Det finns ljuspunkter

Måndag 8 juni 2009 kl.04.40. Hur kan man skriva en dagbok när det inte finns något fysiskt att redovisa. Sjukdomen har satt stopp för det genom att skelettet är angripet så det finns inga fysiska krafter att använda.Dagboken kan därför verka lite tam på händelser.I alla fall igår fick jag främmande av två härliga personer som kom med smörgåstårta och kaffe.Förklaringen var den att kunde inte jag komma till kyrkan så fick dom komma till mig med kyrkkaffe.Det var faktiskt roligt och stimulerande,om man tänker på hur mycket jag beklagat mig på brist av kontakter med yttervärlden. Dagen i dag börjar med stora smärtor i benen,undrar om det är ännu ett tecken på vad sjukdomen försöker att eliminera, för den beter sig konstigt ibland.Som vanligt blir det väl att beklaga sig över allt det dåliga, som tycks drabba en,och tröttande liv som är lotten just nu.Hoppas att det kan vända snart.Jo pyttsan. Carpe diem