Nyårsafton 2009

Torsdag 31 december 2009 kl.04.27  Något splittrad natt med olika känslor i kroppen. Allt från illamående till frossa och lite ångest. Den här dagen är den sista på 2000-talets första årtionde. Under dagen kommer människorna att förbereda kvällens stora festligheter och den stora listan av löften som ska avges inför det nya årtiondet.Samtidigt gör nog många en resume över det gångna året eller årtiondet och kanske till och med livet.Många löften kommer att avges under kvällen om förnyelse och förbättringar som ska ge det nya en så bra start som möjligt. En del av löftena kommer att vara brutna innan den nya dagen gryr. Vi är svaga så när det dyker upp något till vår fördel kan nästan vilket löfte som helst brytas. Bland alla egna löften skulle det kunna finnas löften om att stötta och visa omtanke om andra och värna om varandras trygghet i vardagen. Ett annat löfte vore att låta varje människa ha sin egen åsikt utan att behöva bli mobbad eller utfryst för sina tankar. Jag ska ge löften till mig själv och försöka leva upp till dom. Jag tänker inte leva efter löften som andra givit och försökt att bli mina. Jag vill nu sända speciella hälsningar till alla som drabbats av prostatacancer och tillönska dom ett GOTT NYTT ÅR  och hoppas att det kommer behandlingar som är till gagn för oss. Jag vill också skicka en hälsning till JÄMTGUBBEN vars verksamhet sker i Östersund. Och till syvende och sist till ALLA som följer mig genom dagboken vilken även i fortsättningen kommer att vara min dagbok.  Med önskan om ett gott slut och ETT GOTT NYTT ÅR      Carpe diem

Hoppet

Onsdag 30 december 2009 kl.04.27 Ännu en skaplig natt med endast små värkattacker som inte störde mig nämvärt. Efter några sådana här mjuka nätter har jag fått lite av ny energi. För en gångs skull på väldigt länge känns det bra att vakna. Jag har också fått en klarare bild på vad det är att vänta. I vanliga fall blir man lätt irriterad när man får vänta. Jag upplever i stället en liten njutning av att behöva vänta för tids nog blir det mer av plåga och oro som kommer. Jag tänker föreställa mig att jag har hur mycket ork som helst för att möta dagen. Det börjar gå mot slutet av året som det även gör för mig men det kommer ett nytt och det hinner jag nog uppleva något av. Jag tänker inte låta något förta upplevelsen av att möta ett nytt år. Min bror och svägerska anlände hem  i går utan några hinder. Brorsan tyckte det skulle bli skönt att få sova i sin egna säng igen för det är ju så borta bra men hemma bäst. Carpe diem

Utan facit

Tisdag 29 december 2009 kl.04.17  Den här natten har varit ovanligt lugn trots det avsked som var i går. Det verkar som att en börda lyfts bort nu när allting är klart för det fortsatta skeendet av mitt liv. Att få uppleva en situation där det på något vis görs en sluträkning känns både befriande men även konstigt. Jag hoppas att det ska få bli en tid där jag kan få komma till ro och känna att det jag gjort har varit vad det var ämnat att det skulle bli. Genom många krokiga vägar har jag på något vis gjort det jag skulle göra för att mitt liv skulle bli vad som var tänkt. Det finns förvisso inga facit som visar om det blev rätt svar på mina gärningar i livet men något har jag nog gjort rätt. Till slut hamnar jag där dit alla kommer förr eller senare. Det är ju så att där det inte finns någon död där finns heller inget liv. På grund av olyckor efter vägen tog min bror och svägerska ett avbrott i resan genom att stanna och invänta en ny dag för resan hem. Dom stannade i Ludvika för övernattning. Carpe diem

Broderskärlek

Måndag 28 december 2009 kl.04.45  Natten har varit lugn och utan större värkperioder. Det jag skrev ner i går har jag inga ursäkter för. Det föll utanför min kontroll. Om det skadat någon så ber jag om ursäkt därför. Tiden som jag och min bror och svägerska fått tillbringa tillsammans har varit väldigt givande och vi har fått gå igenom hur allt ska bli. Vi gjorde också några utflykter. Östersund fick väl ha oss mesta tiden av vår utflykt. Det var mycket som skulle ventileras och tiden liksom bara försvann. Att få träffa de närmsta så här en sista gång känns inte så trevligt och att i samma stund veta att min bror kanske möter samma öde är inte upplyftande. Nu åker dom hem i dag och jag är ett minne rikare. Det har snöat rätt så bra så jag hoppas att trafikanterna kör försiktigt. Min bror och jag kom varann mycket närmare än vad vi någonsin varit och det kommer med all säkerhet bli det som är svårast att lämna när jag går vidare. Carpe diem

Vet ej

Söndag 27 december 2009 kl. 03.21.  Natten har varit och är. Jag är golvad men här kommer avsnitt 242 av det som någon säger liknar "dokusåpan a la Anka". Carpe diem

Drömklappen

Annandag Jul 2009 kl.04.12  Natten har varit relativt lugn sömnen har varit lite orolig med inslag av lite drömar.Jag har sluppit smärtgenomslagen. Gårdagen gav några korta möten. Tidningsreportern med fotograf gjorde ett besök inför denna veckas artikel som kommer på måndag eller tisdag. Jag meddelar när jag fått besked. En stor och jättefin julklapp kommer att dimpa ner hos mig under dagen. Jag kommer att få ett besök som kommer att ge mig rena rama snurren. Min bror med fru kommer att hälsa på mig under ett par dagar vilket är en enormt stor händelse för mig och väldigt välkommet. Vem kunde tro i början på helgen att en så fin julklapp skulle hamna hos mig. Jag är väldigt glad för vad han gör för mig genom detta besök och vilken stor betydelse det är att han kommer till mig tillsammans med frun just nu. Jag tänker inte fundera på vad det är som gjort att han tagit beslutet att komma hit. Det som betyder något är att dom kommer och vi får möjlighet att umgås under ett par dagar. Jag vet inte hur jag ska handskas med denna glädje som sprider sig i kroppen. Det känns nästan likadant som när jag som liten väntade på tomten. Jag ser verkligen fram mot denna dag. Carpe diem

Känslan

Juldagsmorgon 2009 kl.04.20  Jag blev inbjuden till hyresvärdparet på julmiddag i går. Det blev en julmiddag som verkligen gjorde att all spänning släppte i kroppen. Efter det att vi ätit färdigt blev det dags  att ta igen sig lite. Jag somnade till och när jag vaknade till insåg jag att det var dags för mig att gå hem och lägga mig i min egen säng. Jag somnade på en gång. För en gångs skull kände jag mig helt befriad från stress och oro. Det blev en julafton som jag kommer att bära med mig för denna julmiddag gav mig så mycket. Att riktigt få känna sig välkommen i en gemenskap som det ändå är förunnat familjerna att ha. Nu på juldagsmorgon får jag möjlighet att känna hur det är att vakna utan att ha störts av värk eller annat  som kan skapa oro. Jag önskar att många fler har kunnat få uppleva vad en god gemenskap kan åstadkomma. Den här dagen kommer att få vara en dag öppen för vad som helst. Carpe diem         Ps. I går noterades en gåva på 300:- till stiftelsen så saldot blir 6755:-  vilket ger möjligheter till fler guldkanter.Ds

Julefrid

Julaftons morgon 2009 kl.04.32  Natten hade en fortsättning på gårdagens smärtslalom. Fick problem med att hålla smärtorna borta nästan hela dagen i går. Det har fortsatt en bra bit in på natten men har börjat avtagit nu mot morgonen. Vädrets ombytlighet har påverkat hela situationen och gjort det lite svårare samt att jag känt mig stressad och allmänt i olag vilket jag skyller på sprutorna. Nu är det julaftonsmorgon och den enda skillnaden mot en vanlig torsdag är all julmusik på radion. Jag hoppas att alla som följt mig till nu ska få en fridfull och trevlig jul utan några andra störningsmoment än en tomtes fnissande i något hörn. Jag har delat ut några guldkanter så här i elfte timmen vilka blev enormt uppskattade. Kostnaden blev inte så stor den blev bara 1324:- vilket gjorde att saldot sjönk till 5105:- samtidigt hade det inkommit 1350:- så saldot gick upp till 6455:- och blev i stort sett orört. Carpe diem                        GOD JUL

Juldrömar

Onsdag 23 december 2009 kl.04.25 Natten har varit lite orolig. Droppet och svinvaccinet har gett mig lite feber och ömhet efter sticken så det har blivit lite frossa. Annars har det varit skapligt. Nu är det dagen före när allt stressarbete ska få sin belöning. Många hinner kanske inte bromsa ner innan nästa stressmoment dyker upp. Då börjar planeringen för det nya året och tankar på alla löften som ska ges och inte många håller. Det är en konstig värld vi lever i. Jag undrar om det verkligen var allt det här som var tanken bakom varför det skall firas jul och nyårshelg? Jag har en svag aning om att så var inte fallet. När det nu är som det är får jag hoppas att de flesta kan få njuta av firandet och få goda minnen att bära med sig vidare genom livet. Men det finns även i ett samhälle som vårt många som inte kommer i närheten av firandet på samma vis. Möjligen kan det bli en skinkbit och bröd samt en tallrik julgröt som många kyrkor delar ut eller inbjuder till. De konstiga är att dessa människor upplever en jul i alla fall utan all stress men tankar på en bättre morgondag. Stiftelsen har fått ett tillskott på 200:- och har nu 6429:- att göra några guldkanter till inför julen. Carpe diem

Vet ej alls

Tisdag 22 december 2009 kl.04.55  En natt med små smärtgenomslag som gjorde att hela min spännande dröm gick om intet. För att försöka fånga upp drömen där den slutade gick inte alls. Dagen ska jag ägna åt dropp och sprutor en andra svin- och den ordinarie höstsprutan. Två svininfluensa är för att jag tillhör en riskgrupp genom mina två tidigare hjärtinfarkter. När hela den proceduren är genomförd bär det av hemåt för att krypa under täcket för här är det -24 just nu. En annan sak som jag hoppas det är att all denna jäkt och stress som råder tar slut. Genom att lyssna på radion eller titta på tv så blir jag enormt stressad över allt som ska göras. Jag undrar när det kan bli lugnt igen för det blir ju likadant till nyårshelgen också. Jag kan inte komma ifrån den enorma oro och stress som jag upplever just nu det rent av kryper i hela kroppen som om något kommer att hända men jag vet inte vad. Rätt så obehaglig känsla. Men den släpper väl den också som mycket annat. Carpe diem

Kampen

Måndag 21 december 2009 kl.04.30   En lugn natt utan orosmoment. Till och med småsmärtor har uteblivit. Jag har en känsla av att det börjar gå utför lite fortare än det var tänkt. Många tecken tyder på att kroppen förbereder sig på kampen som kommer varken jag vill eller inte.Jag tänker inte fastna i den nedåtgående spiralen utan tänker kämpa så länge det bara går. Många tankar går genom huvudet när jag inser det som är ett faktum. Att ha en skara som stöttar hela vägen betyder så mycket och det gör att allting går lättare. Nu stundar julen och ett nyår som jag inte tänker missa även fast jag är själv. Det finns så många andra värden att ta vara på. Tiden är ett sånt värde och så delas guldkanter fortfarande ut. Förra veckan blev det några byxor och skjortor samt en del matkorgar som fann sina behövare. Den totala summan av de guldkanterna blev 1745:- så saldot är 6129:- men så kom det in 100:- under helgen och saldot gick upp till 6229:-. Det är mycket roligt när det rör sig och något att verkligen verka för. Carpe diem         Ps. Förra veckans artikel finns att läsa på webben. Adress: Länstidningen Östersund/Berg Ds.

