver upp olika saker som ska göras under veckorna fast dom är inte många. I morgon är det dags för en ny skintröntgen för att se hur långt spridningen har kommit och på torsdag är det droppet igen. På det viset rullar dagar och veckor förbi. Någon gång ibland tittar jag till släktforskningen och försöker hitta tillbaka i tiden. Det gäller att ta till vara tiden när den finns för plötsligt är den slut och då är det för sent att göra något åt den. Den har blivit förlorad. Det gäller att göra det bästa av det som finns och som det går att göra något åt. Carpe diem

Delade plågor

Måndag 26 april 2010 kl.04.15 Natten har varit lugn och stilla inga störningar. Tack till Gunnel och Doris för att ni delade med er av dessa situationer. Kanske det kan ge oss andra en inblick   i hur svårt det kan vara. Jag hoppas att ni får någon som stöttar och hjälper er så det kan bli lite vila i allt det svåra. Det är väldigt lätt att tro att vi drabbas inte även när vi ställs öga mot öga i fullbordade faktum. Att försöka hitta något som kan lindra och bli ljuspunkter i denna tillvaro är svårt. Men genom att ni öppnat och gett andra möjlighet att delta i er kamp så kan bara en så enkel sak vara till lindring för smärtan är delad med någon fler. Hoppas innerligt att det kan bli lite lindring för er. Carpe diem                Ps. Inkomna gåvor  14 april 500:-  20 april 200:-   26 april 500:-  totalt under tiden 1200:-. Tack för gåvorna  Ds.

Tack till er

Söndag 25 april  2010 kl.04.47 Jag tänkte inte skriva någonting i dag. Men så lyssnade jag på någonting någonstans som talade om för mig att jag skulle skriva ändå därav den sena timmen. Jag vet inte vad jag ska skriva men det får bli vad det blir. Att få vara priviligerad av så många läsare är för mig en ynnest och samtidigt få dela andras vedermödor i livet är värdefullt. Utan den kraft som jag får genom alla er så skulle nog kampen ha varit slut. Men tack vare er så orkar jag fortsätta att kämpa. Alla andra händelser som följt med i hela den här vandringen är ju bara positiv extra näring. Tack alla där ute för att ni finns. Carpe diem

Att jämföra

Lördag 24 april 2010 kl.04.22 Det finns så många sjukdomar i världen och den ena är värre än den andra. Det är svårt att föreställa sig hur en sjukdom kan upplevas av den som just har den. Att jämföra sin egna situation med någon annans går inte att göra för just i den stunden är det den egna som är viktigast. För många i omgivningen kan sjukdomen tyckas vara en bagatell men för den som har den kan det vara den värsta. Jag vet vart min sjukdom tar mig och jag tänker inte låta den bli bara en susning i livet för det kan jag inte. Jag vet att det finns dom som har det värre men det gör ändå inte min sjukdom lättare för det utan den fortsätter ändå. För övrigt har natten varit lugn och inga störningar har märkts. Carpe diem               Ps. Den senast noterade gåvan var den 20 april utan avsändare. Ds

Om om inte funnits

Fredag 23 april 2010 kl.04.30 Tänk om ......? Ja vadå? Jo, tänk om jag inte hade blivit sjuk? Skulle jag ha haft samma tur då som det blev nu? Det kanske är lika bra att inte veta svaret. Att försöka sig på och ge ett svar som skulle vara rätt blev nog inte sann. Kanske hade en del hänt och jag hade fått nästan samma upplevelser som nu. Ibland är det lyckosamt att bli sjuk men det hade inte behövt vara den sämsta sjukdomen av alla. Nu har jag troligen fått en del ångest i vad det betyder att vara där jag är. Jag försöker hitta något att jämföra med men det finns inget. Jag får försöka  att hitta tillbaka till min lilla hörna där jag är trygg och där inget rår på mig utan att jag hinner sätta upp försvaret för motangrepp. Carpe diem            Ps. Natten har varit lugn. Ds

Naturupplevelse

Torsdag 22 april 2010 kl.04.15  När jag tittar ut genom fönstret och börjar se hur det skimrar av gröna nyanser då vet jag att våren är på väg. Naturen håller på att vakna till liv med växter som börjar spira upp ur marken och fåglar som börjar bygga bo för sin fortlevnad. Hur gärna jag skulle vilja vara med och få ta del av allt som spirar. Livskraften som visar sig genom att bryta alla hinder för att komma fram. Om det funnits ens hälften av all denna styrka för att få en möjlighet till ett liv i framtiden så skulle jag ta den till mig omedelbart. Naturen har så mycket att visa på hur vi kan få ljuvliga stunder i dess närhet om vi bara vågade ta oss den tiden. Oftast far vi fram med raketfart för att hinna göra så mycket som möjligt av något som vi inte ens vet vad det är när någon frågar efter vad vi gör. Det borde finnas bromsar som slår till när vi börjar att missa vad naturen vill tala om för oss att vi borde göra. Carpe diem       Ps. Natten har varit lugn. Ds.

