tisdag 12 juni 2012

Dagboksbloggen

                                                      Tisdag 12 juni 2012 klockan 06.47.             Dagens blogg kommer att vara tom och innehållslös i brist på att det är svårt att hitta något ämne. Carpe diem

7 kommentarer:

  1. Hej Gösta !
    Det är inte alltid man har så mycket att skriva om.Men det gott att du finns med oss.
    Jag har följt bloggen varje dag,tänkt på dig och Sonja och även en tanke till övriga här.
    Här har varit fullt upp med studentfirande och övriga göromål.
    Vädret är kallt och regnigt här i denna delen av Småland.Men man får göra det bästa av dagen och njuta av att vi får vakna upp till en ny morgon.För en del av oss är det lättare och för vissa svårare som kämpar med olika sjukdomar.
    Jag hoppas att Sonja snart är åter hos dig och allt gått bra för henne.
    Jag önskar dig en så trevlig dag som möjligt och även för övriga här.
    Inga-Lill välkommen tillbaka och gott att du trivs i ditt nya boende.(Nu var det lite gullig gull igen.)
    Men det kom i från hjärtat,för tankarna och undran går till alla som varit med länge och skrivit i bloggen.
    Hälsningar och kramar till dig och Sonja samt övriga här.
    Doris som tillhör staben.

    SvaraRadera
  2. Morrn Gösta!
    Ja visst är det så som Doris skriver, alla dagar finns det inte något att skriva om.
    Dagarna kommer och går och innan man vet ordet av är det midsommar!
    Har haft en hel del att pyssla med eftersom 3 av barnbarnen tagit studenten, det är alltid en stor dag för dem. Hela sta´n var liksom upp-och-ner vänd den dagen.

    Var med några av mina vänner och åt en härlig sill-lunch igår på vår mötesplats. Musikunderhållning, god mat, tyvärr var det inget uteväder, så vi satt inomhus. Vid ett sådant tillfälle ser man tydligt hur mycket det betyder för många äldre med gemenskap.

    Tänker ofta på alla dem som har det jobbigt av olika anledningar, känner också glädje när det blir bättre för dem.

    Hoppas att din dag fylls med något positivt Gösta. Håller också tummarna för att Sonjas kontroll blivit av. Tänker även på din dotter Marianne, hon berås helt klart på sin far!

    Mina vänner, hoppas att dagen blir en dag att minnas, ta hand om varandra.
    Carpe diem!
    Christina v-ås

    SvaraRadera
  3. Hejsan Gösta...Idag hittade jag ett afrikanskt ordspråk som lyder:
    Ingen börda är för tung för den som kan skaffa sig hjälp att bära.
    Tänkte på dig och din familj. Hur mycket lättare det blev att bära bördan när man fick någon att dela den med.Jag gläds uppriktigt med dig som fått återförenas med din ljuvliga dotter(dotra) och lika fina Sonja och få tillbaka sin familj. Så tryggt...
    De får säkert också tusenfalt tillbaka av dig

    Hoppas alla som har det svårt finner någon att dela bördan med, på något sätt eller söka hjälp som alltid finns.

    Kram till er och alla vänner som finns
    Får se om solen visar sig bakom molnen idag
    Maggis
    Carpe Diem !

    SvaraRadera
  4. Hej Gösta, Sonja och alla andra rara..
    Vissa dagar känns det tomt, jag har haft ett par sådana dar då jag inte ens varit utanför dörren. Idag var jag dock till apoteket, det är alltid så lång väntetid där, upp emot 45 minuter så man gruvar sig för att gå dit. Det finns bara ett i stan, men på köpcentret utanför finns 3 st! På köpcentret finns i princip allting, medans centrumet är i princip utarmat, synd.
    Önskar er alla en trevlig dag, Doris "gulliga" inlägg gillar jag..Vi tillhör ju bägge staben s a s..
    Kramiar från Ingalill

    SvaraRadera
  5. Tittar in med en hälsning och en kram från Lillhärdal // Hjördis

    SvaraRadera
  6. Hej Gösta.
    Jag förstår att det kan vara svårt att finna något att skriva om varje dag. Ändå är det så fint att det finns någon rad från dig när man går in på bloggen varje morgon. Det har liksom blivit en ritual: först kolla hur Gösta mår idag!
    En sak som jag undrat många gånger är hur man kan förbereda sig för döden när man vet att den närmar sig.
    Min mamma dog i cancer när jag var tonåring. Hon planerade och organiserade från sin sjuksäng hur vi skulle göra med begravningen, hur jag och mina tre syskon skulle ordna med klädsel och allt annat praktiskt. Förstår inte hur hon orkade. Kan det vara så att man får kraft när det är dags?
    Kanske en dum fråga och den fordrar inget svar...
    För egen del tänker jag ofta att måtte jag hinna rensa i röran innan det är dags så jag inte lämnar en massa "bråte" till andra.
    Kram Nina

    SvaraRadera
  7. Hej, Nina, det du skriver är ju det viktigaste momentet i samband med att man får sin dödsdom.
    Jag har, i samråd med familj och vänner klargjort hur jag vill ha min begravning, då blir det inga tveksamheter, och jag känner mig trygg med det, trots all den ångest detta innebär. Men, alla borde skaffa "Vita arkivet", ingen kommer ju undan döden, hur gärna vi än kämpar emot.
    Lena

    SvaraRadera