tisdag 3 juli 2012
Dagboksbloggen
Tisdag 03 juli 2012 klockan 07.12. Utan att veta något om dagen som ligger framför tror jag att något gott kommer samtidigt som den andra delen följer med. Det blir således en helt vanlig dag att förvalta. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon Gösta! Hoppas att du har haft en bra natt och vaknat utvilad. Ja nu har vi en ny dag framför oss - ett helt oskrivet blad - och precis som du har man goda förväntningar på den. Vad som sedan händer under dagen återstår att se och vad man själv kan göra åt den.
SvaraRaderaHär nere har vi en strålande sol och 18 gr ute redan, låter lovande.
Gösta, jag hoppas dagen blir solig och varm för dig, kanske kan du och Sonja vara utomhus litet och känna in sommaren med alla dess dofter,skönhet, fågelsång m m.
Ha det så bra det går nu alla kära vänner här, så hörs vi i morgon igen.
Kram.
Carpe diem!
Christina V-ås
Hej Gösta! Ja en helt vanlig dag,men ändå unik
SvaraRaderaför den kommer aldrig igen. Vi får ta den tillvara på bästa sätt....
Önskar dej allt gott!
Marianne i Varberg
Hej Gösta....tack för din fina filosofi trots svårigheter. Det är det som hjälper oss genom livet.
SvaraRaderaLjus blandat med mörker, det är vad som gäller för oss alla. Gäller att kunna se det där lilla ljusa
Det är Almedalsveckan i Visby nu. Georg Schottle, känd från himlen kan vänta befinner sig där just nu och sitter i en panel. Jag ska hålla utkik i debatt som sänds från TV om jag får en skymt av honom. Han är en idol och förebild för mig, liksom Gösta här. Han drabbades av en sällsynt svår cancer med dålig prognos och kort överlevnad. Trots det finns han här, efter många års "övertid". Han kämpar hårt för andra cancerdrabbade och för nya behandlingsmetoder,
jämställdhet inom vården m.m
Att kunna se ett ljus i mörkret, väcker tyvärr känslor hos en del. Jag har fått åthutning, smäll på fingrarna av denna min syn. När jag skrev att jag hade goda erfarenheter i vården, så var det ett hån mot de som inte fått det. Och en liten vers som skulle inge hopp åt någon liten människa, det var FLOSKLER...Undrar vad det är som väcker dessa känslor.Ja, inte är det lätt att förstå människan alla gånger när en del bara vill framhäva det mörka, dystra, svåra. Kanske jag blir tillrättavisad nu också, vi får se...
Se på solen idag, hur den lyser över oss.
Varm kram till alla som försöker göra det bästa av livet, trots allt
Maggis
Carpe Diem !
Ett citat från en teknisk tidskrift, myntat av Henry Ford:
RaderaLackera bilarna i vilken färg ni vill, bara den blir svart.
Tänkare
Du skriver fortfarande om ljuset som finns, som inger hopp och t o m att solen lyser över oss.
RaderaJa det gör den, och jag skulle gett vad som helst för att få vara ute i den, och inte ligga här som ett kolli sängen, svårt märkt av cancer. Vart menar du ljuset är?? Var är hoppet menar du?? Jag har fått malign cancer, och som du och dina gelikar menar att om man "kämpar" nog så överlever man??? Snacka om FLOSKLER, det står jag fast vid.
Så himla jobbigt att läsa detta "förståsig på" och ömka och försöka inge hopp, jag fattar fortfarande inte vad du menar. Du kanske hört talas om att det finns blinda personer, hur de än hoppas och kämpar så kommer de aldrig att ens se den minsta lilla strimma. Men, vissa kan blunda och låtsas vara blind, likt strutsen stoppa huvudet i sanden, och vips, så mår alla bra...
Tänk på vad du skriver Maggis, det är såna som du med mundiarré som förstör för oss svårt sjuka, var istället tyst och lid med mig.
Åsa
Förbaskat bra skrivet, Åsa!
RaderaMen hur kan en så sjuk männinska som Du formulera sig så väl?
Tänkaren ( förlåt att jag replikerar)
Hej Gösta jag har aldrig skrivit i Din blogg men följt Dig i många år i Din kamp mot denna fasansfulla sjukdom.
SvaraRaderaDu har gett mig så mycke inblick i hur de är att vara sjuk och inte veta någonting om morgondagen.
Idag så läste jag Åsas kommentar och jag ryser ändå ner på ryggraden.
Vilka tankar och önskningar hon har där hon ligger gör att jag ännu mer ska ta vara på varje frisk minut jag får.
Jag lider med Er bägge och känner mig ännu mer maktlös för jag inget kan göra för Er två.
Men Ni ska veta Gösta och Åsa Ni finns i mina tankar...och tack för att Ni väckte upp mig till att ta vara på varje frisk minut.
Stror kram till Er bägge..Kerstin.
Håller med Tänkaren..så bra skrivit att tiden liksom stannar upp för en stund.
SvaraRaderaDu och Gösta är oslagbara i Era formuleringar.
