Nyårsafton 2009

Torsdag 31 december 2009 kl.04.27  Något splittrad natt med olika känslor i kroppen. Allt från illamående till frossa och lite ångest. Den här dagen är den sista på 2000-talets första årtionde. Under dagen kommer människorna att förbereda kvällens stora festligheter och den stora listan av löften som ska avges inför det nya årtiondet.Samtidigt gör nog många en resume över det gångna året eller årtiondet och kanske till och med livet.Många löften kommer att avges under kvällen om förnyelse och förbättringar som ska ge det nya en så bra start som möjligt. En del av löftena kommer att vara brutna innan den nya dagen gryr. Vi är svaga så när det dyker upp något till vår fördel kan nästan vilket löfte som helst brytas. Bland alla egna löften skulle det kunna finnas löften om att stötta och visa omtanke om andra och värna om varandras trygghet i vardagen. Ett annat löfte vore att låta varje människa ha sin egen åsikt utan att behöva bli mobbad eller utfryst för sina tankar. Jag ska ge löften till mig själv och försöka leva upp till dom. Jag tänker inte leva efter löften som andra givit och försökt att bli mina. Jag vill nu sända speciella hälsningar till alla som drabbats av prostatacancer och tillönska dom ett GOTT NYTT ÅR  och hoppas att det kommer behandlingar som är till gagn för oss. Jag vill också skicka en hälsning till JÄMTGUBBEN vars verksamhet sker i Östersund. Och till syvende och sist till ALLA som följer mig genom dagboken vilken även i fortsättningen kommer att vara min dagbok.  Med önskan om ett gott slut och ETT GOTT NYTT ÅR      Carpe diem

Hoppet

Onsdag 30 december 2009 kl.04.27 Ännu en skaplig natt med endast små värkattacker som inte störde mig nämvärt. Efter några sådana här mjuka nätter har jag fått lite av ny energi. För en gångs skull på väldigt länge känns det bra att vakna. Jag har också fått en klarare bild på vad det är att vänta. I vanliga fall blir man lätt irriterad när man får vänta. Jag upplever i stället en liten njutning av att behöva vänta för tids nog blir det mer av plåga och oro som kommer. Jag tänker föreställa mig att jag har hur mycket ork som helst för att möta dagen. Det börjar gå mot slutet av året som det även gör för mig men det kommer ett nytt och det hinner jag nog uppleva något av. Jag tänker inte låta något förta upplevelsen av att möta ett nytt år. Min bror och svägerska anlände hem  i går utan några hinder. Brorsan tyckte det skulle bli skönt att få sova i sin egna säng igen för det är ju så borta bra men hemma bäst. Carpe diem

Utan facit

Tisdag 29 december 2009 kl.04.17  Den här natten har varit ovanligt lugn trots det avsked som var i går. Det verkar som att en börda lyfts bort nu när allting är klart för det fortsatta skeendet av mitt liv. Att få uppleva en situation där det på något vis görs en sluträkning känns både befriande men även konstigt. Jag hoppas att det ska få bli en tid där jag kan få komma till ro och känna att det jag gjort har varit vad det var ämnat att det skulle bli. Genom många krokiga vägar har jag på något vis gjort det jag skulle göra för att mitt liv skulle bli vad som var tänkt. Det finns förvisso inga facit som visar om det blev rätt svar på mina gärningar i livet men något har jag nog gjort rätt. Till slut hamnar jag där dit alla kommer förr eller senare. Det är ju så att där det inte finns någon död där finns heller inget liv. På grund av olyckor efter vägen tog min bror och svägerska ett avbrott i resan genom att stanna och invänta en ny dag för resan hem. Dom stannade i Ludvika för övernattning. Carpe diem

Broderskärlek

Måndag 28 december 2009 kl.04.45  Natten har varit lugn och utan större värkperioder. Det jag skrev ner i går har jag inga ursäkter för. Det föll utanför min kontroll. Om det skadat någon så ber jag om ursäkt därför. Tiden som jag och min bror och svägerska fått tillbringa tillsammans har varit väldigt givande och vi har fått gå igenom hur allt ska bli. Vi gjorde också några utflykter. Östersund fick väl ha oss mesta tiden av vår utflykt. Det var mycket som skulle ventileras och tiden liksom bara försvann. Att få träffa de närmsta så här en sista gång känns inte så trevligt och att i samma stund veta att min bror kanske möter samma öde är inte upplyftande. Nu åker dom hem i dag och jag är ett minne rikare. Det har snöat rätt så bra så jag hoppas att trafikanterna kör försiktigt. Min bror och jag kom varann mycket närmare än vad vi någonsin varit och det kommer med all säkerhet bli det som är svårast att lämna när jag går vidare. Carpe diem

