Borttappad

Lördag 31 oktober 2009 kl.12.10 Bästa dagbok. Natten har varit av den lugna sorten lite småvärk som hör till vid det här laget. Nu har jag äntligen fått komma fram.Det har varit virus som stoppat all trafik för mig. I dag är det en dag när våra närstående skall uppmärksammas vilket jag tycker man kan göra vilken dag som helst.Visst är det tjusigt när hela kyrkogårdarna blir så upplysta.Jag har ju min släkt spridd över nästan hela landet så det är lite svårt att tända ljus på alla.Jag fick ju hjälp i onsdags av reportern så det blev besök i år också.Annars hade jag fått åka med hyresvärdparet. Det har ju gått så långt fram på dagen så det är väl redan läst för många.Men när det sker saker man inte kan råda över då blir det lite konstigt.Man kommer ur rytmen på något vis.Hoppas att morgondagen kan stå mig bi utan några hinder. Trevlig allhelgona. Carpe diem

Minnesstunden

Fredag 30 oktober 2009 kl.04.20 Min dagbok. Natten har haft sina sömnavbrott och svettningar,som beror på hormoninplantatet,värk i höfter och ben. En tanke som jag fick tänk om man kunde spela in drömsekvenserna som blir i de små sömnstunderna vilken film de skulle bli.I går besökte jag min fästmös grav tillsammans med reportern från länstidningen.Det blev en stund av lugn och eftertanke.Gamla minnen kom och jag tänkte på den tid vi fick tillsammans.Än i dag händer det att jag ställer frågor till henne som inte ger några svar.När jag är i köket och frågar om hon vill ha kaffe. Eller vill du ha en filt?Det är fem år sedan hon gick bort men det känns ändå som att hon är här.Att bli så fäst vid en person är ju underbart.Jag kan nu om jag vill träffa någon ny.För man vet ju inte om kärleken slår till igen.För min del är det egentligen inget att fundera på för jag har just ingen tid kvar.Skulle det mot förmodan ske får man se upp för alla illvilliga tungor som säkert skulle komma igång av ren avund.Det är en underbar känsla att vara kär och är det äkta går det hur långt som helst.Kärleken övervinner allt. Carpe diem Ps.Stiftelsens konton är fortfarande öppna:Swedbank 81471 441020922 annan bank 81471 0441020922 Tack på förhand.

Lite historia

Torsdag 29 oktober 2009 kl.04.55 Kära dagbok i natt har det varit ovanligt stilla.Det har bara värkt lite i höfterna och så den återkommande störtfloden av svett så nästan hela sängen är blöt.Således en rätt så bra natt. I dag ska jag tillsammans med länstidningens reporter besöka min fästmös grav för att tända ljus och få ge henne en särskild stund.Sedan kommer vi nog att diskutera och utbyta tankar om cancern för min fästmö dog också i cancer.Vi kommer nog att prata om dom olika cancerformerna vilka likheter och olikheter dom har och hur den farit fram med oss.Jag tycker det är bra att få diskutera detta och att en del kommer i tryck.Det går inte nog att ta upp denna sjukdoms olika ansikten.Alla former behöver belysas egentligen för dom har olika verkan i våra kroppar.För alla drabbade,vilken form det än gäller,är den ett gissel.Vi har olika lidande och olika behandlingar men vi har en sak gemensamt vi vill inte ha den.Det finns i varje form ett personligt livsöde och lidande och alla skulle uppmärksammas.Det är inte konstigt att cancern har ett så dåligt rykte.Innan alla behandlinsformer fanns var det ett stort antal som fick avlida.Men genom nya rön går forskningen framåt och fler blir botade. Carpe diem

Krafttagen

Onsdag 28 oktober 2009 kl.04.25 Dagboken.Det började konstigt redan på kvällen.Smärtor i ryggslutet och höfterna vilket släppte efter morfinintaget.Sedan började den s.k. nattsömnen.Den består i små korta intervaller med vakentillstånd.På det här viset blir det många sovstunder som finns dygnet runt.Det har gått över till denna situation sen en tid tillbaka.Det beror på all medicinering.Dessa sovstunder inträffar när som helst.Det spelar ingen roll vad jag gör för dom kommer i alla fall.Som mest kan det bli 2 timmar.Skulle jag orka att göra besök hos någon är risken stor att jag helt plötsligt somnar till för någon minut.Det blir ett splittrat dygn på de här viset. Andra saker som märks mer och mer är dom försvagade musklerna.Nu har huvudet börjat hänga framåtböjt precis som en fin bugning och tack vare att ryggen kroknat så blir det nästan en hovbugning.Det är likadant med benen dom orkar inte gå så långt heller.Jag har blivit mer och mer handikappad på det viset.Sjukdomen suger helt musten ur kroppen.Försöker med några gympapass för om möjligt försöka stärka musklerna.Och droppet som ska hjälpa till att stärka benstommen märks det inte mycket av.Det är bara att kämpa vidare. Carpe diem