Sara
i natten
SvaraRaderahar jag bara smärtan att tala med
och den ger mej inte längre
några bra prognoser
där det förr stod hopp
har smärtan nu lagt till en ändelse
-löshet
hopplöshet
och jag ser på ordet
och bestämmer mej
att sluta hoppas
och istället börja TRO
........
God middag Gösta ja som Du skriver förmiddagen har gått och nu kommer eftermiddagen och så hoppas jag att den har något gott med sig den oxå.
SvaraRaderaAlla dessa kloka och tänkevärda ord som Du Gösta och Åsa nu oxå kommer med borde komma ut i bokform för alla oss som har turen att få vara skonade från denna helvetes sjukdom.
"Vett och etikett i bemötande av en sjuk person".
Jag efterlyste de när jag gick bredvid den jag var livlina till tills hans slut.
Så enkla ord som hur och vad säger man när man kommer till en dödligt sjuk person..vad säger man när man går därifrån när man inte vet om man nånsin ses igen.
Vad säger man för att inte såra och göra mera ont än vad de är?
Jag hade turen Gösta som hade Dig som "lotsade" mig från början till slutet.
Jag har skrivit de och sagt de förrut men jag kan aldrig nog vara tacksam för alla Dina råd hur jag skulle bemöta den sjuke.
"Tänkaren" skrev ...hur kan man formulera sig så bra när man är så sjuk...titta på vad Gösta skriver...fast kroppen är sjuk så behöver de inte vara något fel på huvudet.
De lärde Gösta mig.
Så därför Gösta och Åsa slå Er ihop och skriv en bok,Ni har kunskapen hur vi som står bredvid ska bete oss vettigt och mänskligt.
Stor kram till Er Båda Gösta och Åsa från Ulla.
Förlåt! Men jag kommenterade Åsas starka inlägg.
RaderaHur kan Du känna henne bättre än hon själv?
Tänkaren
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVill bara tacka dig Ulla för dina rader. Du tog just upp det som jag nämnt tidigare: vad gör man, hur säger man, hur ska man bete sig? Gösta har varit till en oerhörd hjälp för mig med sina kloka ord, gav mig det jag behövde för att kunna göra mitt bästa för dem som har det svårt och där hjälp inte längre finns. Har flera gånger upplevt att stå nära hos människor i den situationen, jag tror att jag på många sätt uppskattar vad man har, tyvärr är det inte mycket man kan göra för de svårast sjuka - bara finnas där.
SvaraRaderaFör dig Åsa, tänker på dig, tankar kan mötas över oändliga avstånd.
Kram!
Christina v-ås
Hej Gösta, Sonja och alla andra rara..
SvaraRaderaJag har haft problem med min dator, den har levt sitt eget liv och därmed inte varit "i farten" som förut.
Skönt att se att Gösta är vid gott mod, och även ni andra "stammisar", kloka ord från er alla, som vanligt.
Lider med Åsa, har själv en vän som är sjuk och det är inte alltid så lätt att hantera situationen för oss som står bredvid, s a s.
Maggis skriver så fint om hopp och ljus, och det tror jag vi alla behöver, en gnutta åtminstone, men tyvärr, när sjukdom och övriga förluster tär på en så är det inte alltid så lätt. Men, hoppet är väl ändå det sista som överger människan, eller? Fast när man redan gett upp så är det ju svårt att ens se den lilla solstrimman.
Här i Trollhättan har vi 22 gr idag, det är varannan dags väder, men jag efterlyser sommaren med stort S, frossar förstås i jordgubbar, det gäller att passa på, om ett par veckor är säsongen över. Dessutom är dom ju så billiga nu, och mumsiga som sagt.
Gösta - är avis på dig som får äta äkta jämtländska jordisar, jag är ju från Jämtland ursprungligen, och kan konstatera att ingenstans smakar jordgubbarna, ja även gubbarna, så gott som i det fagra Jämtland!
Ha de gott nu alla.
Kramisar från Ingalill i Trollhättan
Tack Inga-Lill....dina ord behövde jag nu. Känner mig både ledsen och missförstådd...jag förstår inte vad det är för elakt jag skrivit som sårat så.
RaderaDetta har jag inte varit med om tidigare..
Jag har mailat till Gösta att jag nog inte kommer att skriva här mer. Så ni som avskyr mig så, nu slipper ni mina hemska sårande ord.
(nu skriver jag likadant som Sven ungefär)
Sånt är livet..
Maggis
Men Maggis, klart du ska fortsätta skriva, du ger oss alla så mycket med dina fina ord. Låt ej bitterheten hos vissa ta över här i bloggen.
RaderaSluta inte nu, snälla rara.
Kramisar igen/Ingalill
Snälla Maggis, sluta inte skriva, du behövs verkligen här!!
RaderaIngen kan vara alla till lags, förstår inte heller varför man inte får hoppas!
