Ånger

Fredag 2 oktober 2009 kl.04.30    Kära dagbok i dag vill jag inte känna den oförmåga jag kände när jag vaknade.Allt som jag företagit mig verkar bara bli något som ingen ska kunna få ta del av. Natten har varit full av olika scenarier.Hur kommer det att se ut när jag gått ur tiden? Kommer jag att möta någon av dom sjuka som hunnit få en guldkant? Troligen inte för den gick inte att fullfölja för stiftelsen nådde aldrig den nivån så några guldbesök gick inte att genomföra.Det finns ändå ett hopp att den kan fortsätta byggas upp även fast jag inte är med vid den tiden. Tänk att jag har kommit dithän så jag tvivlar på vad jag försökt att göra. Det är säkert många som drar en suck av lättnad. Nu kanske det blir slut på tiggeriet. Men jag ville verkligen att några skulle kunna få uppleva en guldkant i livet i alla fall en gång medan jag levde. Jag tror i alla fall att det kommer några att få i framtiden.Så är det när man blir någorlunda smärtfri man börjar tänka på saker som kanske gör lika ont fast då i själen i stället. Carpe diem