torsdag 5 juli 2012
Dagboksbloggen
Torsdag 05 juli 2012 klockan 06.51. Att försöka tänka ut något effektivt som skulle kunna lösa de knutar som förorsakas av olika sjukdomsförlopp vore värt nobels pris i medicin. Men till det fodras mer än en tanke. Det skulle gärna få slå total knut på hjärnan om det bara hjälpte att hitta lösningen. Detta och lite andra tankar snurrar runt just nu i hjärnvindlingarna. Det kanske inte är nyttigt att bry huvudet med sådana fantasier men det håller en del av kroppen i verksamhet en stund. Hoppas på en fin dag och kanske fler ideer fast av mer jordnära tankegångar. Carpe diem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gomorron Gösta....Kanske någon gång i framtiden, forskningen kommer så långt att de kan finna orsakerna i grund & botten. Idag finns bara olika teorier.
SvaraRaderaIgår var det en fin blogg med lite nya tankebanor. Jag slogs precis som Sara av Kristinas berättelse om de olika perspektiven av tur/otur i livet och att hon ändå trots sin väns tur tyckte så mycket om henne. Bara ett konstaterande, så här är det, en del föds med guldsked i mun och andra inte.Ingen avundsjuka. Vad bra att hon delade med sig av sin berättelse, det får oss andra något att fundera över. Är de med "tur" i livet lyckligare människor än de som gått igenom kriser och svårigheter. Jag är inte säker på det, många får en annan syn på livet av kriser och svårigheter. Kanske inte livet ska vara för enkelt ändå..Och så tänkte jag på Svens Higgens-partikel. Hörde på Rapport igår om ny upptäckt av Higgs partikel, en teori om universums uppkomst. Tänkte att Sven skrivit fel så jag googlade lite nyfiken som jag är. Det visade sig att det var två olika. Så han hade rätt som vanligt. Och Melissa, som kommer med uppmuntrande ord till oss, vi är för dåliga på att ge människor beröm
Solen lyser idag och vädret verkar lovade. Ska sätta igång och skura lite trasmattor med såpa idag nere vid sjön.
Önskar er alla en bra dag
Kram Maggis
Carpe Diem !
Morrn Gösta! Ja du, forskningen pågår inom olika områden, det behövs mer pengar, helt klart. Efter att ha läst reportaget i tidningen, såg ditt varma leende, läste om vad ytterligare drabbat dig och då kom tankarna: hur mycket ska en människa utstå?
SvaraRaderaIgår fick jag ett samtal från en vän som har aggressiv prostata-cancer. Han har gått igenom både strålbehandling och medicinering. Tumören finns kvar, med värdena är f n inte oroväckande. Men.... om läget försämras, finns inget mer för läkarna att göra.
Jag började fundera: skall man inte kunna upptäcka något, som kan ge en liten förvarning INNAN värdena börjar stiga? Att leva med oron att när som helst är man där.
Försöker följa vad som sker inom forskningen, nya rön görs förstås, men tiden stannar inte för dem som är drabbade.
Maggis, håller med dig i vad du skriver, det lilla man kan göra som medmänniska det måste man göra - hur litet och enkelt det än verkar!
Idag har vi sol här, hela stán "kokar" - inte av värme - 1000-tals amerikanska bilar har invaderat stán - Big Power Meet! Finns många fina bilar att se, men tyvärr allt annat som följer med gillar jag inte.
Skall istället följa med några vänner till PRO:s sommarhem i Kvicksund, för trevlig samvaro, kanske allsång, fika och bara njuta av orörd natur.
Kära vänner här, hoppas dagen för er bli så bra som det går, mina tankar finns hos alla dem som har det svårt nu.
Kramar!
Karpe diem.
Christina V-ås
Hej Gösta o Sonja !
SvaraRaderaHar varit inne och läst reportaget om dig alltid lika trevligt och du lyser som en sol. Nu kan du fortsättanjuta av Sonjas goda bullar även om det bli lite annorlunda med sötningsmedel.
Har i dag varit med min sambo till länssjukhuset det blev en lång väntetid på sex timmar så blev det bestämt att han skulle vara kvar för att åtgärda pacemakern som flyttat på sig.
Är ganska trött nu lång väntetid och mycket trafik på vägen,kör jag i hundratio så kör dom ändå om och många tokiga omkörningar bli det.Glad när man är hemma utan att det hänt något.
