Inför döden

Onsdag 30 september 2009 kl.05.10      Kära dagbok. Jag har sovit lite oroligt i natt men jag vet inte varför? Kan det bero på att det har varit så många smärtgenomslag? Sådana smärtor som bara finns i bakgrunden hela tiden.Det kan ju bero på droppet jag ska få i dag, med tanke på alla biverkningar som kunde bli, som legat i bakhuvudet.Jag lyssnade på karlavagnen en stund.Det var ett ämne som skulle tas upp mer. Det här med döden och sista vilan.Att få prata om döden låter skrämmande för många men är också befriande för minst lika många.För min del hoppas jag slippa att få så mycket smärtor och bli liggande som ett kolli. Det ska vara smärtfritt och när det är dags ska det vara som att bara somna.Många människor har starka upplevelser från olika situationer där inte omhändertagandet varit det bästa. Situationer som skrämt de anhöriga så mycket så det blivit närapå ett trauma och svårt att komma över.Det har samtidigt skapat alla dessa skrämmande scener som gör det så svårt att tala om döden.För att komma bort från allt det här så ska det pratas mer om döden. När det blivit lättare så kan man prata om det som sker efter och ikring ett dödsfall om begravning och allt runt den biten. Man får till och med chansen att tala om hur man själv vill ha det. Carpe diem

Masken

Tisdag 29 september 2009 kl.04.30. Min dagbok. Natten har varit nästan problemfri bara två extraintag. Nu har morgonen börjat och det är dags att börja maskera sig så sjukdomen inte visar hur sliten jag egentligen är.För ju mer sjukdomen tar på mig desto sämre går det att hålla masken. Ytan ska vara perfekt så det inte syns hur det verkligen står till.Faller min värld då har jag ingenting att stå upp för. Hela min tid som jag använt för att få en viss plats i livet blir hotad av vad andra ser när dom ser på mig.Dom ser hur bit för bit skalas bort ju mer sjukdomen tar över kroppen. Därför är jag rädd för att visa hur jag känner och hur jag mår.Ingenting ska få ta ifrån mig något av det jag varit.Det blir svårare och svårare ju längre tiden går men jag kommer ändå till slut att vara den jag en gång föddes till. Nu tjänar det inte något till att kämpa för jag inser att det som en gång varit kommer på något vis ikapp och jag får veta vad jag sprungit förbi för att det inte var bra nog. Att behöva ta till en mask för att passa in är fel. Det är bättre att visa känslor och hur man mår hur svårt eller lätt det än kan verka.Carpe diem             PS. Stiftelsen har fått in fler gåvor och innehar 6600:- DS  Tack för gåvorna

Inför behandlingen

Måndag 28 september 2009 kl.09.10.   Vilken sen morgon. Så är det när det inte fungerar med den moderna tekniken. På onsdag börjar jag med en droppbehandling som ska stärka skelettet. Med viss tvekan tänker jag påbörja den.Det är så många biverkningar bl.a:Feber och influensaliknande symptom,värk i leder och skelett förvärras,illamående och kräkningar,trötthet, törst, långsam hjärtverksamhet, förändringar i njurfunktionen,därför regelbunden blodprovstagning, smärta och svullnad i tandköttet, domnings och tyngdkänsla i käkpartiet. Dessa biverkningar ska då ske var tredje vecka.Det botar inget utan kan kanske förstärka benstommen. Så där får läkarvetenskapen se min tvekan.Att genomlida dessa biverkningar utan att det botar kan kännas rätt så meningslöst.Jag ska i alla fall pröva första gången. Att skaffa katt låter ju som en god lösning för mig men inte för katten. Jag har en viss tid på mig.Vart ska katten eller något annat husdjur ta vägen sedan?Jag vill inte utsätta något husdjur för något sådant. I övrigt har natten varit någorlunda utan allt för stora avbrott i sömnen.Carpe diem

Nattsudd

Söndag 27 september 2009  kl.05.20   Du dagboken.Natten har varit en resa mellan nuet och förr. Hela kroppen är i spänning för att stå emot dessa smärtattacker som dyker upp.Sömnen blir som ett väntrum där man väntar på nästa attack.I detta väntrum vandrar så många förbi.Det är någon från de gamla tiderna och så någon enstaka från i dag. Det märkliga är att alla har en bestämd mening.Gör så här, och så kommer en lång förklaring om hur och varför,och när det är dags att hämta andan då är den första delen bortglömd. Inte konstigt att man blir förvirrad. Den här morgonen vill jag inte ha för den påminner mig om att jag ska vara beredd på att möta en ny dag med alla möjliga saker som kan hända. Det konstiga är ,det händer inget. Jag får ta och börja göra saker och ting på ett sätt som inte förväntas av mig. Då skulle det verkligen ske en hel del då hamnade jag nog på psyket. Bara för att man inte följer vad andra menar är riktigt så blir man sedd som konstig eller tokig. Nej det är dags att visa var skåpet ska stå. Carpe diem