Vet ej

Söndag 27 december 2009 kl. 03.21.  Natten har varit och är. Jag är golvad men här kommer avsnitt 242 av det som någon säger liknar "dokusåpan a la Anka". Carpe diem

Drömklappen

Annandag Jul 2009 kl.04.12  Natten har varit relativt lugn sömnen har varit lite orolig med inslag av lite drömar.Jag har sluppit smärtgenomslagen. Gårdagen gav några korta möten. Tidningsreportern med fotograf gjorde ett besök inför denna veckas artikel som kommer på måndag eller tisdag. Jag meddelar när jag fått besked. En stor och jättefin julklapp kommer att dimpa ner hos mig under dagen. Jag kommer att få ett besök som kommer att ge mig rena rama snurren. Min bror med fru kommer att hälsa på mig under ett par dagar vilket är en enormt stor händelse för mig och väldigt välkommet. Vem kunde tro i början på helgen att en så fin julklapp skulle hamna hos mig. Jag är väldigt glad för vad han gör för mig genom detta besök och vilken stor betydelse det är att han kommer till mig tillsammans med frun just nu. Jag tänker inte fundera på vad det är som gjort att han tagit beslutet att komma hit. Det som betyder något är att dom kommer och vi får möjlighet att umgås under ett par dagar. Jag vet inte hur jag ska handskas med denna glädje som sprider sig i kroppen. Det känns nästan likadant som när jag som liten väntade på tomten. Jag ser verkligen fram mot denna dag. Carpe diem

Känslan

Juldagsmorgon 2009 kl.04.20  Jag blev inbjuden till hyresvärdparet på julmiddag i går. Det blev en julmiddag som verkligen gjorde att all spänning släppte i kroppen. Efter det att vi ätit färdigt blev det dags  att ta igen sig lite. Jag somnade till och när jag vaknade till insåg jag att det var dags för mig att gå hem och lägga mig i min egen säng. Jag somnade på en gång. För en gångs skull kände jag mig helt befriad från stress och oro. Det blev en julafton som jag kommer att bära med mig för denna julmiddag gav mig så mycket. Att riktigt få känna sig välkommen i en gemenskap som det ändå är förunnat familjerna att ha. Nu på juldagsmorgon får jag möjlighet att känna hur det är att vakna utan att ha störts av värk eller annat  som kan skapa oro. Jag önskar att många fler har kunnat få uppleva vad en god gemenskap kan åstadkomma. Den här dagen kommer att få vara en dag öppen för vad som helst. Carpe diem         Ps. I går noterades en gåva på 300:- till stiftelsen så saldot blir 6755:-  vilket ger möjligheter till fler guldkanter.Ds

Julefrid

Julaftons morgon 2009 kl.04.32  Natten hade en fortsättning på gårdagens smärtslalom. Fick problem med att hålla smärtorna borta nästan hela dagen i går. Det har fortsatt en bra bit in på natten men har börjat avtagit nu mot morgonen. Vädrets ombytlighet har påverkat hela situationen och gjort det lite svårare samt att jag känt mig stressad och allmänt i olag vilket jag skyller på sprutorna. Nu är det julaftonsmorgon och den enda skillnaden mot en vanlig torsdag är all julmusik på radion. Jag hoppas att alla som följt mig till nu ska få en fridfull och trevlig jul utan några andra störningsmoment än en tomtes fnissande i något hörn. Jag har delat ut några guldkanter så här i elfte timmen vilka blev enormt uppskattade. Kostnaden blev inte så stor den blev bara 1324:- vilket gjorde att saldot sjönk till 5105:- samtidigt hade det inkommit 1350:- så saldot gick upp till 6455:- och blev i stort sett orört. Carpe diem                        GOD JUL

Juldrömar

Onsdag 23 december 2009 kl.04.25 Natten har varit lite orolig. Droppet och svinvaccinet har gett mig lite feber och ömhet efter sticken så det har blivit lite frossa. Annars har det varit skapligt. Nu är det dagen före när allt stressarbete ska få sin belöning. Många hinner kanske inte bromsa ner innan nästa stressmoment dyker upp. Då börjar planeringen för det nya året och tankar på alla löften som ska ges och inte många håller. Det är en konstig värld vi lever i. Jag undrar om det verkligen var allt det här som var tanken bakom varför det skall firas jul och nyårshelg? Jag har en svag aning om att så var inte fallet. När det nu är som det är får jag hoppas att de flesta kan få njuta av firandet och få goda minnen att bära med sig vidare genom livet. Men det finns även i ett samhälle som vårt många som inte kommer i närheten av firandet på samma vis. Möjligen kan det bli en skinkbit och bröd samt en tallrik julgröt som många kyrkor delar ut eller inbjuder till. De konstiga är att dessa människor upplever en jul i alla fall utan all stress men tankar på en bättre morgondag. Stiftelsen har fått ett tillskott på 200:- och har nu 6429:- att göra några guldkanter till inför julen. Carpe diem

