tisdag 27 oktober 2009
Framåttänkande
Tisdag 27 oktober 2009 kl.04.25 Kära dagbok.Natten har varit lite orolig.Det märks att jag börjar bli okoncentrerad och väldigt tankspridd.Jag börjar tänka mer och mer på hur det kommer att bli.Hur mycket kommer jag att gå miste om? För efteråt fortsätter ju livet för dom flesta och dom får ju uppleva mycket som jag går miste om.När jag tittar mig omkring i rummet börjar jag fundera på vem som ska använda mina möbler eller om dom går till soptippen? Och då kommer tankarna hur det var när min fästmö levde och hur hon låg på soffan och vilade om hur vi pratade om hur det skulle bli efter henne.Det vet jag nu.Det blev väldigt tomt och jag har nog inte kommit över det ännu. Nu är jag på väg till samma ställe och jag har er att väntilera mina tankar för.Man kan se hur fort allting kan förändras.Det är inte säkert för någon att man ska kliva upp nästa morgon.Men varje morgon får man verkligen vara glad att det gick att kliva upp fast man inte ska göra något speciellt. Till stiftelsen inkom en ny gåva på 200:- och nu är behållningen 9950:- Tack alla givare. Kontona står fortfarande öppna: Från Swedbank 81471 441020922 och från annan bank 81471 0441020922 Tack på förhand. CARPE DIEM
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Gösta!
SvaraRaderaDu har inte berättat hur du mår nu på ett par dagar. Är det som vanligt?
Det är väl inte så konstigt om du börjar tänka på hur det ska bli. Att få vakna till en morgon som är relativt bra är en ynnest. Innan jag började följa din blogg tänkte jag nog inte så, men man har ju ingen garanti att man ska ha en morgondag. Du har lärt mig mycket. Det man kan tycka är svårt för dig är att så många har gått före dig, också i cancer, och då speciellt din fästmö. Livet är inte alltid rättvist kan man tycka.
Jag önskar dig en så bra dag som möjligt. Carpe diem
Ninni
Godmorgon Gösta
SvaraRaderaJu äldre vi blir desto mer krämpor, rynkor och minnen. Allt är inte gott men mycket. Min styvfar Gösta fick vara min mammas make i 27 år. En underbar man som jag minns varje dag. På mina promenader med vår hund Lina pratar jag till honom ibland. Jag är inte troende men på något sätt känns det skönt att bara tro på att han hör mig. Mamma gör likadant.
Under mitt liv, jag är 53 år har jag dessvärre varit på fler begravningar än jag vill räkna upp. Många har varit under 50 och knappt 60. Det är kämpigt men vi andra måste leva vidare den tid vi har och göra det bästa av det liv vi har fått.
Du gör en stor insats genom att berätta om dig, livet varje dag och din smärta. Det finns säkert människor som varje dag läser din blogg utan att lämna en kommentar. Det kan vara att de inte vill eller helt enkelt inte vet hur de ska formulera sig för att ge dig omtanke eller tröst.
Jag hoppas att du förstår att vi är många som tänker på dig varje dag.
Ha det nu så bra du kan ha det!
Kram
Ramona
God Förmiddag Gösta!
SvaraRaderaVill bara berätta att jag var med min man på hans årliga läkarbesök igår, går regelbundet pga. högt blodtryck, hög kolesterol mm. Han har "tvingat" sig till psa-prov de senaste åren och så även i år. Allt var helt OK, och jag fick igång en debatt med hans vårdcentralsläkare, mycket intressant, och han höll i princip med mig om att det nog vore logiskt och kostnadsbesparande att kolla psa. på män regelbundet. Men landstinget är ju en svårrodd koloss, så det tar tyvärr tid! Men alla debatter man kan föra i detta ämnet är ju viktiga!
Hoppas din dag blir hyfsad. Här i Dalarna lyser solen, så det blir nog en promenad så småningom!
Kram från Inger.
Hej Gösta!Förstår att det är många tankar som kommer särskilt vid din sjukdom eller andra som drabbats av någon obotlig sjukdom.Ingen har löfte om morgondagen.När jag själv åkte in på sjukhuset för min operation kände jag att det här vill jag säga till mina två barn att dom skulle veta lite hur min tankegång var.Jag tror att det är något alla behöver göra. Har du ingen anhörig eller närstående vän som du kan delge dina funderingar.
SvaraRaderaJag har följt så många av nära och kära till sista vilan.Det har varit tungt och svårt. Men man bär med sig de fina minnena och som man får plocka fram lätta lite då.Med din blogg har du givit oss så många fina minnen.Din kämpaglöd för män som drabbats eller kommer att drabbas av din sjukdom,men även för oss övriga har du gett så mycket.Jag hoppas att du ska vara med ett långt tag till.Vi finns här Kram Doris
Hej Gösta
SvaraRaderaJag kan tänka mig att dina tankar går till din fästmö och hur ni hade det.Är det länge sedan du har förlorat henne?
Jag kan berätta när jag blev akut sjuk för sex år sedan och anhöriga fick inte större hopp om att jag skulle klara mig, men tack vare skickliga läkare och lite tur klara jag mig ,men när jag blev något sånär frisk så fick min make cancer och det gick snabbt neråt, fem månader efter det han fick beskedet så gick han bort,så jag tror att våra dagar år räknade vid födseln.
Hoppas du kan ha något sånär dräglig tillvaro ochkom ihåg hoppet är det sista vi skall mista.
Kram Sonja
Hejsan!
SvaraRaderaLäste att natten varit orolig och att tankarna på hur det ska bli tränger sig på. Jag förstår att såna tankar kommer. Jag tycker det är bra att du skriver om det här i dagboken, det är bara bra att få skriva av sig det som snurrar i ens tankar. Du är så strong som orkar och vill berätta hur det är och hur du känner det! Vi här ute i periferin finns för dej och tänker på dej, även om vi fysiskt inte kan vara närvarande hos dej. Det är en gåva att varje dag få vakna till en ny dag och vad den dagen kommer att innebära vet vi ju inget om, vare sig vi är sjuka eller till synes friska. Men jag hoppas nu du haft en hyfsad dag och jag hoppas verkligen att du får en lite lugnare natt som kommer, så "läses" vi i morgon.
Många varma kramar och tankar till dej från Småländskan.
PS Layouten är snygg nu och lättläst tycker jag.
Hej Gösta!
SvaraRaderaVill bara önska dig en riktigt god natt. Hoppas att den blir lugnare än föregående.
Många många mjuka kramar
Ninni
Hej Gösta!
SvaraRaderaFörstår att tankarna snurrar,när du ligger och inte kan sova.Det gör mig riktigt ont,att du är ensam i sådana stunder när du som mest behöver en hand att hålla i.
Hoppas att din natt blir lite lättare så du får sova.
Försök att tänka på att din fästmö väntar på dig ochatt ni får fortsätta i en skönare värld.Jag är inte religiös men jag vill gärna tro att det finns något annat efter detta livet.
Många kramar o önskar dig god natt.Inga i Skåne