onsdag 7 april 2010
Akuta möten
Onsdag 7 april 2010 kl.04.22 Tänk vad många runt omkring oss som fått vara med om tragiska saker. Det vore en ära att kunna få vara en sådan person som kunde ta emot allt det onda och genom att bara vara kunna lindra all smärta. En människa kan tåla mycket innan bägaren liksom rinner över. Att i ett sådant tillfälle bara kunna räcka ut en hand till ett stöd för nästa steg skulle vara ett mirakel närapå. När man kommer till en akutmottagning är det väldigt sällan som det finns någon till hands som kan ta sig an personen som kommer in. Speciellt de anhöriga kan få hänga i luften ett bra tag innan någon frågar om det behövs hjälp. Tänk vad ett enda litet leende eller en blick hade kunnat betyda just då. Man hade blivit sedd och det var någon som såg vad som behövdes i den situationen. Men oftast blir det långa väntetider på att något sker och då hinner det hända mycket som man skulle slippa med mindre väntan. Det skulle bli bättre atmosfär bland både personal och patienter och verksamheten skulle fungera lättare. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn Gösta! Jag hoppas, att du har haft en bra natt och fått vila.
SvaraRaderaJa du, du har så rätt, det finns så många människor i vår omgivning som råkat ut för tragiska saker. Man behöver bara öppna tidningen för att förstå hur många drabbas.
Tänk vad en medmänniska som dig skulle kunna göra t ex på en akutmottagning som du skriver! Jag tror, att det finns människor som gärna vill, men har liksom inte modet att gå fram och ta kontakt med människor som de ser behöver ett stöd.
Men ett litet leende kan göra så mycket! Du upphör aldrig att förvåna mig Gösta med din stora empati och medkänsla om andra!
Här är det mulet idag och litet ruggigt, plockade de första tussilagona igår och det ger en liten fingervisning om att våren är på väg.
Jag hoppas, att du får en bra dag, Gösta och tack för att du finns!
Många varma kramar och carpe diem!
Christina, Västerås
Gomorron Gösta
SvaraRaderaBehöver inte skriva, bara instämma med föregående bloggare.
"hare" bra
Karin
Hej gösta! du har så rätt i det du säjer.Om alla tänkte som du, så skulle det se ut annorlunda i världen.kramar från Lilian
SvaraRaderaGösta, du är så klok och har som vanligt rätt. Har själv legat på akuten många gånger, ensam på en brits utan att någon av personalen frågat efter mig. Timma efter timma. Ingen har informerat mina anhöriga per automatik, dom har fått sväva i ovisshet om vad som händer eller inte händer med mig. Jag har själv bett att få låna en telefon för att informera om att jag fortfarande ligger på samma brits, att jag ingen info fått om vad som ska hända. Tänk om det funnits en medmänniska att prata med, att hålla i handen, att få delge sin oro till, att få hjälp med en mugg vatten eller att få hjälp med en liten filt att lägga över sig när det blir lite kyligt. Någon som frågar hur det är etc. Men - sen måste jag också säga att det finns väldigt många s k "änglar" inom vården! Som frågar om man vill ha en macka och en mugg kaffe när det gått alltför många timmar på en och samma brits. Om det är något man behöver eller vill medan man väntar på besked om vad som ska hända. Men allt beror på hur mycket man har att göra på akuten, på om personalen orkar och räcker till.
SvaraRaderaHoppas du sover gott nu Gösta, det tänker jag försöka göra.
Kram till dig från Iris.