Jämförelsen

Onsdag 21 april 2010 kl.04.22 Det är fortfarande lugna nätter som jag har fast nu med drömmar av olika slag. Många av dom är skräckfyllda och andra fulla av ömhet. En del drömmar vill jag att dom skulle fortsätta och andra försöker jag vakna ur så fort som möjligt. När jag tittar tillbaka på alla dödsfall jag varit med om så har jag upptäckt att det är av cancer dom avlidit av. Jag har också börjat jämföra de olika stadierna som personerna genomgick under sin sjukdomstid och har börjat se dom olika stadierna i mig själv på hur del för del kommer fram i sjukdomens framfart i kroppen. Att själv vara i de olika faserna av sjukdomen gör det inte lättare att acceptera. Snarare ser jag hur likheterna gör det svårare att ta till sig hur kort livet kan vara. När det börjar kännas på nya ställen i kroppen reagerar jag som att det är ännu en markering på hur sjukdomen far fram och hur lite jag har att sätta emot. Men jag vill kämpa ett tag till. Carpe diem      Ps. I går inkom det gåvor till stiftelsen på 200:- så saldot steg till 5000:- . Tack för gåvan. Ds

Mustaschkampen

Tisdag 20 april 2010 kl.04.21Även denna natt har varit lugn utan några avbrott. Nu är det snart dags igen! Den årliga kampen mot prostatacancer startar den 1 maj. Det är mustaschkampen mot p-cancern för forskning som startar. Det är en kampanj mot Sveriges vanligaste cancerform som drivs av Cancerfonden. I år ska Robert Aschberg och Gert Fylking ta sig från Haparanda till Ystad genom att lifta. Dom startar i Haparanda 26 april och går i mål i Ystad 29 maj. Jag tycker att så många föreningar som möjligt efter vägen skulle passa på och ha några evenemang för att stödja kampen och samtidigt tala om att dom finns. För så länge det inte finns insamlingsgalor mot prostatacancern bör vi stödja alla möjligheter till att den uppmärksammas. Delta i kampen och stöd insamlingen. Carpe diem

Stiftelsen

Måndag 19 april 2010 kl.04.27 Natten har varit lugn och utan några smärtgenomslag. Stiftelsen har haft lite verksamhet under de gångna dagarna till i dag. Den har varit till stöd med matpaket till sex stycken lite kläder till fyra och lite blommor till fem stycken. Det är människor som själva bett om hjälp. Några har fått guldkanten i närområdet och en del i staden. Det har känts skönt att få vara till nytta på något vis. Jag funderar på att de få kronor som är kvar kan användas till någon org. som bättre använder medlen. Stiftelsen verkar inte komma upp till de mål jag tänkt mig. Men jag  låter det bero ett tag till och ser vart det tar vägen. Saldot var 7100:- och det har förbrukats 2300:- till dags dato. Således återstår 4800:- . Detta är läget just nu får se om det händer något som pekar på hur fortsättningen blir. Carpe diem

Status just nu

Söndag 18 april 2010 kl.04.22 Det har varit en rätt så lugn natt men det har kommit några värkar ibland .Det har blivit förändringar under en tid. Det har blivit mer smärtgenomslag och det har blivit mer spridning. Det är fler ställen i kroppen som värker mer än förut och det går åt mer extra  smärtstillande för att det ska gå att fungera. Jag har upptäckt att farten ökar på spridningen och det gör mig osäker. Jag tänkte att om jag försöker att ta upp lite andra ämnen så håller jag uppmärksamheten borta från det onda men det kommer fram till slut att förändringar skett och fortfarande sker. Det är med andra ord värre än det verkat. Sedan har vi stiftelsen som hänger med fortfarande för närvarande är saldot 7100:- men det minskar snart när sammanräkningen för april är gjord. Det har varit lite gåvor men det beror nog mycket på de stora katastroferna ute i världen. Med lite stöd går det nog att verka ett tag till. Carpe diem

