söndag 11 april 2010
Eremitliv
Söndag 11 april 2010 kl.04.17 Intervjun som sändes i går på P1 var gjord innan jag träffat min dotter. Hade den gjorts nu skulle den nog varit lite annorlunda men i det stora hela hade det nog blivit likadant. Dom tankar och minnen jag hade då är inte förändrade utan är desamma. Att få vara ute i naturen är en stor ynnest som det gäller att ta till vara så mycket som det går för det finns så mycket av lugn och harmoni att inhämta där. Om jag kunde skulle jag nästan kunna bosätta mig under några granar med sina täta grenar ner mot marken. Det skulle inte behövas så mycket för att täta upp tak och väggar så det inte regnade in utan det vore torrt därunder. Det blev som ett eremitliv borta från stress och jäkt. Vem vet jag kanske kunde bli ett orakel och komma med vägledning till folk. Jag tror att det kunde säkert fungera i vår stressade tid. Det blev en tjänst som kurator med remisser från vården till alla vilsna. Vilken tanke. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon Gösta..Du är redan en vägledare med Din dagbok..För mig har den varit en ovärderlig hjälp med vad jag gått igenom som följeslagare mot de sista dagarna för den jag var livlina till...Och nu är jag där igen om än på lite längre avstånd ..och som inte de ska vara nog med canser så fick en arbetskamrat besked i veckan ..tumörer i lungorna..Återigen en familj som i dagarna lever med denna fasansfulla oro..
SvaraRaderaJag önskar att Din dagbok Gösta fanns i bokform så att många anhöriga som jag fått vägledning hur man ska agera när man står där bredvid och känner sig så liten och maktlös och ska försöka trösta när man själv är så ofantligt ledsen.
Var rädd om Dig Du store man med så mycke kunskap hur vi borde vara mot varann..och som fått mig att värdera de jag har omkring mig så mycke mer än förrut...Bamsekram till Dig..Ulla
Gösta god morgon! Ja du, jag måste verkligen hålla med vad Ulla skriver här ovan. Om din dagbok funnes i bokform, alla dina kloka ord och tankar...... Du har lärt mig så mycket, som jag sedan förmedlat till andra människor. Att leva i och med naturen, det är nog det mest rogivande som finns. Du är en stor man Gösta, du måste acceptera det och är redan ett orakel med dagboken. Var rädd om din nästa, ta vara på den tid du har och carpe diem är något du givit mig som ledord, Gösta!
SvaraRaderaEn riktigt stor bamsekram, Christina, Västerås
Hej Gösta!
SvaraRaderaLyssnade på dig i P1 igår. Det blir en annan närhet till dig när man vet hur du ser ut och hur din sjukdomshistoria är. Jag får väl erkänna att jag satt med tårar i ögonen och lyssnade. Du har ett fantastiskt sätt att ta fram det positiva i allt elände.
Håller med Ulla i det hon skriver.
Jag skickar dig många många mjuka kramar. Carpe diem
Ninni
Gösta!
SvaraRaderaJag hoppas - att du mitt i allt - har det så bra du kan. Jag lyssnande på intervjun. En hälsning från Jan Johansson, Sävsjö.
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag läser din dagbok varje morgon,men jag skriver inte så ofta.
Lysnade på intervjunoch är full av beundran för din förmåga att beskriva dina tankar och funderingar,det blir så levande att man rörs till tårar.Din röst är så mjuk och ditt skratt är så underbart att höra.
Tänker på dig och önskar att du får vara så smärtfri det bara går.
En varm godnattkram från Inga i Skåne.
Go´kväll Gösta,
SvaraRaderasatt i går e m och slölyssnade på radion, då jag plötsligt hörde ditt namn. Vilket fint program, men svart ändå. Du är så lugn och sansad, verkar som om du accepterat ditt öde, det måste vara svårt. Tänker på att du sa" -man vill ju uppleva en ny dag".., det är klart, man tar nog det för givet..men det är inte så in the real life..
Jag hoppas av hela mitt hjärta att du får ha det så bra du kan, att du får pussa på din fru på andra sidan, och, ja, jag säger bara. Carpe diem...
Massor av varma kramar från Anna L
Hallå Gösta. Hade inte en aning om det innan men råkade av en händelse knappa in P1 i lördags och vems röst hörde man då, så bekant -om inte Din, Gösta. Dina lugna, sansade ord, trots din svåra belägenhet var sköna att höra. Din stämma är väl inte riktigt lika stark idag (gissar att intervjun gjordes i höstas kanske...)...åtminstone lät det så sist vi talades vid. Håller med de andra som kommenterat - Du är en stor terapeut för många genom din blogg och genom dina samtal i radion, men för mej även genom våra gemensamma minnen från "long ago" . Jag gläds storligen med dig att du fått kontakt med ´din dotter igen. Det måste ju vara en stor lisa för själen och det är dig så ofattbart väl unnat så!
SvaraRaderaÖNSKAR DIG ALLT GOTT SOM KAN FÅS I DIN SITUATION!
vännen Anders