En känsla

Tisdag 24 november 2009 kl.04.25    Den här natten har varit varierande. Den mesta tiden har jag varit vaken. Jag har slumrat till lite grann emellanåt.Jag har inte haft några värkavbrott i själva kroppen det har däremot varit desto fler i känslorna.Att ha en sjukdom i kroppen som plockar ner den bit för bit tar en del på vad man känner för sig själv och andra. Jag försöker att möta varje dag med ett nytt mål som oftast inte går att genomföra för att jag tappar kraft hela tiden. Det blir svårare nu när tiden nästan är slut. Men ännu så länge är det dagboken som håller modet uppe. Fast det inte är några större omvälvande saker som sker så känns det befriande att kunna skriva av mig det som bekymrar mig just för dagen.Att kunna få ha denna öppning till friheten och det friska. Att kunna säga till andra att ta vara på den tid som finns. Att vara rädd om varje minut  som man får vara frisk. Att försöka stötta någon som behöver ett stöd i en svår stund kunna vara något för någon. På torsdag är det dags för provtagning och insättande av ett nytt hormoninplantat. Inplantatet gör nog ingen större verkan längre för vad det ska ta bort har börjat att komma tillbaka. Det tyder på att tumörerna har börjat producera sin egen mat för tillväxt. Det börjar märkas på fler olika sätt. Carpe diem