Orostankar

Söndag 20 decenber 2009 kl.04.20  Några timmars sömn känns väldigt bra. Det har varit några små avbrott men inte värre än att det gick att åtgärda. När ett besked med diagnosen cancer kommer slås många saker i spillror. Det blir ett vakum som är svårt att fylla. Har man någon eller några som stöttar under den första tiden   så kan det avgöra framtida behandlingar. En lugn person svarar bättre på de olika behandlingarna än vad en uppjagad person gör. Lugnet eller stormen syns inte alltid på utsidan och därför bör alla behandlas på samma sätt utan åtskillnad. Tvinga inte någon att prata om sjukdomen om det inte tas upp som ett naturligt samtal. Försök att inte undvika drabbade för då blir det en känsla av att vara dubbelt drabbad. Oro och ångest påskyndar utvecklingen och en sådan situation skapas lätt genom att ignorera den sjuke. Sjukdomen smittar inte utan det går att hälsa och bete sig som vanligt vid möten av en sjuk. Lite osammanhängande vad jag kan se men jag låter det stå kvar ändå. Carpe diem

Köldknäppar

Lördag 19 december 2009 kl.04.20   Vaknade till en kall morgon -17 men det är ingenting mot vad det var i går  då temperaturen låg på -28. Det var kallt med lite blåst till också. Annars har allting förflutit lugnt och stilla inga överraskningar av något slag. Det är nu lördagsmorgon en helt ny dag tar sin början. Vad som händer vet ingen. Jag kanske får fnatt och allt blir rena galenskapen eller så tar jag det lugnt och stilla och kollar våra eminemnta damer på skidskytte. Herrarna verkar helt ha tappat bort sig. Sedan sover jag en stund efter det att jag tagit smärtlindrande. Det sammanfaller så bra med varann. Det skulle vara tvärtom egentligen. Jag kan inte bestämma vad kroppen vill. Vill den sova så borde den få göra det i förberedande syfte. Jag kan inte tvinga den till något som den inte vill. Att tvinga sin kropp till något skapar bara osämja mellan tanke och vilja. Jag tror att det kan bli en rätt så bra dag. Under gårdagen kom det in ytterliggare 700:- så saldot har kommit upp till 7874:- Tack alla givare för er omtanke. Carpe diem

Framtid

Fredag 18 december 2009 kl.04.27  Jag har inte behövt vara vaken så mycket i natt utan fått sova rätt ostört. Det känns bra. Nu när det går mot jul vill jag inte tänka så mycket på tiden som kommer sedan. Men det är inte så lätt att låta bli. Jag undrar t.ex. på vem kommer att bo här nästa jul? Det kanske blir en barnfamilj eller också blir det någon äldre som vill ha en lugn plats att bo på. Det kan ju bli hyresfolkets barn som flyttar in och kanske använder huset som sommarbostad. Jag  kan ju tänka mig att någon av döttrarna flyttar in och har det som permanent boende och sedan pendlar till arbetet. Många är tankarna när jag tänker framåt i tiden. Jag har ju ingen speciell att tänka på så jag får tänka på andra i stället. Samtidigt kan jag inte låta bli och fundera på hur våren och sommaren kommer att se ut. Jag går ju inte här och plockar i rabatterna eller åker omkring på gräsklipparen. Förhoppningsvis är det några kända personer som flyttar in och tar hand om sådana småsaker och att det inte är någon helt främmande som ska förändra allting. Nä nu får det räcka med dessa mörka funderingar för i dag är nu. Fånga dagen och gör den till exakt det du vill ha den till. Carpe diem

Drömtid

Torsdag 17 december 2009 kl.04.25   Natten har inte inneburit några större problem bara det att så många har varit närvarande. Naturligtvis var det drömmar. Många av drömmarna skulle gärna få vara verklighet. Att kunna delta i alla festligheter som förekom med dans och god mat. Jag tror att det var ute på något nöjesställe för det var så mycket folk. Däremot var det inga jag kände utan det var främlingar allihop. När jag sedan vaknade till så var det ganska rörigt i sängen så det måste ha varit rätt så livat. Det har blivit mycket av drömar både på dagen som natten. Ibland har det varit svårt att orientera sig när jag vaknat. Jag har inte direkt kunnat komma på om det varit dag eller natt. Att titta på klockan har inte sagt så mycket utan det har blivit radion eller tvn som visat mig rätt. Men jag skulle önska många gånger att drömen vore verklighet. Att kunna vara ute och delta i olika händelser. Det kanske är för att jag inte har den möjligheten som det är drömar av fest hela tiden. Lite fest har det blivit för stiftelsen det senaste dygnet 15-16 december det har kommit 400:- i gåvor så saldot har gått upp till 5874:-. Tack för gåvorna. Carpe diem

Om att samtala och att våga

Onsdag 16 december 2009 kl.04.25  Ovanligt vanlig natt. Således samma som förut. Varje år insjuknar det många män i prostatacancer och en del överlever inte. När man får ett sådant besked är det nästan som hela världen rasar samman. Många vill inte tala om att dom fått sjukdomen utan försöker förtränga det hela vilket gör att dom mår dåligt. Man nämner det inte för sina närmaste för det verkar vara något att skämmas för. Måste det vara på det viset? För mig blev dagboken ett lufthål i vilken jag kan ge utlopp för olika känslor och även tala om när det är jobbigt, fast det tar emot ibland, men jag ska ju gå vidare så för min del spelar det ingen större roll vad jag talar om eller inte. Jag kan förstå de män som kommer att klara av sin sjukdom med några få saker som inte fungerar. Därför undrar jag varför är det så svårt att prata om sin situation egentligen. Jag tror att det skulle vara betydligt lättare om man pratade om sjukdomen och slapp tänka på känslan av att försäga sig. Det finns inget hellre jag vill. Vi män kan väl försöka att bli lite mer öppna vad det gäller situationen och framförallt prata med våra anhöriga. Det ska inte behöva komma som en chock i efterhand att man dog av just den sjukdomen. Det finns många familjer som har söner som borde få den möjligheten att ta prover för att kontrollera om risken för sjukdomen finns. Men tyvär är det för stolta män som förvägrar sina barn den rättigheten. Carpe diem                        Ps. Det har utgått 1250:- denna vecka i guldkanter nu är kassan nere på 5474:- det räcker inte långt med den här farten. Tack alla givare Ds

Räknefel kanske

Tisdag 15 december 2009 kl.04.44  En natt som jag inte kan likna vid någonting. Höftont till illamåendets gräns kombinerat med vadmuskelsendrag. Ja jag vet inte om det kommer mer kombinationer. Men just nu räcker det mer än väl. Varför är det så viktigt med perfektionism i allt? Orsaker kan finnas till olika sätt att uttrycka sig. Nu för tiden har jag slutat att fundera över varför det är si eller så. Jag trodde i min enfald att jag skulle få lite längre tid till att reta och vara er till besvär i olika situationer? Men dessvärre verkar det helt plötsligt vara genvägar som gäller. Tiden verkar bli kortare och målsnöret kommer närmare i snabbare takt. Jag har inte kraft och ork att streta emot så mycket mer och det märks ju på att tröttheten håller på att förbereda kroppen för vilan. Hur mycket kortare är det ingen som vet men det finns ändock ett litet hopp om att matten inte var det starkaste ämnet i skolan. Att försöka att leta orsaker till det ena eller andra gör ju varken från eller till så jag fortsätter ändå. Carpe diem

Män skriv

Måndag 14 december 2009 kl.04.20   Äntligen en natt med sömn. Hur skönt var inte det? Smärtan hölls på avstånd och jag fick välbehövlig vila. En tanke: varför läser 1200-1500 min dagbok varje dag? Jag tycker att det är trevligt att så många följer mig samtidigt som jag undrar ,är det inga män som läser eftersom det inte kommer några kommentarer från dom. När man skriver så finns ingen som kan se vem som skrivit eller var du bor. Män fram med pennan och hör av er med frågor eller vad ni vill prata om. När man som mig befinner sig på livets slutdel är det mycket som kommer till en genom olika tankar om både det som är och vad som kommer sedan? Det finns inga svar som  kan ge någon klarhet. När det är på det här viset är det mycket som ska göras och bli klart innan sista versen. Stiftelsen ska ju fungera helst. Tanken på den ger mig inte mycket hopp när det inte händer något mer än att den töms. Det liknar mer som att den ska tömmas och inte se någon fortsättning. Men jag är glad att ha fått göra något för någon ändå. Utförsbacken blir bara brantare och snart kan jag få se slutet på all plåga. En plåga som hållits tillbaka för att slippa alla blickar på den som snart är borta. Vad man än tycker så är livet en del och döendet en annan men båda måste finnas för att ingen kan vara utan den andre. Carpe diem

Lussenatt

Söndag 13 december 2009 kl.04.42   Natten går tunga fjät runt gård och tuva kring jord  som sol förlät skuggorna ruva. Visst är det en tung natt om sömnen är frånvarande bara för den usla värken. Det skulle räcka ändå med bara sömnlösheten. Nu när allting börjar bli så sinnesrörande med all uppståndelse kring julen är det nästan svårt att sova av den anledningen också. Det blir så många saker jag ska försöka vara delaktig i utan att det ska påverka mig negativt. Negativt är nog lite för mycket sagt men något åt det hållet. Många yttringar av känslor påverkar mig i fel riktning. Det kan bli för mycket av det goda för känslolivet påverkas när det svänger för mycket åt olika håll mellan höga förväntningar och rena bottennappet. Hur jag ska försöka att inte såra genom att inte visa mitt missnöje eller uppskattning för mycket. Det är många olika nivåer när det gäller känslorna som jag inte behärskar till fullo och då kan det bli fel. Så jag får försöka tassa runt utan att det ska märkas i omgivningen. Även om det blir lite mjukt inom mig så känns det bra också. Carpe diem

Önsketid

Lördag 12 december 2009 kl.04.40  Det skulle behövas någon form av schema för olika nätter. Ena natten för den dosen och sedan den dosen för den natten. Snart gäller det att bara följa med i de olika svängarna för att överhuvud taget få någon fason på sovandet och vakenheten. Just nu verkar det som att allting är på väg ner mot botten och det går med en hiskelig fart. Små påstötningar om hur bräcklig jag egentligen är. Det räcker med ett enda andetag fel så blir det näst intill panik. Små attacker som helt får en att tappa koncepterna. Det är inte alls trevligt. I morgon är det lucia och jag märker hur fort tiden går egentligen mot den stora högtiden som kallas jul. Man riktigt ser förväntan överallt och det är så väldigt uppyntat. På radio och TV är det bara prat om olika julrätter och hur det ska tillredas alla olika sillsorter och de olika dryckessorterna som hör till. När jag inte orkar hänga med i den takten och inte heller har någon större önskan att vara delaktig i all den här uppståndelsen så känns det inte något vidare. Att klistra på sig en mask för att vara till behag har jag inte någon större lust med heller. Hoppas den tiden går fort så det får bli den vanliga vardagen igen. Carpe diem          Ps. Länstidningen Östersund/Berg  har special i dag  alla art. samlade.Ds

Vakendrömar

Fredag 11 december 2009 kl.04.25   Genom att förändra medicinen har natten varit nästan smärtfri och det var skönt. Att få sluta ögonen utan att hastigt få öppna dom igen tack vare någon ilning av smärta. Annars är det andra saker jag funderar på. När något eller någon blir för enträgen i en sak som kan kännas pinsam hur gör man utan att såra? Jag har inget svar för jag har inte stått inför den situationen ännu. Hur det kan kännas ibland när jag hör musik som väcker minnen. Eller när jag ser något och märker att det har jag sett förut fast jag aldrig besökt eller varit i närheten av platsen. Ibland så händer det också att när jag blundar ser jag personer jag inte har träffat på år och dag men det verkar så verkligt och när jag öppnar ögonen finns det ingen där. Det är nästan kusligt ibland allra helst när jag har börjat att prata med dom. Jag får ju inga svar och skulle jag ha fått det doge jag nog på fläcken. Men det är konstigt. Det verkar som alla dessa upplevelser har någonting som dom vill tala om. Efter några dagar upphör det och då har jag antagligen gjort något som ser till att det försvinner. Under gårdagen skänktes det bort saker till en kostnad av 931:- så nu är saldot 6724:-.det går ut lite då ocj då vilket är meningen. Carpe diem   Ps. Jag ser inte kyrkan i Hoverberg för jag bor mot Åsarna till. Ds.

