söndag 10 juli 2011

Dystert...

Söndag 10 juli

Morgon, reserven här igen!

Gårdagen blev en tuff dag, synd när den började hyfsat. Melodikryss och kaffe.
Sedan fick pappa det jobbigt med andningen igen. Och det är lätt att det blir lite som en ond cirkel. Man känner att man inte får tillräckligt med luft och får panik, som gör det jobbigt med andningen och sedan går det liksom för runt. Så småningom tyckte sköterskorna att han skulle undersökas igen, trots att det var lördag. Så nu är det liksom +- noll läge igen.


Han hälsar så gott!

Carpe Diem

/Marianne

7 kommentarer:

  1. Morrn Gösta! Ja, dagen började så bra, varför kunde den inte få fortsätta så?! Det är hemskt att inte få tillräckligt med luft, man får panik. Det måste kännas som att andas genom ett sugrör! Varför kan inte läkarna komma på ett rejält sätt att hjälpa? De borde ju kunna det och inte bara göra undersökningar. Jag lider så mycket med dig Gösta, du är en otroligt stark person, är också MYCKET tacksam till dig Sonja och Marianne, ni är två änglar.
    Hoppas, att dagen blir bättre nu och att kommande vecka ökar det hopp vi alla har.
    Skickar så många styrkekramar jag kan och ett carpe diem!
    Christina V-ås

    SvaraRadera
  2. Hej Gösta o reserven Marianne !
    Sitter på min balkong och njuter av mitt morgonkaffe. Sätter på datorn för att se hur det är med Gösta i dag och det var inget glädjande att det åter är bakslag med problemmet andningen.
    Det måste finnas hjälp för dig Gösta du ska inte behöva ha det så här bakslag på bakslag.
    Gösta du är en kämpe men förstår att det är jobbigt för dig att känna att man inte får tillräckligt med luft det leder till panikångest som är helt förstårligt Någon form av hjälp måste väl finnas inom sjukvården än att bara göra undersökningar.
    Hoppas att söndagen leder till något bra resultat
    för dig. Tänker på dig och sänder även tankar till andra som har det jobbigt av olika orsaker. Så till dom två änglarna som du har i Sonja och Marianne en stor kram till dom också.( Min dotter får ofta i sitt jobb höra att hon är en ängel,svara då att det är väl vingarna som håller på att växa ut,för jag har så ont i ryggen.)Hoppas att det dröjer länge innan dom växer ut, för då kanske hon flyger i från mig. Lite får man skämta för att hålla modet uppe.
    Till sist jag håller tummarna att du ska få hjälp med din andning och inga bakslag.
    Kramar och hälsningar till er tre men även övriga här.Ha en bra dag ! Doris

    SvaraRadera
  3. kära Gösta och alla ni andra! Tråkigt detta med bakslagen men det är nog tyvärr det man får leva med. Här lever vi ibakslagens tidevarv också, min käre make är inne på sjukhuset igen jag kan inte räkna för vilken gång, denna gången,
    feber hjärtproblem och andningsproblem blodförgiftning, lunginflammation,ja det är inte mycket som han inte haft för två veckor sedan var det blödande magsår,samt urinvägsinfektion (uremi) nu har jag gnällt av mig men jag säger dessa fantastiska män! Gösta vi tänker på dig varje dag det ska du veta.Carpe Diem
    Gunnel i Jönköping

    SvaraRadera
  4. Hej!
    Ledsen att höra att ett det blev ett nytt bakslag igår. Känner verkligen med dig Gösta och förstår att det blir en ond cirkel av det hela.
    Hoppas ändå, att den här dagen måhända kan bli lite bättre för dig. Hos oss är det fruktansvärt varmt och fuktigt och det är tungt att andas känner även jag.
    Sänder dig och dina nära många omtankar och kramar från Iris

    SvaraRadera
  5. Hej Gösta..Ja va ska man säga..allt har väl redan skrivits..Hur mycke orkar människan gå igenom.Till Dig Gunnel...Du gnäller inte..Du får mig och många andra som är friska att verkligen förstå att fånga dagen..här och nu..alla som går bredvid en sjuk eller mist någon är oxå fantastiska..de är tungt att orka stå bredvid..
    Själv ska jag åka in till sjukhuset och hälsa på en god vän som fått stroke..de är lång lång väg tillbaks om han någonsin blir riktigt återställd..66 år och då man ska kunna få gå ner i varv efter att arbetat sen 15 års åldern då slår stroken till..
    Ja vi vet inte vad som lurar bakom knuten och tur är väl de..
    Varm hälsning till alla som läser Göstas dagbok..och förstås en speciell hälsning till Dig Gösta..Må allt gå bra för Dig...Ulla

    SvaraRadera
  6. Hejsan Gösta o Marianne,

    Va´tråkigt när det blir så här. Jag har haft panikångest nga ggr, och den känslan är hemsk!!
    Att då dessutom lungorna inte fungerar som de ska, ja, huvaligen.

    Sänder Styrkekramar och vi får hoppas att imorgon är det bättre..

    Ingalill

    SvaraRadera
  7. Tänker på Dej Gösta och hoppas på det bästa!
    Kram Elisabeth, en medmänniska från Skåne

    SvaraRadera