onsdag 4 juli 2012

Dagboksbloggen

                                                              Onsdag 04 juli 2012 klockan är 08.44.  Min blogg har varit öppen för alla till en möjlighet att komunisera med andra och utbyta erfarenheter. Men tråkigt nog har det blivit en plats för att såra och göra varandra illa. Att komma till rätta med det verkar svårt. Det ska öppnas en chans till för att se om det tas någon hänsyn till att det är människor som finns bakom orden. Hoppas att det kan få bli en dag när det goda vinner. Carpe diem

15 kommentarer:

  1. Gomorron Gösta och Sonja och övriga vänner

    Alla människor behöver ett stöd i livet. Det kan vara lika viktigt att få stöd(jag fick igår, det kanske är ovidkommande men betydde mycket. Iris och Nina, tack) som att ge stöd åt någon. Genom din blogg Gösta tror jag många människor fått stort stöd av dig och som fått dem att växa. Och jag hoppas att du också fått stöd från oss.
    Att känna stöd, gör att man inte känner sig så ensam, det gäller alla människor. Och jag önskar att alla får känna någon form av stöd. Jag vill också att vi skall sluta vara aggressiva och ovänliga mot varann, i slutändan sitter vi alla i samma båt, vi är alla små människor på jorden och behöver vänlighet mot varann istället.
    Låt Göstas blogg bli till den blogg han vill att det ska vara, värme och omsorg av varann i stället för att träta (som i sandlådan)

    Kram Gösta och Sonja och alla vänner här
    Önskar en en fin dag i det godas tecken
    Maggis
    Carpe Diem !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra Talat "Maggis"!
      Hoppas, av hela mitt hjärta att "Åsa" återkommer med sina ångestfyllda inlägg.
      Hon, om någon behöver vårt stöd.
      Melissa

      Radera
  2. Kanske du ska godkänna kommentarerna först? Tror att det går att göra men vet inte hur.
    Läste ett reportage i LT i morse - gissa om vem? :)

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta!
    Jag är så tacksam för att Du finns och att få läsa Dina kloka ord varje dag. Hoppas att Du inte ger upp trots svårförståeliga kommentarer
    ibland. Man behöver ju inte läsa om man inte vill.
    Vår nära anhörige ligger f.n. på sjukhus p.g.a.
    komplikationer som tillstött hans obotliga sjuk-
    dom. Han kan f.n. varken stå el gå. Vi är och
    hälsar på så gott som varje dag men det är svårt
    att finna ord. Det finns ingen behandling att ge
    och inget hopp men han har en underbar kurator har jag förstått.
    Här i söder skiner solen och det är varmt o skönt. I går plockade jag tjugo liter fina jordgubbar. Hoppas att Du och Sonja också har ett bra sommarväder och kan vara ute lite.
    Sommarhälsningar vill jag passa på och ge till alla!
    Kramar från Elisabeth, en medmänniska från Skåne

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta, även jag är så tacksam att få ta del av dina alltid kloka ord och goda råd. Jag förstår så väl, att det måste vara svårt för dig att se bloggen som den har blivit.
    Jag håller helt med Maggis i det hon skriver - vi måste alla respektera varandra, visa hänsyn och försöka hjälpa med vad vi kan. Det finns så oändligt många som behöver ett uppiggnde ord, en varm tanke, ett besök eller telefonsamtal.
    Jag får säkerligen räkna mig till den grupp som kallas "tanterna", jag är tant, men har också drabbats hårt och känner en så stor empati för att kunna vara till stöd för någon.
    Jag tycker att vi alla ska försöka ta vara på vad Gösta avser med sin blogg och göra den till vad den en gång var.

    Önskar dig Gösta, Sonja och alla andra vänner här - ingen glömd- en så bra dag det går.
    Kramar!
    Carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  5. Hej
    När jag läser din blogg dag efter dag så har det många gånger slagit mig, vad denna blogg betyder för så många människor, fantastiskt. Jag har också tänkt att var ska alla dessa människor dela med sig och ha kontakt sen, Den käre Sven kanske kan öppna en blogg.
    Jag tror att bloggen har hjälpt många ensamma människor att få någon kontakt med medmänniskor och senare blivit vänner, och senare kanske kommer träffas om dom nu inte redan gjort det.
    Vilken fantastiskt god gärning du har gjort mot alla dessa Gösta. Dessutom delar du med dig till viss del av ditt liv.

    Nu kom jag på en brilliant ide varför inte lära upp Sonja att blogga?

    Carina

    SvaraRadera
  6. Utifrån det Gösta skriver vill jag från och med idag kalla oss vänner.

    Och samtidigt fastslå att det är BÄTTRE MED EN UTSTRÄCKT HAND och en röst som viskar "kom jag är med dej" än en KNUTEN NÄVE MITT I ANSIKTET och någon som skriker "passa dej din djä..."