Boken

Lördag 17 april 2010 kl.04.18 Nu har jag fått fnatt. Det verkar inte vettigt att jag skulle kunna tillföra högre studerande något extra. När jag läst artikeln i dagens tidning får min dagbok en annan mening än jag tänkt mig. Med att få dagboken tryckt till en vanlig bok var det för att personer som inte har dator skulle kunna läsa den. Alla har inte dator som man kan lagra saker på så därför skulle det vara en mening med bokformen. Det är väldigt många som menar att ha dagboken i bokform skulle vara ett sätt att bevara tankar och funderingar till efterkommande. Nu är det skrivet i tidningen och jag kan inte göra så mycket åt det utan det får passera som ett o-fall i vardagen. Det blir till att försöka göra sig lite mindre under några dagar till det värsta har lagt sig.  För övrigt har natten varit lite mer orolig med mer smärtor än tidigare så det har gått åt lite extra smärtstillande. I övrigt är det bra.  Carpe diem

Den hemliga dagen

Fredag 16 april 2010 kl.04.23  Kära dagbok hur ofta kommer resultatet från mitt sjukhusbesök i januari förra året till mig? Det dyker upp med jämna mellanrum och jag påminns om den dåliga diagnosen som jag fick då. Det var som att hela livet bara rusade förbi och jag kunde inte göra någonting åt det. Lika smygande som sjukdomen kom lika smygande kommer nog sista dagen också och jag kan inte göra något åt den heller. Jag har försökt att hitta saker som jag skulle vilja göra innan allt bara tar slut men det är svårt att hitta något. Det har hänt så mycket nu på sista tiden så jag har fått börja tänka om om vissa saker. Jag har fått nya människor att bry mig om och där är det mycket tid att hämta igen. Det har blivit något att kämpa för lite mer. Annars hade jag nog börjat fundera på refrängen vid det här laget. Jag är inte stark som en atlet men jag är enveten och det hjälper en del. Jag har dessutom många som stöttar när det är som jobbigast i vardagen. Det bästa av allt är ändå du min dagbok som ser och hör mycket av det jag inte får vetskap om och för det är jag dig evigt tacksam. Carpe diem         Ps. Länstidningen kommer med en artikel i morgon och den kan läsas på webben: Länstidningen Östersund/Berg  Ds.

Om närståendepenning

Torsdag 15 april 2010 kl.04.28 Natten har varit lugn och inget störande skedde. Det händer ibland att jag funderar på tiden lite längre fram. Om jag vill ha hjälp av någon när det börjar att dra ihop sig. Det är inte så lätt att få någon att ställa upp men för den som vill finns det närståendepenning som man söker på F-kassan. Det här stödet kan man söka i förväg så när det är dags är det bara att ta ut  de dagar som är berättigade(100). Jag har fått det beviljat så när det behövs är det bara att plocka dagar. Man kan dela upp dagarna lite hur man vill för det är inte tvunget att ta alla dagar i en följd. Ansökningshandlingar får man från F-kassan. Det var vad som slog mig i denna morgon. Och det blev inget mer.  Carpe diem

Förlåtelsens tid

Onsdag 14 april 2010 kl.04.19  I går skrev jag om tid. Jag tänker hålla mig där lite i dag också. Att ta tag i något innan det runnit förbi för mycket tid är rätt så viktigt. Så i går tog jag mig tid och mod till att ringa upp min dotters mor. Jag fick en pratstund med henne och vi kom fram till att vi inte skulle vara för arga på varann utan försöka bete oss som vuxna. Hon hade varit lite skeptisk till att Marianne hade kontakt med mig men sedan insett att hon var vuxen nog till sitt beslut. Vi kom överens om att fortsätta hålla kontakten med varandra och inte låta det som varit bli ett hinder i fortsättningen. Det kommer att få växa fram i sin egna takt vad som kommer att ske men det viktiga var att ta itu med detta medans det finns tid till att göra något som är bra för alla parter. Det gäller att ta vara på all tid man kan få för att försöka förlåta och se en framtid utan att göra varandra illa. Carpe diem                Ps. Natten har varit lugn utan störningar. Ds

