tisdag 28 september 2010
Om slutet
Tisdag 28 september 2010. Gårdagen var väldigt solig och fin och luften hög. Mitt tillstånd är inte helt bra men det är inte så mycket att orda om. Under helgen var Sandra från LT här och hon tog upp ett ämne som kommer i nästa artikel. Ämnet är hur det känns att vänta på döden och vad som sker med bloggen. Kommer den att finnas kvar eller tas den bort? Bloggen kommer att lämnas till de anhöriga för avslutning. Dessa ämnen pratades det om och kommer i en artikel under veckan. För mig är det inga svårigheter att tänka på detta utan det är vad som sker. Problemet är att bli ett paket som blir liggande med alla möjliga kopplingar för att hålla livet igång så länge som möjligt. Hoppet står till ett snabbt slut. Carpe diem Klockan är 04.18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Morrn på dig Gösta! Idag skriver du om något som för många är tabu, men som är så viktigt att prata om. Vi kommer ju alla dit en dag. Det värsta som kan hända är ju att man blir ett vårdpaket enbart vid liv med olika maskiner! Jag har redan skrivt ner till mina efterlevande att jag inte vill ha det så. Snabbt slut är nog det bästa.
SvaraRaderaDu är så otroligt stark Gösta, som så klart och tydligt får fram dina funderingar. Jag kommer alltid att ha din dagbok kvar i min dator, även skriva ut vad du har skrivit för att ha som styrka i mitt eget liv.
Nu måste vi tänka Gösta, att den dagen hoppas vi inte kommer på länge ännu!
I vår förening har vi olika ämnen vi diskuterar och denna månad är just temat "i livets slutskede". Så många visade det sig uppskattar ämnet och det finns hur många frågor som helst. Jag tror, att man kan hjälpa varandra mycket - ingen kommer ju undan denna fråga.
Nu Gösta, önskar jag dig en bra dag, mångas tankar finns för dig, det ska du veta!
Många varma kramar och carpe diem!
Christina
Hej Gösta!Kan bara hålla med Christina ovan,hon är en klippa.- Men jag tror att när den dagen kommer,så är man beredd.Och det finns så mycket lindring att få i slutskedet.Var med både när min far och min mor gick bort.Har hållt dem i handen,och de har båda fått somna in lungt o stilla.Och idag stöttar jag och hjälper en annan,som blivit sjuk och ensam.Och det är med glädje när jag ser vad det betyder för henne.-Samtidigt är jag så glad att läsa din dagbok,allt positivt som hänt,och som du varit med om.Och att du fått nära och kära omkring dig. Fortsätt kämpa så ,vi får läsa din dagbok ett bra tag till.Hälsningar o kram Kristina carpie diem.
SvaraRaderaHej Gösta!
SvaraRaderaLäser bloggen varje dag!! Jag har tänkt på dig också! Min ork har varit lite dålig så det har inte blivit någon komentar på länge.
Min bror som har cancer mår bra just nu. På lördag ska vi fira hans 75 -årsdag.
Kram från Inga
Hej Gösta!
SvaraRaderaDet året jag följt din blogg har gett mig otroligt mycket. Du har inspirerat mig att kunna bemöta och ta tag i olika svårigheter i livet.
Det känns så sorgligt veta att en dag så finns inga nya ord och tankar från dig. Jag önskar att det blir som du vill när det är dags, men jag hoppas att det dröjer länge än ....
Du finns i min varma tanke...
Kramar från dalkullan Karita
Ja Gösta jag beundrar ditt mod! förresten såg du här är ditt liv med Lena-Maria Klingvall? Vilket fint program och vilken livsnjutare hon är.I natt har det inte blivit något sova av för min del maken har varit uppe i princip hela natten och vimsat, ja jag får se hur länge det går. Men ha det gott tills nästa gång vi hörs.
SvaraRaderaCarpe Diem!
gunnel i Jönköping
Gösta, du är en helt enastående person! Jag har sagt det förut och säger det igen. Dagens dagbokstext visar detta. Ditt mod att ta upp hur det är att vänta på döden, vad som kommer att hända med bloggen, dvs att du inte bara tänker på dig och dina allra närmaste utan även på oss som följer dig via din dagbok. Jag ser fram emot att läsa artikeln som du och Sandra resonerat er fram till, men jag ser ju definitivt inte fram emot den dag då det inte finns några nya ord från dig. Jag hoppas verkligen att den dagen dröjer länge än. Men håller med dig, att bli liggande som ett paket med kopplingar för att hållas vid liv är inget man ser fram emot, utan ett snabbt slut är vad som man kan önska sig. Ingen kommer ju ifrån att livet en dag tar slut. Men som sagt - vi hoppas du får finnas kvar bland oss länge än!
SvaraRaderaNu ser vi fram mot morgondagens dagboksanteckning och tills dess önskar jag du får ha det så bra det bara går!
Varma kramar från Iris
Beundrar Dig så...vad mer kan man säga !!
SvaraRadera