fredag 26 mars 2010

Resehjälp

Fredag 26 mars 2010 kl.04.23  Det är många i vårt land som befinner sig i samma situation som mig. En del har klarat sig ganska bra och en del har blivit "botade" och en del väntar på ett besked av något slag. Många av oss har ingen att umgås med eller att samtala med och en del är helt isolerade från yttervärlden. Det skapar många tankar om allt möjligt på både ont och gott men det verkar vara mest på ont och på vilka smärtor och plågor som ska mötas på vägen. Det finns många föreningar i landet som är öppna för oss med prostatacancer och anhöriga. Jag undrar hur många som besöker dessa och hur många får upplysning om att dom finns? De som har möjlighet till att besöka en förening skulle kanske bryta sin ensamhet och kunna träffa människor med samma intressen och på så vis få en ny kamratkrets och på så vis förändra sin egna situation och även någon annans. Livet kanske kunde få en mening för många och den sista färden kanske inte skulle bli så svår. Carpe diem

4 kommentarer:

  1. Morrn Gösta! Hoppas, att din natt varit lugn och jag måste säga det igen: du är en otrolig människa!!Du har så mycket gott att säga och tänker på alla andra. Jag kan tala om för dig, att jag själv har nära vänner som just har prostatacancer och får behandling. Jag har förmått dem, att ta kontakt med de föreningar som finns för dem med samma sjukdom - det funkade! Ensamheten och isoleringen är så svår att bära och att ha vänner kring sig lättar upp bördan.
    Gösta, jag vet, att du med din dagbok hjälper så många även i andra situationer. Tack för att du finns!
    Här skickar jag med många varma kramar och ett carpe diem!
    Christina i Västerås

    SvaraRadera
  2. Hej Gösta!
    Det är väl så att många människor som är svårt sjuka (eller "bara gamla") tappar gnistan och då finns inte orken att ta kontakt med yttervärlden. Många har ju hemtjänst. men tyvärr har deras schema blivit så åtstramat att dom inte hinner sitta ner och prata en stund. Det är väldigt tråkigt då det kanske är de enda personerna som dom träffar.
    Hoppas att din dag blir bra. Carpe diem
    Skickar många många mjuka kramar till dig.
    Ninni

    SvaraRadera
  3. Kära Pappa!
    Du skriver, som alltid så kloka ord. Tack för att du finns och lyser upp MIN tillvaro.
    Dina ord får förhoppningsvis några av våra medmänniskor att orka ett tag till och inte känna sig alltför ensamma. Massor med kramar kommer här!

    SvaraRadera
  4. j@nne i höllviken26 mars 2010 kl. 23:04

    trevlig helg!

    SvaraRadera