Måndag 28 december 2009 kl.04.45 Natten har varit lugn och utan större värkperioder. Det jag skrev ner i går har jag inga ursäkter för. Det föll utanför min kontroll. Om det skadat någon så ber jag om ursäkt därför. Tiden som jag och min bror och svägerska fått tillbringa tillsammans har varit väldigt givande och vi har fått gå igenom hur allt ska bli. Vi gjorde också några utflykter. Östersund fick väl ha oss mesta tiden av vår utflykt. Det var mycket som skulle ventileras och tiden liksom bara försvann. Att få träffa de närmsta så här en sista gång känns inte så trevligt och att i samma stund veta att min bror kanske möter samma öde är inte upplyftande. Nu åker dom hem i dag och jag är ett minne rikare. Det har snöat rätt så bra så jag hoppas att trafikanterna kör försiktigt. Min bror och jag kom varann mycket närmare än vad vi någonsin varit och det kommer med all säkerhet bli det som är svårast att lämna när jag går vidare. Carpe diem
måndag 28 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kära Gösta aldrig någonsin har de varit så svårt att få bokstäverna bildas till några vettiga ord som idag ....
SvaraRaderaJag tänker på Er bägge.. Dig och Din bror..och låter tårarna rinna när jag vet vad Ni går igenom idag..Endast vi som gått igenom samma sak kan förstå de ohyggliga med ett sånt avsked..
Stor stor kram till Er bägge....Ulla
Godmorgon Gösta jag kan bara hålla med i allt va Ulla skriver, det måste va otroligt jobbigt för er båda idag, Ger er båda en dubbelkram.
SvaraRaderaBarbro Carpe diem
Morgon gösta! Jag skriver dessa rader medan tårarna rinner och jag känner så starkt för dig och din bror! Jag förstår precis hur det känns och du skall veta, att din brors besök ger dig ett fint och mycket vackert minne! Tankarna kommer till mig och man inser, att livet är alltför kort. Jag hoppas, att du kommer att må litet bättre och slipper alltför mycket värk! Jag önskar dig allt gott Gösta och ser fram emot att läsa din dagbok i morgon med.
SvaraRaderaHär får du en stor kram!
Hej Gösta!Blev glad i dag när jag läste din dagbok.Samt att ni haft trevligt tillsammans när din bror med fru varit hos dig.Samtidigt förstår jag att avskedet känns svårt igenom att ni inte kan träffas så ofta och att det är kanske en sista gång i genom din svåra sjukdom.Ingen vet när det är sista gången man träffa sina anhöriga. Jag har drabbats av det ett flertal gånger.Men min glädje är stor att ni fått vara tillsammans. Önskar dig en bra dag Kram Doris
SvaraRaderaMorr´n Gösta!
SvaraRaderaSkönt att se att natten har varit ganska bra. Du skrämde oss som följer din blogg, men det verkar ha varit en engångsföreteelse och att du mår som vanligt idag.
Jag kan inte förstå hur det kändes för dig och din bror i helgen då jag inte har någon erfarenhet av en sådan situation, men jag försöker. Det måste kännas bra att ni kom varandra så nära, kanske håller ni bättre kontakt så längt det går. Det blir väl svårt att skiljas idag, men som sagt ni kan ju fortsätta hålla en tät kontakt.
Här har det börjat snöat igen. Vi har fått massor av snö sedan veckan före jul.
Jag hoppas att din dag inte blir alltför svår. Carpe diem
Många många mjuka kramar
Ninni
Till alla: Förra veckans artikel i tidningen kommer under dagen på webben. Länstidningen Östersund/Berg. Hälsningar Gösta
SvaraRaderaGomorron Gösta,blev lättad då ja satte på datorn nu o läste dina ord.Gott att läsa att ni haft de bra,avsked e ju alltid jobbit att ta men ni kan kanske ha en tät o fin kontakt via telefon eller data.Ha nu en bra dag hälsa din bror att även han finns i våra tankar.Ni får ha det många kramar o tankar från bräckebon
SvaraRaderaHej Gösta!Åh vad bra,att det blev lyckat när ni återsåg varandra,och ta inte ut något i förskott,mirakel har hänt förut,och kan även hända igen.Så att ni kanske träffas snart igen.Hoppas på det. Framförallt,att ni fortsätter att ha bra kontakt,och stöttar och tröstar varandra.Det som du skrev igår,tog jag för att nu har han fått glädjefnatt.Du var nog så lycklig,över att de var hos dig,så jag hoppas du behåller den känslan.För den kan göra underverk.hälsningar o kram,en medmänniska
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaSkönt att se av din dagbok att du haft en lugn natt. Gårdagens text var igår, den är där och dagens text är här! Du har inte skadat någon, men jag tror många blev oroliga för att det tillstött något ytterligare! Skönt att det inte var så! Väldigt glädjande att höra att du haft trevligt tillsammans med din bror och hans fru och att ni också hunnit med några utflykter!
Avsked är alltid svåra, och ert avsked berör mig och många med mig otroligt mycket! Ta väl hand om det minne ni nu skapat tillsammans den här helgen och ta fram det ständigt och njut av den här tiden ni haft nu i jul!
Mina tankar går till dig som vanligt och jag tänker också på din bror. Hoppas nu resten av dagen och natten blir så smärtfri det går och även natten som kommer.
Hos oss är det bara slask och regn, och glashalt på våra smågator i vår kommun. Ute på stora vägen är det barmark.
Har precis läst artikeln i Länstidningen, en mycket fin artikel. Du får framföra ett tack även till reportern Sandra som på nära håll följer dig och ger oss en saklig och bra information (som du självklart förmedlat till henne), men hon skriver mycket bra.
Varma kramar till dig från Småländskan.
Hej Gösta.
SvaraRaderaTänk Gösta, att ha den egenskapen och styrkan som du har. Att kunna tänka på andra i din egen situation. Det är få förunnat. Idag tänker de allra flesta bara på sig själva. Du om någon har ingen anledning att be om ursäkt för någonting!
Du skriver ju en dagbok, eller hur? Då angår den ingen annan. Om sedan andra vill gå in och läsa den, så okej! Men be om ursäkt? Nej Gösta! Vi är bara så oroliga att du inte finns där på morgonen, när det första vi gör är att läsa din blogg! Ibland räcker inga ord till och då klarar jag inte av att skriva. Men läsa din dagbok gör jag när jag kan. Din bror och du kommer att träffas igen. Om inte i detta livet, så i ett annat. Jag tror på det, för mycket övernaturliga saker har hänt mig i mitt liv. Det finns alltid någon, någonstans som vakar över dig. Och du kommer att göra det du också.Många varma kramar Kristin.
hej gösta, jag hörde dig i karlavagnen när jag satt på jobbet, du gjorde mig så berörd, jag satt och grät, samtidigt som jag log, när jag lyssnade på dig. hur modig du är, som vågar prata om det som så många andra finner så hemskt , avslutet. du gav mig många tankeställare och jag bara kände att jag var tvungen att gå in på din blogg och skicka en stor kram så här i juletid,
SvaraRaderamånga kramar till dig, / sanna, 22, borås