Vet ej alls

Tisdag 22 december 2009 kl.04.55  En natt med små smärtgenomslag som gjorde att hela min spännande dröm gick om intet. För att försöka fånga upp drömen där den slutade gick inte alls. Dagen ska jag ägna åt dropp och sprutor en andra svin- och den ordinarie höstsprutan. Två svininfluensa är för att jag tillhör en riskgrupp genom mina två tidigare hjärtinfarkter. När hela den proceduren är genomförd bär det av hemåt för att krypa under täcket för här är det -24 just nu. En annan sak som jag hoppas det är att all denna jäkt och stress som råder tar slut. Genom att lyssna på radion eller titta på tv så blir jag enormt stressad över allt som ska göras. Jag undrar när det kan bli lugnt igen för det blir ju likadant till nyårshelgen också. Jag kan inte komma ifrån den enorma oro och stress som jag upplever just nu det rent av kryper i hela kroppen som om något kommer att hända men jag vet inte vad. Rätt så obehaglig känsla. Men den släpper väl den också som mycket annat. Carpe diem

Kampen

Måndag 21 december 2009 kl.04.30   En lugn natt utan orosmoment. Till och med småsmärtor har uteblivit. Jag har en känsla av att det börjar gå utför lite fortare än det var tänkt. Många tecken tyder på att kroppen förbereder sig på kampen som kommer varken jag vill eller inte.Jag tänker inte fastna i den nedåtgående spiralen utan tänker kämpa så länge det bara går. Många tankar går genom huvudet när jag inser det som är ett faktum. Att ha en skara som stöttar hela vägen betyder så mycket och det gör att allting går lättare. Nu stundar julen och ett nyår som jag inte tänker missa även fast jag är själv. Det finns så många andra värden att ta vara på. Tiden är ett sånt värde och så delas guldkanter fortfarande ut. Förra veckan blev det några byxor och skjortor samt en del matkorgar som fann sina behövare. Den totala summan av de guldkanterna blev 1745:- så saldot är 6129:- men så kom det in 100:- under helgen och saldot gick upp till 6229:-. Det är mycket roligt när det rör sig och något att verkligen verka för. Carpe diem         Ps. Förra veckans artikel finns att läsa på webben. Adress: Länstidningen Östersund/Berg Ds.

Orostankar

Söndag 20 decenber 2009 kl.04.20  Några timmars sömn känns väldigt bra. Det har varit några små avbrott men inte värre än att det gick att åtgärda. När ett besked med diagnosen cancer kommer slås många saker i spillror. Det blir ett vakum som är svårt att fylla. Har man någon eller några som stöttar under den första tiden   så kan det avgöra framtida behandlingar. En lugn person svarar bättre på de olika behandlingarna än vad en uppjagad person gör. Lugnet eller stormen syns inte alltid på utsidan och därför bör alla behandlas på samma sätt utan åtskillnad. Tvinga inte någon att prata om sjukdomen om det inte tas upp som ett naturligt samtal. Försök att inte undvika drabbade för då blir det en känsla av att vara dubbelt drabbad. Oro och ångest påskyndar utvecklingen och en sådan situation skapas lätt genom att ignorera den sjuke. Sjukdomen smittar inte utan det går att hälsa och bete sig som vanligt vid möten av en sjuk. Lite osammanhängande vad jag kan se men jag låter det stå kvar ändå. Carpe diem

Köldknäppar

Lördag 19 december 2009 kl.04.20   Vaknade till en kall morgon -17 men det är ingenting mot vad det var i går  då temperaturen låg på -28. Det var kallt med lite blåst till också. Annars har allting förflutit lugnt och stilla inga överraskningar av något slag. Det är nu lördagsmorgon en helt ny dag tar sin början. Vad som händer vet ingen. Jag kanske får fnatt och allt blir rena galenskapen eller så tar jag det lugnt och stilla och kollar våra eminemnta damer på skidskytte. Herrarna verkar helt ha tappat bort sig. Sedan sover jag en stund efter det att jag tagit smärtlindrande. Det sammanfaller så bra med varann. Det skulle vara tvärtom egentligen. Jag kan inte bestämma vad kroppen vill. Vill den sova så borde den få göra det i förberedande syfte. Jag kan inte tvinga den till något som den inte vill. Att tvinga sin kropp till något skapar bara osämja mellan tanke och vilja. Jag tror att det kan bli en rätt så bra dag. Under gårdagen kom det in ytterliggare 700:- så saldot har kommit upp till 7874:- Tack alla givare för er omtanke. Carpe diem

