Trötthetsproblem

Tisdag 30 juni 2009 kl.07.00. När man vaknar så förväntas att man ska vara pigg och alert.I mitt fall så gäller det för dagen att sätta stöttor i ögonlocken för att vara hjälpligt vaken.Hur detta ska gå till har jag inte klurat ut ännu. Denna trötthet tar nog ner min aktivitet betydligt.Ja men det hör ju till vad som sker just nu. Spelar ingen roll jag vill vara pigg och kunna göra något vettigt under dagen. Istället så ska jag ligga där som en annan pascha och inte göra någonting.Hur man ska kunna få dessa motsättningar att bli överens är för mig obegripligt. Jag får väl lägga mig ner och försöka hitta någon lösning. Carpe diem

En tacksamhetsdag

Måndag 29 juni 2009 kl.4.40. Det visade sig att oron och den konstiga känslan igår var helt obefogad. Dagen fortgick i en helt annan känsla. Det var en hel familj med änglar som tog mig med på en heldag till Expo Norr en mässa med olika företag och en hel del knallar med olika utbud. Tänk en hel dag utan att fundera på något annat än vad som skedde på mässan. Idag när jag klev upp så hade jag ont som vanligt, men med tankarna från gårdagen så var det lättare att bita ihop. Smärtan hade inget med gårdagen att göra. Det är sjukdomens sätt att göra sig påmind. Nu har jag en fin gårdag att tänka tillbaka på och det tar nog ned lite av att känna sig nere. Det är med stor tacksamhet som jag vill tacka mina änglar. Carpe diem Kommentarer kan nu ges från alla utan undantag.

Konstigheter

Söndag 28 juni 2009 kl.04.40. Har just vaknat och har en stor gråtklump i halsen. Det känns också rätt obehagligt i magtrakten. Något olycksbådande känsla. Det går inte att direkt peka på vad som rör sig inom en. En sådan här konstig känsla har aldrig infunnit sig tidigare.Obehagligt och något frusterande.Antagligen är det en känslosvacka som följer med medicineringen. För enligt innehållsförteckningen kan det uppstå olika känslolägen. Men även om så är fallet så är det ingen skön upplevelse. Hoppas att det släpper under dagen och att det visar sig vara obefogat att känna oro. I vilket fall som helst så är det inte roligt just nu. Jag måste sluta för nu kommer tårarna i en strilande ström. Carpe diem

Insikten

Lördag 27 juni 2009 kl.06.25. Denna dag kommer inte att bli som alla andra. Det finns en begynnande känsla av frihet som inte funnits tidigare. Jag tror att det är början för sinnet att ha accepterat det som sker i kroppen. Där har blivit ett lugn och en ro ,vilket inte var innan, som känns rätt så bra. Det finns dock lite av tycka synd om kvar.Och varför? Men jag tror att ju mer positiv man blir och börjar bry sig om andra ju lättare kommer det att bli . Undrar var jag fick den insikten ifrån? Jag tror det är en av "änglarna" som gett mig den. Carpe diem

Envishet

Fredag 26 juni 2009 kl. 04.50. Med mycken möda tog jag mig till sängen igårkväll. Jag var ju så dum .Skulle till varje pris ge mig ut på gräsklippning. Det har jag fått igen under natten. Nu på morgonen har jag börjat hämtat mig igen. Och dum som man är så måste det som påbörjades också slutföras. Men jag tar det från morgonen så har jag hela dagen på mig för återhämtning.Man är ju kanske lite för envis och vill inte riktigt ge upp ännu. Det är väl inte någon större sak men sjukdomen får inte ta allt. Carpe diem

En morgondröm

Torsdag 25 juni 2009 kl. 04.15. Det är hopplöst att sova när olika tankar börjar att spöka runt i huvudet. När värken kommer med kortare intervaller. Allting verkar ha gett sig sjutton på att försöka knäcka en. Men hej vad dom bedrog sig. Dom vet inte vem dom har gett sig på.Än så länge hänger gubben med . Förlåt det är bara drömmar man har.Att kunna få känna på det viset och få vara så stark som det kan verka med dessa uttryck. Men det är ju tillåtet att än så länge få ha egna tankar och funderingar. Ingen som bestämmer vad du får och inte får. Jag måste bara få skriva av mig lite fast det är tidig morgon. Carpe diem