Framåttänkande

Tisdag 27 oktober 2009 kl.04.25 Kära dagbok.Natten har varit lite orolig.Det märks att jag börjar bli okoncentrerad och väldigt tankspridd.Jag börjar tänka mer och mer på hur det kommer att bli.Hur mycket kommer jag att gå miste om? För efteråt fortsätter ju livet för dom flesta och dom får ju uppleva mycket som jag går miste om.När jag tittar mig omkring i rummet börjar jag fundera på vem som ska använda mina möbler eller om dom går till soptippen? Och då kommer tankarna hur det var när min fästmö levde och hur hon låg på soffan och vilade om hur vi pratade om hur det skulle bli efter henne.Det vet jag nu.Det blev väldigt tomt och jag har nog inte kommit över det ännu. Nu är jag på väg till samma ställe och jag har er att väntilera mina tankar för.Man kan se hur fort allting kan förändras.Det är inte säkert för någon att man ska kliva upp nästa morgon.Men varje morgon får man verkligen vara glad att det gick att kliva upp fast man inte ska göra något speciellt. Till stiftelsen inkom en ny gåva på 200:- och nu är behållningen 9950:- Tack alla givare. Kontona står fortfarande öppna: Från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471 0441020922 Tack på förhand. CARPE DIEM

Cancerkampen

BEKÄMPA PROSTATACANCERN , INFÖR PSA-PROV NU Prostatacancern är en av dom största cancerformerna.Jag förstår inte Cancerfonden och Prostatacancerförbundet varför dom inte driver kampanjer mot den cancerformen.Är den så hemlig att den måste gömas undan? Cancerfonden är ju en av organisationerna som ska driva kampanjer även mot prostatacancer och inte lyfta fram bara bröstcancern.Det pratas mycket om jämlikhet mellan könen.När ska det visa sig i kampen mot cancer.Jag är säker på att vissa av dom styrande i organisationerna läser min dagbok.Har ni någon vilja att göra rätt? Påbörja kampen. Eller törs ni inte visa att ni inte kan? Jag har drabbats av sjukdomen och jag vill att så många som möjligt ska kunna räddas.Och det görs bara genom att kämpa mot sjukdomen och använda det enda provet som kan påvisa om det är början till cancer och inte låta den fara fram som den gör nu.Vi måste slåss för att de olika organisationerna tar sitt ansvar. Måndag 26 oktober 2009 kl.04.30 Carpe diem Adressen till namninsamlingen: http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865.

Känslor

Söndag 25 oktober 2009 kl.04.35    Kära dagbok. Som du märkt så somnade jag tidigt i går kväll. Tröttheten bara svepte iväg med mig. Jag hade ingenting att sätta emot.Några timmars sömn och smärtan gjorde sig påmind i knän och rygg. Upp,ta några morfin och sedan försöka sova lite till.Nu är jag vaken igen det gick inte så lätt att somna om.Jag har kommit på mig själv att det är nära till gråten numera och det av bara små orsaker.Jag har på något vis blivit mer mjuk och sårbar.En enda liten motgång och allt är emot och klumpen sitter där. När jag följer upp vad sjukdomen för med sig så får jag förklaringen att man blir mer känslig. Jag har väl lite av det gamla kvar att karlar gråter inte. För så mesig får man inte va. Hur är det egentligen? Hur många män vågar erkänna att dom gråter och då inte bara på fyllan? Jag tror att det är få män som säger att dom gråter. Hur känslosam får man vara som man? Ute bland folk försöker jag hålla känslorna inombords men det är svårt. Däremot hemma i soffan kan dom flöda hur mycket som helst för där är det ingen som ser.Jag tror att om vi bara vågade visa våra känslor lite mer skulle det nog se lite annorlunda ut i vårt samhälle. Hoppas kan man ju för det vore nog bra. Stiftelsen har under fredag-lördag erhållit 450:- i gåvor och har nu en behållning på 9750:- .Tack för gåvorna.  Carpe Diem

Små tankar

Lördag 24 oktober 2009 kl.04.30       Min dagbok. Nu hade jag en lugn natt igen vilket var skönt. Inga språng för att hitta medicinen.Det har gått 8 månader sedan diagnosen ställdes och nu ser jag hur fort tiden går.Jag försöker att inte tänka så långt framåt i tiden.Det sker ändå att tankarna rusar iväg och jag får annat att tänka på. Bland dom tankar som dyker upp ofta är hur det kommer att bli? Det är många personer som undrar varför ska det vara nödvändigt att lämna ut så mycket av sig själv? Det kan väl inte vara till någon nytta. Jag brukar svara att gör jag det så kanske någon annan blir hjälpt av att se hur det kan vara från dag till dag.Samtidigt är det en lättnad för mig dom dagar när jag har mer ångest än dom andra. Värken som kommer i olika faser och på olika ställen gör att jag går på helspänn nästan jämt för att snabbt kunna lindra.Av den stora mängd medicin blir jag också väldigt trött och kan somna när som helst.Jag märker också hur orken avtar och hur musklerna tynar bort. Men för den skull får jag inte ge upp det finns ju fortfarande tid kvar.Och tids nog kommer dom andra problemen.Carpe diem.

