fredag 16 april 2010
Den hemliga dagen
Fredag 16 april 2010 kl.04.23 Kära dagbok hur ofta kommer resultatet från mitt sjukhusbesök i januari förra året till mig? Det dyker upp med jämna mellanrum och jag påminns om den dåliga diagnosen som jag fick då. Det var som att hela livet bara rusade förbi och jag kunde inte göra någonting åt det. Lika smygande som sjukdomen kom lika smygande kommer nog sista dagen också och jag kan inte göra något åt den heller. Jag har försökt att hitta saker som jag skulle vilja göra innan allt bara tar slut men det är svårt att hitta något. Det har hänt så mycket nu på sista tiden så jag har fått börja tänka om om vissa saker. Jag har fått nya människor att bry mig om och där är det mycket tid att hämta igen. Det har blivit något att kämpa för lite mer. Annars hade jag nog börjat fundera på refrängen vid det här laget. Jag är inte stark som en atlet men jag är enveten och det hjälper en del. Jag har dessutom många som stöttar när det är som jobbigast i vardagen. Det bästa av allt är ändå du min dagbok som ser och hör mycket av det jag inte får vetskap om och för det är jag dig evigt tacksam. Carpe diem Ps. Länstidningen kommer med en artikel i morgon och den kan läsas på webben: Länstidningen Östersund/Berg Ds.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gösta, god morgon på dig. Hoppas att natten varit lugn. Jag kan bara säga, att jag förstår hur du tänker och att du nu tänker i litet andra banor. Man kan inte påverka det som händer men du försöker att ta fram det som är positivt och du har så många vänner som känner med dig och försöker stötta dig.
SvaraRaderaDu är stark, ingen atlet - som du skriver, men du har en inre styrka, Gösta.
Jag hoppas, att du orkar fortsätta med dagboken länge än - vi behöver dig!
Här snöar det idag och regnar, inte skönt alls. All snö är borta här och vårblommorna tittar fram.
Undrar, om du har mycket snö kvar?
Skickar med många varma kramr, Christina, Västerås. Carpe diem!
God morgon Gösta,
SvaraRaderanu när jag har hittat dig så får du bli min morgonläsning.
Tänk att det hänt dig att du hittat nya människor att bry dig om. Härligt!
Det är aldrig för sent för det.
Det där med tid är underligt. När vi tror att vårt liv är oändligt så ägnar vi så mycket energi till meningslösa saker. Nu när vi är kloka nog att veta att så inte är fallet så blir dagarna bättre. Så mycket smäck jag numera avstår från. Alla tomma mänskliga kontakter som jag avslutat. De fåtaliga riktiga som jag numera försöker stanna upp i, njuta av och minnas.
INGEN av oss vet när vår tid är slut! Vi borde alla vara rädda om våra dagar. Men det är enklare sagt än gjort.
Idag ska jag åka till mina barnbarn. Deras mamma jobbar sent.
Passerar på vägen min egna mamma och vi ska ta oss lite kaffe och goda bullar.
Allt gott/ m
God kväll Gösta..Ja Du Gösta de är förunderligt hur livet är och ingen av oss vet vad som väntar oss..
SvaraRaderaFör mig är Du ingen stark person ..för mig är Du en oerhörd kämpe..
Jag kommer aldrig kunna förstå hur de mina kära som gått bort i cancer orkade att kämpa på i vetskap om vad utgången skulle bli..Ofta blir jag påmind om vilka otroliga människor dom var..lika ofta kan tårarna bara rinna nerför kinderna när jag tänker på vilket helvete dom måste ha haft.Och runt om oss lever massor av människor som fått besked att dom fått denna vidriga sjukdom..Ja nu blev de här lite tungt men jag tror Gösta att Du förstår vad jag menar..
Som jag började ..Du är fantastisk ..Du är en STOR KÄMPE..Stor varm vårkram Ulla..
Ps En stor kram till Tina oxå Ds