tisdag 10 november 2009

Lite av varje

Tisdag 10 november 2009 kl.04.15    Du dagboken. Det blev nog för mycket tryckande och vridande i går.Det där med nacken blev inte särskilt bra lite mer ömt. Problemet är att musklerna får arbeta för lite och därför blir huvudet hängande. Det fodras mer träning för att försöka minska på förslappningen i musklerna. Natten har därför varit lite ojämn och sömnen har störts. Dessutom smärtar det i knäna. Jag trodde att jag hade kontroll på medicineringen och att den dosering jag har använt skulle räcka. Tydligen får jag öka på så det kan bli lite lugnare igen. Häromdagen tyckte jag att tingen motarbetade mig och nu börjar jag fundera på varför jag ska hålla på och kämpa på det här viset när mer och mer går en emot. Det verkar som att ju mer jag vill kämpa och göra desto jobbigare blir det.Kampen gör att det liksom motarbetas från något håll och om det är från människor eller något annat vet jag inte. Just nu börjar det likna något av en enda röra. Jag har nog kommit ner i en svacka där allting verkar motigt och att det kommer att bli värre framöver. Det gäller för mig att inte ge upp. Det sägs ju att ju hårdare kamp och motstånd du möter på vägen det bara stärker dig för att nå målet. Då kan ingenting krossa vad du gjort och du får smaka på segerns sötma. Carpe diem

12 kommentarer:

  1. Du finns i min varma tanke...

    Kram från Dalkullan

    SvaraRadera
  2. hej igen.
    trevligt att prata med dej i telefon.
    jag gick ner i varv inför operationen i dag! för visst är det så att även om jag längtat efter denna axeloperation i sex månader
    så vet jag ju att det är inte helt ofarligt.
    hoppas att det är många som hör av sej och ringer dej ibland.tänk om ALLA som är inne på din blogg bara skrev ett par ord.
    vilken häftig variation det hade blivit.
    glömde fråga hur det går med namninsamlingen?
    samma med fonden. flyter det in några pengar?
    vi hörs på onsdag.
    kram
    j@nne

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!
    Smärtan har tydligen tagit ett stort steg bakåt (kan man säga så). Jag undrar om du inte kan få något tips av en sjukgymnast hur du ska träna nacken lite om det går. Du verkar så pessimistisk idag, men det är väl så att även du har dina dalar och toppar. Trots att du verkligen försöker att kämpa. Du måste kanske ändra medicineringen igen. Skulle du träffa eller tala med din läkare snart?
    Jag önskar dig en så bra dag som möjligt. Carpe diem
    Många många mjuka kramar
    Ninni

    SvaraRadera
  4. Du är fantastisk Gösta,
    många tankar å kramar

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta!
    Det är första gången jag läser din blogg och den berör verkligen.Du är fantastisk. Så bra att du kan skriva ner dina tankar. Jag lever med en man sedan 30 år tillbaka som har prostatacancer. Han blev opererad för 2 år sedan. Har därefter fått 35 strålbehandlingar, och ska nu in för hormonbeh. Han har nu väntat i 2 månader på remiss och även ringt sjukhuset. Väntetid på 2-3 mån!??? Tyvärr så har han väldigt svårt för att prata om detta. Därför känns det befriande att få läsa dina ord. Att du kan skriva av dig. Önskar dig en så bra dag som bara går.
    Kristin

    SvaraRadera
  6. Gösta! Kämpa på! Det är inte förgäves det du håller på med, även om det kan vara jobbigt för dig,ett exempel är ju kvinnan som skriver idag. Tråkigt att folk ska behöva vänta så länge för att få sin behandling.Ha det så gott det går! carpe Diem!
    Gunnel i jönköping

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta!
    Följer dig och din kamp, beundrar ditt mod & styrka!
    Kärlek & Respekt
    Ammi

    SvaraRadera
  8. Hej Gösta,

    Människan ska kämpa, det är vår natur. Vi kämpar som tokiga mot väder och vind mot orättvisor, mot fattigdom och svält, mot klimatproblem vi kämpar och kämpar, där någon faller ifrån tar nästa vid. Så har det sett ut i århundraden.

    Vet inte om du orkar se på TV? Igår startade en serie på SVT (kan du antagligen se i SVT Play) om USA:s förste president. John Addams tror jag han hette och hans kamp för rättvis och fritt tänkande.

    Vi tänker inte alltid på hur enkelt vi har det som får lov att säga och skriva vad vi vill. Vi tar det fria ordet som själklart. Men många dog för att få lov att yttra sig.

    Också det en lång kamp. Ingen kamp har varit förgäves. Inte en enda! Bara att en del kämpar har fått hålla på längre än andra för att nå fram.

    Du är en kämpe!

    Kram
    Ramona

    SvaraRadera
  9. Kram på dig Lilian

    SvaraRadera
  10. Hej Gösta!
    Förstår att det var lite jobbigare i natt. Och förstår att det känns motigt emellanåt. Men du är en riktig kämpe som jag och vi beundrar. Du är så fantastisk som varje dag orkar berätta om hur du känner och mår. Och du har rätt att komma in i svackor, vi gör det alla ibland. Hoppas du kravlat dig upp över svack-kanten lite grand under dagen och att du haft det något så när bra. Har du fått ändring på din medicinering, så att du ska slippa så mycket värk?
    Hoppas du får sova lite nu i natt och att värken inte är så påtaglig!
    Många varma kramar /Småländskan

    SvaraRadera
  11. Hej igen Gösta.
    Trevligt att få prata med dig i telefon jag känner mig priviligerad att få prata med en så god person som du Gösta, det sa jag ju till dej i telefon men alla på bloggen sakll få veta hur god människa du är fast dom flesta har nog redan fattat det.Greta hälsa också.Nu tänkte jag titta på MODO-Djurgården på TV
    Hjärtliga hälsningar Nisse
    ,

    SvaraRadera
  12. Hej Gösta!

    Hoppas att din dag har varit någorlunda,önskar att man skulle kunna göra något för att hjälpa dig.Du är värd ett bättre liv,med din empati och ditt engagemang,för att hjälpa andra.
    Kanske kan det hjälpa något att du får höra hur mycket du betyder för oss som får följa din kamp.Trots din svåra situation kan ge tröst till andra.
    Önskar nu att du måtte få en lugn natt och ha det så bra som det bara går med sömnen.
    Varma kramar Inga i Skåne.

    SvaraRadera