Att vara i slutet

Fredag 15 maj 2009 kl.06.30. Tänk att ett litet ord kan betyda så mycket.När någon plötsligt börjar fråga efter hur du egentligen mår och i samma veva förklarar vilka känslor man har för dig.Dessa saker kunde väl ha fått ske när man var frisk.Nu när slutet verkligen är påtagligt kan man tycka att det är i senaste laget.Det hade kanske varit till större glädje att få den vetskapen tidigare , man kanske hade kämpat på ett annat sätt då,nu upplevs det inte lika ärligt längre. Tankarna är så inställda på de sista i livet så det spelar egentligen ingen roll med någonting längre.Men det lyfter i alla fall.Det finns ändå någon därute som har känslor för en så det är bara att ta åt sig och njuta av den känslan för det lindrar ju lite.Det finns alltid någon mening med vad som sker.I mitt innersta finns fortfarande en dröm att få uppleva ett nytt liv. Carpe diem