Födelsedagen

Onsdag 24 juni 2009 kl.07.50. Nu har jag vaknat till min sista födelsedag.Jag blir således 64 år och några månader. Det är ju inte precis en present som man önskar sig. Men nu är det så att man kan inte påverka denna situation som råder. Nu börjar man fundera på vad man helst skulle vilja göra den tid som är kvar. Egentligen är det inte så mycket . Livet har ju trots allt varit rätt så händelserikt. Skulle nog inte ha gjort så mycket annorlunda. Det finns väl några små saker man skulle vilja ha ogjorda men dom har å andra sidan inte så stor betydelse.Livet har bjudit på både medgång och motgång och det har väl på något sätt tagit ut varandra så det har blivit lite jämnvikt av det hela. Den här dagen blir som dom andra lite medicin och sömn blandat.Sedan är det väl bara att invänta det som ska ske, när och hur vet jag inte bara att det sker inom en snar framtid. Carpe diem

Kontakten

Tisdag 23 juni 2009 kl.07.00 Det tunga som fanns igår sitter kvar även idag. Har fått kliva upp flera gånger i natt för att fylla på medicindosen.Det gör ju att man blir inte riktigt utsövd,och då blir man grinig,vilket påverkar hur man mår resten av dagen. Livlinan som jag har ska genomgå en operation nästa vecka för det var höger nyckelben som var brutet på två ställen .Det var inte konstigt att det var svårt att lyfta armen. Det är en väldig välsignelse att få ha en sådan livlina.Det kan tas kontakt mitt i natten utan att det gör något ,speciellt när det är svårt att sova.Livlinan gör likadant så det är inte bara jag som är vaken på nätterna. Hoppas att dagen kan fortgå i en mer positiv anda. Carpe diem

Klagodag

Måndag 22 juni 2009 kl.05.30. Med värk i ben och knän,höfter,rygg och gråten i halsen verkar detta inte som en bra dag.Jag vet inte vad det är som gör en så bedrövlig. Det känns som om hela världen är emot en. Kan det möjligen bero på att det är början på en tycka synd om dag?Hoppas innerligt att det släpper fort nog för jag har inte tid med sådant.Det finns ju annat att se fram emot. Ja t.ex. vadå.Kan inte hitta något just nu men det dyker väl upp något. Carpe diem

Förlåtelse

Söndag 21 juni 2009 kl 07.50. Efter ett storgräl igår kväll så trodde jag att min livlina hade kapats. Men vad fel det var. Livlinan ringde tidigt idag på morgonen och undrade om jag var arg efter det som sades igår. Det finns underbara människor. Dagen har börjat rätt så bra jag har kunnat parera med medicinen så det har varit minimalt med smärtor. Just nu vill jag att det ska bli en fin dag där det får spira av godhet och kärlek.Att allt det mörka och gråa får stå tillbaka över dagen i alla fall. Jag ska ringa och väcka livlinan på eftermiddagen någon gång. Enligt vissa källor så ska det bli varmt och soligt idag. Carpe diem

Gårdagsoro

Midsommardagen 20 juni 2009 kl. 06.10. Har vaknat med en konstig oro i kroppen. Det verkar som om något speciellt kommer att ske. Undrar om jag sårat någon? Mitt humör är rätt så svajigt nu. Det lär väl märkas under dagen. Gårdagen var jättefin blev bjuden på en härlig middag. Med sill och andra tillbehör. Det var mina hyresvärdar som stod för kalaset. Dom är väldigt hjälpsamma och godhjärtade. Jag byter inte bort dom. Annars förflöt dagen lugnt och stilla. Satt förstås i telefon en stund och pratade med min livlina. Där rådde kaos med en bruten högerarm, så det gick inte så bra att jobba, viljan att vila är ju inte den bästa. Nu gäller det att inte snöa ihop för mycket idag för bland allt som snurrar i skallen så finns det ändå en strimma av ljus. Carpe diem

