onsdag 27 maj 2009
Känsloyttringar
Onsdag 27 maj 2009 kl.05.30. Hela gårdagen var fylld av gråt och tycka synd om attacker.Först går man och hoppas på en tur av något slag.Sedan blir man redo för att offra allt för att få någon sorts kontakt med en annan person. Allt det här går åt pipan ingenting händer och så blir det ytterligare suckar och vad synd det är om mig. Det här håller på att bli rena rama cirkusen bara för att man har andra känslor som väckts av en speciell person,vilken inte ska råka ut för min klagan, dessa känslor känns så djupa det går så långt in i ens känslor.Nu blev det dags för en ny gråtattack igen. Jag vill leva men det är något som satt en gräns för min tid.Allt verkar vara förgäves jag får inte fastna i detta hjul av att missunna mig själv att få ha känslor för någon annan. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag anser inte att du tycker synd om dig själv, utan tt du bara har en normal reaktion på det som hänt, det besked du fått.
SvaraRaderaDu ska ta för dig o ha känslor, det är oxå viktigt att den person du känner så här för får veta det.
Tryck inte ner dina känslor utan låt dem komma, man mår bättre av det o du vet att sorgetårar ger mer må gott hormoner.
Mvh fru B