Lidande och tröst

Lördag 26 september 2009 kl.04.55. Kära dagbok.Varför ska en del människor behöva utstå sådana kval? Hur har det gått till när allt runt en människa bara rasar samman? Jag blir inte klok på allt som vi människor måste gå igenom innan vi kan få det överstökat  det som är slutfärden på våra liv.När dagen sågs som ljusast ut så börjar det bara att rasa.Jag kan inte kära dagbok bara låta allting flyta förbi utan att göra något.Men vad och hur? För vissa är det som att åka i gräddfilen medan andra får ta gångstigen och kanske aldrig få komma fram. Du förstår jag menar dessa människor som inte får eller kan  hinna med och njuta en enda sekund av livet. Dom med stora smärtor både fysiska och psykiska som tar all tid i anspråk för att hitta lindring.Och dessa som förbereder en dödskamp för att lämna oss andra. Vilka krafter det måste krävas för att klara av alltihop. Jag kan nog bara jag vill vara med och kämpa.Många gånger hjälper det att bara vara och ge stöd genom att finnas till när det behövs tröst. Någon att bara få luta sitt huvud mot och känna närhet.Och uppleva att man är inte ensam. Det finns någon. Carpe diem

Olika oro

Fredag 25 september 2009 kl.04.10       Halva natten var rätt så lugn medan resten var orolig. Nya ställen har gjort sig uppmärksamma på att dom finns.Överarmar och axlar har gjort sig påminda och talat om att stilla smärtan  inte är så säker.Dessutom får jag höra på nyheterna att en forskare i Umeå har mer eller mindre sagt att psa proven är så otillförlitliga så därför bör man inte använda provtagning som allmän i hälsokontrollen för det skapar en onödigt stor oro hos så många män.Då undrar jag? Om provet är så otillfölitligt då gäller väl det vid behandlingsresultaten också ? Det skulle innebära att när psa provet visar på en förbättring så kan man inte vara säker på att cancern blir bättre utan fortsätter. Jag menar att är det så otillförlitligt när det gäller att upptäcka cancer så är det lika otillförlitligt att se om olika behandlingar verkar.För det kan ju vara så att behandlingen påverkar psa men inte cancern.De skapar större oro för oss drabbade.Vi kommer ju att tänka på om behandlingarna fungerar för när kontrollerna görs går man mycket på vad provet visar och gör ingen vidare undersökning. Dessa vetenskapsmän vill inte skapa oro men jag tror att nu har dom verkligen skapat oro. Carpe diem.             PS. Stiftelsen har fått mera tillskott med 500:- och har nu 6350:- DS   Om någon har glömt vilka konton som gäller så är det dessa: från Swedbank 81471 441020922  och från annan bank 81471 0441020922  Tack alla givare.

Att ha och inte ha

Torsdag 24 september 2009  kl.04.25      Prostatacancern är en smygande sjukdom och därför finns det större anledning att prata om den. Jag funderar varför det pratas så lite om den? För först när man drabbas då är det något "där nere".Sedan när den behandlas då är det någon infektion och då är det nog bara de närmaste som får veta något.När behandlingen är över och det blivit så bra det kan ev. botat då smygs det undan och nämns inte alls.Det finns tusentals drabbade och botade som skulle kunna bli en stor rörelse som ställde krav på etablissemanget och kravet skulle höras över hela landet.Nu sker det mest inom de olika cancerföreningarna för där är alla i samma båt. Det hjälper ju till att behålla hamligheten av att ha drabbats av prostatacancer.Föreningarna skulle kunna ha tusentals medlemmar de skulle kunna bli en stor rörelse som skulle både synas och höras överallt.Tabuet skulle inte vara så stort längre och det blev lättare att prata om sjukdomen. All mörkläggning från upptäckt till dess man blivit behandlad och ev. botad föll bort totalt. Det finns tiotusentals prostatadrabbade i detta land.Varför ska vi låta det vara så tyst om att det finns? Vi måste synas och höras och ställa krav. Min natt har varit relativt lugn bara två uppstigningar för påfyllning.Det gäller att hänga med i svängarna. Jag tänker kämpa lite till. Carpe diem  Ps. Jag visste inte att man ser ut på ett visst sätt när man är drabbad av prostatacancer den syns ju inte utvändigt Ds.

Att se sig själv

Onsdag 23 september 2009 kl.04.30  Vilken känsla att vakna utan dessa enorma smärtor som var tidigare.Det finns ju smärtor kvar men inte i så hög grad som förut. Det är i alla fall en skön känsla.Någon kommer som vanligt att undra om jag försovit mig?Det har jag inte jag sover bara lite bättre.I går var det lite spännande. Hur skulle det va och se sig själv i tv? När jag såg de första bilderna undrade jag vad det var för gubbe som gick in hos mig? Ser jag verkligen ut så där? Ja det var lite konstigt att se sig själv på det viset. I övrigt tycker jag att det väsentligaste kom fram vad det gäller prostatacancerns framfart.Det var också lite konstigt att av nästan 40 minuters inspelning kunna korta ned tiden till knappa 2 minuter.Men det var lite spännande i alla fall.Den här dagen blir nog inte så olik dom andra.Kolla hur många kommentarer det blir  och titta efter hur många som besöker sidan det som inte märks i kommentarerna. Det är ju mellan 1500 och 2000 varje dag som läser dagboken så det finns intresse att följa det som sker.Jag får hoppas att något nytt kommer ut av allt ståhejet. Carpe diem.       PS. Stiftelsen står fortfarande öppen för den som vill ge en gåva. Kontonummren är: Från Swedbank 81471 441020922  och från annan bank 81471 0441020922 DS. Tack för gåvorna.