Inför helgen

Fredag 19 juni midsommarafton 2009 kl.09.25 Idag är det en afton som har långa traditioner. Det ska vara sill och nypotatis och eventuellt någon dryck därtill. Man ska plocka sju olika sorters blommor för att lägga under kudden och drömma om sin tillkommande.De finns så många olika saker som egentligen ska ske en sådan här dag. Det värmer i hjärtat när man ser att det finns vilja att hålla på traditionerna. Detta är min sista midsommar som jag får uppleva ,det känns lite konstigt , och jag hinner nog inte drömma om någon tillkommande. Det finns förvisso någon som bryr sig,en person som kommit att bli min livlina, denna person tar kontakt med mig dagligen och vi pratar bort några timmar. Det blev lite ljusare i det annars så mörka. Det regnar idag så jag låter nog blomplockningen anstå.Men lite god mat ska det bli. Carpe diem

Väntan

Onsdag 17 juni 2009 kl.05.30. Det är förunderligt vad man kan om viljan finns. När personer lovar saker de skall göra men inte gör det, blir man ofta arg,då gäller det att se efter vad är orsaken. Där sitter man och väntar på telefonsignalen, som aldrig kommer, flera timmar tills man ger upp. Så småningom ger det sig till känna varför väntan var förgäves. Sömn och åter sömn för tröttheten hade tagit ut sin rätt.Personen är förlåten och livet kan gå vidare. Nu är det så att tröttheten slagit till mot mig själv och orken har tagit ledigt. Carpe diem

Rapport för dagen

Tisdag 16 juni 2009 kl. 07.35. Konstigt hur en dag kan börja. Ett uns av tvivel har infunnit sig. Det såg ut som att allt skulle vara frid och fröjd. Men något kom krypande i benen något som skall vara olycksbådande enligt prognoserna. Man får invänta den fortsatta dagen för att se vart det tar vägen. Jag har ingen lust att inte kunna gå ännu. Men man kan ju inte välja. Sjukdomen tar ändå sin egen väg. Det har förvisso gått nästan halva den utsatta tiden så det är väl inget annat att vänta. Hoppas få uppleva hela sommaren, fast den är rätt kall ännu,och få njuta lite av det goda. Morfindoserna höjs ideligen allt för att få vara smärtfri .Det är ju det enda dom har koll på. Själva spridningen av tumörer är inte så viktigt att kontrollera. Dom lever ändå sitt eget lilla liv i kroppen. Det var dagens dagboksrapport. Carpe diem

Tidskoll

Måndag 15 juni 2009 kl.06.45. Du vaknar. Du vet inte riktigt var du är. Tankarna börjar snurra .Kan det vara möjligt att ännu en natt har gått förbi? Är det verkligen en ny dag eller är det fortfarande igår? Det börjar faktiskt att bli tveksamt vilket dygn det egentligen är .Måste på något sätt fort som sjutton söka reda på vilket dygn det är. Lyssnar på radion och tittar på tv för att konstatera om dom har samma tid. Jag finner till min lättnad att jag har inte blivit dygnvill ännu. Så det är bara att förbereda sig för dagens händelser och hoppas att dom är positiva. Carpe Diem

Att ta vara på ------

Söndag 14 juni 2009 kl.10.25. Varje dag får man en ny insikt. Idag gäller det att ta vara på livet och älska det. Älska dig själv och dina medmänniskor med eller utan brister. För vi är inte dom som avgör vilket. I många fall kan det vara så att vi själva har större brister än dom andra. Många gånger ser vi det inte för vi går med skygglappar på oss. Vi borde försöka se en möjlighet i varje medmänniska och bygga våra relationer utifrån dom möjligheterna. Det blir förr eller senare en tid när det är försent att göra något åt sina misstag. Lev livet medan det finns idag imorgon kan det vara för sent. Carpe Diem