Stressen

Torsdag 10 december 2009 kl.04.47  Ännu en natt med höft- och ryggvärk. Den här värken börjar att ta på mina krafter. Svårigheterna att koncentrera sig blir märkbara under dagen för att jag är så trött. Nu är vi på väg mot juletid och folk har totalt fått fnatt.Det ska ryckas och slitas och knuffas för att komma fram så fort som möjligt. Man kan undra om det brinner någonstans och det ska tas med så mycket som möjligt. Kassorna går varma och föregående kund hinner knappt plocka ihop sina varor. När jag sedan kommer ut på parkeringen så står samma kunder, som hade så bråttom inne i affären, lugnt och samtalar med andra kunder. Varför var det då så bråttom inne så man knappt såg vart man gick? Jag tror att det kallas julefrid. Så här pågår det nästan en hel månad bara för en helg. Tacka vet jag att ta det lugnt och försöka att inte dras med i jäkten. Det är ju onödigt att stressa ihjäl sig. Carpe diem

Planeringen

Onsdag 9 december 2009 kl. 04.23  Variationsrik natt. Hälften vaken hälften slumrande. Små värkstötar. Så det har varit en vanlig natt. På något vis har jag börjat fundera på hur nätterna kommer att vara och hur dom blir framöver. Ska det vara varannan natt som är lite lugnare och resten blandat? Eller kommer rena pinan? Som tur är så vet jag inte och behöver egentligen inte ta ut något i förväg. Jag är ju sjuk och skulle i princip inte göra någonting utan bara sitta och vänta på att tiden löper iväg och att sjukdomen fick ta ut sin rätt. Det finns alldeles för många som önskar att jag skulle göra det så därför tänker jag inte låta det ske. Den lilla ork som jag har kvar ska jag försöka att använda på ett så vettigt sätt så jag kan känna mig nöjd när det är dags. Hur jag tänker använda min energi dom dagar det går ska märkas. Jag behöver inte vara ute och springa utan det går att använda telefon och dator. Med dom sakerna kan jag göra mycket. Det har börjat märkas på så sätt att stiftelsen  används och kommer att användas mer till det den var tänkt för. Att det börjar fungera syns på de gåvor som kommer in.Till i går kom det in 300:- och så hade det gått bort 1045:- innan men ändå är behållningen 12155:- vilket blir lite mindre efter avgifterna 7655:-. I fortsättningen kommer jag att redovisa med den lägre summan. Men på sidan för stiftelsen redovisas hela summan till dess avgifterna är betalda. Vilket sker när stiftelsen beräknas kunna fungera fullt ut. Carpe diem

Att bry sig

Tisdag 8 december 2009 kl.04.55    Natten har inte givit mig samma upplevelser som föregående. Jag har fått ha bara några små utbrott av smärta i rygg och höfter. En liten feberkänsla är också under uppsegling troligen början till en förkylning. Det finns många ute i samhället som befinner sig i samma situation som mig och upplever att ingen bryr sig. Oftast beror det på att man inte talar om att man finns.Varför gör man inte det då? För sjukdomen man lider av vill man inte tala om. Men det är inte det viktigaste att tala om just den vid första gången. Det räcker att tala om att man är sjuk och sedan vid ett bättre tillfälle prata om vad det är man lider av. För att få andra att bry sig så måste man i alla fall tala om att man finns.Människor runt omkring har ingen radar som visar att just jag behöver någon som bryr sig. Om det är någon som upplever det så starkt så är det lätt att höra av sig. Och i och med det så finns det någon som bryr sig om dig. Men det gäller ju att tala om att man finns. Gåvorna har börjat att gå ut. Nu i en första omgång har det gått ut 7 julgrupper och 8 chokladaskar. Första kostnaden 1045:- och det känns väldigt bra. Carpe diem

Oro på färde

Måndag 7 december 2009 kl.04.55   Det har varit något av en prövning denna natt. Det är så många saker jag skulle vilja säga men jag hittar inga ord. Känslorna som far omkring i kroppen är som något olycksbådande. Jag vet inte om det är för mig själv eller någon annan.Men det är obehagligt när det inte finns något konkret att sätta fingret på. Några olyckskorpar finns det väl men inga som jag får höra det är väl feghet. Så länge den här oron finns så länge blir jag orolig också. Att nästan ha på känn att något kommer att ske är väldigt oroande för det har hänt förr. Det kommer en sorts föraning och man upptäcker att den stämde men då hade de redan hänt. Jag tycker att det skulle gå och lägga sådana saker på minnet så det gick att förebygga nästa gång det sker. Nu måste jag släppa den här oroskänslan annars gnager den i mig hela dagen och det känner jag inget speciellt för att göra. Bär ni på oro försök att skaka bort den för det mår man inget bra av. Jag får hoppas på att det blir bra. Carpe diem

Ett tack

Söndag 6 december 2009 kl.04.28   Efter en lite stormig tid har denna natt varit rätt så lugn. Några timmars sömn har jag fått. Men det har varit lite värk i höfterna och ryggslutet. Jag börjar känna mig lite maktlös och har tappat lite av orken också. Det finns ändå något. Just ni kan konsten att göra något gott så jag vill återgälda en del av det jag fått. Och om jag bara kunde jag skulle ge ER allt. För ER vill jag belöna och tacka tusenfallt Jag skulle ge ER rosor och en min som är glad och en guldfärgad ask med utsökt choklad. En stjärna på vår himmel och ett ljus på vår jord. Ja, allt det vill jag ge ER med ett litet ord. TACK! Denna vecka kommer det att röra på sig i stiftelsen också. Det går ut choklad och julblommor till 17 ensamboende till att börja med och det fylls på efterhand. Saldot i stiftelsen minskar då med 1275:- och det återstår 11625:- och efter avgifterna 7225:-. Tack alla givare. Valet kommer att stå mellan 11625:- och 7225:- beroende på om stiftelsen ska fortsätta eller avslutas. Om den avslutas går det stora beloppet till någon organisation men om den ska vara kvar krävs påökning. Ge ett råd. Carpe diem

Blandat oro och städ

Lördag 5 december 2009 kl.04.20   Jag kom äntligen till ro och kunde sova fyra timmar utan störningar. Nu på morgonen har det börjat krypa i kroppen precis som om den vore full av sockerdricka. Det domnar i fingrar och nacke och det känns inte bra. Det kan ju vara någon nerv som blivit klämd så det har minskat på blodfödet. Det känns lite obehagligt. Det skapar en viss oro också att det kan vara något annat. Om det inte släpper snart får jag försöka ta reda på vad det kan vara. I går hade jag besök av reportern från tidningen och vi kom fram till saker som kommer i länstidningen på måndag trodde hon. Under tiden drack vi kaffe och åt ett wienerbröd som hon hade tagit med sig. Det togs en del foton också och det blir väl något som kommer med i artikeln. Nu har lite av sockerdrickan börjat släppa så det var nog inget farligt men jag ska nog kolla upp det ändå. Strax före klockan fyra i går eftermiddag ringde det från hemtjänsten. Dom skulle ha städat denna vecka men glömt bort att jag hade städning och det för det har blivit privat verksamhet från 1 dec. Jag hade inte fått någon information om det och inte om det skulle bli förändringar av kostnaderna. Så denna vecka blev det ingen städning kanske nästa vecka. Annars får jag vänta till nästa tre veckorsperiod. Carpe diem

Cancern har slagit till igen

Fredag 4 december 2009 kl.04.17   Denna natt har varit väldigt jobbig. I går när jag hade kommit hem från droppbehandlingen ringde min bror. Det han hade att berätta för mig var som att hälla en hink iskallt vatten   över mig. Han hade varit och fått besked på proverna om prostatacancer och de visade sig att han fått cancern men utan spridning än så länge. Han har fått två valmöjligheter till behandling. Den ena är strålning och den andra är operation. Bägge behandlingarna har biverkningar som påverkar andra delar i kroppen. Jag har ingen erfarenhet av någondera behandling så jag kan inte ge några råd. Det enda som snurrat i mitt huvud denna natt är frågan varför? Ska denna sjukdom drabba alla mina närmsta och vem blir den näste? Finns det någon som stått i samma situation som min bror och som har något råd att ge vore jag väldigt tacksam. Dagen för övrigt i går gick ungefär som dom andra behandlingstillfällena med den skillnaden att det behövdes 5 stick innan man hittade någon åder att sticka i som gick att använda. Åter till brorsan och hans kamp som börjar nu. Men tack vare PSA-provet upptäcktes hans cancer innan det gått för långt och hans läkare som genom att min bror talat om hur det var för mig fick allting att gå med sån fart. Tack för PSA-provet och för en uppmärksam läkare som gick emot vad många läkare förordar. Den här dagen blir inte lätt för mina tankar har något viktigt att ta itu med. Carpe diem

Jämerdalen

Torsdag 3 december 2009 kl.04.25   Lite smärtsam natt fast inte lika mycket som förra. Jag ska få en ny undersökning om ett par veckor. Troligen är det benet som är så skört så det påverkas av hur jag ligger och hur jag rör mig. Det är metastaserna som försvagar benen i kroppen och det kommer att bli mer. Väldigt trevligt att ha något att se fram emot. Nu måste jag försöka att ta mig samman så jag inte fastnar i tankar bara på ben. Det kanske skulle hjälpa om jag försökte sätta fart på stiftelsen så det inte blir bara en klumpsumma att ge till någon organisation utan att ha gjort så många guldkanter som det var önskvärt att göra. Att få göra något utan att vänta på tillväxten. Jag måste vänta och se om det är någon mening. Några guldkanter blir det i alla fall fast inte den omfattning jag hade tänkt mig. Det jag väntade på härom kvällen var karlavagnen. Jag kom fram till slussen och talade om mitt ärende och vilken överenskommelse som var gjord mellan programledaren  och mig samt de lyssnare som hörde programet i september. Jag vet inte om beskedet kom fram till programledaren eller om det är så att prostatacancern har blivit för tjatig och att det därför inte släpptes fram. Har försökt att eposta till programet men får posten i retur. Vet ej varför. Nä nu får det vara slut på jämern för det är en ny dag. Carpe diem

Nattmara

Onsdag 2 december 2009 kl.04.36   Denna natt har varit grym  smärthugg i höger höft och i ryggen. Det gjorde så ont så jag blev illamående. På det fick jag frossa en sån där frossa så jag trodde jag skulle skaka sönder. Det har inte varit trevligt alls. I går kväll satt jag och väntade på att något skulle hända som jag blivit lovad. Jag väntade från klockan 9 till den blev lite över 12 och ingenting hände. Jag kände mig bra nog dum och ilsken. Nää såna här nätter och kvällar vill jag inte veta av mer. Huggen sitter kvar men inte lika starka. Frossan dämpade jag med extra täcke. Jag får väl försöka sova lite nu sedan jag skrivit färdigt dagboken för i dag. Undrar om det är något nytt som håller på att röra på sig i kroppen. Jag får fråga när jag åker ner till apoteket för att hämta ut droppet till i morgon. På fredag ska jag träffa reportern och vi ska se vad det blir för artikel. Så denna veckas artikel kommer nog inte förän nästa måndag men jag talar om det i så fall. Jag har totalt kommit av mig vad jag ska skriva för någonting mer. Det har blivit totalt stopp i hjärnkontoret. Det får nog bli det sista. Carpe diem

Spridda tankar

Tisdag 1 december 2009 kl.04.20   Att ha nästan varje natt till en arena för det onda och det blöta är i längden  inte så inspirerande. Det är spännande att varje kväll försöka förbereda sig för vad som komma ska. Det är inte det lättaste för ofta har det blivit något som jag inte räknat med. Olika tider av vakenhet och av sovande varierar också och ibland blir det inget sovande alls. Det finns hela tiden variationer. I dag finns artikeln från förra veckan att läsa på nätet: Länstidningen Östersund/Berg. Den utgick förra veckan p.g.a. platsbrist och det kan hända när det blir nyheter som är mer aktuella. Till dig anonyme som skrev i din kommentar om att du fått ett cancerbesked. Du får gärna höra av dig. När man får de här tunga beskeden brukar nästan hela ens liv passera revy. För bara ordet cancer har en så negativ klang. Och ofta reagerar man direkt på ordet innan hela diagnosen har kommit fram. En naturlig reaktion för de flesta som får beskedet cancer så blir det de värsta cenariot man tänker på. För mig tog det ett par månader innan diagnosen hade trängt in och utifrån det så började jag skriva dagboken. Den har blivit mitt andningshål för att inte tänka så mycket på framtiden och det har hjälpt en del. Carpe diem

Jultankar

Måndag 30 november 2009 kl.04.25   En natt med rätt så god sömn. Inga smärtgenomslag av betydelse bara så där lagom och så lite svett lagom för att fukta kudden. Nu är det en ny dag och nya frågor om vad jag önskar i julklapp? Jag känner inga behov av julklappar men däremot mer av gemenskap för jag vill inte vara ensam  när tiden är inne. Det vore lagom tid för att få någon form av kontakt som skulle kunna fungera till den dagen. Det är ju lite av egoism att försöka få en sådan kontakt för att slippa sin egna ångest för att sedan såra någon annan genom att bara försvinna. Det är ju lite av tortyr att göra så. Jag kan därför inte försöka att binda upp mina känslor för hårt till någon annan just nu och sedan bara låta det vara. Julklappen för mig är nog att få ägna julen till att försöka glädja andra. Många människor går där ute utan att kunna vända sig till någon för att få uppleva julen. Jag kanske skulle försöka hitta några som är aldeles ensamma och ha en egen jul för dom och för mig. Det är ju något att verkligen tänka på en riktig jul med god julstämning och folk runt ikring och alla njuter av julbordet och gemenskapen. Det vore nog en bra julklapp för många av oss. Nu gäller det att leta efter hungriga. Det kan nog bli en jul ändå. Carpe diem