Framtid

Fredag 18 december 2009 kl.04.27  Jag har inte behövt vara vaken så mycket i natt utan fått sova rätt ostört. Det känns bra. Nu när det går mot jul vill jag inte tänka så mycket på tiden som kommer sedan. Men det är inte så lätt att låta bli. Jag undrar t.ex. på vem kommer att bo här nästa jul? Det kanske blir en barnfamilj eller också blir det någon äldre som vill ha en lugn plats att bo på. Det kan ju bli hyresfolkets barn som flyttar in och kanske använder huset som sommarbostad. Jag  kan ju tänka mig att någon av döttrarna flyttar in och har det som permanent boende och sedan pendlar till arbetet. Många är tankarna när jag tänker framåt i tiden. Jag har ju ingen speciell att tänka på så jag får tänka på andra i stället. Samtidigt kan jag inte låta bli och fundera på hur våren och sommaren kommer att se ut. Jag går ju inte här och plockar i rabatterna eller åker omkring på gräsklipparen. Förhoppningsvis är det några kända personer som flyttar in och tar hand om sådana småsaker och att det inte är någon helt främmande som ska förändra allting. Nä nu får det räcka med dessa mörka funderingar för i dag är nu. Fånga dagen och gör den till exakt det du vill ha den till. Carpe diem

Drömtid

Torsdag 17 december 2009 kl.04.25   Natten har inte inneburit några större problem bara det att så många har varit närvarande. Naturligtvis var det drömmar. Många av drömmarna skulle gärna få vara verklighet. Att kunna delta i alla festligheter som förekom med dans och god mat. Jag tror att det var ute på något nöjesställe för det var så mycket folk. Däremot var det inga jag kände utan det var främlingar allihop. När jag sedan vaknade till så var det ganska rörigt i sängen så det måste ha varit rätt så livat. Det har blivit mycket av drömar både på dagen som natten. Ibland har det varit svårt att orientera sig när jag vaknat. Jag har inte direkt kunnat komma på om det varit dag eller natt. Att titta på klockan har inte sagt så mycket utan det har blivit radion eller tvn som visat mig rätt. Men jag skulle önska många gånger att drömen vore verklighet. Att kunna vara ute och delta i olika händelser. Det kanske är för att jag inte har den möjligheten som det är drömar av fest hela tiden. Lite fest har det blivit för stiftelsen det senaste dygnet 15-16 december det har kommit 400:- i gåvor så saldot har gått upp till 5874:-. Tack för gåvorna. Carpe diem

Om att samtala och att våga

Onsdag 16 december 2009 kl.04.25  Ovanligt vanlig natt. Således samma som förut. Varje år insjuknar det många män i prostatacancer och en del överlever inte. När man får ett sådant besked är det nästan som hela världen rasar samman. Många vill inte tala om att dom fått sjukdomen utan försöker förtränga det hela vilket gör att dom mår dåligt. Man nämner det inte för sina närmaste för det verkar vara något att skämmas för. Måste det vara på det viset? För mig blev dagboken ett lufthål i vilken jag kan ge utlopp för olika känslor och även tala om när det är jobbigt, fast det tar emot ibland, men jag ska ju gå vidare så för min del spelar det ingen större roll vad jag talar om eller inte. Jag kan förstå de män som kommer att klara av sin sjukdom med några få saker som inte fungerar. Därför undrar jag varför är det så svårt att prata om sin situation egentligen. Jag tror att det skulle vara betydligt lättare om man pratade om sjukdomen och slapp tänka på känslan av att försäga sig. Det finns inget hellre jag vill. Vi män kan väl försöka att bli lite mer öppna vad det gäller situationen och framförallt prata med våra anhöriga. Det ska inte behöva komma som en chock i efterhand att man dog av just den sjukdomen. Det finns många familjer som har söner som borde få den möjligheten att ta prover för att kontrollera om risken för sjukdomen finns. Men tyvär är det för stolta män som förvägrar sina barn den rättigheten. Carpe diem                        Ps. Det har utgått 1250:- denna vecka i guldkanter nu är kassan nere på 5474:- det räcker inte långt med den här farten. Tack alla givare Ds