Kram Nina
Maggis, du behövs här med dina kloka, fina ord. Nånstans (tror det är i bibeln) står att en del föll i god jord och en del på hälleberget. Och det är väl så i livet, och visst kan det vara svårt för allvarligt sjuka personer att se något som helst ljus i tillvaron, och det är tragiskt. Gösta är ju också en svårt sjuk person, men tänk vad mycket positivt han gett till oss som följt honom i så många år. Jag kan bara beklaga att Åsa är så svårt sjuk och tänker på henne och hur hon mår. Men här i Göstas dagbok hoppas jag verkligen att du fortsätter att vara med oss Maggis med allt det fina du bidrar med i dina kommentarer.
RaderaKram från Iris
Maggis, fortsätt att skriva, snälla! Vi behöver dina uppiggande rader!
SvaraRaderaKram!
Christina v-ås
Tack Christina...jag vet att du är en fin människa, precis som Iris, Doris, Inga-Lill och Sven och det finns fler. Det är er jag lärt känna genom bloggen och har läst mellan raderna er fina medmänsklighet. Men det är svårt att vad jag än skriver så verkar jag trampa på någons tår.
RaderaJag befinner mig själv också just nu i ett känsligt skede
Vi får se....
Stor Kram
Kanske är det så,att dom som går in på Göstas blogg tror att det är just en BLOGG.
RaderaFolk är inte införsådda med att den är avsedd för ett antal självupptagna kvinnor + en poet.
Kanske Gösta har uttryckt sig så. I så fall bör det framgå på sidan, så att folk utanför inte bemödar sig med att kommentera GÖSTAS inlägg.
Tänkaren (en sista gång)
Tänkaren har nog drabbats av solsting, först undrar han hur Åsa kan skriva så bra när hon är cancersjuk???? sen kallar han oss för självupptagna kvinnor!! Dessa kvinnor, som funnits med i Göstas blogg under hans sjukdom är både empatiska och fina. Du "Tänkare" bör kanske se dig om efter en annan blogg, där du får använda din IQ på ett bättre sätt.
RaderaBengan i Halmstad
Jaa, Bengan, kan bara hålla med dig till fullo! Bra kommentar! //Iris
RaderaHej Gösta!
SvaraRaderaHoppas att dagen bjudit på något att glädjas åt och nu vet vi vad den hade i sitt sköte. Min dag har varit full av aktiviteter, både ute och inne, men tyvärr så håller ju inte kroppen och hjärtat för allt man vill, så då får man ta det man orkar och strunta i att man vill mer. Förhoppningsvis finns det ork i morgon och göra det som inte blev gjort idag.
Solen har bjudit på sitt allra finaste leende så där kan jag inte klaga.
Kommentarsvågorna går höga idag också har jag läst, har kommenterat på ett par, och skrev några rader till Maggis också, men dessa hamnade under Ingalills kommentar, hoppas Maggis ser den.
Önskar dig och Sonja en trevlig kväll, kanske lite Allsång på TV:n med kaffe och goda bullar och det önskar alla mina andra goda vänner här i dagboken också.
Varma kramar från Iris
De är kväll och de har slutat att blåsa ute.
SvaraRaderaMen på Göstas blogg har stormen återigen dragit in verkar de som.
Vad är de som pågår mellan vuxna människor för jag kan inte tro att de är barn som är inne på den här bloggen och läser och skriver.
Är de nån av Er som överhuvudtaget bryr sig vad Gösta tycker och tänker och mår av denna turbulens.
Den här bloggen var så trevlig att läsa för några år sen,men hur i hela friden kan nånting urarta så till den milda grad.
Dina tankvärda ord Gösta har och är precis lika bra som från början och jag kommer att även i fortsättningen läsa dom så ofta jag kan.
Och jag hoppas för Din skull att de blir lika lungt och trevligt som de var en gång i tiden på kommentarerna.
Var rädd om Dig Gösta Mvh Roger
Hej Gösta hoppas de är så bra de går att ha.
SvaraRaderaDe är längesen jag skrev något inlägg i Din dagbok för jag känner inte som jag riktigt hör hemma där längre.
Men idag så känner jag att jag vill ställa mig bakom Roger i de han skriver,och jag personligen tycker att de börjar gå för långt i tramsandet mellan en del damer.
Vems blogg är de här egentligen?
Gösta skrev för några dagar sen att Åsas synpunkter är värdefulla att diskutera.
Då är de bara för oss övriga här att lyssna på vad Gösta säger och tycker.
De är hans blogg.
Och tål man inte att andra tycker olika än mig själv så lägg av och skaffa en egen blogg.
Skäms på Er och lägg inte större börda på Gösta än vad han redan har.
Tanker på Dig Gösta kram Eva-Lena
Hej!
SvaraRaderaJag tycker ni ska skämmas som skriver så mycket elakt varför läser ni denna blogg om ni inte kan vara snälla. Detta är Göstas blogg ingen ber om era kommentarer. Läs något annat istället. Tycker ni är fruktansvärda människor med dessa elaka kommentarer som vissa av er har. Inger ber om era kommentarer. Det är Gösta som uttalar sig hur han mår och inget annat. Hur ni känner och har det är helt ovidkommet tycker jag. Tycker att vissa av er är helt enkelt riktigt elaka.