Minnen

Torsdag 3 september 2009 kl.05.25 Visst är det märkligt.När något som man vet om livets förlopp kommer närmare och det inte finns någon väg ut.Då upptäcker man vilka minnen man bär på och hur lätt det är att få dom liksom upp till ytan.Plötsligt minns man alla platser man bott på och vilka kamrater och kompisar man hade. Man börjar att försöka leta efter dom som var en närmast. Man upptäcker också att många har fått gått igenom stora svårigheter ibland mer än det går att föreställa sig. Men det finns också dom som man önskade att man inte kom ihåg. Alltihop blir som en resa man just påbörjat. Tankar som,varför gjorde jag så? Hur har det gått för henne eller honom dom som man inte hittar.Det är många minnen att ta hand om och som verkligen behöver återupplivas. Kanske det inte är försent att försöka få ett annat slut på vänskapen än det blev den där sista gången man sågs. Finns det en möjlighet att få säga förlåt till de människor som blivit sårade på grund av vad man gjorde vid det där sista mötet? Jag hoppas innerligt att ju mer minnen som dyker upp och där det finns en möjlighet att be om förlåtelse och ge förlåtelse. Att jag tar till vara dom tillfällena.Carpe diem.                    Gårdagens fondgåvor slutade på 900:-  fonden har nu 1800:- Tack till givarna.