Försenad

Söndag 29 november 2009 kl.05.05    Jag har försovit mig  Nu kommer hela dagen att gå i förseningens spår. Det här är något som inte får hända. Jag riktigt känner hur många ögon följer mig den här morgonen för att se om  jag försöker att göra något för att komma ifatt. Det här att bli försenad till något kan verkligen skapa oreda  hos oss människor. För en del kan det få katastrofala följder och för andra kan det bli ett andrum. För mig spelar det egentligen ingen roll för jag har inget utstakat schema som måste följas. Jo kanske, det kan ju skapa oreda i planeringen för när nästa värkattack ska komma. Den kan få hur mycket oreda som helst. Nu  är jag bra nog precis en halvtimme sen. På något vis känns det ändå skönt för jag hade inget viktigt att skriva  om ändå. Stiftelsen fick ytterliggare 100:- i gåva som visade sig på kontot i går så nu är det uppe i 12900:-  och efter avgifterna så är det 8400:- Tack för gåvorna.  Jo natten har förflutit med god sömn som det visat sig och inga smärtgenomslag. Fortfarande lite blött men annars rätt så bra. Carpe diem

Tankenatt

Lördag 28 november 2009 kl.04.20   Denna natt har varit som en varannan timmes verksamhet. Mycket blött och lite sömn däremellan. Men som väl är märks det väldigt lite av värken. De vakna stunderna som blir när det är så avdelat på natten ger mycket tid till funderingar av olika slag. Det är svårt att urskilja något speciellt men ändå finns det sådant som tar överhanden av tankarna. Vad är det som skulle ske för att ge mig någon större  behållning av tiden som är kvar? Kanske att saker och ting börjar hända som ger spänning åt tillvaron. Jag börjar bli trött och less på vissa saker där det sägs att det ska vi göra nästa gång eller det gör vi när vi hörs. Sedan händer ingenting och jag slutar tro på att saker  och ting kommer att ske. När dessa tankar dyker upp börjar jag tänka på om det är något jag gjort för att det inte sker eller har jag blivit för egoistisk? Om jag handlat eller gjort något fel så vore det rätt så bra att jag fick vetskap om det. För det kanske går att göra något åt det hela. Under gårdagen inkom det gåvor  på 200:- till stiftelsen som nu har ett saldo på 12800:-  efter avgifter 8300:- tack alla givare och Carpe diem

Efterlysningen

Fredag 27 november 2009 kl.04.35   Förflutit har natten och jag har sovit 4,5 timmar. Men det har märkts att en ny hormoninjektion har skett för sängen var dyblöt av svett. Det är bara att rensa och köra en maskin tvätt  så det kan bli rena lakan att svettas i på nytt. Jag har en efterlysning. En kvinna på 45-år boende i trakten av  Stockholm eller dess förorter. Hennes namn är M. Andersson som ogift och sist jag hörde något arbetade  hon på Huddinge sjukhus och det var på 90-talet. Jag skulle bli väldigt glad om jag kunde få kontakt med  denna kvinna för hon har tror jag upplysningar som skulle hjälpa mig väldigt mycket i ett ärende som jag  arbetar med. Att inte förlora är ju en viktig sak för dom flesta av oss. I det mesta som vi gör finns många  gånger en form av tävling som vi inte vill förlora för allt i världen det skulle nästan upplevas som jordens  undergång. Att kämpa för livet utan att få ha hela biten av sitt liv är nästan hopplöst. Det går inte att kämpa  mot en osynlig motståndare. Att försöka hitta den rätta biten som gör livet till en helhet är också en kamp som oftast slutar i förlust en förlust som kanske kunde förhindrats om det funnits något av klokhet i alla olika beslut som fattats. Men det är aldrig för sent att sluta hoppas. Under dygnet 25-26 november inkom som gåvor 800:- till stiftelsen som nu har ett saldo på 12600:-  efter avgifter 8100:-  Tack alla givare. Ps. Det har påbörjats att göra guldkanter och det kommer att fortsätta. Ds.  Carpe diem

Fler guldkanter

Torsdag 26 november 2009 kl.04.25    Denna natt har förflutit smärtfri  och utan mardrömar. Jag har bara varit uppe varannan timme ungefär. I dag är det provtagning inför droppet nästa vecka och så ska jag få ett nytt hormonimplatat som ska förhindra spridning av metastaser. Det har inte fungerat fullt ut utan det är viss aktivitet i delar av kroppen bl.a. i ryggen och skulderbladen. När jag nu vet att det inte är totalt stilla så tänker jag på om slutet kommer snabbare. Just nu har jag ungefär 3-4 månader kvar och det märks mer och mer i kroppen. Det är många olika tecken på aktivitet. Minnet börjar att fallera och muskulaturen minskar samtidigt med orken. Hur jag ska tackla framtiden vet jag ingenting om men jag hoppas att det kan finnas ork för att skriva dagbok och få en möjlighet att förverkliga stiftelsen fullt ut. Det finns några patienter på sjukhuset i Östersund som inte får besök av några och det är på en canceravdelning. Jag tänkte att under veckan ge bort några chokladaskar till dessa. Jag tycker att stiftelsen kan göra den gesten. Det är ett tiotal patienter och åldern är varierande från 45-75 år. Jag ser fram emot detta. Carpe diem

Första guldkanten

Onsdag 25 november 2009 kl.04.35   Det vanliga har passerat utan anmärkning. Nu väntar det vanliga för dagen.  Och sedan avslutas det med det vanliga. Så ser ett dygn ut just nu. Inga förändringar i sikte och på stiftelsesidan händer inte mycket heller. Vad gör jag? Jo jag tar helt enkelt och förverkligar en guldkant. Den som först fick stifta bekantskap med en guldkant är en kvinna i Värmland som lever ensam och har svårigheter med att få kontakt med omvärlden. Hon är opererad för bröstcancer för två år sedan och har därefter hållit sig för sig själv. Hennes broder tog kontakt och undrade om stiftelsen har startat och jag sa som det var att det gick trögt. Hans önskemål var dock av ringa art så jag ordnade ett telefonkort till mobilen för att se om hon skulle våga sig ut åtminstone per telefon till att börja med. Kostnaden för kortet togs ut från stiftelsens konto. Summan var 150:- och jag tycker att det är något. Det är bättre än inget alls. Det ska bli spännande att höra om det hjälpte på något vis. Kanske denna lilla handling kan få det att hända något med stiftelsen så den fungerar fullt ut som det var tänkt.  Carpe diem

En känsla

Tisdag 24 november 2009 kl.04.25    Den här natten har varit varierande. Den mesta tiden har jag varit vaken. Jag har slumrat till lite grann emellanåt.Jag har inte haft några värkavbrott i själva kroppen det har däremot varit desto fler i känslorna.Att ha en sjukdom i kroppen som plockar ner den bit för bit tar en del på vad man känner för sig själv och andra. Jag försöker att möta varje dag med ett nytt mål som oftast inte går att genomföra för att jag tappar kraft hela tiden. Det blir svårare nu när tiden nästan är slut. Men ännu så länge är det dagboken som håller modet uppe. Fast det inte är några större omvälvande saker som sker så känns det befriande att kunna skriva av mig det som bekymrar mig just för dagen.Att kunna få ha denna öppning till friheten och det friska. Att kunna säga till andra att ta vara på den tid som finns. Att vara rädd om varje minut  som man får vara frisk. Att försöka stötta någon som behöver ett stöd i en svår stund kunna vara något för någon. På torsdag är det dags för provtagning och insättande av ett nytt hormoninplantat. Inplantatet gör nog ingen större verkan längre för vad det ska ta bort har börjat att komma tillbaka. Det tyder på att tumörerna har börjat producera sin egen mat för tillväxt. Det börjar märkas på fler olika sätt. Carpe diem

Kommentarerna

Måndag 23 november 2009 kl.04.23    Det har varit en lugn natt inga smärtgenomslag och inga brutna armar.Natten har helt enkelt varit skön. När jag en gång började skriva dagbok och den skulle vara  öppen  var ju tanken att jag kunde få en stund när mina tankar var på annat håll och kanske kunna vara till tröst  för någon i samma situation. Jag visste inte då att jag kunde orsaka mindre osämja bland läsarna. Dom som skrev kommentarer gjorde väl det utifrån vad dom tänkte och vilka åsikter var och en hade. Sedan vad andra skrev var ju inte det viktigaste.Just nu är det visst frågan om hur det skrivs och om vad som gäller. Det där med egna åsikter får stå åt sidan. Jag har lärt mig under den här tiden att skriva om sig själv kan vara både på gott och ont. Men nu när jag gör det så får jag ta det onda med det goda och hoppas att det är någon som inte bryr sig vad andra tycker utan har sina egna tankar och åsikter. Vad andra sedan tycker det spelar ingen roll.Det jag skriver kommer inte från något som tänkts ut i förväg utan det kommer eftersom jag skriver i dagboken och vad som rör sig i huvudet just nu.Det kan ju bli kaka på kaka men det får jag ta. Så länge jag kan och orkar tänker jag skriva i min öppna dagbok och det är fritt att skriva kommentare för vem som helst med ett undantag det ska vara egna och inte vad andra tycker. Carpe diem

Armbrytning

Söndag 22 november 2009 kl.04.20   Dagboken jag har sovit 4,5 timme i natt och det var ju bra. När jag skulle kliva upp högg det till i armarna och handlederna så mycket att jag skrek allt vad jag kunde. Det gjorde så ont så jag trodde att allt var brutet. Försiktigt tog jag mig ur sängen men det var jobbigt för att varje gång jag försökte ta i med armarna ilade det till av en smärta som var ofattbar. Till slut tog jag mig till köket och satte mig på soffan och försökte röra på armarna lite. Det tog lite tid men det släppte så småningom. Jag blev rädd och tänkte på hur det kunde ha gått till? Jag måste ha legat på något konstigt vis så armarna hamnat under kroppen. Tack vare att jag har så hög dosering av morfinet så kände jag troligen inte att jag låg så illa. Jag måste nog tänka mig för hur jag lägger mig på kvällen för att slippa samma obehag fler gånger. Jag undrar hur det skulle ha varit om jag verkligen hade brutit armarna? Det hade nog varit början till slutet och det va ju inte precis vad jag tänkt mig men jag kan ju inte vara säker på någonting heller för vad som helst kan ju ske. En sådan här morgon vill jag definitivt inte ha fler gånger. Jag får väl se om jag klarar dagen utan några större olyckor. Carpe diem

Lidandet

Lördag 21 november 2009 kl.04.25    Kära dagbok. Nu börjar det nästan bli en vana att ha så lite smärtor så det går bättre att sova. Många gånger funderar jag över hur mycket prövningar ska en människa genomlida i sitt liv? Ser man sig omkring verkar det finnas hur mycket som helst. Det kan vara från den minsta lilla rispa till den största katastrof och det kan vara ett lika stort lidande för den med rispan som det är för den som genomlider katastrofen. Vem ska avgöra vad som är det största lidandet? Det är nog var och en som får avgöra den saken. Men det finns ändock en skillnad och det är vad massmedia gör till det största lidandet. Det är ju dom som i slutänden bestämmer vilket lidande vi andra ska ta till oss. För varje enskild person kan nästan vilket lidande som helst vara en katastrof för det påverkar dennes liv helt i grunden. Jag tycker att man ska behandla varje människas lidande utifrån hur hon själv upplever det. Allt kanske inte behöver vara så stort om man kan lindra på något sätt. En fråga som jag börjat ställa mig det senaste dygnen är: Vem bestämmer om man får ha galor? Det borde räcka med lokal och artister som ställer upp för saken och sedan på med stora trumman. Stiftelsen har fått ytterliggare en gåva på 200:- och har nu ett saldo på 11950:-  och efter avgifter 7450:- Tack alla givare  Carpe diem

Olika drömtillstånd

Fredag 20 november 2009 kl.04.30    Min dagbok ännu en natt med några få smärtor. Det verkar fungera rätt så bra med den nya doseringen. Det är konstiga saker som sker här. T.ex. jag sitter vid köksbordet och fikar. Helt plötsligt kan jag rycka till av att jag gapskrattar. Det verkar som att jag somnat till och haft en dröm.Det var nog något väldigt roligt eftersom jag skrattat. Sådana här saker händer väldigt ofta jag kan sitta och prata med någon och när jag vänder på huvudet så finns det ingen där fast vi nyss pratat med varandra.Allting är så verkligt. Jag har försökt att medvetet komma tillbaka till den situationen där samtalen brutits men jag har aldrig fått prata med samma person igen. Det är också konstigt när jag medvetet somnar så hamnar jag i ett drömtillstånd och rör mig bland många människor och när jag vaknar är jag inte säker på varken dag eller månad. Jag måste kontrollera flera gånger med tv och radio vilken dag det är och hur mycket klockan är om det är morgon eller kväll. Det är jobbigt vid dom här olika tillfällena att inte vara säker på om det hänt eller inte. Något däremot som händer och är verkligt det är att ytterliggare 100:- inkommit till stiftelsen som nu har ett saldo på 11750:- tack du givare. Får se om det händer mer konstiga saker under dagen. Carpe diem

Fritt tänkande

Torsdag 19 november 2009 kl.04.30    Du dagboken nu har det gått ännu en natt utan stora smärtgenomslag och det känns så skönt. Har sovit ungefär fyra och en halv timme det är rekord på en tid. Jag hade besök av reportern i går så det blir nog en artikel denna vecka. Jag påmindes om att det snart är jul och vad jag har för känslor inför den. Förr om åren var det ett jagande efter julklappar från nov. till dan före julafton. Det behöver jag inte fundera på nu. Och så det här med pyntandet från advent till efter trettonhelgen. Jag tänker inte ge mig in i något som får upp stressfaktorn det räcker att ta fram lite julljus och någon julduk. Det är ju tillräckligt stressigt. För egen del hoppas jag att det inte blir så stora förändringar i sjukdomsbilden utan att det kan få vara lugnt över jul i alla fall. Det är lite pirrigt när man börjar tänka framåt på en storhelg som julen är. Jag hoppas att någon tänker lite extra på stiftelsen som fick ytterliggare 100:- till verksamheten. Saldot är därmed 11650:-  och efter avgifterna är det 7150:- tack alla givare. Såg lite på förkväll i går och där var Bert Karlsson med. Han fick i alla fall fram att han hade tänkt ha en gala för prostatacancer men hade ej fått tillstånd att genomföra en sådan. Bert fortsätter strida trots lite motgångar. Han har ju rört om vad det gäller skolmaten och det var därför han var inbjuden till förkväll men gjorde en liten kupp om Psa-provet. Carpe diem

Fantomsmärtor ???