Ej hämndlysten

Lördag 13 juni 2009 kl.07.10. Man får aldrig sluta förvånas över oss människor. Olika känslor dyker upp för vissa i trängda situationer. När något oförutsett händer kan det ju vara bra att ha en #vän# att fråga. Tidigare har det inte varit aktuellt att ha kontakt med mig. Men nu verkar det som att jag sitter med alla svar på alla livets problem. Jag är ju inte långsint av mig så det är bara att låta det bli som om inget hänt. Det känns på något sätt befriande att slippa grubbla på olika hämndaktioner. Den här dagen blir säkert något extra. Något i hästväg. Carpe diem

Klagan

Fredag 12 juni 2009 kl.16.40. När det är den bästa tiden tänker man inga negativa tankar. Då finns det bara godhet överallt.Så som en blixt kommer det som förändrar allt. Utan att det kommit någon varning raseras hela tillvaron .Hoppet försvinner #vänner #går sin väg man blir ensam och en aning deppig.Det är ett liv i kaos. Förväntningar dalar ned i den djupaste avgrund . Hur blev det så här? En kall känsla sprider sig i sinnet det känns att ett visst hat spirar där i det mörka . Ljuset slocknar i själen det blir tomt ,kärleken kyls ner till en enda isklump,det är på väg utför. Nu får det vara nog med klagan.Leta reda på något att göra istället.Då går nog livet vidare också. CARPE DIEM

Slagfältet

Torsdag 11 juni 2009 kl.05.00. Rena krigszonen rådde i min säng denna morgon.Jag vet inte vilka krigsherrarna varit men det har säkert varit hårda duster. Kudden var så blöt precis som tagen ur ett vattenkar. Täcket låg snurrat som en orm på golvet. Och jag frös. Det måste tydligen pågå en kamp på natten, som det skulle vara roligt att se, en kamp om vad det ska bli av livet. Nu börjar det likna något av en strid mellan hormoner och normala funktioner i kroppen. Något händer som varken jag eller någon annan kan förklara. Den låga smärttröskeln påminner ständigt om att man lever. Det är en ny dag och förhoppningsvis kan den få vara lite lugnare än vad morgonens upptäckter visat. CARPE DIEM

Änglar finns

Onsdag 10 juni 2009 kl.03.30. Denna morgon är definitivt inte min.Smärtan är nästan outhärdlig.Jag tar min medicin för att få lindring. Varför ska det behöva göra så ont? Benen,höfter och rygg det är som att ha gått igenom ett tröskverk. Medan medicinen verkar funderar jag på gårdagen. Jag fick återse min födelseort och påminnas 0m somrarna hos mormor och morfar. Jag fick också besöka min barndoms somrars fäbodvall. Minnen kom som när mormor på mornarna kom med nymjölkad spenavarm mjölk och en sockerbit. När jag tittade mig omkring kunde jag se kopparkitteln där det kokades messmör. Det finns faktiskt änglar. Det var en sådan jag träffade igår. Hon tog mig med på denna färd som gav så mycket.Hon sa att det var min dag. På fäbodvallen intogs en salladslunch, som hade iordninggjorts hemma. Vilken underbar familj det måste vara som lät denna ängel få ägna en hel dag åt mig. Så det finns änglar. Smärtan håller i sig men dagen måste ju ändå passera. CARPE DIEM

Det finns ljuspunkter

Måndag 8 juni 2009 kl.04.40. Hur kan man skriva en dagbok när det inte finns något fysiskt att redovisa. Sjukdomen har satt stopp för det genom att skelettet är angripet så det finns inga fysiska krafter att använda.Dagboken kan därför verka lite tam på händelser.I alla fall igår fick jag främmande av två härliga personer som kom med smörgåstårta och kaffe.Förklaringen var den att kunde inte jag komma till kyrkan så fick dom komma till mig med kyrkkaffe.Det var faktiskt roligt och stimulerande,om man tänker på hur mycket jag beklagat mig på brist av kontakter med yttervärlden. Dagen i dag börjar med stora smärtor i benen,undrar om det är ännu ett tecken på vad sjukdomen försöker att eliminera, för den beter sig konstigt ibland.Som vanligt blir det väl att beklaga sig över allt det dåliga, som tycks drabba en,och tröttande liv som är lotten just nu.Hoppas att det kan vända snart.Jo pyttsan. Carpe diem

