Nu Igen

Måndag 12 oktober 2009 kl.04.35     Natten har varit någorlunda lugn det har slagit upp smärtor lite var stans i kroppen. Men det har inte varit värre än förut. Nu en fråga som återkommer till mig mer och mer. Varför började du skriva dagbok? Jag började skriva dagbok för att någon skulle få följa min väg under den tid som prostatacancern härjade i min kropp. Och kanske få reda på varför det pratas så lite om just denna form av cancer.Tystnaden beror nog mycket på att det är manligheten som drabbas. Manens möjlighet att fortsätta vara man.För sjukdomen tar i många fall bort det som är viktigast i en mans värld att få vara den store, starke som tar hand om fortlevnaden i livet. Ingen vill ju visa eller tala om för sina jämlikar att min manlighet har försvunnit. Kanske inte hela men i alla fall delar av den.Det är ju lättare att inte säga någonting utan låta det vara till den dag när det inte går att tiga längre. Många män vill inte på något vis tala om att dom blivit drabbad av prostatacancer. Då talar dom direkt om för rivalerna att min manlighet är rubbad och det skulle vara katastrof. Många familjeförhållanden skulle få en helt annan utgång om det pratades om sjukdomen och man hjälptes åt att hitta fram till ett sätt att få något av det goda att fungera. Det är svårt för många män att på det här nesliga sättet förlora sin manlighet därför är det tyst. Nu när tiden har dragit iväg börjar många samveten att tala. Ingen vill ju vara den som sist fått ursäkten att klinga utan att någon har hört den.Helst ska det vara till den det berör. Carpe diem                  PS.Kampen för dom glömda fortsätter.Stiftelsekontona är: Från Swedbank 81471 441020922 från annan bank 81471 0441020922.  Tack på förhand. DS