Ny läkare

Tisdag 22 september 2009 kl. 04.15  Åter en natt med mindre värk än tidigare det kändes bra.Detta beror nog på att jag fått en ny läkare,som till och med ringer upp och vill rensa i medicinrullan. Efter en koll av att jag hade de rätta medicinerna gavs en ny ordination. Grunddepån morgon och kväll ska nu vara 120mg dolcontin och under dagen använda 20mg tabletter som extra vid smärtgenomslag. Det var med en viss förvåning som jag mottog dessa nya ordinationer. Att äntligen få en läkare som bryr sig och till och med ringer upp.Det är jättebra. Det är något helt annat vad gäller hemtjänsten. Kan jag förflytta mig med bil och gående då behövs ingen hemtjänst.Jag måste mista förmågan att kunna förflytta mig innan jag kan påräkna någon hemtjänst.Eller att den blir betydligt nedsatt så den är mer till hinder än nytta.Det är bara att kämpa på och det är bra så man inte blir för passiv och lat.En sak jag definitivt ska sluta med är att bry mig om sådant som inte har med vad jag skriver att göra. Många personer börjar försöka hitta något som jag inte ska skriva om. Kan det vara rädsla att känna sig träffad.Eller är det ett samvete som börjar göra sig påmint.Varför väntade jag så länge så jag inte hann vara med? Det tål att tänka på. Carpe diem     TV4 reportaget sänds i kväll 18.30 och i morgon 08.33 och 09.33. För dom som inte kan se tv4 Östersund gör så här.Sök TV4 nyheterna klicka på lokala och sedan på Östersund.

Blandat

Måndag 21 september 2009 kl.04.45    God morgon dagboken. Natten har varit lite lugnare än förut och det känns skönt. Men jag sov ju nästan hela dagen igår också så kroppen fick komma ifatt. Och så blev det lite annan ordning på medicinen också.Du boken skulle du vilja höra att du är stark när du är väldigt sjuk? Jag vill då inte höra det.Jag är inte stark för vore jag stark skulle jag nog vara en stålman. Däremot så är jag tålig och uthållig när det är som ondast.När man besöker någon som ligger på t.ex. ett hospis så frågar man inte "hur mår du" där får det räcka med hej det är jag eller här kommer vi eller också kort och gott hej.Och direkt börja prata om väder eller om något program på tv eller radio.T.ex "hej ,vilket väder det är idag." Efter hälsningen pratar man inte direkt om sjukdomen om inte den sjuke tar upp ämnet.Man pratar aldrig om den sjuke i ett sjukrum för personen hör även om det verkar som den sov.Och aldrig prata förbi eller över någon det gäller alla .Ninni du frågade om släktforskningen.Det har gått lite trögt med den men det är intressant att se var ursprunget kommer ifrån.Ja du dagboken det blev lite blandat idag men vi kan ju inte vara i vårt esse jämt. Eller Hur?  Carpe diem.    PS. Fonden har fått lite till så nu är det 5850:- DS.

Samtal

Söndag 20 september 2009 kl.04.30     Kära dagbok.Igår höll jag på att såra många människor men som tur va så upptäckte jag det i tid och ändrade inlägget. Förhoppningsvis hann inte så många läsa det första. Ja du dagboken det är bara vi två här nu. Och tur är väl det så andra inte behöver se och uppleva allt som sker. Jag har inte sovit mycket utan svettats som den värsta fontän.Kudde och delar av täcket blev ju som disktrasor.Och det är ju inte roligt att sova i blötan och dessutom blir det nästan iskallt när man inte har det inpå kroppen. Inte nog med det så sätter värken igång upp i alltihop. Då kommer en massa tankar och dom går tillbaka till vad en del skrivit att allt beror på det dåliga liv jag levt. Så där håller det på.Det ena ger det andra och till slut är det bara en enda rundgång. Men nu ser du dagboken att jag nyttjar dig en stund.Du får väl opponera dig om det blir för dystert.Tänk om jag kunde komma på ett sätt där vi finge skrika ut allt elände och all smärta som många bär på. Vilken lättnad det skulle vara om det gick att genomföra en sån sak och man skulle få se bara glada anleten runt ikring sig. Nää du boken nu börjar det gå mot dag.Tror du vi får uppleva något att glädjas över idag? Eller ska vi blunda och låtsas som ingenting? Vi får väl se.Carpe diem

En lärdom

Lördag 19 september 2009  kl08.35  Jag skriver ett nytt inlägg .Dagen är inte vad den borde vara. Det gäller att vara vaken så inget blir fel. Ibland blir saker och ting inte vad man skulle tro att det skulle bli och då blir det så fel.Min affärsresa blev som förväntat. Mina smärtor idag gör mig inte på bra humör och därför tycker jag att  det bästa är och inte veckla in sig i för mycket saker som sedan måste tas upp igen. Jag har ingen aning vart detta tar vägen och just nu tror jag att jag inte bryr mig så mycket heller.Just nu händer det inte så mycket. Hur handskas man egentligen med ett sinne som verkar vara i totalt uppror mot mig själv att allting blir så fel? Detta är inte vad jag ville med dagen. Den har börjat i ett enda uppror. Upproret ska inte få ta den ifrån mig. Hur som helst så ska jag vara lugn för resten av dagen så det inte blir fler fadäser.Carpe diem