Onsdag 18 november 2009 kl.04.25    Efter den nya doseringen så har natten varit lugn. Det har kommit några små smärtvågor fram på morgonkvisten så jag hoppas att det kan fortsätta. Efter en amputering kan man få fantomsmärtor. Man får ont i delar som är bortopererade.Jag undrar kan man få fantomsmärtor i själen också? Eller vad man kallar platsen för känslor och minnen. Jag kan uppleva att det känns så när gamla minnen dyker upp. Det är minnen både ljusa och mörka. När det dyker upp speciella minnen som väcker samma känslor som när det skedde. Jag kan riktigt känna i maggropen hur det börjar koka och hur det gurglar av gråt i bröstet. Precis samma känslor som när det hände. Jag skulle kunna kalla det för själsliga fantomsmärtor. När jag sitter och lyssnar på musik så kan det komma sådana minnen och känslor som bara bubblar fram. Nu för tiden så händer det oftare och oftare.På sätt och vis så känns det skönt efteråt. Oftast när det är något jag inte tänkt på på länge.Det skulle vara bättre om det var roliga minnen men det verkar som att det är lättare att det blir sorgliga som tar överhand. Är det så egentligen att det är lättare att minnas de tråkiga i stället för dom roliga? Det verkar som det är lättare att minnas roliga minnen när man är fler. Carpe diem

Drömvärkens natt

Tisdag 17 november 2009 kl.04.20   Kära dagbok. Den gångna natten har varit full av mardrömmar och värk. Värken har varit främst i rygg och höfter vilket har gjort det svårt att hitta en bra sovställning. När jag så småningom hittade en position som var något så när att ligga i och jag slumrade till fick jag så konstiga mardrömmar. En dröm som jag drömt flera gånger är att jag är död och står och tittar på hur jag begravs och märker att jag vaknar till. Jag känner mig instängd och börjar bulta på locket. Det blir svårt att få luft så jag tror att jag ska kvävas. I och med det vaknar jag och är alldeles blöt av svett och har täcket långt upp över huvudet. Jag känner värken och tar en ny dos av morfinet och smärtan lägger sig något. Så har det varit hela natten. Så när jag har skrivit färdigt i dagboken för i dag så ska jag försöka sova lite till. En liten påminnelse om stiftelsen. Under helgen har det inkommit 150:- och kontot är nu uppe i 11550:- och efter avgifterna blir det (7050:-). Kontonumren finns uppe i högra kanten. Tack för alla gåvor. Carpe diem

Tuvan

Måndag 16 november 2009  kl.04.35    Du dagboken natten har varit rätt så lugn. Inga större störningar. Det blev lite nu på morgonen. Feberfrossa så det blir skakigt att skriva.Det heter ju att liten tuva välter stort lass. Liksom tuvan välter stora lass så kan små förflugna ord ställa en tillvaro på ända. Lika är det med rykten också. Ett rykte som från början var ett oskyldigt upptåg kan efter att det passerat några munnar ha tagit väldiga proportioner. Likadant med skvaller. Det börjar med att någon har något att tala om i förtroende. Men konstigt nog sprids det vidare och får mer och mer tillagt för att den som sist talar om saken ska verka ha mer kunskap om det hela. Sånt här förekommer också på nätet i olika förklädnader. Jag undrar om det verkligen ska behövas? Det märkliga är att det här ökar när det går mot den mörkare årstiden. Antagligen är det för att få något av händelser så det inte ska vara så trist. Under den ljusa tiden finns det mer möjligheter att fördriva tiden och då behövs det inte något för att locka till aktiviteter. Den mörka tiden lockar till att skapa äventyr och det blir oftast på någon annans bekostnad. Carpe diem

Händelselöst

Söndag 15 november 2009 kl.04.25   Kära dagbok natten är en tid för att sova. När sömnen inte vill infinna sig hamnar jag i olika tankefällor. Mina tankar börjar oftast med det som ligger närmast i tid och vad det är som sker runt omkring. Men mest så tänker jag nog på det som kommer att ske.Jag funderar väldigt mycket på om det blir ett vårdpaket eller om det går fort så folk inte ska behöva lägga kraft på att sköta om något som inte går att göra något åt. Många gånger verkar det som att det viktigaste det är att hålla liv i någon utan tanke på om det är ett verkligt liv som blir resultatet av behandlingen. Man säger att det är för att vara human som det ska uppehållas liv. Det som är viktigt för mig är att när tiden är kommen då är det definitivt slut det ska inte till varje pris ses till att hålla kvar något som inte fungerar. Jag hoppas för min egen del att den viljan ska få råda att när det är slut då är det slut. Det har under natten varit rätt så smärtfritt några toppar i mitten av natten. Lite känningar av sprutan med lite frossa i början på kvällen. En händelselös natt som går mot en ny dag och nya problem att ta tag i och lösa. Carpe diem

Nya tider

Lördag 14 november 2009 kl.04.30     Dagboken. Natten har varit så där lite smärta och lite mardrömmar. Lite blandat kan man säga. Tack för alla värmande kommentarer i går. Man ser inte skogen för alla träd,heter det. För mig är det ungefär så just nu. Jag ser inte det som väntar för jag vill inte se det som äter mig för varje dag. En cancer som fått fäste och gett sig den på att fullfölja vad den påbörjat. Hur ska jag förbereda mig egentligen? När ska jag börja bygga ett försvar mot sjukdomen? Jag skulle egentligen börjat förbereda mig vid första diagnostillfället. Försvaret påbörjades redan första dagen men det verkar ta dåligt. Domen står fast och ändå görs det försök att flytta den. Problemet finns ändå kvar. Det börjar gå upp för mig mer och mer. Jag kan inte gömma känslorna som börjar komma. Känslor för allt runt omkring. Saker som förut inte varit så viktiga för det fanns gott om tid  har nu blivit som ett tvång att genomföra  för det är inte längre den tiden kvar. Tiden har gått fortare än det såg ut i början. Då verkade allt så avlägset och att det var gott om tid. Nu är timglaset nästan tomt. Det är som alltid när det är kort om tid. Man upptäcker att det var inte så mycket tid egentligen som man trodde i början. Nu är det bara vissheten som är kvar. Fr.o.m. Lördag höjs depådosen från 130mg morgon och kväll till 150mg. Det tyder på att något nytt har skett i kroppen som det ska förberedas för. Jag tror att det har blivit mer angripet och att det kan bli mer smärtor och därför görs det en grund för att möta det som komma ska. Carpe diem

Att göra något

Fredag 13 november 2009 kl.04.30   Hej dagboken. Natten har inte varit så lugn p.g.a. vaccinationen i går och droppet. Armen har gjort ont och ömmat och biverkan från droppet har varit lite feber.Och det finns lite annat som hjälpt till. Jag trodde att skriva dagbok skulle väl inte vara så farligt. Att ge mig själv något att göra den tid jag har. Jag skulle bara skriva för mig själv och då skulle jag inte såra någon eller göra någon illa. Men tyvär så är det personer som blivit sårade och som jag gjort illa av det jag skriver i dagboken. Jag hade ingen tanke på att det kunde ske. Så att fortsätta skriva dagbok den tid som är kvar kan verka lite som att utmana ödet. Jag vill ju inte att jag ska få det eftermälet "han skrev och folk blev sårade". Jag skriver min dagbok för att tala om hur dagarna går och vad som händer i samband med olika behandlingar.Min tanke var ju inte att såra någon eller göra någon illa med dagboken. När jag nu sårar människor så kan det också förklara varför stiftelsen inte går som det var tänkt. För ingen vill ju stötta något som sårar människor. Jag ville göra gott men det verkar som att jag sårar också. Förlåt mig alla ni som blivit sårade av min dagbok. Jag tänker fortsätta med dagboken för den är det enda som kan hålla mina tankar borta från tanken på döden. Tids nog tar sjukdomen ut sin rätt. Jag kan inte älska alla, men alla kan älska någon. Carpe diem

Pekpinnen

Torsdag 12 november 2009 kl.04.35     Kära dagbok. Att ha en bra natt är väldigt skönt. Denna natt har nästan varit topp det är svettningarna som spökat mest. När kudden blir blöt flyttar jag huvudet till en torr plats en stund för att sedan flytta tillbaka och då är den våta biten lite torr men kall.Det är enda störningen av natten. En känsla som jag får ibland är att det sker konstigheter runt omkring och att någon vill försöka mota in mig i någon slags fålla. Jag har svårt för att bli styrd till något som jag inte vill och det tycker jag ska gälla även på min blogg. När jag upplever att det  behövs då tänker jag också påtala det. Dagboken i dag blev inte vad jag tänkt mig. Men jag måste säga ifrån när det börjar luta åt att jag inte längre får avgöra vad som sker. Jag hoppas att ingen tar illa upp för detta jag skrivit idag. Jag vill bara säga att det är tillåtet att ställa frågor inte bara till mig. Det kan finnas frågeställningar som dyker upp hos kommentatorerna som det vill frågas om. Det är bara att ställa frågan till den det gäller och på det viset kan det kanske bli lite mer liv på sidan. Stiftelsen flyter på i stilla tempo. Behållningen är för närvarande 11400:- det kommer att gå bort 4500:- till registrering och tillståndsbevis och bevakningsavgift samt till revisor. Efter dessa utgifter är behållningen 6900:- och denna summa kommer att användas till det som stiftelsens uppgift var. Det blir några guldkanter i alla fall. Carpe diem

Vänner

Onsdag 11 november 2009 kl.04.35     Dagboken min. Med lite förändringar i doseringarna så har natten varit relativt lugn. Till och med nacken har hittat rätt läge på natten nu gäller det att få till den på dagen också. Att ha vänner betyder mycket i att leva. Det heter ju att ensam är stark men det gäller nog inte i det vardagliga livet direkt. Bara på några få dagar har jag fått mer vänner än jag har haft i hela mitt liv. Det kan ju bero på att jag aldrig har kunnat stanna upp så länge någonstans och på det viset fått vänner. Nu befinner jag mig i en sådan situation att det går inte att göra något och det har gett mig många vänner. Mina nya vänner känner jag inte så där personligt men på något vis känns det mer riktigt än det gjort förut. Jag är inte precis van vid att någon bryr sig. Helt plötsligt har jag hur många som helst. Att få ha det privilegiet och få uppleva att så många verkligen bryr sig kan ju ta nästan andan ur kroppen. När så många peppar och puschar finns det liksom ingen anledning att slänga in handduken. Den energi som jag får från er därute är mycket värd och att det är svårt att inte reagera det tror jag att ni förstår. Om det kunde råda denna känsla i hela vårt land så skulle vi inte behöva några större platser för att tillrättavisa. Carpe diem