Livslust eller ej

Söndag 7 juni 2009 kl.09.50. En tanke som dyker upp rätt så ofta just nu är faktiskt att det här är den sista sommaren i mitt liv. Jag märker också att det börjar bli svårare att aceptera den situationen . Det börjar bli så många varför, är det rättvist, hur blir det sen, kommer någon att egentligen bry sig .Svåra ting att tänka på. Jag hoppas kunna hitta något som kan ge någon form av svar. Det finns inte något som är så svårt som ovissheten. Tankar på att det kan finnas någon högre makt som kommer i sista stund och räddar en. Visst finns det någon form av hopp för en sådan lösning också. Alla som är sjuka hoppas ju på att det ska kunna finnas en lösning innan det är alldeles för sent.Hur det än blir och hur det än slutar så får man till slut inse att livets hemlighet inte går att lösa fast det görs många försök till det.Detta är vad som finns i mitt huvud för dagen.Man är ju ändock bara människa. CARPE DIEM

Beklagande av det mästa

Lördag 6 juni 2009 kl. 07.45. Vaknade med enorma smärtor. Det har tydligen gett sig på benen nu också. Vet inte längre hur jag skall hantera det här. Man märker vilka avstånd det blir till allt och alla. Men för all del det har det ju varit hela tiden egentligen. Men det har börjat märkas på ett helt annat sätt nu. Det är som om kroppen ropar efter något eller någon att ty sig till.Men man får väl skylla sig själv för att det blivit så här. Har ju stått på tå för andra hela tiden och då dög man ju.Sedan när sjukdomen kom försvann alla för nu var jag inte till nån nytta längre. Det finns i alla fall någon som hälsar och det är folk i kassan på affären så alldeles tomt är det ju inte. Carpe diem

Tvivelaktiga tankar

Fredag 5 juni 2009 kl.08.15. Det har gått en par dagar sedan jag skrev något. Detta beror på att känslan vad jag verkligen står inför har kommit närmare att aceptera att man verkligen är sjuk och tiden har blivit betydligt kortare att leva. Detta har verkligen satt oron och ångesten på sin spets. Man börjar reagera på små skuggor som far över golv och väggar. Det kan ju vara någon från andra sidan som förbereder en hämtning. Det finns liksom inget riktigt som är rätt. Vilka kan tänkas kunna hjälpa mig att inse det verkliga i allt som sker? Hur ser själva slutet ut vem möter mig på den sista färden ? Konstiga frågor och funderingar som far genom huvudet när livet håller på att ta slut. Jag funderar också på hur det skulle kännas att få möta en medmänniska som man kan dela sina tankar med. Kanske till och med få en kram. Carpe diem

Tycka synd om

Onsdag 3 juni 2009 kl.04.30. Gårdagen skrevs inget för smärtorna var för stora .Därför är jag uppe så här tidigt innan det gör för ont.Allting verkar bli en enda lång plåga innan allt är över. Inga kontakter med andra än sjukvårdspersonal när det behövs mer smärtstillande ganska frustrerande. Men det är ju inte så konstigt ingen vill ju umgås med en döende.Den här dagen blir nog mest tycka synd om dagen. Carpe diem

Svammel

Måndag 1 juni 2009 kl.16.30. Gårdagen var precis så dålig som befarats. Denna dag har inte varit ett dugg bättre. Det måste vara någon sorts besvärjelse som gör att detta kan fortgå. Finns det någon sorts besvärjelse eller brygd som kan stoppa detta he----te. Det påstås att när nöden är som störst är hjälpen som närmast. Pyttsan den som myntade det uttrycket måste ha varit påtänd eller något sådant. Det är säkert någon som står och motar alla goda saker som man skulle få uppleva. Nåde den eller det när jag får tag på det. Vilket bråk det skulle bli för jag vore nog den förste som mött det här på nära håll. Vem är den som ger sig på en svarslös person utan något som helst vett just nu. Vet egentligen inte vad jag svamlar om men jag skriver ned precis vad som dyker upp i denna nu så förvirrade panna.Hoppas det inte blev för mycket för denna dag. Carpe diem