torsdag 17 december 2009

Drömtid

Torsdag 17 december 2009 kl.04.25   Natten har inte inneburit några större problem bara det att så många har varit närvarande. Naturligtvis var det drömmar. Många av drömmarna skulle gärna få vara verklighet. Att kunna delta i alla festligheter som förekom med dans och god mat. Jag tror att det var ute på något nöjesställe för det var så mycket folk. Däremot var det inga jag kände utan det var främlingar allihop. När jag sedan vaknade till så var det ganska rörigt i sängen så det måste ha varit rätt så livat. Det har blivit mycket av drömar både på dagen som natten. Ibland har det varit svårt att orientera sig när jag vaknat. Jag har inte direkt kunnat komma på om det varit dag eller natt. Att titta på klockan har inte sagt så mycket utan det har blivit radion eller tvn som visat mig rätt. Men jag skulle önska många gånger att drömen vore verklighet. Att kunna vara ute och delta i olika händelser. Det kanske är för att jag inte har den möjligheten som det är drömar av fest hela tiden. Lite fest har det blivit för stiftelsen det senaste dygnet 15-16 december det har kommit 400:- i gåvor så saldot har gått upp till 5874:-. Tack för gåvorna. Carpe diem

12 kommentarer:

  1. God morgon Gösta!

    Jag känner igen det med dina drömmar, just det också att det är fullt av människor, stora fester med mycket okänt folk. Undrar vad det betyder - om det nu betyder något mer än att hjärnan försöker hålla igång och rensa bort det oväsentliga :)

    Angående ditt inlägg igår så är det oerhört synd som du säger att man är så rädd att försäga sig inför andra. Det är ju egentligen inte det man gör - man säger ju bara sanningen, verkligheten som den är just i det ögonblicket. Och vad finns det för fel i det egentligen.

    Är kvinna men uppfostrad till att sjukdom, smärta och känslor är något man håller för sig själv. Det skulle göra en svag i andras ögon om man visade sina "svagheter" som min mamma kallade det. Först nu efter fem år med cancer och vid 39 år, som jag kunnat säga rakt ut vad det är jag lider av. Mina föräldrar och fyra nära personer har gått bort utan den vetskapen. Det är iofs skönt, då slapp dom den oron. Nu blev jag friskförklarad för någon vecka sedan. Det är tredje gången på fyra år, och jag har ändå haft två återfall. Vem vet - detta kanske är den definitiva.

    Carpe diem - communicare necesse est !!

    Stor varm strykekram till dig :)

    Tina

    SvaraRadera
  2. Goa varma kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. morning. egentligen tror jag inte kvinnor är så jättemycket mer öppna med det mest privata vi har.visst är kvinnor mer öppna med bröstcancer .
    men män har ju inte så stora problem med det. jag tror det är få kvinnor som pratar med andra kvinnor om att deras män har fått prostatacancer. tappat erektionsförmågan eller kissar i byxorna!vi män talar en hel del med varandra i givna situationer som kamratträffar.
    hos läkarn med med olycksbröder och på många "manliga mötesplatser. tabu är det definitivt inte. men män är nog lite mer hämmade.
    tror inte att även i äktenskap så är det så lätt att prata om det! men om vi får pappografi-psa
    undersökningar som då blir naturliga att åka till, då kommer det lossna stort och när vi väl får lagen genomförd och vi får utrymme i media,
    så kommer många kända män att komma fram ur garderoben och avdramatisera denna sjukdomen!!
    därför måste vi hjälpas åt att skriva insändare
    ses i media och kontakta våra politiker som är väldigt trevliga. det är bara dom vi ser från regeringstopparna som är rätt tuffa och ptogrammerade med vad som ska sägas och inte sägas.
    slut upp runt vår hemsida PROSTATACANCER
    gå med i denna gruppen och börja med att få med dina vänner och bekanta. ju fler vi är destå mer kan vi åstadkomma! sätt igång och försök dra ditt strå till stacken. glöm inte visa dina ev. olyckliga bekanta eller vänner som fått denna otrevliga och ärftliga sjukdom denna sida. gösta kan ge många goda råd och tar sej även hand om de som söker hjälp för denna sjukdom. göstas fond får vi inte heller glömma. men nu får jag stoppa här annars får jag väl bassning av alla messerschmittar och stavningsfaschister som tyvärr besöker denna göstas dagdok bara för att gnälla och sprida unkenheter.
    själva har dom inte skänkt en krona fast dom mobbar mej som är förtidspensionär och invalidiserad för att jag talar om att jag skänker så gott jag kan.
    här behövs varken rättstavning eller akusativobjektgalningar.
    här behövs ett engagemang och stöd till göstas fond.
    juliga kramar från
    j@nne i höllviken

