onsdag 18 november 2009

Fantomsmärtor ???

Onsdag 18 november 2009 kl.04.25    Efter den nya doseringen så har natten varit lugn. Det har kommit några små smärtvågor fram på morgonkvisten så jag hoppas att det kan fortsätta. Efter en amputering kan man få fantomsmärtor. Man får ont i delar som är bortopererade.Jag undrar kan man få fantomsmärtor i själen också? Eller vad man kallar platsen för känslor och minnen. Jag kan uppleva att det känns så när gamla minnen dyker upp. Det är minnen både ljusa och mörka. När det dyker upp speciella minnen som väcker samma känslor som när det skedde. Jag kan riktigt känna i maggropen hur det börjar koka och hur det gurglar av gråt i bröstet. Precis samma känslor som när det hände. Jag skulle kunna kalla det för själsliga fantomsmärtor. När jag sitter och lyssnar på musik så kan det komma sådana minnen och känslor som bara bubblar fram. Nu för tiden så händer det oftare och oftare.På sätt och vis så känns det skönt efteråt. Oftast när det är något jag inte tänkt på på länge.Det skulle vara bättre om det var roliga minnen men det verkar som att det är lättare att det blir sorgliga som tar överhand. Är det så egentligen att det är lättare att minnas de tråkiga i stället för dom roliga? Det verkar som det är lättare att minnas roliga minnen när man är fler. Carpe diem

6 kommentarer:

  1. Hej Gösta ! Skönt att natten varit bra.Förstår hur du känner det.Det känns som bröstet skulle sprängas i bitar när man tänker tillbaka på minnen.Svåra minnen tar alltid stor plats.Jag brukar försöka att plocka fram alla ljusa minnen
    men även dom kan göra ont i bland.Särskilt om man inte har någon att delar dom med.Mitt barnbarn kom på besök i går.Vi pratade om sorgliga minnen som jag drabbats av under livet.Sedan avslutade vi med alla ljusa fina minnen. Det kändes så skönt. Trots sina tjugotre år är hon helt fantastisk. Vi kan prata om allt. Det lätta alltid när man kan prata om sina minnen.Jag gråter ofta när jag tänker på sorgliga men även trevliga minnen.
    Gösta släpp fram dina tårar.Alltid bättre när man gråtit ut.Stor Kram Doris

    SvaraRadera
  2. Hej Gösta!
    Vad skönt för dig att nätterna förhoppningsvis blir lugnare nu.
    Det är konstigt med minnen. Ibland behövs det bara en doft, ibland någon musik. Kan undra varför de sorgliga minnena alltid dyker upp först, men som tur är så kommer även de ljusa och glada minnena. När jag lyssnar på Karlavagnen t ex dyker alltid olika minnen upp. Lyssnare som berättar om sina liv gör att olika händelser dyker upp även hos mig. Ibland lyckliga och ibland sorgliga. Är dom sorgliga gäller det att växla spår så fort som möjligt. Vill inte somna sorgsen i sinnet.
    Jag hoppas att din dag blir en bra dag. Carpe diem
    Många många mjuka kramar
    Ninni

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!

    Visst är det märkligt att sorgliga minnen och svåra minnen är de man minns mest. Det kanske är genetiskt betingat, vi nordbor är ju ganska melankoliska av oss. Det kan vara skönt att minnas även det sorgliga, få gråta ut ibland. Jag önskar att du även kommer ihåg det roliga i ditt liv, så att du får känna lite glädje också.
    Nu ska jag sätta in en slant igen till din fond!

    Kramar från Gunilla !

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta

    Ja, visst är det märkligt att de sorgliga minnena oftast dyker upp när man är ensam och de roliga när man är fler. Jag har också så, men jag ahr faktiskt inte tänkt på varför det är så. Däremot tror jag att det är bra att minnas både bra och dåliga minnen. Allt är ju som en berg-och dalbana i ens liv.
    Ha det så bra du kan ha det!
    Kram
    Ramona

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Jag blir så glad när jag läser att du haft en lugn natt. Du behöver det.
    Kan man få fantomsmärtor i själen, ja det är en bra fråga! Jaa, det kanske är så man kan kalla dom där minnena som dyker upp och påminner om både glädje och sorg man varit med om i livet, men som numera är ”bortopererade”, som vi inte kan få tillbaka. Att gråta är många gånger befriande, efterlämnar en skön känsla. Och man kan gråta både i glädje och sorg. Så när dom känslorna kommer, släpp ut dom, gråt en skvätt. Jag gör det ofta. För mig är det så att när jag är ensam är det mest sorgliga minnen och tankar som virvlar upp, men när jag sitter och pratar med någon eller några, ja då är det roliga minnen som man pratar om. Konstigt, men så upplever jag det hela.
    Hoppas du haft en bra dag och jag önskar dig ännu en lugn natt utan allt för mycket smärta.
    Varma kramar från Småländskan

    SvaraRadera
  6. hej gösta. eller god natt kanske.
    det är så trevligt att prata med dej i telefon.
    oftast ringer jag med tanken att liva upp ditt liv lite.hittills är att jag alltid gladare när jag lägger på luren efter en kvart.du har en så varm och trevlig humor trots ditt läge.tänkte i början vad ska jag säga.och att jag skulle inte prata om sånt som var längre än fram till jul.för då kanske du skulle bli ledsen.så djäkla korkad jag var.dej kan man ju prata om allt med.
    jag blev o t r o l i g t förvånad när du svarade på min fråga att det var nästan bara jag som ringer....
    ringa och prata ger ju en större närhet och värme.
    sen brukar jag ju skicka ett vykort då och även från
    min thailandsemester som jag tolkade att du gillar.
    det händer ju inte så mycket när du inte orkar ge dej ut längre.så jag tänkte uppmana andra att slå en signal eller skicka ett litet vykort helt anspråkslöst.blommor går ju inte att skicka pga. att det fattas interflora ombud i svenstavik och östersund.
    hoppas att det finns andra som vill göra detta oxå.
    jag tror inte du blir arg om nån ringer.om du tycker
    att det blir för mycket av det goda så skriv det i din blogg.
    ibland tror jag vi är för hänsynslöst
    hänsynsfulla mot varandra. vi vill int tränga oss på i sorgen. och vad ska man säga........
    men det är inga problem med dej gösta.

    gott natt från en pladderkvarn som sitter i ett stormigt skåne där det känns som taket ska lyfta.
    kram från j@nne i höllviken

    SvaraRadera