Lite av varje

Tisdag 10 november 2009 kl.04.15    Du dagboken. Det blev nog för mycket tryckande och vridande i går.Det där med nacken blev inte särskilt bra lite mer ömt. Problemet är att musklerna får arbeta för lite och därför blir huvudet hängande. Det fodras mer träning för att försöka minska på förslappningen i musklerna. Natten har därför varit lite ojämn och sömnen har störts. Dessutom smärtar det i knäna. Jag trodde att jag hade kontroll på medicineringen och att den dosering jag har använt skulle räcka. Tydligen får jag öka på så det kan bli lite lugnare igen. Häromdagen tyckte jag att tingen motarbetade mig och nu börjar jag fundera på varför jag ska hålla på och kämpa på det här viset när mer och mer går en emot. Det verkar som att ju mer jag vill kämpa och göra desto jobbigare blir det.Kampen gör att det liksom motarbetas från något håll och om det är från människor eller något annat vet jag inte. Just nu börjar det likna något av en enda röra. Jag har nog kommit ner i en svacka där allting verkar motigt och att det kommer att bli värre framöver. Det gäller för mig att inte ge upp. Det sägs ju att ju hårdare kamp och motstånd du möter på vägen det bara stärker dig för att nå målet. Då kan ingenting krossa vad du gjort och du får smaka på segerns sötma. Carpe diem

PSA-provdags

Måndag 9 november 2009 kl.04.25    Bästa dagbok denna natt har följt den föregående på samma sätt med en skillnad: jag hittade ett stöd som fungerade bra och nacken fick avlastning. Jag får höra vad läkaren säger idag om det är något att oroa sig för eller inte. I går läste jag på facebook vad Pias man råkat ut för och hur det påverkat att ta ställning till uppropet om PSA-prov på alla män. Läkaren hade avrått för att provet skulle vara otillförlitligt och skapa onödig oro. Jag skulle vilja se och höra samma läkare när han en dag möter en patient som drabbats av en obotlig cancer, som skulle ha fått en indikation av ett psa-prov, om det var värt att slippa oron och i stället få chocken när cancern upptäckts i obotlig form.Är det möjligen så att de läkare som avråder från provet inte har kontrollerat sig själva för rädslan att upptäcka en början till cancer? Om det är av omtanke om patienten så tycker jag att dom är fel ute. Jag själv skulle ,om det gick, hellre vara lite orolig och få en upptäckt cancer i stället för som det är nu få besked när det är försent. Men det är ju upp till varje man att våga ta beslutet om ett PSA-prov eller inte. Om jag fick så vet jag svaret.För övrigt så är psa-provet det enda cancerprov för män som kan avslöja om det finns en risk för prostatacancer. Carpe diem

Att våga vara

Söndag 8 november 2009 kl.04.30    Bästa dagbok natten har inte varit så lugn och fin som förut. Nacken har börjat spöka. Det har blivit svårare att hålla upp huvudet och så värker det mer. Det känns som sendrag på nackens sidor.Svårigheten i natt har varit att hitta ett bra stöd som avlastat spänningen. Nu på morgonen är det lite bättre. Att kunna prata om cancer och hitta människor som lyssnar är svårt men genom dagboken har jag hittat många. När det gäller att hitta någon att prata med då söker man efter någon med samma erfarenhet av sjukdomen. Beroende på vilken typ av cancer det är så är det svårt att ge svar. Det finns tyvär en del cancrar som det inte går så lätt att prata om varken med anhöriga eller nära vänner. För mig har det gått lättare för jag skriver av mig.Behovet att få prata med någon är ju störst under behandlingstiden men det behövs även efteråt och det är då det blir svårare. Vi kan vara ett stöd allihop för någon. Och när vi i vår vardag möter någon med cancer är det viktigare att fråga, visa medkänsla och lyssna än att försöka komma med kloka ord. Men att möta ordet cancer kan vara skrämmande och därför uteblir ofta kontakten  som är så viktig. Våga vakna både sjuka och friska att öppna för att prata med varandra. Carpe diem

Tingens elakhet

Lördag 7 november 2009 kl.05.00    Kära dagbok. Natten har varit lugn. Det har bara dragit lite kallt över ryggen. I nattens mörka djup du hör någon kalla. Det är dags nu att till jorden falla. Vart än du upprätt går du faller där du står. Ingen dig nu rädda kan. Varken kvinna eller man. Bland fallna löv och mogna bär. Du finner snart någon som just dig blir kär. I famnen ljuv och varm. Du slipper denna jordens larm. I lugnet du nu vilar. I går var visst alla ting emot mig. Mobiltelefonen började krångla vid sjutiden men det blev små korta glimtar när det fungerade. Men från klockan 14.30 till 19.00 var det mobila nätet helt utslaget. Jag använder mobilen som modem så för mig gick det inte att använda datorn. När det blir så här då blir jag stressad och lite orolig. Så gårdagen vill jag inte ha idag. Hoppas att det klarar sig.  Veckans artikel i tidningen  verkar ha kommit bort. Jag kan inte hitta den. Här har det kommit snö i två dagar så det är vitt och fint. Tankarna går till julen som många vill ha men inte jag. Det sitter lite av stressen kvar sen igår men det lugnar nog ner sig under dagen. Carpe diem

Vägskälens val

Fredag 6 november 2009 kl.04.25     Du dagboken .Vad var det för konstigt som hände i natt? Mina ben ville inte lyda alls och jag hade svårt att öppna ögonen. Men jag hade ingen värk. Jag tror att det här med benen beror på att musklerna inte är så starka. För hormonbehandlingen har ju den biverkan att musklerna försvagas. Och när jag ska göra någon hastig rörelse hänger inte benen med.Det är den enda förklaring jag kan komma på. Att det var svårt att öppna ögonen beror nog på trötthet. Ögonen börjar bli så trötta mellan varven så det blir svårt att hålla dom öppna. Det finns ju muskler även kring ögonen så dom blir väl lika påverkade som övriga kroppsmuskler. Andra saker som dyker upp mellan varven är ju så konstiga. T.ex. Du kommer till ett vägskäl där det finns tre vägar att välja mellan. Det vänstra leder till den väg du är på nu. Det mittersta leder in på en helt oprövad väg där ingenting finns av det liv som passerat och ingen vetskap om vad som ligger framför. Det högra vägskälet ger en möjlighet att starta om var som helst i livet och leva det i fortsättningen från den punkten och ge möjlighet att förändra något. Vilken väg skulle du välja? Jag för min del skulle nog ta det vänstra. För jag vill inte ändra på något av mitt liv jag har inte något att klaga på egentligen mer än möjligen de sista månaderna. Men det skulle kännas svårt att ändra på dom också. För då var det inte mitt liv längre. Med medgång och motgång som alltid finns med. Utan skulle det nog vara väldigt tomt. Carpe diem

Morgontänk

Torsdag 5 november 2009 kl.04.25     Kära dagbok. Att få uppleva olika nätter börjar bli spännande. För när jag går och lägger mig på kvällen funderar jag på hur natten ska bli och om jag överhuvud taget kommer att vakna på morgonen. Ibland har jag en känsla hur natten kommer att bli och oftast stämmer det. Kroppen verkar kunna tala om i förväg hur det blir. Som den gångna natten var det lugnt och det hade jag känslan av när jag lade mig. Men många kvällar har känslan av att det inte är bra varit så påtaglig så det har varit svårt att somna. Således ska jag ha en god känsla i kroppen innan jag lägger mig för då blir det inte så svårt under natten. När morgonen kommer och jag läst igenom dom senaste kommentarerna då får jag uppleva att det är en bra tid att ta vara på. Med så många vänner som stöttar och följer mig så kan man inte annat än att vara stolt och uppleva lite ljus i tillvaron som många gånger är mörk. Jag tänker ibland på hur det skulle ha varit om jag inte börjat skriva dagbok. Skulle jag bara ha väntat på slutet och upplevt det som en befrielse när tiden kommit? Som tur är kan jag inte få något svar på den frågan och det är nog bäst så. Tack alla där ute för att ni finns. Ett svar till den som undrade vem jag pratade med i sista karlavagnen så var det Kjell-Peder. Carpe diem

Stiftelsesnack

Onsdag 4 november 2009 kl.04.35     Dagboken.Den gångna natten har varit rätt så lik många andra. Det har inte skett några under eller mirakler utan det har bara småvärkt lite här och var så det har varit lugnt. Nu när jag sitter här framför knappraden så är det ganska tomt i huvudet och det är sällan de känns så. Det är ungefär som när man möter någon och inte vet vad man ska prata om och då blir det vädret som kommer upp. Man kanske ska lösa alla världens gåtor? Oftast brukar det bli den biten efter det att vädret är avklarat. Brist på ämnen när människor möts är ju våran last. Men för att ha något att skriva i dag så redovisar jag vad som är meningen med stiftelsen. Göstas Insamlingsstiftelse ska inom sex månader från det datum den startades vara registrerad hos länstyrelsen vilken är den myndighet som har kontroll på stiftelser av olika slag. Vidare ska den registreras hos myndigheten. Myndigheten har hand om övervakning och kontroll tillsammans med en revisor som är auktoriserad. Det är grunden. Stiftelsens  ändamål ska gå fram och i detta fall så är det att försöka ge en guldkant åt glömda och ensamma canceroffer i hem på sjukhus eller vårdinstitution. För att det ska fungera krävs medel och det får man genom gåvor. Vidare så bör det finnas ett sådant kapital så det inte blir som en engångshändelse. Tanken är att stiftelsen fortsätter efter min tid och då är det personer vidtalade som tar över efter mig. Stiftelsen är ideell och det enda som går bort är de olika avgifterna till myndigheten varje år. Det finns på en bloggsida de samlade gåvorna. Adressen är Göstas Insamlingsstiftelse. När alla avgifter är betalda så finns det drygt 5500:- och ska det fungera en längre tid så räcker den summan inte långt och så länge det är osäkert kommer inga medel att röras. Vid eventuellt upphörande kommer medlen att gå till någon organisation som tjänar cancervården  bäst. Det blev något ändå.  Carpe diem

Från andra horisonter

Tisdag 3 november 2009 kl.04.30    Natten har varit lugn till skillnad mot förra natten.Har haft lite värk i armar och nacke. I går kväll såg jag på kunskapskanalen ett program som hette "På nätet med prostatan" vilket var givande. Det handlade bl.a. om olika behandlingar i USA och England och man fick följa drabbade från bägge länderna hur dom handskades med sjukdomen. Det märkliga var att det var lika hemligt där som det är här. Och PSA-provet var inte lika svårgenomfört som här. Men i england är dom inte för att det ska vara obligatoriskt precis som här i sverige. När man mötte de olika patienterna så hade dom något gemensamt och det var olika chattforum och sajter där de hade kontakt med personer i samma situation. Den form som behandlades var den cancerform som inte hade spridit sig så mycket. Det som var bra var ju att jag fick se andra hur dom reagerade på olika behandlingar och en del var likt dom behandlingar jag får. Jag fick också en form av kvitto att musklerna förtvinar av hormoninplantatet. Jag vill tacka Ulla för utan smset och väckningen  så hade jag  inte kunnat se programet. Nu till en annan sak. Det pågår två insamlingar den ena är en namninsamling och den adressen är:  http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865 .  Jag låter inte adressen vara direkt för att undvika virus och trojaner. Den andra insamlingen är till stiftelsen och här är kontona: från Swedbank 81471  441020922  och från annan bank 81471  0441020922 Tack för gåvorna. Carpe diem

Tumlingen

Måndag 2 november 2009 kl.04.32 Kära dagbok. Nu på morgonen känns det som jag skulle ha farit igenom en tumlare öm och allmänt tung.Jag vet inte hur det kan komma sig att känna på det här viset.Sängen ser ju för all del ut som ett bombnedslag. Antagligen har det varit hårt och tungt arbete i sömnen.Jag har inga minnen av något som jag drömt om i natt. Gårdagen flöt förbi utan att märkas på något sätt och vädret var lite varierande. Hur den här dagen kommer att gestalta sig återstår att se. När det är så här då hinner jag ju fundera på ett och annat. Och så hinner jag känna efter mer hur det verkar vara med kroppen. Det finns olika levnadsöden i samhället en del har fötts med silversked i mun och andra med ingenting. Sedan när dessa olika människor kommit upp i ålder märks det rätt väl vem som fått vad.Den med silversked har mer av överlägsenhet medan den andre har mer empati att känna för andra och har inte så stora krav. Det är ju klart alla är ju inte likadana för det är ju oftast ytterligheterna som märks. Och utifrån det så döms alla lika. Ingen tar någon gång upp de personer som verkligen är något att uppmärksamma för dom hörs inte dom arbetar i det tysta.Många av dessa tänker inte så mycket på om dom syns eller inte utan fullgör det som dom föresatt sig. Jag vet många sådana människor och önskar ibland att kunna få skrika ut "här är dom som ni ska bry er om". Tänk om det kunde bli så bra någon gång. Carpe diem

