torsdag 15 april 2010
Om närståendepenning
Torsdag 15 april 2010 kl.04.28 Natten har varit lugn och inget störande skedde. Det händer ibland att jag funderar på tiden lite längre fram. Om jag vill ha hjälp av någon när det börjar att dra ihop sig. Det är inte så lätt att få någon att ställa upp men för den som vill finns det närståendepenning som man söker på F-kassan. Det här stödet kan man söka i förväg så när det är dags är det bara att ta ut de dagar som är berättigade(100). Jag har fått det beviljat så när det behövs är det bara att plocka dagar. Man kan dela upp dagarna lite hur man vill för det är inte tvunget att ta alla dagar i en följd. Ansökningshandlingar får man från F-kassan. Det var vad som slog mig i denna morgon. Och det blev inget mer. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gösta, god morgon på dig! Skönt, att natten varit lugn och att du har kunnat vila.
SvaraRaderaDetta med närståendepenning kände jag inte till, men mycket bra, att du redan har gjort den biten klar. Fast.... man vill inte tänka på den tiden ännu Gösta! Det är bara du själv som kan avgöra när du behöver den. Jag måste säga det igen, du är en så stark och klok person, vi måste vara tacksamma - och det är vi - som får ta del av dina tankar.
Jag hoppas, att du får en bra dag idag, här skiner solen och det verkar bli en bra dag här med.
Jag ser fram emot att starta min dag med att läsa din dagbok.
Skickar med många varma kramar från Västerås. Carpe diem.
Christina
Håller fullt ut med Christina.
SvaraRaderatack för du delar med dig till oss Gösta.
Ha en bra dag.
kram/lena
Hej Gösta!
SvaraRaderaTack för en jättebra info om närståendepenning. Jag hade inte en aning om att det fanns något sådant! Kan bli aktuellt för min/vår del här framöver, så jag ska kontakta F-kassan här hos oss ang detta för framtida behov.
Vi har haft en härlig vårdag idag och jag har kunnat sitta ute en liten stund och gottat mig.
Hoppas du haft det bra.
Tack för att du finns och för allt du delar med dig av till oss. Varma kramar från iris
Hej Du okände man,
SvaraRaderajag hittade till din sida först idag.
Du är en klok man.
Jag ska lyssna på radioprogrammet då jag har tillfälle, det krånglade med podradion. Jag ska försöka imorgon då jag är barnvakt till mina barnbarn och kan få deras hjälp med tekniken.
Du skriver om anhörigpenning. Det var inget som jag tänkte på då mina anhöriga var sjuka, men det funkade ändå just då för oss.
Till dig som går i tankarna att ta dig tid att vara vid en sjukbädd vill jag bara säga: -Tveka inte! Gör det! Jag tillbringade flera månader tillsammans med min bror och hans familj långt borta från civilsationen. Vi hade kontakt med sjukvården, men det mesta klarade vi själva. Det var en ovärderligt fin tid. Jag lärde mig ge morfininjektioner så min bror aldrig behövde vänta på hemsjukvården, det gav oss alla trygghet. Och det var inte alls svårt att lära sig. Det enda som krävdes var modet att be om rättigheten att hantera tung medicin.
Ingen mer än du själv vet hur du mår och vilken hjälp du behöver. Men det är en konst att våga be om hjälpen! En konst att sluta vara duktigt och klara sig själv.
jag läser mera imorgon.
Sov gott/ m