Räknefel kanske

Tisdag 15 december 2009 kl.04.44  En natt som jag inte kan likna vid någonting. Höftont till illamåendets gräns kombinerat med vadmuskelsendrag. Ja jag vet inte om det kommer mer kombinationer. Men just nu räcker det mer än väl. Varför är det så viktigt med perfektionism i allt? Orsaker kan finnas till olika sätt att uttrycka sig. Nu för tiden har jag slutat att fundera över varför det är si eller så. Jag trodde i min enfald att jag skulle få lite längre tid till att reta och vara er till besvär i olika situationer? Men dessvärre verkar det helt plötsligt vara genvägar som gäller. Tiden verkar bli kortare och målsnöret kommer närmare i snabbare takt. Jag har inte kraft och ork att streta emot så mycket mer och det märks ju på att tröttheten håller på att förbereda kroppen för vilan. Hur mycket kortare är det ingen som vet men det finns ändock ett litet hopp om att matten inte var det starkaste ämnet i skolan. Att försöka att leta orsaker till det ena eller andra gör ju varken från eller till så jag fortsätter ändå. Carpe diem

Män skriv

Måndag 14 december 2009 kl.04.20   Äntligen en natt med sömn. Hur skönt var inte det? Smärtan hölls på avstånd och jag fick välbehövlig vila. En tanke: varför läser 1200-1500 min dagbok varje dag? Jag tycker att det är trevligt att så många följer mig samtidigt som jag undrar ,är det inga män som läser eftersom det inte kommer några kommentarer från dom. När man skriver så finns ingen som kan se vem som skrivit eller var du bor. Män fram med pennan och hör av er med frågor eller vad ni vill prata om. När man som mig befinner sig på livets slutdel är det mycket som kommer till en genom olika tankar om både det som är och vad som kommer sedan? Det finns inga svar som  kan ge någon klarhet. När det är på det här viset är det mycket som ska göras och bli klart innan sista versen. Stiftelsen ska ju fungera helst. Tanken på den ger mig inte mycket hopp när det inte händer något mer än att den töms. Det liknar mer som att den ska tömmas och inte se någon fortsättning. Men jag är glad att ha fått göra något för någon ändå. Utförsbacken blir bara brantare och snart kan jag få se slutet på all plåga. En plåga som hållits tillbaka för att slippa alla blickar på den som snart är borta. Vad man än tycker så är livet en del och döendet en annan men båda måste finnas för att ingen kan vara utan den andre. Carpe diem

Lussenatt

Söndag 13 december 2009 kl.04.42   Natten går tunga fjät runt gård och tuva kring jord  som sol förlät skuggorna ruva. Visst är det en tung natt om sömnen är frånvarande bara för den usla värken. Det skulle räcka ändå med bara sömnlösheten. Nu när allting börjar bli så sinnesrörande med all uppståndelse kring julen är det nästan svårt att sova av den anledningen också. Det blir så många saker jag ska försöka vara delaktig i utan att det ska påverka mig negativt. Negativt är nog lite för mycket sagt men något åt det hållet. Många yttringar av känslor påverkar mig i fel riktning. Det kan bli för mycket av det goda för känslolivet påverkas när det svänger för mycket åt olika håll mellan höga förväntningar och rena bottennappet. Hur jag ska försöka att inte såra genom att inte visa mitt missnöje eller uppskattning för mycket. Det är många olika nivåer när det gäller känslorna som jag inte behärskar till fullo och då kan det bli fel. Så jag får försöka tassa runt utan att det ska märkas i omgivningen. Även om det blir lite mjukt inom mig så känns det bra också. Carpe diem

Önsketid

Lördag 12 december 2009 kl.04.40  Det skulle behövas någon form av schema för olika nätter. Ena natten för den dosen och sedan den dosen för den natten. Snart gäller det att bara följa med i de olika svängarna för att överhuvud taget få någon fason på sovandet och vakenheten. Just nu verkar det som att allting är på väg ner mot botten och det går med en hiskelig fart. Små påstötningar om hur bräcklig jag egentligen är. Det räcker med ett enda andetag fel så blir det näst intill panik. Små attacker som helt får en att tappa koncepterna. Det är inte alls trevligt. I morgon är det lucia och jag märker hur fort tiden går egentligen mot den stora högtiden som kallas jul. Man riktigt ser förväntan överallt och det är så väldigt uppyntat. På radio och TV är det bara prat om olika julrätter och hur det ska tillredas alla olika sillsorter och de olika dryckessorterna som hör till. När jag inte orkar hänga med i den takten och inte heller har någon större önskan att vara delaktig i all den här uppståndelsen så känns det inte något vidare. Att klistra på sig en mask för att vara till behag har jag inte någon större lust med heller. Hoppas den tiden går fort så det får bli den vanliga vardagen igen. Carpe diem          Ps. Länstidningen Östersund/Berg  har special i dag  alla art. samlade.Ds

