torsdag 24 september 2009
Att ha och inte ha
Torsdag 24 september 2009 kl.04.25 Prostatacancern är en smygande sjukdom och därför finns det större anledning att prata om den. Jag funderar varför det pratas så lite om den? För först när man drabbas då är det något "där nere".Sedan när den behandlas då är det någon infektion och då är det nog bara de närmaste som får veta något.När behandlingen är över och det blivit så bra det kan ev. botat då smygs det undan och nämns inte alls.Det finns tusentals drabbade och botade som skulle kunna bli en stor rörelse som ställde krav på etablissemanget och kravet skulle höras över hela landet.Nu sker det mest inom de olika cancerföreningarna för där är alla i samma båt. Det hjälper ju till att behålla hamligheten av att ha drabbats av prostatacancer.Föreningarna skulle kunna ha tusentals medlemmar de skulle kunna bli en stor rörelse som skulle både synas och höras överallt.Tabuet skulle inte vara så stort längre och det blev lättare att prata om sjukdomen. All mörkläggning från upptäckt till dess man blivit behandlad och ev. botad föll bort totalt. Det finns tiotusentals prostatadrabbade i detta land.Varför ska vi låta det vara så tyst om att det finns? Vi måste synas och höras och ställa krav. Min natt har varit relativt lugn bara två uppstigningar för påfyllning.Det gäller att hänga med i svängarna. Jag tänker kämpa lite till. Carpe diem Ps. Jag visste inte att man ser ut på ett visst sätt när man är drabbad av prostatacancer den syns ju inte utvändigt Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta!
SvaraRaderaVad skönt att nätterna är lite bättre nu. Du behöver ju all styrka du kan få för att ha en skaplig dag.
När man vet att en människa är så sjuk som du är, och som man inte har sett, så tänker man sig att den personen ska vara mager och avtärd. Jag för min del tycker att du ser piggare ut än vad jag trott att du skulle göra, därav min kommentar om att du ser piggare ut än jag föreställt mig. Det handlar inte om diagnosen.
I natt har det varit kallt. Har man inte haft bilen inne i garaget eller med motorvärmare så är det bara att skrapa rutorna.
Mår du fortfarande bättre med den nya medicineringen?
Hoppas att din dag blir så dräglig som möjligt. Carpe diem
Kramar Ninni
Hej Gösta!
SvaraRaderaSkönt att du fick en "skaplig" natt! Det äe så sant det du säger om "smygandet" med denna sjukdom, kan det trotts allt vara för att det är män som drabbas och det är väl för att män "offtast" har lite svårt för att öppna sig och allra helst då det gäller just den sjukdomen!
Hoppas att det är många män som läser det du skriver. Du ska veta att de många kvinnor som får bröstcancer känner sig inte som en "kvinna" längre, kan det vara liknande känsla som männen känner?
Önskar dig en så bra dag som möjligt!
EMO
Hej Ninni! För mig är det ingen risk att bli benig det sköter hormoninplantatet.Det blir dessutom stora svettningsperioder sådana som kvinnorna får när dom kommit till den åldern.
SvaraRaderaSvar till EMO. Det är nog på samma vis. Men det skulle bli bättre om man pratade om det.
SvaraRaderaHej igen!
SvaraRaderaJa....men jag tror ändå att vi kvinnor har lite lättare för att berätta och öppna oss inför varandra och berätta om vår problem. Jag är själv drabbad, men det är många kvinnor i min närhet (föreningen) som förtränger och känner sig helt värdelösa som kvinna för att de förlorat ett bröst osv. Men du har så rätt så, vi måste bättra oss och våga prata med varandra.
Hälsningar EMO
Hej Gösta.
SvaraRaderaOnkologerna pratade igår på föreläsningen just om detdär med att man vid hormonbehandling av prostatacancer kan drabbas av sk,svallningar.Jag nämnde din situation på föreläsningen och läkarna 3st höll med att det är viktigt att man kommer i tid men inte att allmän scrining är aktuellt .Det teportaget som var innan finns påHellre cancerfri än potent - Älvkarleby - www.gd.se Hälsningar Nisse
Hej Gösta!
SvaraRaderaSkönt, att nätterna har blivit bättre. Fortsätter, följa dig. Det första jag gör på morgonen är, att läsa vad du har skrivit
Ha en så bra dag du kan!
STYRKEKRAMAR
Ingalil
Hej Gösta Det va en man som kom in sist på Karlavagnen igår fick bara några futtiga minuter, han pratade om prostatacancer, tycker det va synd att dom inte tog in honom tidigare, för jag håller med dig, det pratas väldigt lite om denna sjukdom. Ha en bra dag. Kram Barbro Göteborg
SvaraRaderaHej Gösta ...följer Dig som vanligt varje dag och blir glad med Dig när smärtorna håller undan lite...
