onsdag 16 september 2009
En onsdagstanke
Onsdag 16 september 2009 kl.04.20. Mina knän har låst sig och en armbåge har fått en böld men jag ska upp.Tänk kära dagbok vad det skulle vara annorlunda om jag inte vore i denna situation. Skulle jag ha gjort på något annat vis?Nej, jag tror inte det.Livet har i alla fall gett mig olika erfarenheter på både ont och gott. Vissa delar av det onda har satt mycket i skuggan.I dom stunderna har jag inte sett mycket av framtiden.Det goda i livet har jag nog tagit mycket för givet för det skulle vara så. Men all planering av vad jag skulle göra har helt plötsligt slagits undan. Nu gäller helt andra förutsättningar det har börjat bli så bråttom att försöka göra något av det som var tänkt.Det var en vilja att göra något som många kunde dela på. Vilken seger det skulle vara att få ha lyckats med något i livet. Jag får en möjlighet att snuva det onda på den bästa biten. Genom att få säga till någon " du ska få det lite bättre".Om det bara är att få ett skratt att porla fram över ett annars så härjat ansikte. Att få se glimten i ögat på en människa som får uppleva att någon bryr sig. Livet får ett annat värde när vi kan le mot någon och få ett leende tillbaka. Det behövs inte mycket mer för glädje. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Godmorgon Gösta
SvaraRaderaAtt vara i någons varma tanke... du finns i min.
Kramar från en Dalkulla
God morgon Gösta
SvaraRaderaDu finns i min tanke också. Inatt har jag funderat på dig och din fond. Hur ska man hjälpa för att fonden ska växa m.m. Det är din dröm att kunna få hjälpa andra i liknade situation. Min dröm är att kunna ge dig din dröm i uppfyllelse. Därför gör jag som andra gör när det är tv-galor av olika slag, nu utmanar jag alla som läser din blogg att sätta in ett bidrag i din fond på minst tio kronor och att sprda din dagbok så mycket det går så det blir fler som läser och kan sätta in sitt bidrag. Inte ska det vara så svårt att avstå från några kronor tll ett så viktigt ändamål. Ha de nu så bra du bara kan. Varma kramar Marita
Morrn Gösta!Genom din dagbok och din enorma omtanke har du verkligen lyckats att bry dig om andra människor ,tyvärr får du inte se några leenden i dagboken men du ska veta att dom finns där.Hoppas att du får tillfälle att se glimten i ögat eller ett leende hos några rent kroppsligt.Det känns att veta hur ont du har och inte kunna göra något för att rent konkret hjälpa dig.Ha en så bra dag det går.Vi hörs imorgon KRAM! Märta
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaJag hoppas att det värsta är över för idag. Medicinen har kanske tagit bort mycket av det onda så att du har kunnat stiga upp utan att det gör allt för ont.
Vaknade i natt och klockan var 03.00 precis och då for mina tankar tilll dig. Jag undrade om du sov den barmhärtiges sömn ännu.
"Det goda i livet...." skriver du, men det är väl så att man måste leva här och nu. Vi kan ju inte leva ett liv som hela tiden går ut på att vi kan bli sjuka för då blir ju livet inte bra alls. Du skriver ju carpe diem och det gäller ju hela livet. Vi måste ju gå igenom både positiva och negativa tider. Det är bra att kunna tänka tillbaka och minnas det roliga man haft.
Meddelar du dig till någon när du blir så här försämrad som du blivit senaste dagarna?
Jag hoppas att du får en dräglig dag idag. Carpe diem
Kramar Ninni
Svar till Ninni. När det blir för mycket tar jag kontakt med distriktsköterskan. T.ex i dag får jag ett dropp som ska försöka stärka skelettet.Det har blivit så poröst så det kan bli benbrott bara genom ett slag eller att jag ramlar.Ha det bra Hälsningar Gösta
SvaraRaderaHejGösta!
SvaraRaderaBra att distriktssköterskan kan komma och sätta dropp, till hjälp för ditt skelett! Är ju onödigt att du bryter någonting också!
Vaknade också i natt och tänkte på dig och hoppades att du kunde sova!
Stor kram från Inger.
Hej Gösta!