En vanlig morgon

Söndag 1 november 2009 kl.04.40 Kära dagbok.Den här natten har varit både bra och dålig.Det som är bra är att jag sovit någotsånär.Det dåliga är oron för vad som händer när jag kliver upp.Ska jag mötas av en infekterad dator eller kan jag skriva min dagbok som vanligt? Än så länge verkar det gå vägen.Jag funderar på hur det ska bli resten av dagen? Det blir som vanligt jag skriver dagboken och tar sedan lite kaffe och en smörgås.Sedan slötittar jag på tv.Och somnar.Vaknar efter en stund och tar morgondosen av medicinerna.Fortsätter att slötitta på tv och somnar.Så här fortgår nästan hela dygnet.Ibland kan det bli något avbrott när det händer saker som är intressanta.Eller när det är dags för mötet med tidningen, som är ett välkommet avbrott,då vi ska göra något av vardagsrutinerna. Det gäller besök på vårdcentralen för olika behandlingar t.ex. eller något annat som är på tapeten.Det är en enahanda vardag och därför tycker jag att kan jag göra något för att andra inte ska behöva uppleva samma saker så är det något bra förhoppningsvis.Stiftelsen är en sådan sak men det går trögt för att kunna förverkliga.Jag vet inte hur det ska gå till att få ihop så det går att förgylla tillvaron för fler än 5-10 stycken. Efter olika avgifter för tillstånd och registrering så är det inte mer än drygt 5000:- till att förgylla tillvaron för någon. Och beroende på hur mycket det ska vara för att lysa upp tillvaron, för någon av de glömda och gömda canceroffer som finns där ute och på sjukhus och vårdinrättningar,så kan det inte räcka så långt.Det finns åtskilliga som vi inte ser eller hör.Stiftelsen ska försöka att göra en insats och det blir med dom medel som är tillgängliga.När det är förbrukat blir det nog inte någon fortsättning såvida det inte flyter in mer gåvor.Finns intresse så är kontonen: Från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471 0441020922 Tack på förhand. Carpe diem Ps.Vad är skäligt för en guldkant? Ds

Borttappad

Lördag 31 oktober 2009 kl.12.10 Bästa dagbok. Natten har varit av den lugna sorten lite småvärk som hör till vid det här laget. Nu har jag äntligen fått komma fram.Det har varit virus som stoppat all trafik för mig. I dag är det en dag när våra närstående skall uppmärksammas vilket jag tycker man kan göra vilken dag som helst.Visst är det tjusigt när hela kyrkogårdarna blir så upplysta.Jag har ju min släkt spridd över nästan hela landet så det är lite svårt att tända ljus på alla.Jag fick ju hjälp i onsdags av reportern så det blev besök i år också.Annars hade jag fått åka med hyresvärdparet. Det har ju gått så långt fram på dagen så det är väl redan läst för många.Men när det sker saker man inte kan råda över då blir det lite konstigt.Man kommer ur rytmen på något vis.Hoppas att morgondagen kan stå mig bi utan några hinder. Trevlig allhelgona. Carpe diem

Minnesstunden

Fredag 30 oktober 2009 kl.04.20 Min dagbok. Natten har haft sina sömnavbrott och svettningar,som beror på hormoninplantatet,värk i höfter och ben. En tanke som jag fick tänk om man kunde spela in drömsekvenserna som blir i de små sömnstunderna vilken film de skulle bli.I går besökte jag min fästmös grav tillsammans med reportern från länstidningen.Det blev en stund av lugn och eftertanke.Gamla minnen kom och jag tänkte på den tid vi fick tillsammans.Än i dag händer det att jag ställer frågor till henne som inte ger några svar.När jag är i köket och frågar om hon vill ha kaffe. Eller vill du ha en filt?Det är fem år sedan hon gick bort men det känns ändå som att hon är här.Att bli så fäst vid en person är ju underbart.Jag kan nu om jag vill träffa någon ny.För man vet ju inte om kärleken slår till igen.För min del är det egentligen inget att fundera på för jag har just ingen tid kvar.Skulle det mot förmodan ske får man se upp för alla illvilliga tungor som säkert skulle komma igång av ren avund.Det är en underbar känsla att vara kär och är det äkta går det hur långt som helst.Kärleken övervinner allt. Carpe diem Ps.Stiftelsens konton är fortfarande öppna:Swedbank 81471 441020922 annan bank 81471 0441020922 Tack på förhand.

Lite historia

Torsdag 29 oktober 2009 kl.04.55 Kära dagbok i natt har det varit ovanligt stilla.Det har bara värkt lite i höfterna och så den återkommande störtfloden av svett så nästan hela sängen är blöt.Således en rätt så bra natt. I dag ska jag tillsammans med länstidningens reporter besöka min fästmös grav för att tända ljus och få ge henne en särskild stund.Sedan kommer vi nog att diskutera och utbyta tankar om cancern för min fästmö dog också i cancer.Vi kommer nog att prata om dom olika cancerformerna vilka likheter och olikheter dom har och hur den farit fram med oss.Jag tycker det är bra att få diskutera detta och att en del kommer i tryck.Det går inte nog att ta upp denna sjukdoms olika ansikten.Alla former behöver belysas egentligen för dom har olika verkan i våra kroppar.För alla drabbade,vilken form det än gäller,är den ett gissel.Vi har olika lidande och olika behandlingar men vi har en sak gemensamt vi vill inte ha den.Det finns i varje form ett personligt livsöde och lidande och alla skulle uppmärksammas.Det är inte konstigt att cancern har ett så dåligt rykte.Innan alla behandlinsformer fanns var det ett stort antal som fick avlida.Men genom nya rön går forskningen framåt och fler blir botade. Carpe diem

Krafttagen

Onsdag 28 oktober 2009 kl.04.25 Dagboken.Det började konstigt redan på kvällen.Smärtor i ryggslutet och höfterna vilket släppte efter morfinintaget.Sedan började den s.k. nattsömnen.Den består i små korta intervaller med vakentillstånd.På det här viset blir det många sovstunder som finns dygnet runt.Det har gått över till denna situation sen en tid tillbaka.Det beror på all medicinering.Dessa sovstunder inträffar när som helst.Det spelar ingen roll vad jag gör för dom kommer i alla fall.Som mest kan det bli 2 timmar.Skulle jag orka att göra besök hos någon är risken stor att jag helt plötsligt somnar till för någon minut.Det blir ett splittrat dygn på de här viset. Andra saker som märks mer och mer är dom försvagade musklerna.Nu har huvudet börjat hänga framåtböjt precis som en fin bugning och tack vare att ryggen kroknat så blir det nästan en hovbugning.Det är likadant med benen dom orkar inte gå så långt heller.Jag har blivit mer och mer handikappad på det viset.Sjukdomen suger helt musten ur kroppen.Försöker med några gympapass för om möjligt försöka stärka musklerna.Och droppet som ska hjälpa till att stärka benstommen märks det inte mycket av.Det är bara att kämpa vidare. Carpe diem

Framåttänkande

Tisdag 27 oktober 2009 kl.04.25 Kära dagbok.Natten har varit lite orolig.Det märks att jag börjar bli okoncentrerad och väldigt tankspridd.Jag börjar tänka mer och mer på hur det kommer att bli.Hur mycket kommer jag att gå miste om? För efteråt fortsätter ju livet för dom flesta och dom får ju uppleva mycket som jag går miste om.När jag tittar mig omkring i rummet börjar jag fundera på vem som ska använda mina möbler eller om dom går till soptippen? Och då kommer tankarna hur det var när min fästmö levde och hur hon låg på soffan och vilade om hur vi pratade om hur det skulle bli efter henne.Det vet jag nu.Det blev väldigt tomt och jag har nog inte kommit över det ännu. Nu är jag på väg till samma ställe och jag har er att väntilera mina tankar för.Man kan se hur fort allting kan förändras.Det är inte säkert för någon att man ska kliva upp nästa morgon.Men varje morgon får man verkligen vara glad att det gick att kliva upp fast man inte ska göra något speciellt. Till stiftelsen inkom en ny gåva på 200:- och nu är behållningen 9950:- Tack alla givare. Kontona står fortfarande öppna: Från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471 0441020922 Tack på förhand. CARPE DIEM

Cancerkampen

BEKÄMPA PROSTATACANCERN , INFÖR PSA-PROV NU Prostatacancern är en av dom största cancerformerna.Jag förstår inte Cancerfonden och Prostatacancerförbundet varför dom inte driver kampanjer mot den cancerformen.Är den så hemlig att den måste gömas undan? Cancerfonden är ju en av organisationerna som ska driva kampanjer även mot prostatacancer och inte lyfta fram bara bröstcancern.Det pratas mycket om jämlikhet mellan könen.När ska det visa sig i kampen mot cancer.Jag är säker på att vissa av dom styrande i organisationerna läser min dagbok.Har ni någon vilja att göra rätt? Påbörja kampen. Eller törs ni inte visa att ni inte kan? Jag har drabbats av sjukdomen och jag vill att så många som möjligt ska kunna räddas.Och det görs bara genom att kämpa mot sjukdomen och använda det enda provet som kan påvisa om det är början till cancer och inte låta den fara fram som den gör nu.Vi måste slåss för att de olika organisationerna tar sitt ansvar. Måndag 26 oktober 2009 kl.04.30 Carpe diem Adressen till namninsamlingen: http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865.

Känslor

Söndag 25 oktober 2009 kl.04.35    Kära dagbok. Som du märkt så somnade jag tidigt i går kväll. Tröttheten bara svepte iväg med mig. Jag hade ingenting att sätta emot.Några timmars sömn och smärtan gjorde sig påmind i knän och rygg. Upp,ta några morfin och sedan försöka sova lite till.Nu är jag vaken igen det gick inte så lätt att somna om.Jag har kommit på mig själv att det är nära till gråten numera och det av bara små orsaker.Jag har på något vis blivit mer mjuk och sårbar.En enda liten motgång och allt är emot och klumpen sitter där. När jag följer upp vad sjukdomen för med sig så får jag förklaringen att man blir mer känslig. Jag har väl lite av det gamla kvar att karlar gråter inte. För så mesig får man inte va. Hur är det egentligen? Hur många män vågar erkänna att dom gråter och då inte bara på fyllan? Jag tror att det är få män som säger att dom gråter. Hur känslosam får man vara som man? Ute bland folk försöker jag hålla känslorna inombords men det är svårt. Däremot hemma i soffan kan dom flöda hur mycket som helst för där är det ingen som ser.Jag tror att om vi bara vågade visa våra känslor lite mer skulle det nog se lite annorlunda ut i vårt samhälle. Hoppas kan man ju för det vore nog bra. Stiftelsen har under fredag-lördag erhållit 450:- i gåvor och har nu en behållning på 9750:- .Tack för gåvorna.  Carpe Diem

Små tankar

Lördag 24 oktober 2009 kl.04.30       Min dagbok. Nu hade jag en lugn natt igen vilket var skönt. Inga språng för att hitta medicinen.Det har gått 8 månader sedan diagnosen ställdes och nu ser jag hur fort tiden går.Jag försöker att inte tänka så långt framåt i tiden.Det sker ändå att tankarna rusar iväg och jag får annat att tänka på. Bland dom tankar som dyker upp ofta är hur det kommer att bli? Det är många personer som undrar varför ska det vara nödvändigt att lämna ut så mycket av sig själv? Det kan väl inte vara till någon nytta. Jag brukar svara att gör jag det så kanske någon annan blir hjälpt av att se hur det kan vara från dag till dag.Samtidigt är det en lättnad för mig dom dagar när jag har mer ångest än dom andra. Värken som kommer i olika faser och på olika ställen gör att jag går på helspänn nästan jämt för att snabbt kunna lindra.Av den stora mängd medicin blir jag också väldigt trött och kan somna när som helst.Jag märker också hur orken avtar och hur musklerna tynar bort. Men för den skull får jag inte ge upp det finns ju fortfarande tid kvar.Och tids nog kommer dom andra problemen.Carpe diem.

