Ett beslut

Lördag 12 september 2009 kl.04.50. Vad ledsen jag blir när s.k. kristna ska försöka att ge mig tröst genom att tala om hur illa jag gjort för att drabbas av sjukdom. Att i samma andetag tala om vad jag ska göra är tycker jag lite förmätet. Dessutom att inte våga sätta ut sitt namn är oförlåtligt. Jag vill inte se något mer av denna propaganda på  min sida.      Den här dagen börjar som dom andra gjort tidigare men jag tog så illa vid mig av den anonyme prelaten att jag tappat intresset att delge några av nattens och morgonens händelser. Är man en riktig medmänniska så bör man inte lägga sten på börda och allra helst om man säger sig vara kristen. Nu får vi alla försöka fånga dagen efter bästa förmåga till dess att prelater av olika skolor slutar att predika vad som är bäst för mig det vill jag avgöra själv.       "PS. Fondkontot slutade i går på 4700:- efter den senaste gåvan på 250:- DS"  Jag hittade knappen för att ta bort den störste anonyme prelaten. Dagen har börjat på minst sagt konstigt sätt.Värken bryr sig inte om om det regnar eller är sol.Har sluppit katetern i dag.Men värken flyter omkring i snart hela kroppen.Det är tur att man får ta morfinet när det är som värst.När man låter känslorna ta överhanden då blir det lite trassel på linjen. Det ska jag försöka låta bli i fortsättningen. Nu klockan 06.30 låter jag det som varit vara. Carpe diem och tack för att ni finns.