Måndag 7 december 2009 kl.04.55 Det har varit något av en prövning denna natt. Det är så många saker jag skulle vilja säga men jag hittar inga ord. Känslorna som far omkring i kroppen är som något olycksbådande. Jag vet inte om det är för mig själv eller någon annan.Men det är obehagligt när det inte finns något konkret att sätta fingret på. Några olyckskorpar finns det väl men inga som jag får höra det är väl feghet. Så länge den här oron finns så länge blir jag orolig också. Att nästan ha på känn att något kommer att ske är väldigt oroande för det har hänt förr. Det kommer en sorts föraning och man upptäcker att den stämde men då hade de redan hänt. Jag tycker att det skulle gå och lägga sådana saker på minnet så det gick att förebygga nästa gång det sker. Nu måste jag släppa den här oroskänslan annars gnager den i mig hela dagen och det känner jag inget speciellt för att göra. Bär ni på oro försök att skaka bort den för det mår man inget bra av. Jag får hoppas på att det blir bra. Carpe diem
måndag 7 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kramar från Yvonne i skåne.
SvaraRaderaMånga varma kramar till dig Gösta du är bara för fantastisk./lena
SvaraRaderaHej Gösta!Det är väldigt obehagligt att känna oro
SvaraRaderajag försöker att skaka bort den annars är dagen förstörd.Oron kan beror på mycket för din del som lever ensam och med din sjukdom förstår jag att det känns dubbelt svårt.Det blir mycket känslor särskilt när man är sjuk som är svårt att hanterar.Men som jag skrivit tidigare du är fantastisk som orkar fortsätta att skriva delger oss hur du mår.Hoppas att du får en dräglig dag och att oron lättar för dig. Kram Doris
Hej Gösta,hoppas du känner dej bättre nu att oron släpper sitt grepp om dej.Allt känns ju bättre då. Förstår att du har de tufft Ja beundrar dej för du är en fantastisk människa,ha en bra dag jo förresten ja bor i Bräcke du ville ju veta dom geografiska områdena.Många varma kramar o tankar Helena
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaJag känner med dig som av oro inte kunnat slappna av och somnat i natt. Jag hoppas att du kunnat släppt taget om oron, men att kunna hjälpa dig med detta är svårt. Det finns ju olika människor som man kan ringa till t ex jourhavande medmänniska eller dylikt. Ensam är ju stark sägs det, men det är något som inte alls stämmer. Önskar att jag kunnat vara till hjälp för dig.
Denna dag är lika grå som de tidigare dagarna. Fick faktiskt se solen i går.
Jag hoppas att din dag blir bra och att du kunnat släppa oron. Carpe diem
Många många mjuka kramar
Ninni
Hej Gösta! Det är inte så lätt att skaka bort oron.Den finns där ändå.Men hoppas du får må skapligt i alla fall. Kramar från Lilian
SvaraRaderaJa Gösta även jag är orolig! har i dag fått skjutsa min parkinsonsjuke make till Lasarettet mu krånglar hjärtat också. har han inte nog med problem. Men du är i mina tankar Gösta! Jag tycker att du är tapper
SvaraRaderaGunnel i jönköping
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet är ju en liten tröst att du har så många läsare och att flera bryr sig om dig.
Jag är ju i exakt samma situation som du.
Skilnaden är att ingen bryr sig.
Hej Gösta!
SvaraRaderaHoppas din oroskänsla försvunnit under dagen och att du haft det så lugnt och skönt du kunnat. Det inte lätt att skaka av sig såna känslor, men man måste försöka, annars tar dom för mycket av krafterna och orken.
Ser fram emot att höra sedan när du ordnat så att guldkanterna du skrev om igår kommit iväg! Jag tänkte nu att det är ett tag sedan jag skickade in till stiftelsen, så jag för över några kronor igen här om en liten stund. Jag har tre barnbarn, med andra ord jag tycker precis som Ingemar A skrev igår, så jag minskar deras julklapp med motsvarande summa som stiftelsen får. Du ser pengarna i morgon förmiddag förmodligen.
Hoppas du får en god natt Gösta, så läses vi i morgon.
Varma kramar och tankar till dig från Småländskan
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag hade en bror som hette Gösta,även han hade cancer, när man frågade honom hur han mådde så svarade han alltid "Det finns dom som har det värre". Du verkar vara av samma skrot och korn. Har fått höra här nere att en norrlänning reser sig på 9 och kommer igen. Hoppas att du får vara smärtfri ibland, utan alltför mycket medicin. Norrländska i Jönköping
Jag brukar skriva på kvällarna när jag har magångest eller är skräckslagen. Gode gud hjälp mej. Låt allt ske till det bästa.Jag tycker det är bättre än be tyst i sängen.Jag är också prövad det ena efter det andra händer mej o alla mina nära..Jag ber att du skall få lugn o frid.I bland har oron minskat på detta sätt.Det blir bra till slut.
