söndag 6 september 2009

Medkänsla

Söndag 6 september 2009 kl 05.00. Ibland blir jag så avundsjuk på alla med benbrott eller bruten arm för det syns ju att dom är dåliga. Vi som har sjukdomar som inte syns och ständigt får höra  "du ser inte sjuk ut" vad det kan bli pinsamt ibland. Varför ska det vara så svårt att acceptera att en person kan vara sjuk utan att det måste synas? Plågan att inte få vara sjuk för det syns inte utanpå kan bli väldigt påfrestande ibland. Att ständigt få höra att man ser frisk ut och samtidigt känna hur det riktigt spränger inom en är ren tortyr. Det är inte underligt att det finns så många glömda cancersjuka när man inte har tillåtelse att vara sjuk. Ibland önskar jag att det funnits någon form av bandage att ta på sig för att få vara sjuk.Oftast bryr folk sig inte om det inte syns på utsidan att du har en sjukdom. Den som är sjuk kan börja tvivla för det är bara den sjuke som är medveten om att vara sjuk. Alla andra bryr sig inte för dom är osäkra på om det är verkligt att man är sjuk. Det måste inte synas hur plågsam en sjukdom är men den finns ändå och plågar den sjuke nästan till vansinne och tar både vett och sans ifrån en. Det är också en del som fonden ska arbeta med.Därför ska man försöka ge de glömda canceroffren en liten glimt av medmänsklighet och de andra man kan göra något för.  Carpe diem.             Kontonummer till fonden: Från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471 0441020922 . Grundplåten är idag 1800:-.

9 kommentarer:

  1. Hej Gösta!
    Du har en förmåga att sätta fingret på sådant som är riktigt jobbigt, frånsett sjukdomen. Det du skriver om idag är en verklighet som drabbar även den som inte är cancersjuk, men i alla fall har svåra smärtor. Det är ju så att man försöker att fixa till sig så att man inte ska se så lidande ut, men då kommer den reaktion,som du skriver om, som ett brev på posten. Det känns nästan som om man måste bevisa att man är sjuk. Jag har en dålig rygg som är opererad tre gånger och ett knä som jag fått en ny led i och så länge jag går med kryckor är det jättesynd om mig, men när jag fått lägga bort dem så är det som om jag har lagt bort plågorna också. Jag har många gånger tänkt som du, kanske fortsätta med kryckorna då syns det. Man orkar inte försöka få folk att förstå till sist. Vid frågan hur det är så svara jag bara "som vanligt".
    Vad intressant att du släktforskar. Har du kommit långt tillbaka i tiden. En av mina kusiner skulle göra det på min morfars sida, men det visade sig att han kom från ett barnhem i Stockholm och det har brunnit ner och därmed alla papper så där kom hon ingenstans.
    Önskar dig en dräglig dag idag.
    Kramar Ninni

    SvaraRadera
  2. Hej Ninni!Hoppas du får lindring i dina smärtor och att vi kan sopa dom där som inte förstår under mattan.Jag har inte kommit så långt i släkten för när man kommit en bit börjar det kosta så mycket för att kunna gå vidare.Jag letar därför efter andra vägar men det tar längre tid. De är i alla fall spännande.Ha det så bra du kan.Hälsningar Gösta

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta..som Ninni skriver så sätter Du återigen fingret på hur verkligheten är.
    Det finns böcker,kurser,radioprogram m m om vett och etikett hur vi ska bete oss i olika sammanhang..Men mig veterligt finns ingenting om hur vi ska bete mot våra medmänniskor känslomässigt.Jag önskar att Din dagbok gavs ut i bokform så att ALLA människor fick läsa och lära..för de Du skriver/skrivit är som rena rama allmänbildningen som alla behöver ta till sig och tänka på.Jag kommer aldrig att förstå hur man kan lägga mer börda på den som går runt med en stor börda redan.De gäller oxå gentemot oss som står bredvid en sjuk anhörig..Vi bär med oss den sjuke i våra tankar varje sekund varje dag och har så gjort i snart 14 månader..Om Du bara visste vilka kommentarer man kan få..Hur kan vi vara glada och skratta..de gånger vi vågar göra de..lider vi inte med den sjuke ?..Jo vi lider så oerhört att de känns vissa dagar som om man inte får luft ibland..Jag vet inte hur man ska bevisa de..vi kanske skulle dra över oss någon svart kåpa.. så de syns att vi har medlidande.. utifall vi skulle få något att vara glada åt..
    Idag passar vädret perfekt..de är grått grått..
    Men i morgon är en ny dag..De är måndag..De skulle bli sol sägs de..och då blir det liksom lite lättare..Vad tycker Du..har vädret även för Dig betydelse? Med hopp om en bra dag för Dig och alla andra ..Kram Ulla