Vakendrömar

Fredag 11 december 2009 kl.04.25   Genom att förändra medicinen har natten varit nästan smärtfri och det var skönt. Att få sluta ögonen utan att hastigt få öppna dom igen tack vare någon ilning av smärta. Annars är det andra saker jag funderar på. När något eller någon blir för enträgen i en sak som kan kännas pinsam hur gör man utan att såra? Jag har inget svar för jag har inte stått inför den situationen ännu. Hur det kan kännas ibland när jag hör musik som väcker minnen. Eller när jag ser något och märker att det har jag sett förut fast jag aldrig besökt eller varit i närheten av platsen. Ibland så händer det också att när jag blundar ser jag personer jag inte har träffat på år och dag men det verkar så verkligt och när jag öppnar ögonen finns det ingen där. Det är nästan kusligt ibland allra helst när jag har börjat att prata med dom. Jag får ju inga svar och skulle jag ha fått det doge jag nog på fläcken. Men det är konstigt. Det verkar som alla dessa upplevelser har någonting som dom vill tala om. Efter några dagar upphör det och då har jag antagligen gjort något som ser till att det försvinner. Under gårdagen skänktes det bort saker till en kostnad av 931:- så nu är saldot 6724:-.det går ut lite då ocj då vilket är meningen. Carpe diem   Ps. Jag ser inte kyrkan i Hoverberg för jag bor mot Åsarna till. Ds.

Stressen

Torsdag 10 december 2009 kl.04.47  Ännu en natt med höft- och ryggvärk. Den här värken börjar att ta på mina krafter. Svårigheterna att koncentrera sig blir märkbara under dagen för att jag är så trött. Nu är vi på väg mot juletid och folk har totalt fått fnatt.Det ska ryckas och slitas och knuffas för att komma fram så fort som möjligt. Man kan undra om det brinner någonstans och det ska tas med så mycket som möjligt. Kassorna går varma och föregående kund hinner knappt plocka ihop sina varor. När jag sedan kommer ut på parkeringen så står samma kunder, som hade så bråttom inne i affären, lugnt och samtalar med andra kunder. Varför var det då så bråttom inne så man knappt såg vart man gick? Jag tror att det kallas julefrid. Så här pågår det nästan en hel månad bara för en helg. Tacka vet jag att ta det lugnt och försöka att inte dras med i jäkten. Det är ju onödigt att stressa ihjäl sig. Carpe diem

Planeringen

Onsdag 9 december 2009 kl. 04.23  Variationsrik natt. Hälften vaken hälften slumrande. Små värkstötar. Så det har varit en vanlig natt. På något vis har jag börjat fundera på hur nätterna kommer att vara och hur dom blir framöver. Ska det vara varannan natt som är lite lugnare och resten blandat? Eller kommer rena pinan? Som tur är så vet jag inte och behöver egentligen inte ta ut något i förväg. Jag är ju sjuk och skulle i princip inte göra någonting utan bara sitta och vänta på att tiden löper iväg och att sjukdomen fick ta ut sin rätt. Det finns alldeles för många som önskar att jag skulle göra det så därför tänker jag inte låta det ske. Den lilla ork som jag har kvar ska jag försöka att använda på ett så vettigt sätt så jag kan känna mig nöjd när det är dags. Hur jag tänker använda min energi dom dagar det går ska märkas. Jag behöver inte vara ute och springa utan det går att använda telefon och dator. Med dom sakerna kan jag göra mycket. Det har börjat märkas på så sätt att stiftelsen  används och kommer att användas mer till det den var tänkt för. Att det börjar fungera syns på de gåvor som kommer in.Till i går kom det in 300:- och så hade det gått bort 1045:- innan men ändå är behållningen 12155:- vilket blir lite mindre efter avgifterna 7655:-. I fortsättningen kommer jag att redovisa med den lägre summan. Men på sidan för stiftelsen redovisas hela summan till dess avgifterna är betalda. Vilket sker när stiftelsen beräknas kunna fungera fullt ut. Carpe diem

Att bry sig

Tisdag 8 december 2009 kl.04.55    Natten har inte givit mig samma upplevelser som föregående. Jag har fått ha bara några små utbrott av smärta i rygg och höfter. En liten feberkänsla är också under uppsegling troligen början till en förkylning. Det finns många ute i samhället som befinner sig i samma situation som mig och upplever att ingen bryr sig. Oftast beror det på att man inte talar om att man finns.Varför gör man inte det då? För sjukdomen man lider av vill man inte tala om. Men det är inte det viktigaste att tala om just den vid första gången. Det räcker att tala om att man är sjuk och sedan vid ett bättre tillfälle prata om vad det är man lider av. För att få andra att bry sig så måste man i alla fall tala om att man finns.Människor runt omkring har ingen radar som visar att just jag behöver någon som bryr sig. Om det är någon som upplever det så starkt så är det lätt att höra av sig. Och i och med det så finns det någon som bryr sig om dig. Men det gäller ju att tala om att man finns. Gåvorna har börjat att gå ut. Nu i en första omgång har det gått ut 7 julgrupper och 8 chokladaskar. Första kostnaden 1045:- och det känns väldigt bra. Carpe diem