Tidens roll

Tisdag 13 april 2010 kl.04.27 Att komma i tid. Jag fick ett telefonsamtal häromdagen från en gammal skolkamrat från 50-talet. Han har drabbats av samma sjukdom som mig. Vi pratade gamla skolminnen och om lite annat i livet. Så talar han om för mig att han drabbats av likadan cancer som mig men han hade kommit i tid tyckte han. Han beklagade att jag drabbats och förstod hur det kändes och undrade varför jag inte kommit i tid? Fast han kom i tid så är han nu nästan på samma nivå som mig i utbredning av sjukdomen. Han hade fått pröva på olika behandlingar men utan resultat. Vi började jämföra och skillnaden var inte stor fast han kom i tid. Det skiljer bara veckor i bilden mellan oss. I bland hjälper det inte att komma i tid det bara fördröjer utbredningen lite mer av sjukdomen för den har redan bestämt sig om utgången. En tanke till Tina. Försök att kämpa fast det är svårt. Hoppas att det går att lindra dina plågor för dom är nog djävulska och vi får tro att det kan hjälpa med operation. Carpe diem

Födelsedag

Måndag 12 april 2010 kl.04.23 Att skriva dagbok är egentligen ett sätt att göra en minnesbild av vad som skett under dagen. Jag skriver inte på det viset utan jag skriver ned vad som finns hos mig när jag vaknar på morgonen. På det viset blir det en annan sorts dagbok. I dag finns det inte så mycket hos mig men det är dock en sak jag vill tala om. Min dotter som jag fått gör något i dag, som det är första gången jag är med om, hon fyller år. Det är min första födelsedag jag får vara delaktig i som far sedan vi möttes. För mig skulle det bli hennes första födelsedag fast hon är betydligt äldre. Jag är verkligen glad för att jag får vara delaktig. Det kunde också ha varit så att jag inte fått uppleva någon årsdag med henne över huvud taget. Små saker som samtidigt kan bli stora händelser i livet. Grattis Marianne på din födelsedag och må den bli dig till glädje. Carpe diem

Eremitliv

Söndag 11 april 2010 kl.04.17 Intervjun som sändes i går på P1 var gjord innan jag träffat min dotter. Hade den gjorts nu skulle den nog varit lite annorlunda men i det stora hela hade det nog blivit likadant. Dom tankar och minnen jag hade då är inte förändrade utan är desamma. Att få vara ute i naturen är en stor ynnest som det gäller att ta till vara så mycket som det går för det finns så mycket av lugn och harmoni att inhämta där. Om jag kunde skulle jag nästan kunna bosätta mig under några granar med sina täta grenar ner mot marken. Det skulle inte behövas så mycket för att täta upp tak och väggar så det inte regnade in utan det vore torrt därunder. Det blev som ett eremitliv borta från stress och jäkt. Vem vet jag kanske kunde bli ett orakel och komma med vägledning till folk. Jag tror att det kunde säkert fungera i vår stressade tid. Det blev en tjänst  som kurator med remisser från vården till alla vilsna. Vilken tanke. Carpe diem

I tomhet

Lördag 10 april 2010 kl.04.21 Det har varit en lugn natt utan störningar. Fast man sover snurrar det väldigt i hjärnan. Av det som far omkring minns man en del men det mesta passerar utan att sätta spår. Tänk om man kunde få välja på vilken dröm som skulle få bli verklighet. Vad mycket det skulle finnas hemma när man vaknade. Jag skulle ha ägt så många stora hus med bara goda frukter och godisbilar och en och annan lakritsbåt att åka omkring i. Jag skulle också ha en farm av olika djur som folk åkte omkring med. Det skulle vara en så konstig värld omkring mig så jag blev nog betraktad som galen eller tokig. Men det händer ju verkliga saker också som i dag kl. 15.03 på radions P1 i ett program som heter Livet och Döden. Jag är intervjuad av Danjel Nam om bl.a livet och döden. Programmet sänds även i repris på söndag morgon 08.30 jag ville bara tala om det om någon är intresserad av att lyssna. Carpe diem

Tidshotet

Fredag 9 april 2010 kl.04.21 Det finns en tanke hos mig som börjar få en påverkan som inte är så rolig. När jag fick min diagnos så fick jag en tid samtidigt och den var cirka ett år. Nu har ett år gått och det gäller att lista ut hur långt är det här cirka. År det veckor eller månader? Jag har börjat tänka mer och mer på hur det kommer att märkas när den där cirkatiden är slut? Det borde inte få ges några tider annat än när det är så nära att det går med 100% att säga tid. Som det är nu blir det  som ett hot som ligger över en och varje dag blir en överraskning. Jag har det svårt att planera  något för det kan ju inträffa någonting när jag befinner mig på ett annat ställe än den trygga plats  som det är att vara hemma. På något vis är det tryggaste stället att vara på hemma. Att göra små  utfärder över dagen kan ju gå bra beroende på hur jag mår men några längre utfärder är det lite  svårare att göra. Men jag kan ju resa i minnet och även med olika reseskildringar till olika platser på jorden. Jag har prövat och det går jättebra. Carpe diem