Jaget

Fredag 23 oktober 2009 kl.05.00     Kära dagbok. Denna natt har jag sovit men med höftsmärtor och axlarna.När natten inte får vara ostörd blir ju drömsekvenserna lite avhuggna.Det blir inget sammanhang i drömarna. Ingen vet hur mycket som far genom huvudet när slutstationen närmar sig, det är åtskilligt och det är inte något trevligt heller för den delen. Det är inga drömmar om rosenfyllda moln mjuka som bomull. Nej det är maror om allt annat som blivit ogjort.Jag ska nog börja tänka mer på mig själv och därmed bli en sur icke kontaktbar person som inte vill ha med andra att göra. För om jag tänker mer på mig själv då slipper jag fundera på hur det går för "Kalle eller Eva och dom andra". Dom får klara sig själva. Jag är inte av sådant virke det går inte att tänka bara på sig själv för då förlorar jag min identitet då är jag inte jag längre. Det står en artikel i Länstidningen Östersund/Berg om en uppföljning från den förra artikeln som var nu i höstas. På nätet går det att hitta den. Stiftelsekontona finns fortfarande om någon vill skänka gåvor.Kontonumren är från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471   0441020922  Tack på förhand. Carpe diem

Nattvak

Torsdag 22 oktober 2009 kl.04.15      Min dagbok. Varför är man vaken en hel natt? Är det för att det är svårt att sova? Det kan det vara. Men för mig har det varit olika tankar om det som varit sedan januari månad i år. Nu tänker jag också på vad som ska ske framöver.Hur kommer dom sista månaderna och veckorna att vara? Vilka möten ska ske? Kommer jag att möta någon från förr eller blir det bara nya personer? När jag försöker tänka på olika händelser som skett under den här tiden hittar jag ingenting att sörja över men heller ingenting att yvas över. Det är bara en sjukdomsperiod som jag ska igenom men den här gången blir jag inte frisk.Frågan är om jag kommer att lida mycket. Nu när döden inte är så långt borta blir det mycket av tankar vad som sker egentligen. Jag har också olika föreställningar om hur saker och ting kommer att bli.Samtidigt får jag en känsla av att det är precis så här sjukdomen ter sig. Jag kan inte i förväg förbereda olika handikapp som kan ske. Det finns ingen garanti att andra organ håller för medicineringarna. Spridningen av metastaser kan ta sig så många olika vägar.Det går inte att hålla kontroll på dom heller.Dessa tankegångar och många fler blir det nog mer av. Gårdagens dropp gick bra och inga biverkningar ännu. Jag hade en följeslagare med mig.Det var en reporter från Länstidningen som ska göra uppföljande artiklar från den som skrevs förut och det mest för att personer som inte har dator ska kunna få en uppfattning hur det är med jämna mellanrum.Jag talar om när artiklarna kommer så andra kan läsa också. Stiftelsen hade fått ytterliggare tillskott med 100:- senaste dygnet och har nu en behållning på 9300:-  Carpe diem

Cancerhotet

Onsdag 21 oktober 2009 kl.04.30     Kära dagbok natten har förflutit lugnt inga störande moment. Datorn är fortfarande i samma läge  bloggar är borta. Jag hittade in till dagboken via en bakväg. När ett ord som cancer drabbar en som sjukdom eller bara ett ord och det drabbar en anhörig eller en själv då får man en känsla av oro och obehag.Olika saker dyker upp i huvudet om vad är viktigast innan döden? Är det någon nära eller är det saker? Vilket skulle jag föredra? Det är nog den anhörige för den finns bara här och nu. Saker kan man skaffa nytt om man vill. Sedan tänker man på vad som ska ske den tid som är kvar. Finns det något som jag vill göra en form av sista önskan? Samma sak om det är en anhörig. Vad kan jag göra för att underlätta den tiden? Jag har ingenting att bidra med mer än att bara vara. Så är det för mig. Att veta om att det är någon som bryr sig betyder mer än gåvor som är förgängliga. En sista önskan går aldrig att uppfylla  för den ändrar sig hela tiden. Tittar jag tillbaka på vad jag ville göra som inte blev gjort då är det ingenting. Den anhörige upplever nästan samma sak. Är man frisk går det lätt att ha en sista önskan för det går så lätt att utföra den. Som sjuk är det så många hinder man ska förbi och över. Det bästa är att få leva sina dagar som dom kommer utan att förvänta sig stora händelser som man ändå inte orkar med. Carpe diem              Ps. Sedan fredagen har det inkommit 500:- i gåvor så nu är stiftelsen uppe i 9200:-  Ds.  Kontonumren finns kvar: Från Swedbank 81471 441020922  och från annan bank 81471 0441020922. Tack för gåvorna.

Försvunnen blogg

Tisdag 20 oktober 2009 kl.06.15      Någon hade snott allt om blogger och min dagbok. Det gick inte att hitta någonting. Vaknade i morse med huvudvärk och feber.Lite snorig. Jag misstänker att jag har början till en influensa. Efter denna morgons upplevelser så orkar jag inte skriva mer just nu. Det kanske lossnar mer under dagen. Carpe diem    Kl.06.50  Har hittat en bakväg till dagboken. Det har varit en konstig natt.  Det verkar vara någon som inte vill se dagboken och därför försöker sabotera hela tiden. Nu är det kanske på tiden att börja bita ifrån. Hur jag nu ska göra det? Men den person som håller på med detta är nog inte frisk. En sak som jag har upptäckt under tiden jag fått hormonbehandling är att det sker konstiga saker med kroppen. Det blir kvinnligare former brösten blir lite större och klimakteriesvettningarna sätter in. Det var en person som tyckte att jag skulle tala om det vid tillfälle. Det verkar lämpligt idag när ingenting verkar fungera som det ska. Antagligen blir dessa förändringar kvar så länge hormonbehandlingen fortsätter och det kan ta upp till 12 månader innan svettningarna slutar. Övriga delar följer nog med. Blå bandet finns inte längre till försäljning på apoteken utan vill man ha blå bandet får man beställa hos prostatacancerförbundet. Jag vet inte hur detta folk tänker för att få ut upplysningar om p-cancern. Jag trodde att förbundets uppgift var att sprida information ut till allmänheten och inte bara till de som redan är involverade i förbundet. Det verkar som att dom som skulle ha information får söka på andra ställen.Nu var det färdigtsurrat för mig. Måste leta reda på min blogg. Carpe diem

Det kommer närmare

Måndag 19 oktober 2009 kl.04.50     Kära dagbok när sjukdomen får fritt spelrum då går det fort att ända ett liv. Det finns inga möjligheter att vända på alltihop. När det börjar är lite svårt att avgöra men oftast börjar det med muskelförslappning som följs av skelettförsvagning. Sedan kommer avmagring och aptitlöshet och i vissa fall märks det på andningen beroende på hur mycket morfin som använts under behandlingstiden. Dessa symptom kan komma var för sig eller så kommer dom snart på varandra. För de anhöriga blir det en resa mellan tro och hopp. Den sjuke trubbas av och medvetandegraden minskar och den sjuke märker ingenting förrän det har kommit in i slutfasen av sjukdomen. Medvetandegraden kan i många fall vara hög och då skapas ångesttillstånd och en känsla av övergivenhet. Under den tiden krävs mycket tröst och trygghet för den sjuke. Den sista tiden brukar bli på ett hospis. Med mycket stötta och hjälp av hemtjänsten kan den sjuke få vara i hemmet också. Jag själv vill ju helst vara hemma  men det blir svårt för mina anhöriga bor så långt bort. Jag hoppas att det är tid kvar för mig ännu fast det märks små förändringar i min kropp. Man märker snart nog förändringar hos sig själv och när det blir för stora förändringar. I övrigt har natten varit rätt lugn utan för stora störningar. Nu gäller det att ta vara på tiden. Carpe diem.     Ps. Vi som kräver prostatacancerprov för alla män i sverige-nu Ds.  Adressen till namninsamlingen:    http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865

Smärtförändring

Söndag 18 oktober 2009 kl.04.35     Bästa dagbok. Nätterna har blivit lungnare nu när medicindoseringen har blivit mer rättdoserad.Det har ju tagit en del tid för det har inte gått att höja doseringarna så fort det gäller i första hand depådoserna. Jag började den första depådoseringen med 30mg vilken sedan har höjts gradvis så den är nu 130mg morgon och kväll. Extratilläggen av morfin under dagen startade med 10mg upp till 7ggr/dag. Nu är den dosen höjd till 20mg 5-6ggr/dag beroende på smärtgenomslagen. Ibland kan det bli mer. Genom hormonbehandlingen har det skett förändringar i kroppen. Jag har blivit tjockare för hormonerna tar bort musklerna vilka sedan ersätts med fett. Genom att musklerna avtar har jag kroknat något. Igår kväll märkte jag en förändring i benen från knäna och neråt. Dom har blivit mer lika ett par golfbyxor. Det beror på att lymfvägarna har strypts så flödet har minskat. Huden har därför hårdnat och blivit mer läderartad. Den kliar och det blir rivsår.Det är några förändringar som behandlingen ger. Carpe diem  Ps.Vi som kräver att prostatacancerprov tas på alla män i sverige-nu Ds.       Stiftelsens konto förändras inte mycket under helgen men kontona är kvar: från Swedbank 81471 441020922   och  från  annan  bank 81471 0441020922  Tack på förhand.

Information

Lördag 17 oktober 2009 kl.04.35     Ja du dagbok i dag blir det inte lätt. Natten har varit lugn utan alltför stora värkavbrott och det känns bra. Nu till vad Ulla frågade om . Finns det någon sanning om det där med vykorten? Här kommer svaret. Sammanlagt cirka tusen makthavare kommer när månaden är över att ha fått fem vykort vardera med krav från prostatacancerförbundet, berättar Lars-Erik Grahn. Kraven som förbundet ställer är: Information om val av behandlingar,landstingen ska erbjuda PSA-prov till de män som så önskar, Alla med prostatacancer ska informeras om rätten till en oberoende andra bedömning av sin sjukdom, Att problemen med väntetider följs upp, Lika vård oavsett bostadsort. Den målgrupp som var särskilt utvald under prostatacancermånaden var riksdagsledamöter och landstingsledamöter c:a tusen pers. Du hade inte fel Ulla tack för att du frågade. Kostnad och sådant vet jag ej. Carpe diem     PS: under gårdagen flöt det in ytterliggare 200:- så nu är stiftelsen uppe i 8700:- Tack alla givare och stöttare.DS.         PS. Lars-Erik Grahn är PR-ansvarig och vice ordförande i Prostatacancerförbundet.DS.

Fortsatt kamp

Fredag 16 oktober 2009 kl.04.45      Höfterna har värkt i natt också men lite mer måttligt. Det verkar som att metastaserna börjat på att röra på sig igen. Provtagningen i går var snabbt avklarad den var lätt. Provet avslöjar om det är någon risk att ge droppet. För övrigt när det gäller gårdagen verkar det som banden kan väcka olika känslor. Prostatacancer tar sig olika vägar. En del stannar på plats och kan åtgärdas med olika behandlingar andra sprider sig och behandlingsformerna  får ett utgångsläge där inget går att göra. I de fall där behandlingarna är utsiktslösa gäller bara smärtlindring så långt det bara går och den sjuke har bara slutmålet att vänta på. Att fördriva tiden i den väntan är jobbig och inte något man önskar sin värsta fiende. Men att vara i den situationen och få ett sådant stöd som har visats mig under dessa månader går inte att beskriva i ord.Det går lättare att möta en ny dag med vetskapen att dom finns där ute i dag också. Janne hade i sitt sista inlägg i går adresser som det går att skriva till för dom som vill. Tack för allt stöd och för alla gåvor till stiftelsen som i går med ytterliggare 800:- gick upp till 8300:-. Carpe diem        PS. Resultaten kommer ett dygn efter för bankerna redovisar inte i samma takt som gåvorna sätts in. DS.

I Rosa och Blått

Torsdag 15 oktober 2009 kl.04.40     Kära dagbok man ska aldrig skryta med att något är bra. Natten började bra och jag trodde att det skulle bli lika bra som föregående natt. Men inte heller. Efter ett par timmar gick höfterna igång och började värka så det var inte klokt. Har aldrig tidigare känt en sådan värk. Efter en timmes vankande och intag av medicin gick värken ner och jag kunde slumra till litegrann. Jag tror att jag är vaken nu i alla fall.Något som jag tänker på nu i Rosa bandet tider är.Varför är det så svårt att få Blå bandet att synas lika stort? Är det samma sak med blå bandet som med prostatacancern ingen vill prata om det? Det kanske är hemligt? I broscyren om sjukdomen står det om blå bandet:" säljes på apotek och av lokalföreningarna ". Var är dom då ? Det är många frågor som dyker upp speciellt nu när det är sådant pådrag med rosa bandet. Är det någon i maktställning som kan svara på det eller det kanske inte går för då får andra reda på att" jag "läser bloggen. Jag tror att det är åtskilliga medlemmar i olika föreningar som undrar samma sak.Det kan ju inte vara bara friska och icke drabbade bland dessa 1200-1500 som läser bloggen utan att det finns någon med svar. Carpe diem    PS: Stiftelsen fick tillskott i går med 200:- och har nu i kassan 7500:-. Tack för gåvorna DS.