SvaraRaderaGod kväll Gösta!
SvaraRaderaTänker på dig!
STYRKEKRAMAR
INGALIL
God kväll Gösta!
SvaraRaderaTänker på dig!
STYRKEKRAMAR
Ingalil
God kväll Gösta!
SvaraRaderaMina tankar finns alltid hos dig.
STYRKEKRAMAR
iNGALIL
Till dig anonyme som ingen bryr sig: Tala om att du finns så kommer någon att bry sig.Hör av dig till mig så har du en som bryr sig.Hälsningar Gösta
SvaraRaderaHej Gösta,
SvaraRaderaEn oro är likt en osalig ande som vispar runt i en farlig fart. Dra ur sladden om det går. Byt redskap och få något annat i tankarna. Ja, jag vet, lätt att säga svårare att utföra.
Kram
Ramona
Godkväll Gösta!Tack så jättemycket för att jag fick prata med dej,du är jättetrevlig kändes bättre sen,hör av mej igen om det går bra.Men det är väldigt tungt nu efter beskedet,får träffa en onkolog vecka 2,om jag inte får jätteont innan,hoppas du får en någolunda natt och slipper oron,men det är inte så lätt,kramar/kikki
SvaraRaderaHejsan, ja, det är inte lätt med orom den ligger och gnager hela tiden. Själv är jag orolig för.
SvaraRadera1. min hälsa, har sjögrens syhndrom, grav synskada, fibromyalgi, söndervärkta höfter, ryggont m m, trots att jag bara är drygt 50 år,
2, mina barn, en 20¨åring bor i USA och en annan har (är?) varit berodende av narkostika och har dessutom ADHD, som han inte vill ha hjälp med, man kan inte tvinga en 26-åring. All vår tid går åt till att försöka hjälpa honom, han går på soc men har aldrig nga pengar ändå. Lgh ser bedrövlig ut, och mitt i all denna smuts har han nu skaffat sig 2 st stroa schäfrarm 2 katter och en undulat!! Han vill leva sitt eget liv, men klarar inte av det, vad gör vi?! Förser honom med pengar, vi kan ju inte bara se på hur både han och djuren far illa av att inte ha ngn mat. Konstigt nog så får tösen i USA klara sig själv, vi har ej tid för hennne och inte heller för våran sladdis. All vår tid, natt som dag upptas av denna oro.
Förlåt Gösta, nu har jag fått haspla ur mig saker som du inte har någon relation till, men, jag menar, oro kan förpesta ens liv. Jag förstår, att du Gösta, har mer och kanske allvarligare skäl att vara orolig, men, vi är många som förstår dig.
Ibland är det svårt att säga: Carpe diem.
Kram från en ledsen Anna
god kväll gösta. är så glad att det skriver
SvaraRaderafolk som behöver dina visa råd. även för att det är så många som är inne och skriver hälsningar till dej och andra.bra att du börjar få fart på guldkantgåvorna och hellre att du nästan tömmer
den och vi fyller på igen än att pengarna skall gå till cancerfonden och underavdelningen för prostatacancer som vi har haft märkliga debatter med förut. dom var inte speciellt varken intresserade eller framåt. den mannen jag talade
med som hette Bill verkade inte veta riktigt om han var ordförande eller inte. det ger inte mej förtroende. då ser jag heller att du tömmer ut
kassan och vi fyller på igen. men detta är ju bara tyckande från min sida. det är du som har besluten i ditt hjärta och hjärna.
hoppas av hela mitt hjärta att du får sova
och att smärtorna är överkommliga.
jag ringer i morgon och hoppas du är hemma
och orkar prata en liten stund då.
kramar från
j@nne i höllviken
Kära Gösta!
SvaraRaderaJag är inne och läser din blogg varje dag.
Känner starkt för din kamp mot tiden.
Ibland kan livet kännas lite orättvist på något sätt,att en del drabbas så hårt.
Du har det inte så lätt nu, men du ska veta att vi är många som är med dej ,även om vi inte känner varandra. Stor kram till dej Gösta!Hoppas att din oro kan lugna ner sej lite grann.
Kram från mej!/lilla my