Hormonboven

Torsdag 8 april 2010 kl.04.21  Natten har varit lugn med bara de små avbrotten som kommer ibland genom smärtgenomslagen. Dom är inte svåra men störande. Det händer ibland när jag letar efter en speciell sak att något annat dyker upp. Det hände häromdagen. Hormonbehandlingen som jag får krymper prostatan men underlättar att cancerceller lättare sprider sig från modertumören. Det innebär att cellerna blir fler och i slutänden påverkar metastaserna. Framfarten av metastaserna påverkas av cellutsläppen från modertumören och får ny näring genom de nya cellerna. Således beror spridningen på hur mycket som är ny cellpåfyllning. Hormonet får två uppgifter att hjälpa modertumören att ge ut fler celler och ska samtidigt bromsa metastaserna att sprida sig. När sedan metastaserna blir resistenta producerar dom sin egen mat för att inta mer av kroppen. Tänk vad man kan hitta bara så där i förbifarten. Carpe diem

Akuta möten

Onsdag 7 april 2010 kl.04.22 Tänk vad många runt omkring oss som fått vara med om tragiska saker. Det vore en ära att kunna få vara en sådan person som kunde ta emot allt det onda och genom att bara vara kunna lindra all smärta. En människa kan tåla mycket innan bägaren liksom rinner över.  Att i ett sådant tillfälle bara kunna räcka ut en hand till ett stöd för nästa steg skulle vara ett mirakel närapå. När man kommer till en akutmottagning är det väldigt sällan som det finns någon till hands som kan ta sig an personen som kommer in. Speciellt de anhöriga kan få hänga i luften ett bra tag innan någon frågar om det behövs hjälp. Tänk vad ett enda litet leende eller en blick hade kunnat betyda just då. Man hade blivit sedd och det var någon som såg vad som behövdes i den situationen. Men oftast blir det långa väntetider på att något sker och då hinner det hända mycket som man skulle slippa med mindre väntan. Det skulle bli bättre atmosfär bland både personal och patienter och verksamheten skulle fungera lättare. Carpe diem

Åter till vardagen

Tisdag 6 april 2010 kl.04.48Nu är helgen över och alla besök är avslutade och jag är åter ensam. Det har varit en helt underbar påskhelg där jag fått möjlighet att lära känna min dotter och hennes man. Det blev svårt när uppbrottet närmade sig och jag visste att det skulle kännas tomt på en gång. Men vetskapen att det inte kommer att dröja så länge innan vi möts igen gör att det tomma inte får så stor betydelse. Innan det var dags att skiljas åt så pratade vi om hur det skulle kunna bli längre fram med vården och sådana bitar. Det resultat vi kom fram till var att jag ska skriva ned alla saker jag tycker om och vilken musik och vilka dofter som jag inte vill få höra eller känna dofter av. Den viktigaste biten var att jag inte ska bli något paket och att jag ska slippa svält och uttorkning, som kan förekomma i slutet, för att få hjälp på traven. Varför vi började prata om dessa saker var det att ingen är säker om morgondagen. Vi har i alla fall börjat att se efter de olika händelser som kan komma i framtiden. Carpe diem   Ps. Natten har varit god därav den sena timmen. Ds

Besöken är över

Annandag påsk 5 april 2010 kl.04.26  Så var det då slut på påsken och alla påskresenärer åker hemåt med olika minnen i bagaget från sina olika platser. Hoppas att resorna får gå i lugnets tecken utan stressens flåsande i nacken. Det kommer att bli tyst när besökarna har lämnat sina nära och kära men det kommer nya tider för nya möten. Jag hoppas att jag har kunnat ge något till minne av mig själv för mina besökare att ta med sig hem? Hur det än är så finns det i bakgrunden att det är första och sista påsken och det enda är att hoppas på ett mirakel så det kan bli fler. Det är med ett stort tomrum jag ser hur dom far men vi kommer att mötas snart igen. Detta gäller alla och inte bara mig att tomheten blir stor när det har gått från tystnad till liv och rörelse och åter till tystnaden. Carpe diem