    VÄNNER

    Sven Lindh

    SvaraRadera
  7. Hej Gösta nu hoppas jag att lugnet har lagt sig igen över Din blogg.
    Och tack för att Du ger de en chans till och inte minst hoppas jag att alla tar till sig syftet med DIN blogg.
    Jag har inget bekräftelsebehov i Din blogg jag läser Dina kloka ord och när jag skriver så skriver jag ämnat till Dig.
    Mina vänner har jag kontakt med utanför DIN blogg.
    Nu önskar jag alla INGEN NÄMND OCH INGEN GLÖMD med namn en riktigt bra dag.
    Jag läste repotaget om Dig nyss...mycke bra och tankvärt..
    Stor kram Gösta och Sonja från Greta

    SvaraRadera
  8. Hej på er alla. På nätet Länstidningen Östersund/Berg finns en ny artikel i dag

    SvaraRadera
  9. Hej Gösta o Sonja !
    Nu hoppas jag att alla tråkigheter och sårande inlägg i bloggen har lagt sig.Samt att vi kan fortsätta skriva, jag tycker att det varit bra stämning och att bloggen tillfört mycket för oss alla.Vi har fått goda råd och stöd samt din omtanke om oss var och en.
    Hoppas att du också fått något tillbaka av oss.
    Var och en av oss har gett lite av våra liv både av
    glädje och sorg som vi alla har upplevt under resans gång.
    Ingen går igenom livet utan sorger och bekymmer en del drabbar det hårdare tyvärr och till den skaran räknas du även om du fått extra år tillgodo och jag hoppas att du ska fortsätta vara med oss länge till.
    Jag tänker på Åsa som drabbats så hårt,förstår om hon är bitter och ser allt natt svart. Men jag vet att det går många varma tankar till henne av oss som skriver här.
    Under tiden som jag skrivit här har jag mött människor med mycket värme och empati men också med trevlig humor som faktiskt också behövs. Det pigga upp tillvaron.Hoppas att ni fortsätter att skriva.
    Jag fick ofta den frågan när jag arbetade,hur orkar du att jobbar med dessa människor med alla dessa problem med missbruk och tragiska familjeförhållande.
    Visst var det tungt men en portion humor och tryggheten från familjen hjälpte upp det hela.
    Kram på er alla och en fortsatt trevlig kväll hälsar Doris.

    SvaraRadera
  10. Hejsan, hoppas alla haft en trevlig dag i den härliga sommarsolen...
    Doris härovan skriver att ingen går genom livet utan bekymmer, men det stämmer npg inte riktigt...En nära vän till mig, nu 76 år, pigg, alert ungdomlig har bara gott att se tillbaka på, på alla plan. Vi lekte som barn och har följts åt genom alla år. Vi fick två barn var, hennes är framgångsrika och lyckligt gifta, med två fina barnbarn vardera. Lyxresor är vadragsmat både för vänninan och hennes barn. Mina två barn har också vuxit upp till självständiga töser, men den ena är nykter alkoholist, mitt ena barnbarn har narkotikaproblem, arbetslös och bostadslös. Väninnan har aldrig varit sjuk, förutom någon enstaka förkylning då, själv har har mist min man genom självmord, sått spiranl stenos, opererat bägge knäna, ska nu operera höften. Min sambo är inte snäll, men jag vill ändå ha någon vid min sida nu när jag inte är så kry. Tänk så olika det kan vara, väninnan medger själv att hon åkt på en "räkmacka" hela livet, aldrig drabbats av en enda motgång heller. Hon och hennes man är lyckliga, varje år reser de till Florida, och Thaliland. Jag och min sambo tar bilen till reser runt i grannskapet. Vi föddes med samma förutsättningar, men tänk så olika liv vi fått. Vissa får det bra, får vara friska, lyckliga och ekonomiskt oberoende. Jag tycker så mycket om henne, och har alltid önskat henne allt det goda som hon haft, och fortfarande har, men kan ändå inte undgå att inse att livet är orättvist.
    säger damen som är halt, lytt och som saknat en del i mitt liv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej du halta och lytta person. Hoppas att du har ett namn annars blir du borttagen. Du får chansen. mvh Gösta

      Radera
    2. Hej Gösta,
      jag heter Kristina A., bor i Örebro.
      Hälsningar

      Radera
  11. Hej Gösta!
    Tack för att du finns och att du varje dag ger oss en hälsning, ger av din ödmjukhet och empati och medkänsla trots din grundsjukdom och också fler problem som dykt upp under åren jag följt dig. Du är en helt enastående person som orkar med detta. Jag hoppas att jag med mina ord åtminstone har gett dig lite av min medkänsla och empati tillbaka till dig.
    Som Maggis skriver, vi behöver alla stöd på olika sätt och också omtanke om varandra.
    Har läst den fina artikeln som du gett Sandra underlag till och inser ännu mer vilken tålmodig person du är. Jag har skrivit om fikabröd, som den naturligaste sak i världen utan att tänka på din diabetes, men din klippa Sonja har ju löst problemet så nu kan du ju fortsätta njuta av hennes goda kanelbullar!
    Gösta, jag hoppas du och Sonja har kunnat sitta på förstubron idag och haft det lite gott. Och jag ser fram emot att få fortsätta läsa din fina dagbok och hoppas tillsammans med de andra fina vännerna få dela både glädje och bekymmer och kanske bidra med något gott råd emellanåt.
    Till dig, Sonja, Marianne och alla övriga goda fina människor varma kramar och mycket omtanke från Iris

    SvaraRadera
  12. Kära halt och lytt m m ...ja nog kan vi ibland få tycka att livet är bra orättvist.
    Men vilken fin egenskap Du har som så många saknar, Du slutar med orden att Du tycker om henne och alltid önskat henne allt gott hon haft och har.
    Jag önskar att Du kan få en bättring själv de är Du värd.Mvh Sara

    SvaraRadera