Skivan

Fredag 18 september 2009 kl.04.35      Det börjar likna en sliten grammofonskiva. Samma värk och samma motmedel. Det börjar likna en fåra som bara blir djupare för varje morgon.Gårdagen flöt på nästan som vanligt.Det blev ju ett avbrott i den grå vardagen när TV4 var här. Ja just det.En lösning blir det på det andra också.En annan sak som förbryllar mig är hur vi människor beter oss i olika situationer.Handlar vi utifrån vad vår medmänniska känner eller är det vår egen rädsla som styr hur vi gör. Under dessa månader som jag skrivit dagboken har jag fått uppleva många konstiga saker som jag inte skulle ta i med tång om det gick. Hur som helst går vi mot en ny dag och jag ska försöka via färdtjänst ta mig ner och handla.Fast någon större matlust har jag inte. Det känner på att göra vissa saker men man måste pröva. Det är ingen mening och säga det går inte innan man försökt. Ni får ha en bra dag allihop och Carpe diem.                 PS. Stiftelsen begåvades med ytterliggare 200:- igår .Tackar för det. Här kommer kontonummren som många frågat efter.  Från Swedbank 81471 441020922  och annan bank 81471 0441020922 DS.

Vårdkvalite

Torsdag 17 september 2009 kl.04.30        Till dagboken: När jag vaknar med smärta i många delar av kroppen då blir jag till att börja med orolig och undrar om det blir värre. Och när det kommer på fler nya ställen då blir oron ännu större. Det har börjat komma smärtor upp mot nacken och tanken blir direkt är det huvudets tur nästa gång.Snart vet jag inte vad som är värst värken eller att inte veta var jag ska ta hjälp från. I går morse fick jag telefon från kommunens distriktsköterska  att remissen från Östersund hade kommit (nästan en månad efter besöket på sjukhuset) och att jag skulle börja behandling med dropp, som ska  försöka stärka skelettet, men sedan på dagen ringde landstingets distriktsköterska och skulle ge mig en tid på vårdcentralen för samma behandling.Jag kunde inte få kommunens sköterska för jag hade inte ansökt om det. Konstiga är politikernas vägar. Det skulle underlättas för de sjuka men det har blivit tvärtom. Osäkerheten blir större när jag inte vet vart jag ska vända mig.Det blir nog till att försöka öppna ögonen på makteliten.Jag får börja idag. Under förmiddan i dag ska TV4 Östersund göra en intervju.När det ska sändas vet jag inte men jag meddelar det i en kommentar. Stiftelsen har fått ett tillskott på 400:- och har nu 5550:- i starten. Carpe diem

En onsdagstanke

Onsdag 16 september 2009 kl.04.20. Mina knän har låst sig och en armbåge har fått en böld  men jag ska upp.Tänk kära dagbok vad det skulle vara annorlunda om jag inte vore i denna situation. Skulle jag ha gjort på något annat vis?Nej, jag tror inte det.Livet har i alla fall gett mig olika erfarenheter på både ont och gott. Vissa delar av det onda har satt mycket i skuggan.I dom stunderna har jag inte sett mycket av framtiden.Det goda i livet har jag nog tagit mycket för givet för det skulle vara så. Men all planering av vad jag skulle göra har helt plötsligt slagits undan. Nu gäller helt andra förutsättningar det har börjat bli så bråttom att försöka göra något av det som var tänkt.Det var en vilja att göra något som många kunde dela på. Vilken seger det skulle vara att få ha lyckats med något i livet. Jag får en möjlighet att snuva det onda på den bästa biten. Genom att få säga till någon " du ska få det lite bättre".Om det bara är att få ett skratt att porla fram över ett annars så härjat ansikte. Att få se glimten i ögat på en människa som får uppleva att någon bryr sig. Livet får ett annat värde när vi kan le mot någon och få ett leende tillbaka. Det behövs inte mycket mer för glädje.  Carpe diem

Göstas dagbok i väntan på döden: Stiftelse/Fond uppgifter

Göstas dagbok i väntan på döden: Stiftelse/Fond uppgifter

Stiftelse/Fond uppgifter

Tisdag 15 september 2009 kl.04.40  Problemnätterna fortsätter och det blir dåligt med sammanhängande sömn.Det är korta intervaller mellan intagen av morfin. Jag håller hellre korta intervaller och klarar mig från överdosering än att ta för mycket och somnar in för evigt.Nu kommer säkert någon att undra om det inte finns andra sätt att få smärtlindring på? Det är den enda lindringen som finns för mig.Spridningen i skelettet är för stor för strålning och cellgift tar inte på min typ av cancer.Det gäller bara att kunna passa intervallerna. En annan sak som har blivit aktuell är fonden. Den ska nu registreras hos Länsstyrelsen för att det ska vara ett tillståndsbevis med för fortsatt verksamhet. Insamling kan nu ske utan att registreringen har genomförts det ska ske inom 6 månader.Nu är det ofentliga namnet:     Göstas stiftelse/fond. Stiftelsen/ Fonden ska verka för att ge glömda och övergivna canceroffer en möjlighet att få uppleva en liten guldkant i livet.Den ska också ta till vara ensamma cancerpatienter på sjukhus och andra vårdinrättningar som inte får besök eller är utan anhöriga.Vidare ska den också kunna göra korta insatser där det är behov av hjälp. Arbetet kommer i huvdsak att genomföras av volontärer. Och den ska verka i hela landet. Stiftelsen/Fonden ska arbeta på ideell bas inga anställda med lön. Det kommer att märkas om det fungerar i annat fall får det omprövas.Min tanke med denna stiftelse är att ingen ska ha fördel på något sätt utan det är för dom det är avsett för. Jag hoppas att stödet finns kvar för nu behövs det verkligen.Tackar för det stöd som visats hitills och för den support som givits. Grundplåten nåddes nu i går genom 450:- gåvan så grundplåten kom upp i 5150:-  Nu gäller fortsättningen. Kontonummren är: från Swedbank 81471 441020922 från annan bank 81471 0441020922.Tack på förhand och Carpe diem

