onsdag 5 oktober 2011

Väntetid

Onsdag 05 oktober 2011. Onsdagsmorgon efter en natt med både vaka och sömn. Vakan beror på många tankegångar om tiden. Hur lång ska väntan bli? Denna fråga gör sig mer och mer påmind.Efter en stund tar tröttheten ut sin rätt och man får somna. Nu är morgonen här och det är bara att ta dagen som den kommer. Carpe diem till er alla.                   Klockan är 04.14

4 kommentarer:

  1. Morrn Gösta!
    Förstår att dina tankar och funderingar håller dig vaken stundvis under natten. Du skriver väntan, ja, jag förstår dig. Jag har flera gånger tänkt just det, hur det måste kännas för dig att bara vänta.

    Du har gått igenom så mycket, har hela tiden försökt tänka positivt och ta vara på dagen.

    Du har också blivit en god vänt till oss alla här och på många sätt hjälpt med dina kloka ord.
    Nu gäller det för dig att hoppas på att något positivt händer, som för in nya upplevelser i din vardag.
    Jag hoppas, att dagen idag blir just det - en dag med något trevligt.

    Här verkar det bli en ganska solig dag och det blir nog att besöka några vänner som mår dåligt och försöka förgylla deras - och min - dag litet.
    Carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  2. Alla dessa tankar....som gör att vi mår....bra eller dåligt...tvivlar eller tror....
    Om man kunde kontrollera sina tankar...men de far iväg som de vill verkar det som. Väntan...det ordet är mäktigt i den mening som Gösta nu antyder. Jag är så djäkla dum eller korkad att jag i "allt" trots hopplöshet och förtvivlan TROR på att "något" gott kan ske. Ibland är jag så dum att jag tror att jag kan komma att "leva" i någon form fast min kropp dör. VAr har jag fått min "tro" när jag hela livet varit en sökare som tvivlat och ställt allt på sin spets, som prövat det som står i Bibeln "be och du ska bli bönhörd" och sett att det både stämmer och INTE stämmer. 1000 och åter 1000 böner men inget bönesvar men så plötslingt finns där "ett enda litet svar"...Och så länge detta lilla lilla finns så ser jag HOPPET och TROR på....ja kalla det mirakel...Jag känner det också som en väntan men vet inte på vad......Livet har jag ju upplevt i 61 år nu och det är ungefär likadant dag för dag....
    Men sen´då..........????????
    Jag förstår Göstas tankar till 1000%...se där nu hittade jag på något nytt 1000%...det finns ju bara 100% säger någon och jag svarar .."är du säker på det.."
    Gösta jag säger "carpe diem"...detta ögonblick som kan vara så ljuvligt...kaffe en bulle..och Melodikrysset...Låt vara där länge länge till...så får sen´komma sen´..
    Sven i Mora

    SvaraRadera
  3. Hej Gösta...jag känner igen tankarna som man inte styr över särskilt i vargtimmen och trots att jag inte har någon livshotande sjukdom. Vad beror det på...att allt är så svårt och oöverkomligt på natten. Har lärt mig nu att ta några djupa andetag och andas med magen, då kommer lugnet automatiskt över en. Annars tror jag mycket på Svens filosofi. Hur svårt det än är så finns alltid något litet att glädja sig åt. Minns när min fosterfar var svårt sjuk i leukemi. Han sa..Jag är glad över varje dag jag får leva. Det finns något där bortom som vi inte förstår, men anar ändå..En underbar tanke. Många som har svåra tankar kan få någon att prata med. Det hjälper mycket att få ur sig det som känns svårt. Kanske några samtal med en kurator eller präst eller någon annan kan hjälpa dig. Vet inte riktigt vad det är du väntar på..försök att inte vänta på något utan som Sven säger..idag kan Sonjas sällskap och hennes hembakta bullar vara en källa till glädjeämne. Kanske lätt för för mig att säja...men försök, snälla,
    Stor varm kram till alla
    Maggis

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta och Sonja !
    Jag förstår att du har många funderingar under natten, det är då alla tankar kommer.
    Tankar på fortsättningen och tankar på varför du skulle drabbas av denna sjukdom.
    Men du får glädjas av att får åter vaknar upp till en ny dag,njuta av Sonjas goda kanelbullar och nybryggt kaffe,
    Du har och är ett stort stöd för oss med alla vänliga ord och tankar.Du har blivit en fin vän.
    Jag blev så orolig när jag inte kunde når dig och undrade så var som hänt.Tur att jag kunde ringa vår käre vän Sven och får besked om att det uppstått något fel.Tack Sven !
    Vi har blivit som en stor familj tack vare dig Gösta.
    Tankarna är hos dig ofta och hur du har det.
    Hoppas att du nu kan sova gott i natt och möta en ny dag med Sonja det är min önskan.
    Stor kram och hälsningar till er båda Doris.
    PS Sven om jag skulle passerar Mora någon gång framöver ska jag testar hur det är med dansen.
    Ha det så gott !DS

    SvaraRadera