Inför döden

Onsdag 30 september 2009 kl.05.10      Kära dagbok. Jag har sovit lite oroligt i natt men jag vet inte varför? Kan det bero på att det har varit så många smärtgenomslag? Sådana smärtor som bara finns i bakgrunden hela tiden.Det kan ju bero på droppet jag ska få i dag, med tanke på alla biverkningar som kunde bli, som legat i bakhuvudet.Jag lyssnade på karlavagnen en stund.Det var ett ämne som skulle tas upp mer. Det här med döden och sista vilan.Att få prata om döden låter skrämmande för många men är också befriande för minst lika många.För min del hoppas jag slippa att få så mycket smärtor och bli liggande som ett kolli. Det ska vara smärtfritt och när det är dags ska det vara som att bara somna.Många människor har starka upplevelser från olika situationer där inte omhändertagandet varit det bästa. Situationer som skrämt de anhöriga så mycket så det blivit närapå ett trauma och svårt att komma över.Det har samtidigt skapat alla dessa skrämmande scener som gör det så svårt att tala om döden.För att komma bort från allt det här så ska det pratas mer om döden. När det blivit lättare så kan man prata om det som sker efter och ikring ett dödsfall om begravning och allt runt den biten. Man får till och med chansen att tala om hur man själv vill ha det. Carpe diem