SvaraRaderaVet inte hur bloggarna gör och läser men gå in på gårdagens kommentarer och läs vad Per Hansson Nälden skriver...
Fantastiskt ....fler sådana behövs som vågar gå emot denna sjukvård..om jag kommer ihåg rätt skulle han åka till Brasilien..stanna här de e sådana som Du som vi behöver fler av...
Strider just nu med en totalt okänslig läkare om hur mycke man ska berätta för en som har bara några dagar kvar..Som bara lutar sig mot vad lagen säger och inte ett uns på hur mycke den sjuke orkar ta till sig.
Jag vill ha min energi till att ge den sjuke så mycke omvårdnad de går ..inte för att strida mot en läkare..
Ha de så bra som Du kan kram Ulla.
Hejsan:Låter bra att du bara fått gå upp två gånger man kan ju njuta av det lilla.Hoppas du kan få en hel natt nu med den nya medecinen.Men so sagt de små sakerna är värda mycket.Kramar Sanna
SvaraRaderaHej Gösta
SvaraRaderaJag har följt ditt skrivande sedan jag hörde dej på Karlavagnen. Du har berört mej och jag tänker ofta på dej. Har idag satt in en liten "slant" på din fond för dom som drabbas av denna (jävulska) sjukdom och kanske inte har någon i sin närhet som kan sätta lite "guld" på tillvaron. Jag hoppas att din fond kan ge dom något lite extra i tillvaron.
Skönt att läsa att smärtorna lättat något.
Jag tror att Du med ditt skrivande ger många människor lite extra styrka.
Kram på dej från mej/Ulla
Kramar från Yvonne i skåne.
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaSkönt o höra att ytterligare en natt varit "hyfsat bra". Hoppas att du har haft möjlighet att komma ut lite idag - det är skönt att få lite luft och känna skillnad mellan ute och inne och få se något annat än innsidan av huset.
Visst är det viktigt att plocka fram prostatacancern ur garderoben o prata mer om den - tycker visserligen att prostatacancer lyfts fram mer de senaste åren. Under Gert Fylkings och Robert Aschbergs vandring från Ystad till Haparande pratades o skrevs det mycket om cancern o så finns det ju bl.a. Mustaschkampanjen (motsvarighet till Rosa bandet). Upplever att det går i vågor på något sätt - i våras kom det många forskningsresultat vad beträffar prostatacancer men på sistone har det varit ganska tyst. Det finns fler vanliga cancerformer som man också kan behöva lyfta fram, t.ex. tjock- o ändtarmscancer som drabbar både män o kvinnor (den tredje vanligaste cancerformen).
Håller med EMO om att mycket nog handlar om mäns och kvinnors sätt att våga öppna sig och berätta om sin situation. Hur många män pratar om sina gynekologbesök med varandra?
Jag tycker du gör ett jättebra och viktigt arbete med din blogg och tv/radio-framträdande. Fler som dig behövs. Kämpa vidare - du är viktig och ditt budskap är viktigt.
Kramar från Kristina
Glad att den gångna natten varit ganska så bra, med relativa mått mätt! Också glad över din nya doktor som verkar bry sig och det får man ju tacka för, såna växer tyvärr inte på träd nu för tiden!
SvaraRaderaHoppas du får sova lite den kommande natten. Och så en sak till - det behövs fler sådana som du, som sätter fokus på sånt som för många är svårt att prata om. Du och ditt budskap är en förebild, för att inte tala om din fond som jag hoppas ska sprida mycken glädje och uppmuntran för många cancersjuka framöver!
Kramar från Småländskan
Hej Gösta!
SvaraRaderaJa du det är väl så att cancerförbundet o framförallt alla lokala föreningar måste jobba mer utåt för att få folk att prata mer kring detta med prostatacancer. Ju mer det hörs om det ju mindre tabu blir det ju. Du genom din blogg hjälper ju till med ett litet steg i rätt riktning.
Kram
Käre Gösta
SvaraRaderaMed tårar i ögonen har jag tittat på inslaget i TV4/Östersund. Mitt liv backades drygt två år tillbaka, då min käre och älskade särbo led av samma djävulska sjukdom som du nu kämpar mot. Saknar honom oerhört varje, varje dag. Vi levde tillsammans i nio år men fick endast två "friska" år tillsammans.
Du lever tydligen ensam, men tack vare datorn och andra media har du fler vänner än någon annan har i Sverige. Det är jag övertygad om. Vad det är intressant att varje dag få ta del av din kamp och ditt liv. Tack käre Gösta för all kraft du förmedlar till oss som tar våra liv för självklara.
Tänker på dig så mycket.
Många varma kramar till dig från Ewa i Skåne