Oviss

Måndag 14 september 2009 kl.05.45  Kära dagbok jag vaknade sent i dag. Det finns något jag kämpar mot som dessvärre ser ut att ta ut mer och mer ur kroppen.Mina sovrutiner blir rubbade hela tiden bara för att smärtorna ska försöka att härja fritt. Urinblåsan har nog fått sig en omgång igen för den var överfylld. Det är mycket som inte håller streck vad de kloka säger. Jag får nog bli min egen och göra om vissa saker. Först så gäller att lyssna vad kroppen har att säga. Men det gäller att kunna språket annars kan det bli fel. För det andra känn efter så det blir rätt smärtinformation och sedan tempen. Har allt det här stoppat upp då är det illa. Då är det ingen som gjort rätt. Jag vet inte rent ut sagt vad som sker.Inga vettiga förklaringar. Alla bara tror att det kan vara det ena eller andra. Jag får ta till stora medicinburken det är nog det enda som fungerar i dag .Carpe diem

Små funderingar

Söndag 13 september 2009 kl.04.10.  Hej,hur mår du? Jo jag har drabbats av prostatacancer.Du förstår jag hade sån feber förra veckan så jag trodde jag skulle dö, hur är det annars då? Så brukar det låta när jag möter någon som jag knappast träffar över huvud taget.Man blir jätteglad efter första frågan men blir snabbt nertagen på jorden när fortsättningen kommer.Morgonen har börjat ungefär som vanligt med värk på olika håll. Men det är något som har tillkommit och det är små domningar ner mot benen. Så den lille har nog börjat röra sig.Jag hoppas att det stannar vid det för det går att skaka igång benen.Det där att ha medicinen vid sängen var bra men vattnet smakade inget vidare så det blir nog dricka i stället.Många funderingar far genom huvudet så här på morgontimmarna.Och dom vanligaste tankarna är, hur är det med den och den som var inne och kommenterade på sidan? Dom sitter där med sin värk och sina problem med att gå och det där när allting knyter sig i magen för att något gått fel .Det är människor som verkligen skulle behöva stöttas och få känna att dom finns.Deras onda är lika ont som mitt och i många fall mycket värre.Fast det är så så får jag uppmuntran och puschar för att gå vidare när dessa människor behöver det minst lika mycket. Man blir ödmjuk över hur vi fungerar egentligen .Må dagen bli god för oss alla. Carpe diem

Ett beslut

Lördag 12 september 2009 kl.04.50. Vad ledsen jag blir när s.k. kristna ska försöka att ge mig tröst genom att tala om hur illa jag gjort för att drabbas av sjukdom. Att i samma andetag tala om vad jag ska göra är tycker jag lite förmätet. Dessutom att inte våga sätta ut sitt namn är oförlåtligt. Jag vill inte se något mer av denna propaganda på  min sida.      Den här dagen börjar som dom andra gjort tidigare men jag tog så illa vid mig av den anonyme prelaten att jag tappat intresset att delge några av nattens och morgonens händelser. Är man en riktig medmänniska så bör man inte lägga sten på börda och allra helst om man säger sig vara kristen. Nu får vi alla försöka fånga dagen efter bästa förmåga till dess att prelater av olika skolor slutar att predika vad som är bäst för mig det vill jag avgöra själv.       "PS. Fondkontot slutade i går på 4700:- efter den senaste gåvan på 250:- DS"  Jag hittade knappen för att ta bort den störste anonyme prelaten. Dagen har börjat på minst sagt konstigt sätt.Värken bryr sig inte om om det regnar eller är sol.Har sluppit katetern i dag.Men värken flyter omkring i snart hela kroppen.Det är tur att man får ta morfinet när det är som värst.När man låter känslorna ta överhanden då blir det lite trassel på linjen. Det ska jag försöka låta bli i fortsättningen. Nu klockan 06.30 låter jag det som varit vara. Carpe diem och tack för att ni finns.

Prostatacancer ?????????