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta!
    Här sätter du verkligen fingret på en öm punkt för så många människor! Jag är reumatiker sen många år med en värk som totalt gör mig oförmögen att ta mig någonstans, men då är det ju ingen som ser mig! Nästa dag kanske jag fixar till mig och tar mig in till stan. Då kommer genast kommentaren: Men Inger, nu är du väl frisk, du ser ju så frisk och fräsch ut? Eftersom jag inte gillar att gnälla så svarar jag för det mesta, ja, jag mår OK. Ingen idé att berätta om gårdagen då jag inte kom ur sängen!! Så jag håller helt och fullt med dig om Gösta att det nog måste vara enklare att vara sjuk om det syns!
    Det vill nog till mycket innan människors attityd ändras! Jag vill ju heller inte ha någon som beklagar mig. Så här ser mitt liv ut och det är helt OK att leva med det!
    Var ute och plockade gula kantareller i ösregnet igår, blev plastblöt, men fick en hel del gula kantareller!
    Carpe diem!
    Kram från Inger.

    SvaraRadera
  5. Hej Ulla!Den tid du har hjälpt denna person har varit svår.Och då inte få förståelse för vad man gör kan få den mest härdade att börja tänka efter vad är det vi håller på med.Hoppas det kan få bli någon lättnad för dig.Du behöver säkert få någon form av avlösning.Vad vädret beträffar så påverkar det om det är soligt eller grått.Vid sol lättar sinnelaget och när det är grått blir man lite trumpen.Ha det bra.Hälsningar Gösta

    SvaraRadera
  6. Hej Inger!Det är inte helt OK att leva med det.När du har som mest värk är det viktigt att du får lindring.Jag får försöka säga till dig samma saker ni kommentatorer säger till mig.Öka doserna så det lindrar.Sedan får vi hoppas att dom som ser minst skulle kunna få någon form av en aha-upplevelse så det verkligen gick upp för dom vad värk är.Ha en bra dag.Hälsar Gösta

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta! Detta är faktiskt vanligt förekommande , är bekant med en med en som har ganska besvärlig kärlkramp han har fått höra"hur har du fått ditt parkeringstillstånd" och en annan med yrsel p.ga medicin.Kommentar till henne."Du borde tänka över dina alkoholvanor". Det är fruktansvärt att man inte blir trodd som sjuk.Det borde ju räcka mer än väl med sviterna av osynliga sjukdomar.Du är iallafall fantastisk som tar upp dessa problem som gäller både dig och alla andra.Du hittar verkligen RÄTT.Tack för att du finns och ha en bra fortsättning på dagen. Vi hörs imorgon KRAM Märta

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta!Jag håller verkligen med dej,bra att du tog upp det,har själv fruktansvärd värk sen en tid tillaka,känns jobbigt när folk frågar,för jag ser och vet att dom tror det är psykiskt,och om det vore det så är värken lika påfrestande ändå.hoppas nu på fortsatt utredning,ha en så bra dag o natt du kan,orkar du gå ut nånting gösta?kram/kicki

    SvaraRadera
  9. Hej Kicki! Hoppas att du kan få lindring mot din värk.Visst orkar jag gå ut men det blir inte så mycket utan det blir liksom det nödvändigaste.Ha en bra kväll och sköt om dig.Hälsningar Gösta

    SvaraRadera