Jaget

Fredag 23 oktober 2009 kl.05.00     Kära dagbok. Denna natt har jag sovit men med höftsmärtor och axlarna.När natten inte får vara ostörd blir ju drömsekvenserna lite avhuggna.Det blir inget sammanhang i drömarna. Ingen vet hur mycket som far genom huvudet när slutstationen närmar sig, det är åtskilligt och det är inte något trevligt heller för den delen. Det är inga drömmar om rosenfyllda moln mjuka som bomull. Nej det är maror om allt annat som blivit ogjort.Jag ska nog börja tänka mer på mig själv och därmed bli en sur icke kontaktbar person som inte vill ha med andra att göra. För om jag tänker mer på mig själv då slipper jag fundera på hur det går för "Kalle eller Eva och dom andra". Dom får klara sig själva. Jag är inte av sådant virke det går inte att tänka bara på sig själv för då förlorar jag min identitet då är jag inte jag längre. Det står en artikel i Länstidningen Östersund/Berg om en uppföljning från den förra artikeln som var nu i höstas. På nätet går det att hitta den. Stiftelsekontona finns fortfarande om någon vill skänka gåvor.Kontonumren är från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471   0441020922  Tack på förhand. Carpe diem

Nattvak

Torsdag 22 oktober 2009 kl.04.15      Min dagbok. Varför är man vaken en hel natt? Är det för att det är svårt att sova? Det kan det vara. Men för mig har det varit olika tankar om det som varit sedan januari månad i år. Nu tänker jag också på vad som ska ske framöver.Hur kommer dom sista månaderna och veckorna att vara? Vilka möten ska ske? Kommer jag att möta någon från förr eller blir det bara nya personer? När jag försöker tänka på olika händelser som skett under den här tiden hittar jag ingenting att sörja över men heller ingenting att yvas över. Det är bara en sjukdomsperiod som jag ska igenom men den här gången blir jag inte frisk.Frågan är om jag kommer att lida mycket. Nu när döden inte är så långt borta blir det mycket av tankar vad som sker egentligen. Jag har också olika föreställningar om hur saker och ting kommer att bli.Samtidigt får jag en känsla av att det är precis så här sjukdomen ter sig. Jag kan inte i förväg förbereda olika handikapp som kan ske. Det finns ingen garanti att andra organ håller för medicineringarna. Spridningen av metastaser kan ta sig så många olika vägar.Det går inte att hålla kontroll på dom heller.Dessa tankegångar och många fler blir det nog mer av. Gårdagens dropp gick bra och inga biverkningar ännu. Jag hade en följeslagare med mig.Det var en reporter från Länstidningen som ska göra uppföljande artiklar från den som skrevs förut och det mest för att personer som inte har dator ska kunna få en uppfattning hur det är med jämna mellanrum.Jag talar om när artiklarna kommer så andra kan läsa också. Stiftelsen hade fått ytterliggare tillskott med 100:- senaste dygnet och har nu en behållning på 9300:-  Carpe diem

Cancerhotet

Onsdag 21 oktober 2009 kl.04.30     Kära dagbok natten har förflutit lugnt inga störande moment. Datorn är fortfarande i samma läge  bloggar är borta. Jag hittade in till dagboken via en bakväg. När ett ord som cancer drabbar en som sjukdom eller bara ett ord och det drabbar en anhörig eller en själv då får man en känsla av oro och obehag.Olika saker dyker upp i huvudet om vad är viktigast innan döden? Är det någon nära eller är det saker? Vilket skulle jag föredra? Det är nog den anhörige för den finns bara här och nu. Saker kan man skaffa nytt om man vill. Sedan tänker man på vad som ska ske den tid som är kvar. Finns det något som jag vill göra en form av sista önskan? Samma sak om det är en anhörig. Vad kan jag göra för att underlätta den tiden? Jag har ingenting att bidra med mer än att bara vara. Så är det för mig. Att veta om att det är någon som bryr sig betyder mer än gåvor som är förgängliga. En sista önskan går aldrig att uppfylla  för den ändrar sig hela tiden. Tittar jag tillbaka på vad jag ville göra som inte blev gjort då är det ingenting. Den anhörige upplever nästan samma sak. Är man frisk går det lätt att ha en sista önskan för det går så lätt att utföra den. Som sjuk är det så många hinder man ska förbi och över. Det bästa är att få leva sina dagar som dom kommer utan att förvänta sig stora händelser som man ändå inte orkar med. Carpe diem              Ps. Sedan fredagen har det inkommit 500:- i gåvor så nu är stiftelsen uppe i 9200:-  Ds.  Kontonumren finns kvar: Från Swedbank 81471 441020922  och från annan bank 81471 0441020922. Tack för gåvorna.

Försvunnen blogg

Tisdag 20 oktober 2009 kl.06.15      Någon hade snott allt om blogger och min dagbok. Det gick inte att hitta någonting. Vaknade i morse med huvudvärk och feber.Lite snorig. Jag misstänker att jag har början till en influensa. Efter denna morgons upplevelser så orkar jag inte skriva mer just nu. Det kanske lossnar mer under dagen. Carpe diem    Kl.06.50  Har hittat en bakväg till dagboken. Det har varit en konstig natt.  Det verkar vara någon som inte vill se dagboken och därför försöker sabotera hela tiden. Nu är det kanske på tiden att börja bita ifrån. Hur jag nu ska göra det? Men den person som håller på med detta är nog inte frisk. En sak som jag har upptäckt under tiden jag fått hormonbehandling är att det sker konstiga saker med kroppen. Det blir kvinnligare former brösten blir lite större och klimakteriesvettningarna sätter in. Det var en person som tyckte att jag skulle tala om det vid tillfälle. Det verkar lämpligt idag när ingenting verkar fungera som det ska. Antagligen blir dessa förändringar kvar så länge hormonbehandlingen fortsätter och det kan ta upp till 12 månader innan svettningarna slutar. Övriga delar följer nog med. Blå bandet finns inte längre till försäljning på apoteken utan vill man ha blå bandet får man beställa hos prostatacancerförbundet. Jag vet inte hur detta folk tänker för att få ut upplysningar om p-cancern. Jag trodde att förbundets uppgift var att sprida information ut till allmänheten och inte bara till de som redan är involverade i förbundet. Det verkar som att dom som skulle ha information får söka på andra ställen.Nu var det färdigtsurrat för mig. Måste leta reda på min blogg. Carpe diem