Oro på färde

Måndag 7 december 2009 kl.04.55   Det har varit något av en prövning denna natt. Det är så många saker jag skulle vilja säga men jag hittar inga ord. Känslorna som far omkring i kroppen är som något olycksbådande. Jag vet inte om det är för mig själv eller någon annan.Men det är obehagligt när det inte finns något konkret att sätta fingret på. Några olyckskorpar finns det väl men inga som jag får höra det är väl feghet. Så länge den här oron finns så länge blir jag orolig också. Att nästan ha på känn att något kommer att ske är väldigt oroande för det har hänt förr. Det kommer en sorts föraning och man upptäcker att den stämde men då hade de redan hänt. Jag tycker att det skulle gå och lägga sådana saker på minnet så det gick att förebygga nästa gång det sker. Nu måste jag släppa den här oroskänslan annars gnager den i mig hela dagen och det känner jag inget speciellt för att göra. Bär ni på oro försök att skaka bort den för det mår man inget bra av. Jag får hoppas på att det blir bra. Carpe diem

Ett tack

Söndag 6 december 2009 kl.04.28   Efter en lite stormig tid har denna natt varit rätt så lugn. Några timmars sömn har jag fått. Men det har varit lite värk i höfterna och ryggslutet. Jag börjar känna mig lite maktlös och har tappat lite av orken också. Det finns ändå något. Just ni kan konsten att göra något gott så jag vill återgälda en del av det jag fått. Och om jag bara kunde jag skulle ge ER allt. För ER vill jag belöna och tacka tusenfallt Jag skulle ge ER rosor och en min som är glad och en guldfärgad ask med utsökt choklad. En stjärna på vår himmel och ett ljus på vår jord. Ja, allt det vill jag ge ER med ett litet ord. TACK! Denna vecka kommer det att röra på sig i stiftelsen också. Det går ut choklad och julblommor till 17 ensamboende till att börja med och det fylls på efterhand. Saldot i stiftelsen minskar då med 1275:- och det återstår 11625:- och efter avgifterna 7225:-. Tack alla givare. Valet kommer att stå mellan 11625:- och 7225:- beroende på om stiftelsen ska fortsätta eller avslutas. Om den avslutas går det stora beloppet till någon organisation men om den ska vara kvar krävs påökning. Ge ett råd. Carpe diem

Blandat oro och städ

Lördag 5 december 2009 kl.04.20   Jag kom äntligen till ro och kunde sova fyra timmar utan störningar. Nu på morgonen har det börjat krypa i kroppen precis som om den vore full av sockerdricka. Det domnar i fingrar och nacke och det känns inte bra. Det kan ju vara någon nerv som blivit klämd så det har minskat på blodfödet. Det känns lite obehagligt. Det skapar en viss oro också att det kan vara något annat. Om det inte släpper snart får jag försöka ta reda på vad det kan vara. I går hade jag besök av reportern från tidningen och vi kom fram till saker som kommer i länstidningen på måndag trodde hon. Under tiden drack vi kaffe och åt ett wienerbröd som hon hade tagit med sig. Det togs en del foton också och det blir väl något som kommer med i artikeln. Nu har lite av sockerdrickan börjat släppa så det var nog inget farligt men jag ska nog kolla upp det ändå. Strax före klockan fyra i går eftermiddag ringde det från hemtjänsten. Dom skulle ha städat denna vecka men glömt bort att jag hade städning och det för det har blivit privat verksamhet från 1 dec. Jag hade inte fått någon information om det och inte om det skulle bli förändringar av kostnaderna. Så denna vecka blev det ingen städning kanske nästa vecka. Annars får jag vänta till nästa tre veckorsperiod. Carpe diem