Fredag 11 september 2009 kl.04.10       Jag har ont och ett trängande behov som måste åtgärdas. Det är så tidigt på morgonen så egentligen skulle jag sova men behoven går först. Behovet som är trängande måste åtgärdas på sitt eget lilla sätt. Det finns katetrar som jag får hantera själv när inte det fungerar normalt. Det är inte det lättaste att behöva ta till för det tyder på att prostatan har börjat ta tillbaka sin plats. Jag kan inte avgöra på en gång om det är bestående eller en tillfällighet.Med dom här tappningskatetrarna ska jag kontrollera om det är något kvar efter det att jag har gjort det som vanligt. För att se om något ligger kvar i blåsan och kan orsaka infektioner.Först ska jag stilla värken sedan får jag ta itu med blåsan. Det är inte så lätt att avslöja en sådan här procedur men den ingår ofta i denna cancerforms verkningar. Att tala om prostatacancer är inte lätt verkar det som. Men genom att nämna den vid sitt rätta namn så kan det kanske bli mer naturligt för oss män att diskutera olika sätt att upptäcka vad som pågår i kroppen. Det behövs inga speciella saker för att öppna munen och prata om den sjukdom som drabbar så många män i vårt land. Jag kan inte förstå varför det ska heta "jag har fått något där nere " i stället för och säga "undrar om det är början till något allvarligt för jag har svårt för att pissa" måste nog göra en koll. Bara för att jag vill ta upp det här så är jag inte stark det är en rättighet i vårt land att få säga vad man vill. Vi män borde prata mer med varandra om vad det är som drabbar oss i så stor utsträckning. Vi ska inte gömma oss för då gömmer vi vår egen identitet till slut. Carpe diem.       PS. Fondkontot ökade i går med 1200:- så grundplåten är nu 4450:-  Ds. Några har via mail frågat efter kontonumren.  Här är dom: Från Swedbank 81471 441020922 annan bank 81471 0441020922  Ett stort tack till alla givare.

Tankar

Torsdag 10 september 2009 kl.05.15. Kära dagbok.I dag är nog min värsta morgon hitills. Mina höfter gör så ont att det knappast går att sitta. Jag försöker hålla mig så smärtfri det bara går. Men det tar ju några minuter innan morfinet verkar. Hur det här kommer att gå i fortsättningen vet jag inte. Mina farhågor att den där som far omkring i mig och vill göra mitt liv surt ser ut att vinna. Det ser alltid mörkt ut innan det ljusnar va det någon klok som sa. Jag undrar om den personen fick uppleva det? Jag tror inte det.Varför ska det vara så svårt för mig att inse fakta? Är det för att jag alltid har trott på det goda att det alltid vinner? Mina tankar vill gärna vara på ett annat håll där det är betydligt lungnare.Tyvär är det inte så lätt att få som man vill.Livet måste trots allt fortgå och då möta alla mot-och medgångar med samma medel. Inga fördelar får ges åt något håll. Ska jag med stolthet kunna möta dagen utan tanke på vad jag möter? Det ska jag. Carpe diem.               "PS.I går fick fonden in 1450:- i gåvor. Nu är grundplåten uppe i 3250:- tack alla givareDS"

De goda människorna

Onsdag 9 september 2009 kl.05.00. Vaknade med kraftig värk i höger höft. Jag hade troligen legat illa.Värken var molande och huggande så det var svårt att ta sig ur sängen.Jag måste nog börja med att ha medicinen på nattduksbordet så jag kan få smärtlindring innan jag kliver upp.Annars snurrar mina tankar denna morgon kring vilket stöd det finns därute.Att så många människor vill ge mig stöd genom att finnas bara därute någonstans.Hur kan jag tacka allihop för vad ni gör för mig? När man ser alla kommentarer som ges så blir jag alldeles varm inombords. Jag kan klara någon dag till. Genom det stöd jag får så får jag styrka att kanske kunna ge en annan person stöd i min tur.Fast jag inte har någon kontakt annat än genom datorn så verkar kraften gå igenom och det blir en sorts lättnad att ta med sig genom dagen.En stor kram till alla.   En önskan har jag hjälp mig att kunna starta Fonden för glömda canceroffer och sjuka på sjukhus som aldrig får besök.Att dessa kan få uppleva en liten guldkant någon gång i livet.Att få veta jag är inte ensam.Tack på förhand.  Fondens konton är: Från Swedbank 81471441020922 och från annan bank 814710441020922 i dag är grundplåten uppe i 1800:- och för att kunna börja fungera bör det vara lite till.Carpe diem

Frihet att tänka

Tisdag 8 september 2009 kl.05.15. Jag mår skitdåligt.Jag skriver dagboken för mig själv men jag har tillåtit andra att läsa den.Jag kanske vill försöka tänka på annat än bara sjukdomen och därför inte skriver hur dålig jag egentligen är. Just nu är jag skitdålig.Värken gör sig påmind med jämna perioder.Illamående och enstaka febertoppar tillhör dagen numera.Smaken har jag börjat att tappa. Sinnet går både upp och ner så det är inget nöje att se fram mot en ny dag.Att behöva tänka sig för vad jag skriver var väl inte direkt vad jag tänkt med min dagbok. Min sjukdom drar mig närmare  gravens kant  och jag vill försöka hålla mig därifrån så länge som möjligt och jag tycker att jag bör få det. Att alltid lämna exakta uppgifter på hur illa jag mår kanske gör att jag mår sämre. Att ta till sig det positiva är lika viktigt.Kanske viktigare. Bara för att jag har en cancer så tänker jag inte vältra mig i den varje dag.Det varierar inte så mycket från dag till d ag och därför kan jag skriva ner andra tankar som finns. T.ex. att bry sig.Carpe diem                          "PS.Tänk på fonden: Swed.81471441020922    annan  81471 0441020922 DS"