Det kommer närmare

Måndag 19 oktober 2009 kl.04.50     Kära dagbok när sjukdomen får fritt spelrum då går det fort att ända ett liv. Det finns inga möjligheter att vända på alltihop. När det börjar är lite svårt att avgöra men oftast börjar det med muskelförslappning som följs av skelettförsvagning. Sedan kommer avmagring och aptitlöshet och i vissa fall märks det på andningen beroende på hur mycket morfin som använts under behandlingstiden. Dessa symptom kan komma var för sig eller så kommer dom snart på varandra. För de anhöriga blir det en resa mellan tro och hopp. Den sjuke trubbas av och medvetandegraden minskar och den sjuke märker ingenting förrän det har kommit in i slutfasen av sjukdomen. Medvetandegraden kan i många fall vara hög och då skapas ångesttillstånd och en känsla av övergivenhet. Under den tiden krävs mycket tröst och trygghet för den sjuke. Den sista tiden brukar bli på ett hospis. Med mycket stötta och hjälp av hemtjänsten kan den sjuke få vara i hemmet också. Jag själv vill ju helst vara hemma  men det blir svårt för mina anhöriga bor så långt bort. Jag hoppas att det är tid kvar för mig ännu fast det märks små förändringar i min kropp. Man märker snart nog förändringar hos sig själv och när det blir för stora förändringar. I övrigt har natten varit rätt lugn utan för stora störningar. Nu gäller det att ta vara på tiden. Carpe diem.     Ps. Vi som kräver prostatacancerprov för alla män i sverige-nu Ds.  Adressen till namninsamlingen:    http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865

Smärtförändring

Söndag 18 oktober 2009 kl.04.35     Bästa dagbok. Nätterna har blivit lungnare nu när medicindoseringen har blivit mer rättdoserad.Det har ju tagit en del tid för det har inte gått att höja doseringarna så fort det gäller i första hand depådoserna. Jag började den första depådoseringen med 30mg vilken sedan har höjts gradvis så den är nu 130mg morgon och kväll. Extratilläggen av morfin under dagen startade med 10mg upp till 7ggr/dag. Nu är den dosen höjd till 20mg 5-6ggr/dag beroende på smärtgenomslagen. Ibland kan det bli mer. Genom hormonbehandlingen har det skett förändringar i kroppen. Jag har blivit tjockare för hormonerna tar bort musklerna vilka sedan ersätts med fett. Genom att musklerna avtar har jag kroknat något. Igår kväll märkte jag en förändring i benen från knäna och neråt. Dom har blivit mer lika ett par golfbyxor. Det beror på att lymfvägarna har strypts så flödet har minskat. Huden har därför hårdnat och blivit mer läderartad. Den kliar och det blir rivsår.Det är några förändringar som behandlingen ger. Carpe diem  Ps.Vi som kräver att prostatacancerprov tas på alla män i sverige-nu Ds.       Stiftelsens konto förändras inte mycket under helgen men kontona är kvar: från Swedbank 81471 441020922   och  från  annan  bank 81471 0441020922  Tack på förhand.

Information

Lördag 17 oktober 2009 kl.04.35     Ja du dagbok i dag blir det inte lätt. Natten har varit lugn utan alltför stora värkavbrott och det känns bra. Nu till vad Ulla frågade om . Finns det någon sanning om det där med vykorten? Här kommer svaret. Sammanlagt cirka tusen makthavare kommer när månaden är över att ha fått fem vykort vardera med krav från prostatacancerförbundet, berättar Lars-Erik Grahn. Kraven som förbundet ställer är: Information om val av behandlingar,landstingen ska erbjuda PSA-prov till de män som så önskar, Alla med prostatacancer ska informeras om rätten till en oberoende andra bedömning av sin sjukdom, Att problemen med väntetider följs upp, Lika vård oavsett bostadsort. Den målgrupp som var särskilt utvald under prostatacancermånaden var riksdagsledamöter och landstingsledamöter c:a tusen pers. Du hade inte fel Ulla tack för att du frågade. Kostnad och sådant vet jag ej. Carpe diem     PS: under gårdagen flöt det in ytterliggare 200:- så nu är stiftelsen uppe i 8700:- Tack alla givare och stöttare.DS.         PS. Lars-Erik Grahn är PR-ansvarig och vice ordförande i Prostatacancerförbundet.DS.

