Vad sker nu?

När det är tomt överallt och inget hörs eller syns kan man tänka sig att ha hamnat i ett intet.Det syns oförklarligt att det kan vara på det viset.Men tyvär är det så fast det rör sig runtomkring.Vi är så f örblindade av oss själva så det blir den upplevelsen att det är öde kring oss. Att börja prata med någon är nästan en dödssynd man blir totalt uttittad,som om är du inte riktigt klok,inget är normalt längre i kontakten mellan oss mäniskor.Mina funderingar går till min egen erfarenhet i detta fall. Mina krafter avtar för varje dag beroende på all medicin.Allt börjar likna rena mardrömmen,ingen att prata med och dela sina tankar.Det är rent ut sagt för---ligt.Man får försöka ta nya tag för det är ju ändå en ny dag att möta. Carpe diem