onsdag 16 december 2009

Om att samtala och att våga

Onsdag 16 december 2009 kl.04.25  Ovanligt vanlig natt. Således samma som förut. Varje år insjuknar det många män i prostatacancer och en del överlever inte. När man får ett sådant besked är det nästan som hela världen rasar samman. Många vill inte tala om att dom fått sjukdomen utan försöker förtränga det hela vilket gör att dom mår dåligt. Man nämner det inte för sina närmaste för det verkar vara något att skämmas för. Måste det vara på det viset? För mig blev dagboken ett lufthål i vilken jag kan ge utlopp för olika känslor och även tala om när det är jobbigt, fast det tar emot ibland, men jag ska ju gå vidare så för min del spelar det ingen större roll vad jag talar om eller inte. Jag kan förstå de män som kommer att klara av sin sjukdom med några få saker som inte fungerar. Därför undrar jag varför är det så svårt att prata om sin situation egentligen. Jag tror att det skulle vara betydligt lättare om man pratade om sjukdomen och slapp tänka på känslan av att försäga sig. Det finns inget hellre jag vill. Vi män kan väl försöka att bli lite mer öppna vad det gäller situationen och framförallt prata med våra anhöriga. Det ska inte behöva komma som en chock i efterhand att man dog av just den sjukdomen. Det finns många familjer som har söner som borde få den möjligheten att ta prover för att kontrollera om risken för sjukdomen finns. Men tyvär är det för stolta män som förvägrar sina barn den rättigheten. Carpe diem                        Ps. Det har utgått 1250:- denna vecka i guldkanter nu är kassan nere på 5474:- det räcker inte långt med den här farten. Tack alla givare Ds

5 kommentarer:

  1. Morr´n Gösta!
    Jag hoppas att din vanliga natt betyder att du har haft en skaplig sådan.
    Jag har också undrat ibland varför män har så svårt för att tala om känsliga saker. Kan det bero på uppfostran tro? Min son ramlade och slog sig ordentligt när han var väldigt liten och hans farfar kom in bärande på honom och sa att han skulle sluta gråta, för pojkar gråter inte. Han blödde fruktansvärt för framtänderna hade gått igenom huden under underläppen. Jag blev så otroligt arg, för i den stunden måste han ju få visa att det gjorde ont så jag sa åt honom att han visst fick gråta. Då tog jag det för okänsla, men så här i backspegeln så var det nog hans farfars åsikt att pojkar gråter inte. Vansinnigt. Jag tror att många pojkar är uppfostrade så.
    Här har det blivit vinter i ett huj. Det har kommit flera dm snö och olyckorna har stått som spön i backen. Lika varje år, första snön skördar många offer.
    Jag hoppas att du får en dräglig dag. Carpe diem
    Ninni

    SvaraRadera
  2. Hej Gösta ! Jag hoppas att din natt varit bättre än föregående natt.Själv mår jag inte alls bra.
    Fortfarande ont i ryggen och magen.Så fort jag ätit bli det värre.Det bästa är att ta det lugnt med maten.Jag som tyckte att jag var ganska ok.
    men hoppas på bättring igen.Här är det lite snö
    och kallt.Men snön försvinner säkert till jul.
    Jag önskar dig en dag med mindre smärta så du kan vila och njuta av dagen.När det är så många som läser din dagbok varför kan dom inte sätta in en slant på fonden.Det skulle inte behövas många kronor från varje läsare.Kram från Doris

    SvaraRadera
  3. Kramar från Yvonne i skåne.

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta Läser dagboken varje dag fast jag kommenterar inte jag har för mkt med mitt jobb just nu fast under julen då då blir jag ledig några dagar skall bli skönt, Detta med att män inte pratar om sina känslor det behöver inte bero på uppfostran jag har bara pojkar o båda är uppfostrade lika men så olika i sitt sätt en talar o visar när han mår dåligt den andra håller det inom sig han talar sällan om hur han känner sig, jag tror samhället är ju uppbyggt på att män skall leda i mångt o mycket o då får dom ju inte visa att dom mår dåligt eller vill prata om att dom har besvär, Jag prtar väldigt mkt med män om just känslor o varför dom håller det inom sig när dom blir drabbade av något trauma, vissa har inget svar på varför det är så dom blir bara tysta, har bett flera stycken gå in på våran namnlista o skriva under, dom kollar in där bara men skriva sitt namn vågar dom inte detta drabbar inte mig tänker dom, en fnös bara o sa detta tjöt om PSA, andra visst skall jag skriva under du gör ett bra jobb med att få oss män att förstå att denna sjukdom måste stoppas, Så jag skall fortsätta tjöta på männen hur viktigt det är att visa o tala om hur man känner sig. Kan säga om en man som sa till sin chef att han har cancer blir hemma ett tag, gjorde kompisarna något nä han har varit så elak den gubben så han kan ha det, bara några månader efter så hör jag att dom skall på begravning alla på firman skulle gå för det har chefen sagt, gubben är död han bodde ensam i sitt hus, varför gick ni inte dit då innan han dog nä varför skulle vi det, fy blir så trött på att höra sånt. Ni som inte har facebook skaffa detta o gå in på den nya sidan sök bara efter PROSTACANCER så hittar ni den, där finns länkar just om Prostatacancer.
    Nu skall jag ila vidare.
    Ha en fortsatt bra dag Gösta o ni andra Kram Barbro Carpe diem

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta!
    Hoppas väl och tror att natten varit ganska skaplig, att det är det du menar med ovanligt vanlig.
    Att uttrycka känslor ter sig väl olika från person till person, en del är väldigt öppna medan andra sluter sig inom sig själva. Av hävd har det väl alltid varit så att män aldrig visar känslor, men som tur är så tror jag det kan vara på väg att vända. Men Gösta, du är fantastisk som både orkar, vill och vågar tala om dina känslor, visa din medkänsla och ödmjukhet så öppet som du gör. Jag beundrar dig verkligen. Men jag tycker det är jättetråkigt att du har så mycket besvär med smärtor, sömnlöshet, orkeslöshet och trots detta fortsätter du ihärdigt med ditt skrivande och att ge ut guldkanter från stiftelsen. Men unna dig själv en guldkant nu till julen! Vi är säkerligen många som vill att du gör det! Du är mer än väl värd det!
    Stiftelsen behöver ju lite ytterligare bidrag, det ser jag ju. Så jag sätter över en liten slant som du har i morgon senast. Hoppas att flera skickar ett litet pengabidrag till stiftelsen så att den kan få leva vidare!
    Hoppas dagen varit någorlunda bra för dig och att du får en lugn natt, precis som jag alltid hoppas och önskar dig. Varma tankar och kramar från Småländskan

    SvaraRadera