Tisdag 5 juni
God morgon!
Reserven här igen.
Igår undersöktes pappa efter lite påstötning. Han tyckte inte att det kändes okej vid dränaget och så småningom kontaktades läkaren. Då konstaterades det att det var lite stopp på linjen, men läkaren lyckades åtgärda detta tämligen enkelt. Genast gick det lättare med andningen. Så nu känns det som om allt är under kontroll igen. Medicinplåstren gör också det de ska, så smärtan hålls på en någorlunda hanterbar nivå.
Det är lite orättvist också, tycker Gösta, att Sonja kan "springa iväg" på sta'n bara sådär och en annan ligger där man ligger. Men kanske om man ber snällt att hon har med sig något gott utifrån..?
Nåja, nu springer hon ju inte på sta'n så särskilt mycket kan jag tänka, men jag förstår också att pappa inte tycker det är så kul att vara "instängd" hela tiden. Men vi får väl se tiden an.
Han hälsar så gott!
Carpe Diem!
/Marianne
tisdag 5 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn Gösta! Förstår, att du har det jobbigt att inte kunna röra dig fritt. Jag är så tacksam till dig Sonja som finns vid din sida och dig Marianne som så vänligt håller oss informerade.
SvaraRaderaJag hoppas, att du snart är hemma igen Gösta och att din andning kommer att bli bra. Plåstret du talar om vet jag många som använder och de hjälper verkligen.
Jag skickar med många styrkekramar och ett carpe diem!
Christina v-ås
Hej! Att hela tiden var bunden till sängen är inte så roligt,men hoppas att du snart kan komma hem och då bli det lite friare.
SvaraRaderaSkönt för dig att andning är bättre och att morfinplåstret lindrar smärtan.
Tror säkert att Sonja köper något gott till dig när hon är ute.Det måste vara gott att ha Sonja hos dig,vilket stöd.Men visst skulle det vara underbart för dig att får ta en tur ut med Sonja och kanske en fika på stan. En stor kram till dig samt till Sonja och Marianne. Hälsningar Doris
Skönt att det blev lite bättre med andningen igår efter att man fixat dränaget. Skönt att plåstren hjälper lite mot smärtan också. Nu får vi hoppas att det fortsätter att bli bättre så att det kan bli aktuellt med hemfärd och egna rutinerna igen. Är ju trist att inte kunna vara lite som man vill, för så är det ju på sjukhus tyvärr.
SvaraRaderaKrya på dig Gösta och många varma tankar och kramar till dig och till dina båda stöttepelare från Iris
Hej Gösta
SvaraRaderaNäe, roligt är det inte att ligga på sjukhus men man får ändå vara så tacksam för att hjälpen finns när man behöver den, även om den har sina brister. Viktigast är att du får hjälp med morfinplåstret nu och att lungan återhämtar sig. Snart är du säkert tillbaka i din stuga igen. Hoppas det blir lite bättre idag Tack Sven, för dina (alltid) så uppiggande kommentarer och texter(stavfel denna gång, lite humor i det hela)
Varm Kram till alla
Maggis
Hej Gösta hade jag bott närmare dig så hade jag kommit o hälsat på dig o Sonja med fika o korsord, här i Göteborg har vi väldigt varmt o torrt väder va jag önskar nu är att det kommer regn o gärna lite åska så det rensar upp lite, dom varnar ju för att ozonskiktet är tunt så sola skall man passa sig för att göra nu, jag skriver lite annat för det blir ju upprepning annars. Ha det bra alla ingen nämnd ingen glömd, Carpe diem Kram från ett varmt Göteborg Barbro
SvaraRaderata så mycker plåster du kan få.det har durätt till och inte spela uthållig o duktig.för vems skull jag skulle velat sjungit för dej läst fina poesiverser och fått dejpå andra tankar..maggis
SvaraRaderaSökes varmhjärtad och go´kvinna som vill dela regnponcho med 60+-herre som sett sina bästa år i Mora. Svar till Sven Lindh mail: hate.striver@gmail.com
SvaraRaderaJag skulle ut och gå och regnet lurade där uppe bland de mörka molnen. Det var så pass varmt att jag inte ville sätta på mej regnkläder när jag gick hemifrån så jag tog min nya regnponcho med mej. Den låg packad i en liten plastficka så det var enkelt att ta den med. När jag kom ner till Saxnäs, den vik som går in i Mora av Siljan så att säga, så började det spöregna. Ingen panik, jag hade ju min fina regnponcho. Snabbt upp med den och hoppa i den men vadå vabavadå vabaaa?
Den var stor och då menar jag inte stor utan stor. Där kunde man utan problem få plats med mej och tre feta elefanter, ett fotbollsmål, ja halva Söderstadion, Bengt Bedrup, Towa Carson och fyra tandemcyklar. Dessutom en gammal gisten eka, femtio wienerbröd och 90 kilo Västerås-gurka. Så djä....stor var denna poncho. Jag lufsande i den ......ja det kan ju inte se klokt ut. Och den fanns bara i två storlekar S/M om du är under 175 cem och L/XL för dej över 175 cm...och jag är 185 cm. För att göra det lite trivsammare i denna poncho sökes således enligt ovan en kvinna som vill spektakelgå med mej coh bli utskrattad..ploppande Im singing in the rain just singing in the rain.......
Sven lindh alias Poncho Prilla
-------------
Ha det nu gott och om ni skaffar er en regnponcho.......tänk på vad jag berättat för er. Risken är faktiskt ganska stor att man kan gå vilse i den och inte hitta ut igen.....
Du är helt underbar Sven, om det inte varit så långt till Mora så hade jag direkt varit aspirant på att delan din regnponcho!
SvaraRaderaSov gott! //Iris