lördag 24 april 2010
Att jämföra
Lördag 24 april 2010 kl.04.22 Det finns så många sjukdomar i världen och den ena är värre än den andra. Det är svårt att föreställa sig hur en sjukdom kan upplevas av den som just har den. Att jämföra sin egna situation med någon annans går inte att göra för just i den stunden är det den egna som är viktigast. För många i omgivningen kan sjukdomen tyckas vara en bagatell men för den som har den kan det vara den värsta. Jag vet vart min sjukdom tar mig och jag tänker inte låta den bli bara en susning i livet för det kan jag inte. Jag vet att det finns dom som har det värre men det gör ändå inte min sjukdom lättare för det utan den fortsätter ändå. För övrigt har natten varit lugn och inga störningar har märkts. Carpe diem Ps. Den senast noterade gåvan var den 20 april utan avsändare. Ds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta! Jag ser att du är uppe med ljuset varje morgon.Jag läser din dagbok varje morgon det liksom följer med morgonrutinerna, jag både gläds lider med dig jag tror att du är och ha varit en underbar person. Men nu går det nog några dagar som inte jag kan följa dig dag för dag, för jag skall läggas in på Bollnäs sjukhus att op. ett knä det har jag väntat på i många år det gläds jag åt men när jag kommer hem då kan jag läsa. Ha det så bra du kan! Maj-Lis i Stöde.
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaLäser din dagbok varje dag!
Kram frå Inga i Västerås
Hej Gösta! Kramar från Lilian
SvaraRaderaGod kvälll Gösta..som vanligt så är de mitt i prick de Du skriver om sjukdomar ..den ena värre än den andra ..och de slår ner överallt ingen är garanterad att slippa undan..
SvaraRaderaJag hoppas Du kan njuta lite iallafall av våren som är här ...och att Du kan få komma ut på farstutrappan och få ta del av solens varma strålar som gör alla gott...frisk som sjuk..gammal som ung..
Jag skickar Dig en bukett av vårens alla blommor om än de bara är genom bloggen...den består av blåsippor,vitsippor och tussilago som växer runt om mig här..
Stor varm vårkram till Dig från mig...Ulla
Hej Gösta!
SvaraRaderaDu har så rätt! Man kan aldrig föreställa sig hur en enskild människa upplever den sjukdom man drabbats av. Man kan inte jämföra sin egen situation och sjukdom med hur andra har det. I ditt fall har du valt att berätta i din dagbok hur du mår och hur du känner dig, hur det ibland går upp och ibland ner med smärtor, sömnlöshet etc, hur tiden ”rinner ut”, men där du med all din empati och din livsvilja kämpar och kämpar och framför allt delar med dig av dig själv och dina upplevelser. Om någon tycker det är bagateller så får det stå för dom, det viktiga här och nu är du! Jag uppskattar så enormt att få ta del av de erfarenheter du delar med dig av, även när du berättar om smärtor, sömnlöshet etc. Det stärker mig i min sjukdom, där jag tack vare dig har lärt mig att tänka efter en gång till, att jag för mig själv funderar på vad jag kan göra idag för att jag ska må lite bättre, är det så illa som jag ibland kan tycka att det är för mig. De allra flesta gångerna kommer jag fram till att jag faktiskt inte alls har det så illa, även om jag fortfarande är kroniskt sjuk. Jag har lärt mig, tack vare dig, att kämpa på även om det tar emot! Tack Gösta för att du och din dagbok finns. Varma kramar och tankar till dig från Iris.