Fortsatt kamp

Fredag 16 oktober 2009 kl.04.45      Höfterna har värkt i natt också men lite mer måttligt. Det verkar som att metastaserna börjat på att röra på sig igen. Provtagningen i går var snabbt avklarad den var lätt. Provet avslöjar om det är någon risk att ge droppet. För övrigt när det gäller gårdagen verkar det som banden kan väcka olika känslor. Prostatacancer tar sig olika vägar. En del stannar på plats och kan åtgärdas med olika behandlingar andra sprider sig och behandlingsformerna  får ett utgångsläge där inget går att göra. I de fall där behandlingarna är utsiktslösa gäller bara smärtlindring så långt det bara går och den sjuke har bara slutmålet att vänta på. Att fördriva tiden i den väntan är jobbig och inte något man önskar sin värsta fiende. Men att vara i den situationen och få ett sådant stöd som har visats mig under dessa månader går inte att beskriva i ord.Det går lättare att möta en ny dag med vetskapen att dom finns där ute i dag också. Janne hade i sitt sista inlägg i går adresser som det går att skriva till för dom som vill. Tack för allt stöd och för alla gåvor till stiftelsen som i går med ytterliggare 800:- gick upp till 8300:-. Carpe diem        PS. Resultaten kommer ett dygn efter för bankerna redovisar inte i samma takt som gåvorna sätts in. DS.

I Rosa och Blått

Torsdag 15 oktober 2009 kl.04.40     Kära dagbok man ska aldrig skryta med att något är bra. Natten började bra och jag trodde att det skulle bli lika bra som föregående natt. Men inte heller. Efter ett par timmar gick höfterna igång och började värka så det var inte klokt. Har aldrig tidigare känt en sådan värk. Efter en timmes vankande och intag av medicin gick värken ner och jag kunde slumra till litegrann. Jag tror att jag är vaken nu i alla fall.Något som jag tänker på nu i Rosa bandet tider är.Varför är det så svårt att få Blå bandet att synas lika stort? Är det samma sak med blå bandet som med prostatacancern ingen vill prata om det? Det kanske är hemligt? I broscyren om sjukdomen står det om blå bandet:" säljes på apotek och av lokalföreningarna ". Var är dom då ? Det är många frågor som dyker upp speciellt nu när det är sådant pådrag med rosa bandet. Är det någon i maktställning som kan svara på det eller det kanske inte går för då får andra reda på att" jag "läser bloggen. Jag tror att det är åtskilliga medlemmar i olika föreningar som undrar samma sak.Det kan ju inte vara bara friska och icke drabbade bland dessa 1200-1500 som läser bloggen utan att det finns någon med svar. Carpe diem    PS: Stiftelsen fick tillskott i går med 200:- och har nu i kassan 7500:-. Tack för gåvorna DS.

Vet Inget

Onsdag 14 oktober 2009 kl.05.05      Fyra timmar!?!?  Tiden har en förmåga att skena iväg när man sover. Jag somnade nog av ren utmattning för jag kommer inte ihåg när jag somnade. Jag minns att jag hörde radion långt borta och att programet vaken var på.Det måste ha varit vid tolv ett tiden.Nu är jag vaken och har inte mer ont än förut. Nu har jag fått tider för provtagning och droppbehandlingen.Prov i morgon 9.15 och dropp nästa onsdag kl.13.00 . Droppet som ska försöka stärka benstommen. När jag läste kommentarerna från igår fann jag något intressant.Det förekom en diskussion.Nu kanske det händer något.Mycket trevligt att se folk utbyta tankar om det som kan vara aktuellt för dagen.Jag vet inget om dagen som ligger framför mig och kanske det är lika bra det. Men jag hoppas ju ständigt på att stiftelsen ska få en rejäl skjuts framåt. För det skulle värma enormt och få uppleva den första guldkanten. Få se att det verkligen kan fungera. Att kunna förmedla något till någon i landet för det gäller hela landet och inte bara en snäv region.Carpe diem       PS. kontonummren är: från Swedbank 81471 441020922  och från annan bank 81471 0441020922 DS. Tack alla givare.

Framtidstro

Tisdag 13 oktober 2009 kl.04.15     Jag har sovit lite oroligt i natt. Många tankar har dykt upp i min hjärna. Nu har det gått rätt bra att handskas med smärtan den har inte varit så påträngande. I går tog jag kontakt med sjukhuset i stan för att få remiss till provtagning inför nästa droppomgång. Då fick jag reda på mer om vad skelettröntgen hade att förtälja. Metastaserna var inte aktiva bara på ett ställe utan totalt tre. Spridningen fanns således på två platser till. Förutom att det är ryggraden  så var det aktivt i axlar och skulderblad också. Nattens tankar har ju varit kring detta och vilka konsekvenser det har i fortsättningen? Benstommen har några fler platser som är angripna där inte hormoninplantatet har någon verkan. Troligen har metastaserna blivit resistenta och ger sig nu ut utan kontroll. Det finns ingen annan behandling som kan ha verkan bara för att det gått för långt från början. Hade det tagits psa-prov förra året kanske läget varit ett annat. Att skylla på att männen skulle bli onödigt oroliga tycker jag är att håna oss män. Nu återstår att se vilken vändning det här tar men jag fortsätter i alla fall för än finns fingrarna kvar.  I går fick stiftelsen ytterligare en gåva så nu är kontot uppe på 7300:- det går framåt sakta men säkert. Tack alla givare för vad ni kommer att åstadkomma i framtiden för dom glömda och övergivna.Carpe diem