Nu ringde min sambo att han får komma hem i kväll och vara hemma några dagar.Ibland undrar jag om dom vet hur dom skall har det. En läkare säger så och nästa något annat.
När vi kom till infektionskliniken i dag undrade läkaren var han egentligen skulle göra där,ändå hade han fått en kallelse att vi skulle vara där 8.45 och sambon har även ringt och frågat om han behövde komma.Svaret ja.
Läkaren sa att det beror på att det är dålig kommunikation mellan personalen. Men fick träffa sin läkare på hjärtmedicin och en kort inläggning.Men hoppas nu att det inte dröjer förrän det bli åtgärdat med pacemakern.
Skall nu slå mig till ro framför TV och inväntar sambon som kommer hem med sjuktaxi någån gång under kvällen. Jag behövde inte köra, det räcker med dom femton milen jag kört i dag tyckte läkaren.
Ha det så gott resten av kvällen och hoppas att natten ger timmar av god vila.Kram och hälsningar till alla. Doris
Hej Doris. Du är verkligen en fantastisk sambo.Det du fått göra idag med väntan och åkandet p.g.a att läkarna inte vet vad
Raderadom gör är inte acceptabelt ta upp det med media så kanske det händer något.Hoppas ni får en skön kväll utan mer missöden. mvh Gösta
Doris, jag skrev lite om ert elände på ert länssjukhus här nedan. Men jag vill instämma med Gösta hör, du är en fantastisk sambo. Och det här är inte acceptabelt. Gör som Gösta säger, ta upp det med media och kanske också med chefläkaren på ert länssjukhus eller någon patientombudsman inom ert landsting. Det får bara inte gå till på det här sättet som ni drabbats av idag.
RaderaHopppas din sambo är hemma nu.
Kram Iris
Hej Gösta!
SvaraRaderaJa, du, tänk om man hade den hjärnkapaciteten så man kunde lösa de olika sjukdomsförlopp vi kan drabbas av. Men det krävs säkerligen mer än en hjärna till det. Man kommer ju närmare och närmare de olika problemens lösningar, fast då dyker det ju upp lite nya avarter av sjukdomsproblem, så det är väl en ständig forskning som måste finnas som i sin tur kostar en hel del. Fantisera tycker jag visst man kan göra, kanske dyker det upp något litet guldkorn i hjärnan som man kan föra fram och som i slutänden kan vara till någon nytta.
Mina jordnära tankar har idag inskränkt sig till krukväxternas gödsling och vattning och lite städning av vissna blad, och det blev riktigt trevligt när det var klart.
Doris, din berättelse från idag gör att man bara ”baxnar”, man kan ju undra hur det står till med vår svenska sjukvård. Jag blir bara så ledsen när jag läser vad ni fått vara med om idag. Hoppas nu din sambo kommer med sjuktaxin fram emot kvällningen och du får bjuda på något gott att äta, det kan han nog behöva efter den här dagens upplevelser – och du också!
Mina vänner, ingen nämnd och ingen glömd, ha det så bra ni kan och många varma kramar till er alla och om ni ursäktar så är dom varmaste och största kramarna ändock till Gösta och Sonja. Hälsningar Iris
Hej Gösta så här på kvällskvisten. Hoppas dagen har varit bra och att kvällen blir lugn och skön.
SvaraRaderaJa man blir inte förvånad för nånting längre när de gäller sjukvården.Den ena handen vet inte vad den andra handen håller på med.
Men jag vill lugna Dig Doris att min vännina som har pacemaker fick också göra ett ingrepp för hennes apparat flyttat på sig av den anledningen att hon gått ner mycke i vikt.De är över ett år sen och de gick jättebra och hon mår precis lika bra som när den sattes in för många år sen.
Ja, förlåt mig Gösta att jag lånat Din Blogg men de kändes som att jag vågade de för att lugna en orolig medmänniska.
Ha de nu så bra allihop som läser den här bloggen, ingen nämnd men ingen glömd.Mvh Greta
Vad snällt av dig Greta att ge dessa lugnande ord till Doris. Hur det än är när något oförutsett inträffar så blir man orolig. Skönt då att höra någon annan som haft liknande.Ha det så bra du också...
SvaraRaderaGösta...jag läste reportaget med en så fin bild av dig där du står leende vid den röda husknuten.
Och i Sonja har du verkligen ett stort stöd som följde efter dig i buss till sjukhuset för att stå vid din sida. En fin berättelse.
Kramar och godnatt (så småningom) till alla
Maggis