SvaraRaderaVad bra att det finns någon som kan hjälpa dig. Du har ju så långt till sjukhuset och sedan är det ju bättre att få hjälp i hemmet,
Tänker på dig
Kramar Ninni
Hej Gösta Kul att läsa din dagbok Du är så positiv och det blir man glad av.Skönt att du får hjälp Tänker ofta på dig och det första jag gör när jag öppnar min dator är att gå in och kolla hur du haft dig. En stor bamse och varm kram från Anki på Trolldalen
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaTänker ofta på dig.Läser din dagbok varje dag. Jag hoppas du får en dräglig dag. Kram från Nina i Östersund
Hej Gösta..Ett leende mot en annan människa är som solen för blommorna..Vi och dom behöver de...Jag har tillbringat många många timmarna dom senaste 12 dagarna på Hospic ..suttit bredvid den sjuke som mestadels sover tryggt och lungt..när de finns någon i rummet..
SvaraRaderaDe är många många timmar av eftertänksamhet i tysthet..
Mitt motto i livet har alltid varit att inte skjuta upp något till morgondagen..Då kan de vara för sent..
Ännu mera förstår jag de idag i den situation som vi befinner oss i..Att fånga dagen och göra något bra av den och titta mig ännu vidare omkring och se om de är någon jag kan glädje med ett telefonsamtal ett besök eller att ge ett litet leende till en liten eller stor medmänniska.
Du är med mig vad jag än är...Ulla.
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag tänker ofta på dig och hur du har det och jag hoppas innerligt att du får uppleva att din fond blir det du önskar att den ska bli. Du skriver också om det viktigaste i livet - att ta hand om varandra, att bry sig, att le mot någon. Det som borde vara så enkelt och självklart glömmer man lätt bort. Att ge av sin egen tid och sig själv är väl det värdefullaste man kan göra.
Ha det så gott du kan!
Kram Gunilla A
Hej Gösta
SvaraRaderaÖnskar dej en fortsatt skaplig dag.
Carpe Diem
Kram/B
Hejsan!Ger dig ett leende så här genom bloggen.Hoppas du får en bra dag trots allt.Kramar Sanna
SvaraRaderaKramar från Yvonne i skåne.
SvaraRaderaHej Gösta!Tänker på dig och undrar om du har kunnat komma ur sängen.Hoppas att droppet kan göra nytta.Du är värd all hjälp du kan få.
SvaraRaderaKramar o varma tankar från Inga
Vilken fantastisk människA du är. du sprider glädje! Hoppas att du sjäv får känna lite glädje trots allt!
SvaraRaderaSkickar många varma tankar och kramar till Dej från Småländskan.
SvaraRaderaHej Gösta skönt att du får dropp hoppas att distriktssköterskan har tid att prata och kanske har något roligt att berätta så du får skratta lite när min man var sjuk kom det många tjejer från hemtjänsten och hjälpte oss dom var jätte gulliga och skratta och prata hela tiden många kramar Åsa
SvaraRaderaHej Gösta,
SvaraRaderaSant, det kortaste avståndet mellan två människor är ett leende, men idag verkar det som att leenden är något som sitter iskruvat med en nyckel i ryggen och vissa människor har chansat på fel nyckel och den visade sig tyvärr inte vara rostfri.
Ingenting i livet är rätt eller fel bara en resa där vi sitter och hoppas att vi tittar ut genom rätt fönster, samtidigt som något svischade förbi i fönstret mittemot. Vilket vi naturligtvis inte såg...
Ha de så bra du kan.
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag är helt säker på att du kommer snuva det onda på den bsäta biten. Det gör du redan genom att ha startat fonden.
Kram
:o) mitt leende till dig!
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaTänker och läser din dagbok varje dag sedan du var med i karlavagnen i sommras. Kan ej släppa dej i tanken.
En stor KRAM från Lotta i Kalmar
Hej Gösta!
SvaraRaderaMina tankar går till dig flera ggr om dagen och jag undrar hur du har det. För mig sprider du mer än glädje...du ger mig så mkt att vara tacksam för...att VERKLIGEN kunna fånga dagen när allt rullar på i ett rasande tempo. Det är en gåva som jag får tack vare din blogg. Hoppas att du sjäv får känna lite glädje trots allt.
Tack för mig! Kram Maria i Yngsjö
Hej Gösta. För mig är du en hjälte. Du har startat en fond det bevisar din omtanke som vi alla borde visa oftare. Du får oss andra att stanna upp och tänka efter att vi måste leva här och nu. Kram Helen
SvaraRadera