    SvaraRadera
  4. Hej o gomorron Gösta,skönt att läsa att du haft en skaplig natt.De du skriver har fått mej att riktit börja tänka på prostatacancer.Har en son på 34 år,skall prata med honom om lite av de du förmedlar ut till oss.Ordet PAPPOGRAFI som ja läste i en kommentar fastnade. Ha en riktigt bra dag,många varma kramar o tankar från Helena

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta!
    Nätterna sköter sig ser jag. Jag har haft en besvärlig natt och då gick tankarna som så ofta till dig.
    Idag är det 7 grader kallt. Det senaste dygnet har snön vräkt ner så vi får nog en vit jul i alla fall Jag trodde inte det. Det är väldigt vackert ute, det ser ut som ett julkort med snö på träden.
    Jag hoppas att din dag förflyter hyggligt. Du är väl trött förstår jag efter ditt festande i natt??? Carpe diem
    Många många mjuka kramar
    Ninni

    SvaraRadera
  6. Till alla: Det är nog en riktig drömdag i dag det har inkommit 1300:- i gåvor redan. Tack så mycket alla givare. Hälsningar Gösta. Ps.Saldot hamnar på 7174:- Ds.

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta.
    Läser att du haft lite olika nätter under veckan.
    Har inte haft möjlighet att följa din blogg varje dag, utan läser allt nu. Drömmar kan ju vara både underbara och mardrömslika. Vissa drömmar kommer man ihåg, andra glömmer man fort. Jag hoppas du får mera av dom goda och roliga drömmarna. Sänder en eloge till dig Janne för ditt inlägg. De saker som vi upplever som svagheter är desamma som gör en människa älskvärd. För perfektion är svårt att älska.
    Många varma tankar till dig Gösta. Kristin.

    SvaraRadera
  8. Kramar från Yvonne i skåne.

    SvaraRadera
  9. Hej Gösta!
    Bra att natten varit lugn. Trevlig dröm du haft med dans och god mat och mycket folk omkring dig. Det var främlingar allihop skriver du, kanske tänkte hjärnan på oss som skriver till dig här i dagboken, vem vet? Kul att det varit lite fest för stiftelsen senaste dygnen! Hoppas det håller i sig och att det kommer in lite mer pengar.
    Min förhoppning är ju nu att din dag har varit någorlunda god och att natten blir detsamma. Jag tänker på dig och skickar mina varma kramar så ser jag fram emot att läsa ifrån dig i morgon bitti. /Småländskan
    PS Länken till namninsamlingen såg jag var inte kvar på högersidan i dagboken. Kan du lägga tillbaka den, alltid ger den ju några namn och ju fler namn desto bättre.

    SvaraRadera
  10. Hej Gösta! Gott att natten varit lugn.Trevligt att du drömmer roliga drömmar med mat,fest och dans hoppas att det var trevliga människor.
    värre om det skulle vara mardrömmar.Även roligt att det kommit in mer pengar till fonden. Kanske det fått några att tänka till. Här har kylan kommit ordentligt. Det är kallt och blåsigt. Hoppas att kylan håller i sig till jul och att snön ligger kvar.Risken är väl att det blir riktigt oväder och det är inte roligt för alla som ska ut och resa. Ha det så gott kram/ Doris

    SvaraRadera
  11. Hej Gösta!
    Såg nu att hänvisningen till namninsamlingen fanns på högersidan i dagboken. Men när jag kopierade in den i mitt sökfält kom jag inte rätt. Kollade upp lite om varför jag inte hittade listan, och det har smugit sig in ett litet fel i sökvägen. Det ska inte stå www.namninsamlingen.se/index.php?sida=2&nid=3865 utan bara www.namninsamling.se och sen är resten ok, dvs inte "namninsamlingen" utan bara "namninsamling". Kan du fixa bort bokstäverna en i sökadressen så kommer alla rätt direkt.
    Jag är inte någon petimeter, men jag vill gärna att människor som läser dagbok ska kunna hitta till namninsamlingslistan!
    Hoppas du sover gott nu!
    Kramar från Småländskan

    SvaraRadera
  12. Anders i Östersund24 december 2009 kl. 02:43

    Hej Gösta, och tack för att du ger den här hemska sjukdomen ett ansikte. Min pappa dog i prostatacancer, 1990, som spred sig till skelettet. Det tog honom drygt 5 år av plågor men av någon outgrundlig anledning så behöll han styrkan, humöret och stridsviljan till slutet. Nu, så här i juletider går mina tankar till honom, men även till dig Gösta. Ha en så bra jul du bara kan. Hälsningar från Anders

    SvaraRadera