Lördag 21 november 2009 kl.04.25 Kära dagbok. Nu börjar det nästan bli en vana att ha så lite smärtor så det går bättre att sova. Många gånger funderar jag över hur mycket prövningar ska en människa genomlida i sitt liv? Ser man sig omkring verkar det finnas hur mycket som helst. Det kan vara från den minsta lilla rispa till den största katastrof och det kan vara ett lika stort lidande för den med rispan som det är för den som genomlider katastrofen. Vem ska avgöra vad som är det största lidandet? Det är nog var och en som får avgöra den saken. Men det finns ändock en skillnad och det är vad massmedia gör till det största lidandet. Det är ju dom som i slutänden bestämmer vilket lidande vi andra ska ta till oss. För varje enskild person kan nästan vilket lidande som helst vara en katastrof för det påverkar dennes liv helt i grunden. Jag tycker att man ska behandla varje människas lidande utifrån hur hon själv upplever det. Allt kanske inte behöver vara så stort om man kan lindra på något sätt. En fråga som jag börjat ställa mig det senaste dygnen är: Vem bestämmer om man får ha galor? Det borde räcka med lokal och artister som ställer upp för saken och sedan på med stora trumman. Stiftelsen har fått ytterliggare en gåva på 200:- och har nu ett saldo på 11950:- och efter avgifter 7450:- Tack alla givare Carpe diem
lördag 21 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Godmorgon Här är länken till Länstidningen bered er på gripande läsning.
SvaraRaderahttp://ltz.se/nyheter/berg/1.1543131
Barbro Göteborg
Hej Gösta!
SvaraRaderaVad varmt om hjärtat det blir när jag ser att du har sovit bra även denna natt.
Jag har läst reportaget i LT och jag drabbades av vanmakt när jag läste om dina ord "den sista julen". Jag vill ju så gärna att det ska ske ett mirakel, men du är bättre realist än jag. Ändock, det kan ju bli fler.
Tänk vad en del människor ställer till det. Varje gång jag skrivit en kommentar klar så granskar jag den med argusöga för att det inte ska finnas något stavfel. Det är ju så lätt att slinta på tangenterna. Det är sådana som ger andra komplex, men han är väl ett ofelbart stycke kan man tänka.
Jag hoppas på en jättebra dag för dig. Carpe diem
Många många mjuka kramar
Ninni
God morgon Gösta.Jag läste reportaget i länstidningen idag och jag fick en klump i halsen bara av tanken av vad ku känner.Jag brukar ha lätt att uttrycka mig men just nu vet jag inte riktigt vad jag skall skriva,det är ju ändå bra att du får sova och att smärtorna inte är alltför svåra. Det är ju ofta så att kan man inte sova så ligger man och tänker på något och har svårt att släppa dom tankarna och har man sedan ont nånstans så blir det inte lättare. Du Gösta jag och många undrar varför du försvann från Facebook
SvaraRaderaHälsningar Nisse från Skutskär
Hej Gösta!
SvaraRaderaJa, det var gripande läsning. Vi är många som önskar att din önskan ska gå i uppfyllelse och att det ska ske mirakel. Jag önskar att du får en lugn och skön jul och att du har det trevligt med dina vänner.
Skönt att du får sova om nätterna.
Och Ninni - de flesta av oss bryr oss inte om man slinter lite på tangenterna, det gör jag också ibland. Ingen är väl felfri och det finns viktigare saker att haka upp sig på än stavfel. Så tycker jag.
Bra att det kommer in pengar till stiftelsen. Jag har fortfarande inte fått något svar från cancerfonden om vart deras pengar kan gå. Dålig stil, eftersom jag skrivit flera gånger.
Kramar från Gunilla A
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag har länge tänkt skriva till dig men det jag velat säga har de andra redan skrivitoch så har jag tänkt att du kanske inte orkar läsa om det blir för många inlägg.
Tycker att du är en enastående fin medmänniska.
Du har en del funderingar om lidandet. Jag har funderat varför det ofta känns så orättvist att vissa ska får dra tunga lass och vissa till synes glider fram på en räkmacka. Jag tror att det är en viss mening med allt som sker och att det lidandet som du går igenom skulle kanske inte så många klara av.
Ja tror även att vi så småningom kommer att få vår belöning och att när du lämnar detta jordeliv så kommer du att få träffa din Anna-Mari på ett eller annat sätt.
Må så gott du kan och gå efter din intuition så kommer allt att gå bra
Kramar från Humlan
Hej Gösta, Jag har läst din artikel i dag.Det var bra skrivit. Det finns många tankar som kommer upp för dig nu i juletid. Hoppas du får ha en någorlunda skaplig jul. Kram Lilian
SvaraRaderaTill Gunilla A,
SvaraRaderaDetta fick jag från Cancerfonden per mejl:
"Tack för ditt mejl angående Göstas dagbok/blogg och den insamling han startat.
Cancerfonden är en fristående ideell insamlingsorganisation verksam inom forskningsfinansiering, opinionsbildning samt informations- och kunskapsspridning.
Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning. Varje är finansieras cirka 400 forskningsprojekt via Cancerfonden. Cancerfonden har inga statliga bidrag utan är helt beroende av testamenten och gåvor från privatpersoner och företag.
Cancerfondens verksamhet omfattar dock inte ekonomiska bidrag till enskilda personer eller andra insamlingsverksamheter.
Med vänlig hälsning
Cancerfondens informations- och städlinje
Sanna Wärn
Leg sjuksköterska
Telefon: 020-59 59 59
Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancerforskning."
Barbro, Göteborg
Hej Gösta!
SvaraRaderaJätteskönt för Dig att du sover bättre nu!
Jag tror som du, att var och en får avgöra vilket lidande som är störst utifrån vars och ens egna känslor.
Jag har läst din artikel i Länstidningen idag och om den ”sista julen”. Men jag läser också tacksamt på hur du ser tillbaka på din barndoms jular med lite humor – hur din bror och du köpte klappar till varandra, som ni sedan bytte er emellan, och hur du tillsammans med din pappa gick ut i skogen och valde ut den finaste granen samt pepparkaksbaket tillsammans med mamma! Finna minnen du delade med dig av, tack!
Hoppas du haft en ganska så bra dag och att den nästkommande natten också blir lugn och smärtfri.
Varma tankar och kramar till dig från Småländskan
Hej Gösta!
SvaraRaderaSkönt, att nattsömnen har infunnit sig någolunda. Läste artikeln i Länstidningen, fick en klump i halsen fint skrivet.Det du berättade om din barndom var väldigt gripande.
Trist att"stavningsproblematiken" dykt upp igen som "gubben i lådan" Skit samma hur man skriver. Det är ändå tanken, som räknas.Eller hur?
Visst är det så, att människor upplever smärta och motgångar väldigt olika. Jag tror, att när man drabbas av en allvarlig sjukdom förändras man som människa. Det har i alla fall jag och min man gjort, eftersom han har drabbats av ett antal allvarliga sjukdomar. Han har haft tre hjärtstopp.Tidigare kunde jag gnälla över småsaker, men har med tiden insett att jag inte har så mycket att klaga över.Brukar tänka, att det finns alltid någon som har det värre, med reservation, att man aldrig kan förstå hur en annan människa känner och upplever saker.
Hoppas de värsta smärtorna lyser med sin frånvaro. Sköt om dig, vila så mycket du behöver.Jag vill så gärna att du har ork till att fortsätta med dagboken.
STYRKEKRAMAR
Ingalil