Nu Igen

Måndag 12 oktober 2009 kl.04.35     Natten har varit någorlunda lugn det har slagit upp smärtor lite var stans i kroppen. Men det har inte varit värre än förut. Nu en fråga som återkommer till mig mer och mer. Varför började du skriva dagbok? Jag började skriva dagbok för att någon skulle få följa min väg under den tid som prostatacancern härjade i min kropp. Och kanske få reda på varför det pratas så lite om just denna form av cancer.Tystnaden beror nog mycket på att det är manligheten som drabbas. Manens möjlighet att fortsätta vara man.För sjukdomen tar i många fall bort det som är viktigast i en mans värld att få vara den store, starke som tar hand om fortlevnaden i livet. Ingen vill ju visa eller tala om för sina jämlikar att min manlighet har försvunnit. Kanske inte hela men i alla fall delar av den.Det är ju lättare att inte säga någonting utan låta det vara till den dag när det inte går att tiga längre. Många män vill inte på något vis tala om att dom blivit drabbad av prostatacancer. Då talar dom direkt om för rivalerna att min manlighet är rubbad och det skulle vara katastrof. Många familjeförhållanden skulle få en helt annan utgång om det pratades om sjukdomen och man hjälptes åt att hitta fram till ett sätt att få något av det goda att fungera. Det är svårt för många män att på det här nesliga sättet förlora sin manlighet därför är det tyst. Nu när tiden har dragit iväg börjar många samveten att tala. Ingen vill ju vara den som sist fått ursäkten att klinga utan att någon har hört den.Helst ska det vara till den det berör. Carpe diem                  PS.Kampen för dom glömda fortsätter.Stiftelsekontona är: Från Swedbank 81471 441020922 från annan bank 81471 0441020922.  Tack på förhand. DS

En lyckokänsla

Söndag 11 oktober 2009 kl.04.35     Kära dagbok. Visst har jag talat om för dig en gång förut att jag är lycklig? Jag vill säga det igen.Det är så mycket som jag har att vara tacksam för.Jag bor på en underbar plats som jag fick dela med min fästmös sista år.Och nu befinner jag mig i samma situation.Jag började skriva en dagbok och får ge uttryck för vad jag känner och vad som sker i min situation. Jag har så många människor som följer mig dag från dag det får jag också vara tacksam för. Alla personer som läser och ger kommentarer om boken är också något att vara tacksam för. Det finns också människor som har haft glädje av det min dagbok har förmedlat ja till och med lärt sig något. Någon gång har det kommit lite smolk i bägaren men oftast har det gått att få rätsida på det.Med allt detta som jag har att vara tacksam för skulle det vara konstigt om jag inte vore lycklig. Varje morgon har jag ett möte för att se hur mycket de olika smärtkänningarna har påverkat nattsömnen. Denna natt har smärtorna hållit sig på något sånär lagom nivå. Det är höfterna och knäna som protesterar över sina smärtor och då har det varit bara att åtgärda.Trots smärtor och vissa motgångar så får jag vara lycklig. Carpe diem

Överkänsla

Lördag 10 oktober 2009 kl.04.35    Kära dagbok. Natten har varit lugn inga större utfall på smärtfronten. Många gånger beror det på vilken sovställning jag haft.Att ligga på rygg är uteslutet. På mage är inte bra det heller för trycket blir för stort över ryggslutet.Det är på sidan som är bästa läget fast den arm man ligger på domnar  bort.Jag lägger mig rätt så tidigt  på kvällen och det ger i sin tur att det blir tidiga mornar. Och då har det bara blivit att jag skrivit vid den tiden. Oftast är det smärtorna som fått mig att vakna  och det har då blivit den tid jag börjat skriva dels för att hålla smärtkänslan på avstånd. I dag är jag så full av tankar på hur en del människor beter sig så det är svårt att skriva något utan att det blir sårande för någon. Nu blir det inget mer för i dag jag måste komma ner i varv.Carpe diem

Ordets makt

Fredag 9 oktober 2009 kl.04.25     Kära dagbok natten har inte skillt sig så mycket ifrån de föregående nätterna.Det har med andra ord varit rätt så smärtfritt. Höfterna har nog legat mer stilla denna natt än den föregående några impulser har det varit men inga större. Tänk att ett felaktigt eller förfluget ord kan förstöra så mycket.Det kan i sina svåraste stunder rasera allt.Att akta på vad man säger kan vara väldigt viktigt i vissa situationer. Ett förfluget ord med en annan mening kan ibland tolkas på ett sätt som inte var tanken. Jag har nog gjort det felet det gågna dygnet. Att säga till en person något som var tänkt som uppmuntran blev något helt annat.Ett sagt ord går inte att få osagt liksom ett skrivet ord inte går att få oskrivet.Orden har redan blivit hörda och lästa. Att sedan försöka rätta till det felaktiga kan många gånger bli värre om man inte tänker sig för. Jag ber dig som fick ett sådant här förfluget ord försök att se det som olycksfall i arbetet. Ordet var tänkt som en uppmuntran till dig. Du ger mig orken att fortsätta. Drevkarl blev felaktigt helt malplacerat. Snälla försök att förlåta mig för det felaktigt använda ordet.Din närvaro betyder så mycket för mig utan dig fungerar jag inte. Denna vecka har det blivit lite si och så med det skrivna och handlandet som utlovats. Carpe diem