Att bry sig

Måndag 7 september 2009 kl.05.05   Varför ska man bry sig egentligen? När man frågar hur är det ? Bryr jag mig verkligen om det svar som kommer eller frågar jag bara för att det ska frågas? Tar jag svaret på allvar eller försöker jag vifta bort det med ett försök till ett skämt? Jag har upptäckt att det är någon form av artighet som gör att det frågas. För sedan när man ska svara på frågan då har frågeställaren börjat med något helt annat. När man har mött detta några gånger blir det nästan så att man svarar innan frågan kommit för då kanske vederbörande lyssnar på svaret. Men det var ju att tro för mycket på sitt egna sätt att få något sagt.På något vis kringgås svaret och man står där som ett fån.Ibland får jag för mig att dessa personer som verkar bry sig inte har den minsta tanken på hur jag mår egentligen utan det är ett sätt att avsnoppa mig för att sedan rusa iväg till det som var viktigare i deras ögon. Dom hade inte en tanke på hur jag mår eller om jag ville prata över huvud taget.Det blev som att när det gjorts denna uppmärksamhet då var uppdraget utfört för den här gången och hoppas att jag inte möter henne eller honom igen. Det kan ju bli pinsamt för jag vet inte vad svaren blev förra gången jag frågade jag lyssnade inte. Jag hoppas att jag kan bry mig på rätt sätt när jag ställer frågan hur du mår att jag tar mig tid att lyssna på svaren och verkligen menar att bry mig om.Carpe diem              Klockan är nu 10.00 Jag mår inget vidare. Det är en oro i kroppen som inte går att förklara.En sorts rädsla känns också.Har försökt att låta bli att bry mig. Men Ninni ville veta och jag tror att andra vill det också.Det kommer några smärtkänningar emellanåt och det är bara att fylla på med morfinet. Att det har gått lite över halva tiden gör också att jag försöker komma från ämnet. Att känna att livet krymper mer och mer gör också sitt till.Att känna sin litenhet i allt detta gör rädslan mer påtaglig.Hur jag än vänder på frågan blir min livskvalitet något sämre för varje dag. Mitt liv är snart slut men jag vill inte att det ska vara så. Jag kan inte bara försöka gömma allt genom att skriva om helt vardagliga ting.Men hur det än är så ska jag vara mer öppen med hur verkligheten egentligen är. Jag är inte så stark när det kommer till kritan.Min dagbok ska bli mer öppen igen.Carpe diem

Medkänsla

Söndag 6 september 2009 kl 05.00. Ibland blir jag så avundsjuk på alla med benbrott eller bruten arm för det syns ju att dom är dåliga. Vi som har sjukdomar som inte syns och ständigt får höra  "du ser inte sjuk ut" vad det kan bli pinsamt ibland. Varför ska det vara så svårt att acceptera att en person kan vara sjuk utan att det måste synas? Plågan att inte få vara sjuk för det syns inte utanpå kan bli väldigt påfrestande ibland. Att ständigt få höra att man ser frisk ut och samtidigt känna hur det riktigt spränger inom en är ren tortyr. Det är inte underligt att det finns så många glömda cancersjuka när man inte har tillåtelse att vara sjuk. Ibland önskar jag att det funnits någon form av bandage att ta på sig för att få vara sjuk.Oftast bryr folk sig inte om det inte syns på utsidan att du har en sjukdom. Den som är sjuk kan börja tvivla för det är bara den sjuke som är medveten om att vara sjuk. Alla andra bryr sig inte för dom är osäkra på om det är verkligt att man är sjuk. Det måste inte synas hur plågsam en sjukdom är men den finns ändå och plågar den sjuke nästan till vansinne och tar både vett och sans ifrån en. Det är också en del som fonden ska arbeta med.Därför ska man försöka ge de glömda canceroffren en liten glimt av medmänsklighet och de andra man kan göra något för.  Carpe diem.             Kontonummer till fonden: Från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471 0441020922 . Grundplåten är idag 1800:-.

Lite fortsatt lycka

Lördag 5 september 2009  kl.05.00 I går tänkte jag på lycka och dagen innan på minnen. När man för dessa två saker tillsamman får man minnen som visar några av de lyckligaste stunder man haft i livet. Man minns hur lycklig man var när man mötte sin första kärlek hur allt var möjligt. Den kärleken var på vad man idag skulle kalla högstadiet. Sedan blev det fler förälskelser ända fram till den första fasta förälskelsen som inte varade så länge. Men även om den inte varade så länge så var det en tid av lycka. Den andra förälskelsen var ju lika full av lycka kanske lite mer. Den sista förälskelsen var också en tid fylld med lycka. Men tyvär varar inte lyckan för evigt. Alla mina förälskelser finns inte längre. Men minnena finns kvar och har börjat ge mig lite av den lyckokänsla som finns. För när man låter de goda minnena få komma fram då kommer även lyckokänslan fram. Att förena minnena med den lycka jag känner känns väldigt bra. Det gör att livet känns lite lättare fast man vet utgången. Den sista biten blir inte så svår.Carpe diem           "PS. Vad trevligt det blev när de olika landsdelarna kom fram det blev lite som att vara bekant med någon. Mycket tack för vad ni gör och vad ni gjort DS"