Hemligheten

Påskdagen 4 april 2010 kl.04.19  En ny dag håller på att gry och den bär på så många hemligheter som vi kommer att få möjligheterna att lösa. Dagen är helt orörd och det gör så att vi får den möjligheten att vara de första att hitta spåren. Det gäller att till och börja med att se vilken dag vill jag ha? För många räcker just bara den biten att ta vara på. Sedan är det dags att söka efter den bit jag vill börja med. Jag hoppas för min del att hitta glädjens bit och sedan efter den vill jag hitta den bit som ger mening åt livet och hur härligt det ändå är att få leva just nu. Alla dessa bitar kommer vi att hitta hos oss själva om vi bara vill se dom med våra egna ögon och ingen annans. Det gäller att våga. Carpe diem

Fortsatt påsk

Påskafton 3 april 2010 kl.04.23 Ännu en natt på påsken har gått till ända och ingenting att rapportera.I hjärnans många vindlingar skickas tusentals signaler och alla verkar hitta till den plats som den var avsedd för. Vilken katastrof om signalerna gick till fel ställe vilket kaos det skulle bli. Det är likadant med signalerna mellan oss människor också. Är vi inte tillräckligt uppmärksamma på de signaler våra partners eller vänner sänder ut blir det många gånger skador som är svåra att reparera. Det spelar egentligen ingen roll var man befinner sig så använder vi olika kroppsspråk som talar om väldigt mycket i våra liv. Ett språkinstrument som tydligt visar hur vi känner och hur vi mår är våra ansikten. Det går att direkt avläsa om personen är på bra humör eller väldigt dåligt. På det viset ser man om det ska tagas den långa vägen förbi eller om det går bra med den korta. Det blev bara lite utfyllnad av utrymmet i dag för jag vill att det goda kan få bestå över helgen. Förhoppningsvis att det fortsätter efter helgen också. Carpe diem  GOD FORTSÄTTNING PÅ PÅSKEN

Påskfirandet

Långfredag 2 april 2010 kl.04.32  När jag tänker på hur det var med långfredagen när jag var liten är det lite annorlunda mot för i dag. Då på den tiden fick man inte gå och hälsa på någon utan det gällde att hålla sig hemma. Affärer och kiosker var heller inte öppna. Till och med matställen var stängda det var som att hela samhället var stängt. Det enda som var verksamt var kyrkan med gudstjänster som följde påskens händelser dag för dag. Därför tyckte jag inte om långfredagen. Det är annorlunda i dag nu är i stort sett allting öppet och det enda sätt som det syns på att det är påskhelg är lite ändrade öppettider. Nu får man besöka varann och nöjen är tillåtna och samtidigt kan man fira påskens händelser utan gnissel. Det har blivit lite bättre. Fast visst kunde affärerna ha lite mera stängt under en del av påskhelgen. På så vis kunde fler få ta del av det som ändå händer under påsk. För övrigt har natten varit lugn. Carpe diem

Tankar om hjältar

Torsdag 1 april 2010 kl.04.30 Natten har varit lugn. Jag har tänkt på så många olika saker och en av dom är "hur kan vi bli som vi är"? Vad är det egentligen som gör att vi blir sådana vi är i vardagen? Jag har inga svar men ändå funderingar. Det kan bero på hur våra föräldrar behandlar oss från barndomen och hur livet artar sig under resten av vår uppväxt. Vilka förebilder tar vi till oss? Är det filmstjärnor eller de grövsta vildhjärnorna? Ibland tror jag att det kan vara en blandning av bägge delar. Jag tror att det beror mycket på vilka som har de största rubrikerna under den tid vi är mest mottagliga för vem som har hjälteglorian. Mycket av det jag bär med mig är vad jag fick av föräldrarna och hur dom behandlade främmande människor i sina möten med dom. Jag fick aldrig uppleva något nedsättande om någon utan om det fanns någon jag tyckte var konstig fick jag svaret att dom levde så. Dom talade också om vad som var rätt och fel i det man gjorde mot andra. Jag hoppas påsken blir lugn och skön och att alla på vägarna får komma fram. En sak som jag vill redovisa är att stiftelsen har delat ut 1600:- i guldkanter under mars månad och saldot stod sedan på 6600:- men i går kom det in 500:- i gåvor så saldot är nu 7100:- . Carpe diem