Vita Arkivet

Torsdag 8 oktober 2009 kl. 04.25    Kära dagbok. Nu vaknade jag med illamående och hugg i höfterna. Jag måste ha legat väldigt konstigt i natt. Huggen i höfterna släppte något sedan jag klivit upp och tagit lite extra.Men det finns ändå lite avlägsen domning kvar. Illamåendet finns kvar och det åker lite upp och ner.Det är bara att svälja och fortsätta. Jag var in på nätet i går och letade efter Vita Arkivet det är ett formulär där jag kunde fylla i allt om hur allting ska vara när jag dör. Jag kunde bestämma om det skulle vara en ofentlig begravning eller bara för de närmaste. Jag kunde bestämma om praktiskt taget allt från det jag avlidit till det blev dags att skotta igen graven. Det gick att schemalägga precis hur varje sak skulle ske. För de närmaste måste det nästan vara perfekt. Man slipper bry sig om någonting utan kan ägna tiden åt att börja landa från allt som legat över en under den anhöriges sjukdomstid. Tid till att kunna sörja och påbörja sorgeprocessen. Slippa vänta på att alla praktiska saker ska vara färdiga innan man kunde ägna sig åt sig själv. Vita Arkivet kommer jag att använda mig av. Carpe diem       PS. I går flöt det in en gåva på 500:- så nu är stiftelsen uppe i 7200:- DS    Kontonumren är: från Swedbank 81471 441020922  annan bank 81471 0441020922.

Möjligheter

Onsdag   7 oktober  2009 kl.04.45    Kära dagbok. Du har varit min följeslagare även denna natt.Som du märkte varade sömnen inte mer än tre timmar.Därför att det var någonting som låg och gnagde i bakhuvudet. Jag börjar misstänka att det inte sagts hela sanningen om sjukdomen. Det är många saker som börjar peka åt de hållet.Oförklarliga  saker sker i kroppen som tyder på förändringar som inträffar tidigare än det sagts. En sak som det märks tydligt på är att rörligheten har börjat avta betydligt. Minnet har också tacklat av. Att komma ihåg saker som nyligen hänt är svårare och att hålla reda på uppgifter är inte lika lätt. Det är för mycket som sker som inte stämmer med diagnosen som den var från början. Allt börjar likna de fall som jag följt förut prognosen har legat på 12-15 månader men slutet har kommit 8-10 månader efter diagnostillfället. Men förhoppningsvis får det ta längre tid. Carpe diem           PS: Det har kommit nästan 1dm snö. En blöt och tung. Jag får invänta hyresvärden och traktorn för snöröjning.DS

Förändringar

Tisdag 6 oktober 2009 kl.04.25     Kära dagbok. Ännu en natt har gått och den stora smärtan har lyst med sin frånvaro.Det har ändå visat sig att något händer hela tiden.När smärtan inte är så påtaglig märker jag andra saker som sker. Mina vader har blivit som läderklädda och kliar samtidigt som det kan nypa till i tårna.Det har också blivit mer av sendrag i benen så där så att jag sprätter upp för att sträcka ut benen. Det gör så grymt ont innan jag hinner få ut benen i sträck. Det finns små förändringar hela tiden som jag inte tänkt på för smärtan har tagit all uppmärksamhet.När jag tänker tillbaka på hur det var för bara några månader sedan då allt var helt annorlunda när jag tänkte på allt som jag skulle hinna med och vad som skulle göras. Ingenting av allt detta som jag skulle ha gjort har kommit till skott.Stiftelsen är väl det som har hänt en del på men där går jag nog bet också.Det blir nog så att jag får ta av det lilla som kommit in och försöka ge en eller två någon liten ljusglimt. Det känns också fel när jag vet att det ser inte så ljust ut för någon fortsättning.Jag har i alla fall försökt. Men är viljan kvar så finns kontona fortfarande:från Swedbank 81471 441020922  och från annan bank 81471 0441020922. Tack på förhand. Carpe diem    PS.Det flöt in lite i går så nu finns 6700:- hos stiftelsen DS.ps.när länsstyrelsens avgifter är gjorda finns det bara 2600:- kvar ds.

Budet

Måndag 5 oktober 2009 kl04.35.     Min dagbok. Jag har haft ännu en lugn natt.Det börjar bli en vana men jag vet också att det kan vända fort så det gäller att ta vara på den här tiden.När dom hårda tiderna kommer tillbaka då finns dessa lugna nätter kvar i minnet.Sådana här lugna nätter gör ju att jag tänker på andra saker i stället.Den här helgen har ännu en cancersjuk fått somna in i kretsen av de sina och det skedde lugnt och stilla. Ännu ett lidande har fått sitt slut.Ett väntat slut men ändå smärtsamt för de anhöriga. Som anhörig har man vetat om att tiden för slutet varit nära och kanske haft tid att förbereda sig.Ändå när det sker verkar det som helt oväntat.Nu kommer en tid av eftertanke och ett helt liv passerar revy. Jag har inte någon vetskap om hur det blir efteråt och det ska jag nog vara glad för.Det finns ändå en tanke på att det kan nog inte bli värre än vad det är nu.Jag vill sluta dagens tankar med att till de efterlevande beklaga sorgen. Carpe diem