Cancern har slagit till igen

Fredag 4 december 2009 kl.04.17   Denna natt har varit väldigt jobbig. I går när jag hade kommit hem från droppbehandlingen ringde min bror. Det han hade att berätta för mig var som att hälla en hink iskallt vatten   över mig. Han hade varit och fått besked på proverna om prostatacancer och de visade sig att han fått cancern men utan spridning än så länge. Han har fått två valmöjligheter till behandling. Den ena är strålning och den andra är operation. Bägge behandlingarna har biverkningar som påverkar andra delar i kroppen. Jag har ingen erfarenhet av någondera behandling så jag kan inte ge några råd. Det enda som snurrat i mitt huvud denna natt är frågan varför? Ska denna sjukdom drabba alla mina närmsta och vem blir den näste? Finns det någon som stått i samma situation som min bror och som har något råd att ge vore jag väldigt tacksam. Dagen för övrigt i går gick ungefär som dom andra behandlingstillfällena med den skillnaden att det behövdes 5 stick innan man hittade någon åder att sticka i som gick att använda. Åter till brorsan och hans kamp som börjar nu. Men tack vare PSA-provet upptäcktes hans cancer innan det gått för långt och hans läkare som genom att min bror talat om hur det var för mig fick allting att gå med sån fart. Tack för PSA-provet och för en uppmärksam läkare som gick emot vad många läkare förordar. Den här dagen blir inte lätt för mina tankar har något viktigt att ta itu med. Carpe diem

Jämerdalen

Torsdag 3 december 2009 kl.04.25   Lite smärtsam natt fast inte lika mycket som förra. Jag ska få en ny undersökning om ett par veckor. Troligen är det benet som är så skört så det påverkas av hur jag ligger och hur jag rör mig. Det är metastaserna som försvagar benen i kroppen och det kommer att bli mer. Väldigt trevligt att ha något att se fram emot. Nu måste jag försöka att ta mig samman så jag inte fastnar i tankar bara på ben. Det kanske skulle hjälpa om jag försökte sätta fart på stiftelsen så det inte blir bara en klumpsumma att ge till någon organisation utan att ha gjort så många guldkanter som det var önskvärt att göra. Att få göra något utan att vänta på tillväxten. Jag måste vänta och se om det är någon mening. Några guldkanter blir det i alla fall fast inte den omfattning jag hade tänkt mig. Det jag väntade på härom kvällen var karlavagnen. Jag kom fram till slussen och talade om mitt ärende och vilken överenskommelse som var gjord mellan programledaren  och mig samt de lyssnare som hörde programet i september. Jag vet inte om beskedet kom fram till programledaren eller om det är så att prostatacancern har blivit för tjatig och att det därför inte släpptes fram. Har försökt att eposta till programet men får posten i retur. Vet ej varför. Nä nu får det vara slut på jämern för det är en ny dag. Carpe diem

Nattmara

Onsdag 2 december 2009 kl.04.36   Denna natt har varit grym  smärthugg i höger höft och i ryggen. Det gjorde så ont så jag blev illamående. På det fick jag frossa en sån där frossa så jag trodde jag skulle skaka sönder. Det har inte varit trevligt alls. I går kväll satt jag och väntade på att något skulle hända som jag blivit lovad. Jag väntade från klockan 9 till den blev lite över 12 och ingenting hände. Jag kände mig bra nog dum och ilsken. Nää såna här nätter och kvällar vill jag inte veta av mer. Huggen sitter kvar men inte lika starka. Frossan dämpade jag med extra täcke. Jag får väl försöka sova lite nu sedan jag skrivit färdigt dagboken för i dag. Undrar om det är något nytt som håller på att röra på sig i kroppen. Jag får fråga när jag åker ner till apoteket för att hämta ut droppet till i morgon. På fredag ska jag träffa reportern och vi ska se vad det blir för artikel. Så denna veckas artikel kommer nog inte förän nästa måndag men jag talar om det i så fall. Jag har totalt kommit av mig vad jag ska skriva för någonting mer. Det har blivit totalt stopp i hjärnkontoret. Det får nog bli det sista. Carpe diem

Spridda tankar

Tisdag 1 december 2009 kl.04.20   Att ha nästan varje natt till en arena för det onda och det blöta är i längden  inte så inspirerande. Det är spännande att varje kväll försöka förbereda sig för vad som komma ska. Det är inte det lättaste för ofta har det blivit något som jag inte räknat med. Olika tider av vakenhet och av sovande varierar också och ibland blir det inget sovande alls. Det finns hela tiden variationer. I dag finns artikeln från förra veckan att läsa på nätet: Länstidningen Östersund/Berg. Den utgick förra veckan p.g.a. platsbrist och det kan hända när det blir nyheter som är mer aktuella. Till dig anonyme som skrev i din kommentar om att du fått ett cancerbesked. Du får gärna höra av dig. När man får de här tunga beskeden brukar nästan hela ens liv passera revy. För bara ordet cancer har en så negativ klang. Och ofta reagerar man direkt på ordet innan hela diagnosen har kommit fram. En naturlig reaktion för de flesta som får beskedet cancer så blir det de värsta cenariot man tänker på. För mig tog det ett par månader innan diagnosen hade trängt in och utifrån det så började jag skriva dagboken. Den har blivit mitt andningshål för att inte tänka så mycket på framtiden och det har hjälpt en del. Carpe diem