Lyckan

Fredag 4 september 2009 kl.05.00 Är du lycklig? En fråga jag fått ofta numera. Svaret är ja. Men hur kan du vara lycklig? Du ska ju dö snart.Svaret är kanske inte så lätt att ge.Men hur jag kan vara lycklig det har många sidor. En bidragande orsak är att jag har mer eller mindre insett var jag befinner mig på livets väg.Att ta vara på de glädjestunder som trots allt dyker upp.Jag har fått den fördelen att betrakta livets gåvor på ett annat sätt nu.Jag ser vad jag har missat förut och inser att det var ingen större förlust.Då tänker jag inte på dom förluster jag gjort av nära och kära utan på det som man jagar efter hela tiden.Man jagar efter den optimala lyckan efter det ouppnåeliga som i slutänden inte ger lycka.Lyckan för mig är att jag har det jag behöver och det är både fysiskt och psykiskt fullt ut tillräckligt. Att ha möjligheten och få vara i kontakt med alla dessa personer som deltar i dagboken och det bästa är ju att jag får bestämma själv vad som är lycka för mig. Ingen behöver tala om varför jag ska vara lycklig.För när någon försöker det så är det sin egen lycka dom tänker på och den lyckan kanske inte jag vill ha.Carpe diem.    "PS. Det skulle vara roligt och se vilka delar av landet alla dessa kommentatorer befinner sig i .DS" Det kan ge lite mer av närhet kanske.

Minnen

Torsdag 3 september 2009 kl.05.25 Visst är det märkligt.När något som man vet om livets förlopp kommer närmare och det inte finns någon väg ut.Då upptäcker man vilka minnen man bär på och hur lätt det är att få dom liksom upp till ytan.Plötsligt minns man alla platser man bott på och vilka kamrater och kompisar man hade. Man börjar att försöka leta efter dom som var en närmast. Man upptäcker också att många har fått gått igenom stora svårigheter ibland mer än det går att föreställa sig. Men det finns också dom som man önskade att man inte kom ihåg. Alltihop blir som en resa man just påbörjat. Tankar som,varför gjorde jag så? Hur har det gått för henne eller honom dom som man inte hittar.Det är många minnen att ta hand om och som verkligen behöver återupplivas. Kanske det inte är försent att försöka få ett annat slut på vänskapen än det blev den där sista gången man sågs. Finns det en möjlighet att få säga förlåt till de människor som blivit sårade på grund av vad man gjorde vid det där sista mötet? Jag hoppas innerligt att ju mer minnen som dyker upp och där det finns en möjlighet att be om förlåtelse och ge förlåtelse. Att jag tar till vara dom tillfällena.Carpe diem.                    Gårdagens fondgåvor slutade på 900:-  fonden har nu 1800:- Tack till givarna.

Lindring dag2

Onsdag 2 september 2009 kl.05.20. Vilken känsla att för andra dagen få vakna med mindre smärta. Men man får akta sig så det inte blir något man tar för givet.Det följer väl diagnosen med berg och dalbanan.Hur som helst så är det bara att passa på och njuta.Vi människor är bra konstiga djur egentligen vi blir aldrig nöjda. Det upptäcker man ganska snart när något börjar att gå bra.Då ser man framåt och väntar på att något nytt och bättre ska hända. Varför inte stanna upp och njuta av den ljusa stund man har just nu i stället för att jaga vidare.Lindring i smärtan ger mig just en sådan situation. I stället för att njuta av smärtlindringen idag så ser man mot morgondagen och hoppas att den blir bättre. Jag borde ha bättre sinne för vad jag ska göra. Ta vara på den här dagen och passa på att njuta för i morgon vet man inget om vad som sker. Det har börjat att dyka upp en och annan manlig kommentar vilket är lovande. Hoppas det fortsätter så. Något som jag är tacksam för.Det är många som läser och följer min dagbok och jag försöker tro att det kanske ger något till någon.Carpe diem                            Klockan är nu 07.45. Fonden har passerat 1000:- den är nu 1800:- tack till givarna.

Den lugna morgonen

Tisdag 1 september 2009 kl.05.25. Vilken känsla att få vakna med så lite smärta. När man gör vad man har tillåtelse till  att göra. Genom att förstärka doseringen utöver ordination blev det betydligt mindre smärta. Att alltid följa det som föreskrivs och inte göra mer än så fast man har tillåtelse kan förändra mycket. Nu blev natten lugnare. Jag tog det där extra som jag fick göra. Tidigare har jag följt det som ordinerats till punkt och pricka. Jag har inte vågat att utnyttja det där extra som var tillåtet. Hur långt ska saker och ting få gå innan man tar det där extra som är tillåtet? Jo man styrs på något vis av överheten  som bestämt exakt vad du får och inte. Tänker man efter så är det nog så på fler saker. Man har en extra rättighet men man tar inte vara på den.Hädanefter kommer jag att använda den möjligheten att ta det där extra. Det gör ju ingenting i mitt fall för det är ändå bara en väg och den kan och ska jag i fortsättningen använda mig av.Carpe diem                   Det har blivit tillskott i fonden med 100:- så nu är grundplåten uppe i 900:-. Den som vill skänka något till den har dessa konton att använda. Från Swedbank till Swedbank 81471 441020922     Från annan bank 81471 0441020922 tack på förhand.   Fondens tänkta verksamhet finns i gårdagens kommentarer.