Aldrig fri

Söndag 4 oktober 2009 kl.04.20     Kära dagbok ännu en natt som varit  rätt så lugn. Men det är ju så att lättar det på den ena kanten så dyker det upp någonting på annat håll. Det är ju bara så att det finns "folk" till allt. När jag tror att nu blir det lite bättre så dyker en liten ful nuna upp och vädrar sina åsikter. "Du ska inte tro att det blir något av det här." Det är märkligt hur en del kan bara sitta och leta efter något du sagt eller gjort för att vid lämpligt tillfälle trycka ner det i halsen på en.Sådana gånger frågar jag mig "vad har du förlorat för att bli så bitter så du missunnar att jag får lite lindring i tillvaron?" Det är den enda frågan jag kommer på att ställa.Nu försöker jag skaka av mig sådana här situationer men det finns ändå en liten tagg kvar som gör sig påmind emellanåt.Tänk om jag inte kunde skaka av mig sådana personer då skulle jag bli knäckt.Men än så länge orkar jag stå emot. Men det kommer väl en dag när kraften är helt borta och inga skydd finns kvar som kan hjälpa. Då hoppas jag att fulingarna har  fått gått före. Men då står dom väl på andra sidan och väntar på att få hugga till igen.Carpe diem         PS: Stiftelsen finns fortfarande kvar och är öppen för gåvor stora som små. Kontonr.från Swedbank 81471 441020922 och annan bank 81471 0441020922. DS.Tack för gåvorna.

Stiftelseuppgift

SLördag 3 oktober 2009 kl.04.00     Min dagbok. Natten har varit relativt lugn. Inga större störningar bara några avbrott för smärtstillande intag för att förhindra några riktiga smärtgenomslag. Således har det gått bra denna natt och det verkar inte bli några fler biverkningar av droppet. Hoppas det får fortsätta så ett tag. Nu vill jag rikta uppmärksamheten på vad stiftelsen kan göra i sin verksamhet. Bland annat att bry sig om de cancersjuka som utan besök skulle vara rätt så ensamma.Även de som gör besöken bör få uppmärksamhet för de gör ju detta utan någon ersättning. Jag vet ett fall där det verkligen är befogat. Det gäller en man som när cancerbeskedet kom blev utan sina vänner han blev ensam. I hans närhet fanns då en person som tog som sin uppgift att ensamheten fick inte ta fotfäste.Personen i fråga gjorde kontinuerliga besök och gav av sin tid utan tanke på sig själv.Den sjuke mannens tillstånd försämrades hela tiden men den stöttande personen slutade inte med sina besök. Även när det kom så långt som till det som av många kallas slutstationen så fortsatte besöken. Besökarens telefon stod den också öppen för oförutsedda händelser.Jag tycker att ett sådant handlande utan tanke på sig själv borde få uppmärksamhet av stiftelsen. Stiftelsen ska i första hand fungera på frivillighet men ska också kunna finnas som stöd i andra lägen.Jag vill att stiftelsen skall ge denna person som givit så mycket av sin tid en uppmuntran som får användas till vad personen själv vill. Det känns rätt att göra så. Carpe diem                 Stiftelsens kontonr: Från Swedbank 81471 441020922  från annan bank 81471 0441020922   Tack på förhand

Ånger

Fredag 2 oktober 2009 kl.04.30    Kära dagbok i dag vill jag inte känna den oförmåga jag kände när jag vaknade.Allt som jag företagit mig verkar bara bli något som ingen ska kunna få ta del av. Natten har varit full av olika scenarier.Hur kommer det att se ut när jag gått ur tiden? Kommer jag att möta någon av dom sjuka som hunnit få en guldkant? Troligen inte för den gick inte att fullfölja för stiftelsen nådde aldrig den nivån så några guldbesök gick inte att genomföra.Det finns ändå ett hopp att den kan fortsätta byggas upp även fast jag inte är med vid den tiden. Tänk att jag har kommit dithän så jag tvivlar på vad jag försökt att göra. Det är säkert många som drar en suck av lättnad. Nu kanske det blir slut på tiggeriet. Men jag ville verkligen att några skulle kunna få uppleva en guldkant i livet i alla fall en gång medan jag levde. Jag tror i alla fall att det kommer några att få i framtiden.Så är det när man blir någorlunda smärtfri man börjar tänka på saker som kanske gör lika ont fast då i själen i stället. Carpe diem

Efter besöket

Torsdag 1 oktober 2009 kl.04.20     Det har gått en ny natt som har innehållit lite smärta,något febrig och allmänt en känsla av oro. Droppet i går gick bra det var ingen fara. Det tog två försök att sätta nålen men på tredje så fick man den på plats. Det tog 20 minuter innan påsen var tom och sedan var det bara att åka hem.På eftermiddagen började frossan komma och tempen steg något. Men under natten har det inte kommit några nya symptom på biverkningar. Det kan ta upp till ett par dygn innan det märks några fler. Jag tror att det får räcka med febertopparna jag behöver inga fler biverkningar. De flesta kommentarerna i går var av samma uppfattning att det skulle pratas mer om döden. Några hade inte så trevliga erfarenheter av ämnet utan hade haft dåliga upplevelser i samband med döden och efterföljande skeenden. Jag tycker ni är modiga som talar om vad ni erfarit och delade med er. Ni ska vara stolta för det och ni kommer också att få uppleva att det lättar något. Det här att ta upp när någon dör är ju inte det lättaste för det väcker så många minnen hos oss alla. För vi har allihop någon gång förlorat något eller någon som vi har haft speciella känslor för och det är aldrig lätt att göra. Så ju mer vi pratar om döden desto lättare att se på när den kommer.Carpe diem