måndag 18 oktober 2010
Att vänta
Måndag 18 oktober 2010. Natten har varit vakande men inte problematisk. Att gå och vänta är tärande på vad det än gäller. Jag har inte blivit botad det är bara att det tagit lite längre tid än vad diagnostiserande läkare angav från början. Det är tråkigt att livets slut drar ut på tiden men det kan jag inte rå för. Att vänta varje dag på nya besvär som ska tillkomma innan det är färdigt är ingen lycka. Jag kan förstå otåligheten att det drar ut på tiden. Det vore bättre med ett snabbt slut än ett långdraget. Carpe diem Klockan är 04.17
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
God morgon Gösta. Du har varit vaken i natt och vakat. Det gör mig så ont om dig Gösta! Jag förstår dig och tar verkligen del av hur du känner. Livet är grymt ibland, men någonstans finns det en ljusning, Gösta. Försök att tänka på något trevligt du gjort, glada minnen, möten m m. Måste erkänna att du finns i mina tankar - ofta. Jag hoppas du orkar finnas bland oss länge än, vi är alla med dig.
SvaraRaderaMånga kramar och carpe diem.
Christina v-ås
Gomorron Gösta och en varm kram från Karin.
SvaraRaderaTack Christina du är vårt språkrör.
Hej,Gösta,jag instämmer till fullo på Christinas inlägg.Ha de nu bara så bra som de går,o försök tänka på nåt roligt du ska få vara med om i framtiden,jag förstår att de inte e så lätt,men du är en riktig kämpe Gösta.Carpe diem.Helge i Uppl.Väsby
SvaraRaderaGod förmiddag Gösta.
SvaraRaderaTårarna rinner när jag läser dagens inlägg från dej, jag har aldrig upplevt en sådan styrka och kraft från någon människa förut var tar du styrkan ifrån Gösta? Samtidigt orkar du att stötta andra som har det svårt.
Har läst din blogg , ja nästan ända sen du började skriva och förundras varje dag , hur orkar du? Jag önskar dig allt gott, kramar och ett carpe diem från Solveig.
Hej Gösta!
SvaraRaderaIdag är ingen bra dag för dig, ändå har du kraft och mod att berätta hur du känner och jag tror mig förstå din känsla. Jag önskar att jag och vi alla kunde göra mer för dig, men du ska veta att du ständigt är i tanken. Jag beundrar dig för allt det mod och all den kraft och styrka som du besitter. Även om det känns svårt så försök att se tillbaka på allt det trevliga och fantastiska som du upplevt under våren och sommaren tillsammans med Marianne, Sonja och övriga släktingar. Titta på alla foton du och ni tagit och kanske kan det hjälpa upp tillvaron i någon mån. Jag tänker på dig med stor värme och empati och sänder mina varmaste kramar till dig. Hälsningar från Iris
Hej Gösta!
SvaraRaderaJag instämmer med övrigas inlägg! Du är en otroligt stark människa.
Sänder mina varmaste hälsningar från
Elisabeth, en medmänniska från Skåne
Livet är det farligaste som finns så egentligen bore vi ägna oss åt något annat. Att leva innebärju att risken är 100% att man ska dö.Tänk om man kunde ägna sig åt något annat. P O Enquist avslutade sitt sommarprogram med att säga: Jag lovade i början av programmet att jag skulle berätta om livets mening men ......så såg jag i ögonen på min hund och förstod: EN dag ska vi alla dö MEN ALLA ANDRA DAGAR SKA VI LEVA...slut citat
SvaraRadera--------------
Carpe Diem.....detta nu....som är det enda vi har...
Vi är alla i samma situation när det gäller döden. Några vet om sin sjukdom andra inte.Vi ska alla dö MEN KANSKE INTE JUST NU INTE NU INTE NU HELLER
JAG säger som JAG sagt ända sedan jag lärde känna Gösta att JAG har BESTÄMT mej att Gösta SKA leva länge länge länge än Jag tappar aldrig tron på att kroppen kan vinna över sjukdomen....så länge det finns liv finns det hopp. Om man vet hur en våg i havet kan skapa fler vågor så betänk vad alla positiva tankar och all kärlek som vi skickar till Gösta kan åstadkomma......alla tankar som kramar om Dej Gösta....
Sven i Mora
Hejsan Gösta,
SvaraRaderajag blir ledsen när jag läser att du inte är botad, men Du måste äga en inre styrka och kämpaglöd som gör att du klarar av dagarna. ´Jag hoppas, och önskar innerligt att du ej blir sämre, förstår att just väntan på en försämring är svår, men, eftersom Du är så klok så tror jag du klarar det.
Många varma kramar från Sonja i Göteborg
Hej Gösta.
SvaraRaderaBefinner mig i en liknande situation som din, Du är inte ensam. Håller helt med om din slutsats gällande ett utdraget förlopp. Inget att hymla med.
Hela livet ÄR ett "utdraget förlopp" av döden. Alla har vi ett dödsdatum MEN alla VET inte om det.Jag kan dö nu i denna mening här när jag skriv.........
SvaraRadera...................................
.........
ETT är säkert.
ALLA ska ni leva NU
Ibland kan jag tycka att det är fel när läkaren säger till en allvarligt sjuk att denne har bara ett år kvar att leva. För ingen kan VETA
Och detta besked skapar ångest hos den sjuke.
Samtidigt har man ju rätt att veta...
Forskarna hittar ju även nya botemedel hela tiden så HOPPET ska ALLTID finnas. Tänk bara att en medicin som vi diabetiker ätit i många år Metformin nu plötsligt visar sig vara ytterst verksam mot cancer...
Och KAN kroppen bli sjuk så KAN även kroppen bota sig själv. Det finns sådana fall där läkarna spått döden men kroppen sagt annat och patienten blivit helt frisk
Att leva i NUET, kära kära vänner....carpe diem
JAG VILL ATT VI SKA VÅGA HOPPAS HELA TIDEN....
Även om hoppet är ute så kan man trotsa det och hoppas ändå...
Ronnie Eriksson komikern sa: Det är aldrig för sent att ge upp
Så GE UPP...nej det kan vi göra sen´MEN INTE NU
NU ska vi leva.....sen´ja sen´för vi se....
sven lindh
hoppas och tror